Man får ändra sig va?

I augusti förra året.

Jag: – Du A, vi kan Köpenhamn nu va? Nästa år åker vi någon annan stans va?

I maj i år. Typ idag. 

Jag: – Du A, Köpenhamn… Vore inte det himla mysigt? Jag längtar verkligen. 

(*googlar hotell utav bara h-vete*)

IQ fiskpinne liksom

Igår sydde jag en tunika. Eller klänning. Eller tunika. Eller klänning. 

Den blev ganska bra. Det vill jag ändå unna mig att säga. 

Men det hör inte hit. Det var inte det jag skulle berätta. 

Utan sen, när den var klar, då skulle jag srtyka den. Jag stod och undrade lite hur varmt jag skulle våga ha strykjärnet. 

Och det är här jag kommer på mig själv att göra detta oerhört smarta. Som fick mig att damma av det gamla uttrycket från 1986. ”IQ fiskpinne”. 

Jag kom nämligen på mig sjölv att stå och leta efter tvättlappen i min nyss hemsydda klänning. 

Oerhört begåvat.  

Men kanske en komplimang till mig själv. Att den här blev så bra att jag själv tror att den är köpt. 

Skryt lagom

Du vet ju. Att jag gärna pratar om mina ogröna fingrar. Men att jag ändå ibland lyckas. Och det som lyckats på sista tiden har fått mig att bli lite mallig. Och har gett mig hybris.

Glatt och avslappnat snodde jag ju ett skott på en monstera för ett tag sen. Och var så cool och övertygad om att detta skulle lyckas.

När jag råkade gräva upp den häromdagen (för att se om den över huvud taget lever, man undrar ju eftersom den ser helt förkrossad ut) visade det sig att den inte fått en enda millimeter rötter ännu.

Den är så deprimerad att man börjar gråta när man tittar på den. Men ändå hyser jag en viss förhoppning om att den ska repa sig. Och slå rot.

Men i väntan på detta under snodde jag ett skott till. Och satte i vatten istället. För att se om det kommer några rötter på det.

Skottet delade sig och blev två. Av sig självt.

Vi får se hur det här går.

Det verkar svårt.

Om du frågar mig.

Gräddtårta, version liten.

I helgen var mina föräldrar hos oss och hälsade på. Det ska ju komma en mors dag här lite senare och jag tänkte att vi skulle fira det nu i helgen. Eftersom vi inte ses när den dagen kommer. Så jag ville göra en hederlig gräddtårta.

Men vi skulle bara bli fyra personer så jag tänkte att det var onödigt med en stor. Så jag gjorde en liten.

Jag har en springform som är cirka 17 cm i diameter.

Visste inte riktigt hur jag skulle kunna baka en tårtbotten som var anpassad till den storleken på form så jag googlade. Och hittade det här.

Så jag ställde fram tre glas. Knäckte i två ägg i det ena glaset, hällde upp lika mycket socker i ett annat glas och lika mycket mjöl i ett tredje glas. Vispade ägg och socker och blandade sen ner mjöl och 1 tsk bakpulver.

Smorde formen med smör och kokos (hade inget ströbröd upptäckte jag) och gräddade kakan i 175 grader i 20 minuter.

Perfekt.

Det blev den bästa tårtbottnen jag någonsin gjort.

Jag gjorde min botten i lördags kväll. Och skar upp den i söndags morse. Läste någonstans att en hembakad tårtbotten mår bra av att vila över natten. Och den här mådde väldigt bra när jag skar upp den så det stämmer tydligen.

Ja, sen delade jag den i tre delar. Vilket gick superlätt med en stor vass kniv.

Och så smetade jag på vaniljkräm på ett lager och blåbärssylt på ett annat. Och så pressade jag lite citron över alltihop för att få lite syrlighet i allt det söta. Vilket visade sig vara en väldigt bra idé. Supergott.

Och eftersom spritsning är min bästa idrott så sparade jag inte på grädden utan vispade upp en massa och gick lös med spritsen. Det är ju så kul.

Det blev en av de godaste tårtor jag någonsin gjort. Jag är supernöjd. Och väldigt glad över att jag lyckades göra en liten tårta.

En konstig tavla

Idag har jag ledig dag. Jag har gett mig själv det i present. Jag gör så ibland. Frågar om jag får vara ledig. Och det får jag nästan alltid. Så idag är jag ledig. Och gör vad jag vill.

När jag gör vad jag vill brukar jag sy lite. Idag har jag försökt mig på att kopiera en favorittunika. Jag klippte sönder den och ritade av den och sydde en ny.

Jag vill inte prata om hur det gick.

Man kan väl säga såhär: Jag har den inte på mig nu i alla fall.

Så nu skiter vi i den.

Och pratar om något roligare.

En tavla som vi pysslat med till exempel.

För en tid sen, när vi var i Göteborg, såg jag en cool tavla i affären Bolia i Arkaden. Den bara hängde där i luften. Det var inget de sålde, det var något de pyntat med.

Jag ville ju inte vara sämre så jag bestämde mig direkt för att göra en likadan.

Så vi gav oss av till Erikshjälpen för en tid sen. Köpte en tavla (som föreställer Montmartre står det på baksidan) och en burk sprayfärg och åkte sen hem och täckte tavlan.

Vi täckte över tavlan med plastpåse, gladpack, folie och packtejp (med logga därav det övermålade fula).

Det var ju inte precis det smidigaste, men det funkade. Och blev knöligt.

Den blå tejpen är sån där maskeringstejp som man använder när man målar. Den sitter inte så hårt och det var ju bra för jag ville ju inte att målningen skulle förstöras när vi tog bort tejpen.

Ja, sen sprayade vi.

Eller vi och vi, min man sprayade. Jag fotade.

Det var ju läskigt att ta bort tejp, plast och folie sen förstås, men det blev näst intill perfekt alltihop. Så vi är nöjda.

Ett mycket knäppt projekt som var väldigt roligt att göra. Väldigt. VÄLDIGT. Jag är jätteglad över att vi tog tag i det och att det var så enkelt. Och blev så bra.

Kanske gör vi en till en vacker dag.

Och vi ser fram emot att någon gäst ska säga ”Ursäkta, vad är det här?”. Det har inte hänt ännu. Men det kommer det nog att göra. Ha ha.

Dags att boka tid

1 maj är det tradition att jag slutar med strumpor. Jag börjar igen 1 september. 

Eftersom temperaturen skiter högaktningsfullt i mina regler kommer jag att innan nästa vecka är slut, att ha förfrusit tårna. 

Lika bra att redan i förväg ringa vårdis. Och boka en tid. 

Osponsrat inlägg

Jag visste att det skulle gå såhär. Att det skulle spåra ur. 

Jag är så förbenat trött på all reklam. Och eftersom vi inte tittar på TV-reklam längre måste man ju hitta på nya grepp. 

Nu för tiden ser jag den mesta reklamen när jag surfar i mobilen. Den finns bland favoriterna på Insta och i favoritbloggarna. Och det gör mig så trött. För det är så genomskinligt. Ena dagen är detta schampot det bästa och mest magiska och nästa veckan är gör ett helt annat schampo håret magiskt. 

Börjar ett inlägg med orden ”sponsrat inlägg” läser jag det inte alls. Jag stänger ner. 

Jag är så less på mirakelkrämer och hårborttagningsmedel. Jag vill läsa om livet. Om funderingar. Om känslor. 

Vill jag läsa om en mascara söker jag upp info om den. Jag vill inte tvingas på ett tips om ögonskugga mitt i ett inlägg om inlagd sill. Om det stinker sponsring lång väg.

Det känns inte trovärdigt. 

Jag förstår att man vill tjäna pengar på sin blogg. Och på sitt Insta-konto. För det är ett jobb som vilket som helst. Men jag vill inte vara där. Jag är mätt. Och jag tror inte på det. Allt är så bra. Allt är så perfekt. De testade produkterna är helt felfria. 

Nja. Jag tror inte det. Och jag vill inte ha det längre. 

Jag föredrar små annonser i sidan eller mellan. Men inte de invävda. Som man knappt ska märka. 

Hallå, vi märker dem. 

Och nu är jag trött på dem. 

Nu är det jag som rensar bland de jag följer på Insta.