Mysigt ställe efterlyses

Idag efterlyser jag en sak.

Nämligen:

Mysigt ställe i Sverige. Helst inte i en storstad. Det ska finnas bekväm övernattningsmöjlighet, god mat och vin. Det gör inget om det i närheten finns någon kul aktivitet. Och med kul aktivitet menar just jag, just idag, typ vinprovning, en fin trädgårdshandel, en chokladfabrik, ölprovning, något pyssligt, zipline, kurs i akvarellmålning, silversmide, en liten teaterföreställning, en liten show, en fin utställning.

Det mysiga stället får ligga precis var som helst i Sverige. Norraste Norrland, Gotland, Öland eller Skånes södraste udde spelar ingen roll.

Det får vara vilken årstid det vill. Jag kan åka på vintern och jag kan åka på sommaren.

Höst och vår går också bra.

Jag vill dock inte vara tvungen att bära min egen packning mer än högst några hundra meter.

Sån är jag.

Det måste också finnas dusch på rummet och ett eluttag så att jag kan föna håret med min fön som jag kan ta med mig själv.

Så! Kom igen! Ge mig förslag. Har du något favoritställe?

Om du vill veta mitt tips som jag hade gett mig själv om jag hade frågat mig, varför jag nu skulle göra det, så hade jag sagt:

Åkt till Kosta. Bo på glashotellet. Ät god mat. Drick vin i glasbaren och blås glas.

Men det har jag ju redan gjort.

Nu är det dags för nått nytt.

Mönster till virkade glasunderlägg

Jag kände i veckan att jag behövde sätta händerna i arbete. Kanske dra igång virkandet igen. Det var ju så länge sen jag gjorde nått.

Jag hade tänkt att äntligen göra en peruk åt Maj-Britt men sen kändes det så himla tråkigt så jag struntade i det. Sen tänkte jag att jag skulle hitta på en ny kul grej och så gjorde jag det men det orkade jag inte fullfölja sen. Det orkar jag nog en annan dag. Får jag tro.

Men! Jag kom att tänka på de asroliga virkade glasunderläggen som går snabbt att göra och som blir så fina. Så jag satte igång och massproducerade.

150 underlägg senare tänkte jag nu att jag kan bjuda på mönstret. Det är inte jag som har hittat på det och jag har sett den på hundra ställen, så jag tänker att jag nog vågar bjuda på det här också.

Virkade glasunderlägg

1. Virka 6 maskor och förslut till en ring med en smygmaska.
2. Virka 20 stolpar i ringen. (Första stolpen kan vara 3 luftmassor om man vill…)
3: Virka 2 stolpar, 2 luftmaskor. Fortsätt varvet ut. (10 gånger).
4: 2 stolpar, 2 luftmaskor och 2 stolpar i varje luftmaskbåge på föregående varv.
5. 7 stolpar i varje luftmaskbåge, 1 fast maska i hålen mellan varje stolpgrupp. Fortsätt varvet ut.

Här kan man se när jag virkade såna en annan gång. Och här är ännu fler.

Jag har använt restgarner så jag kan inte direkt säga vilket garn jag använt.

När jag skrev restgarner nu så rättade datorn mig och ändrade till resegarderob. Min dator har noll koll.

Ett slags belöningssystem

Det har varit lite mycket ett tag. Rörigt. Lite jobbigt. Lite mycket. Lite trist och svettigt.

Dålig kombo.

Trist och svettigt.

Som ett besök på gym.

Har jag förresten berättat att jag lovat mig själv att aldrig mer behöva sätta min fot på ett gym?

Fast det är en annan historia. Om ett fantastiskt bra och smart beslut jag tagit.

Men det här ska handla om nått annat.

Det ska handla om att ge sig själv en present när man som mest behöver det.

Min tanke idag var att jag skulle besöka vårt lokala Lindex för att köpa mig ett röd-orange-rosa Essie-nagellack. För att jag är värd det. För att finger som jag skar av en bit på äntligen har läkt och för att jag nu vågar måla nageln på det fingret igen och nu även vågar ta bort lacket på det fingret med remover. Och för att jag älskar nagellack från Essie. Som är just röd-orange-rosa.

Sen tog jag mig i kragen och tog fram min låda med lack för att se vilka färger jag redan har. För att inte råka köpa samma. Det vore ju ändå onödigt.

Onödigt.

Rimligt ord i sammanhanget ändå.

Nej, detta är inte Lindex sortiment av lack. Detta är mitt eget.

Det kanske inte känns som att jag behöver köpa ett nytt röd-orange-rosa från Essie. På ett bra tag.

Men att hitta saker i sitt eget hem som man inte visste fanns. Eller inte kommer ihåg. Det är ju den bästa sortens shopping.

Jag la upp fötterna på bordet och målade med peach daiquiri och cute as a button.

Sen lutade jag mig tillbaka och kollade på gamla avsnitt av Ernst.

Är inte det det bästa plåstret på såret så säg.

Hur belönar du dig? Vad ger du dig själv efter ett jobbigt tandläkarbesök, en allt för dyr faktura efter servicen på bilen, efter den jobbiga dagen på jobbet, efter att ha råkat ge dig själv ett blödande skoskav?

Säg inte att du unnar dig att gå till gymmet bara.

Du har ju fattat vad jag tycker om gym.

Även om jag inte ens skrivit det inlägget ännu.

 

Läppstiftstips

Nu tänker jag prata om ett läppstift.

Varför jag nu varnar för det.

Eller det var kanske inte en varning? Det kanske var skryt. Eller ren information? Upplysning?

Hur som helst ska jag prata om det nu. Läppstift… et. Läppstiftet.

Jag tycker att det är ett kärt men ganska svårt ämne nämligen. Hur hittar man rätt färg och hur hittar man rätt sort och rätt över huvud taget?

Jag testade en grej när vi var i Gävle för länge sen. Jag gick in på Åhléns där och bad en trevlig tjej att ta fram ett bra läppstift till mig. Valfritt märke och valfri färg. Det gjorde hon. Eller hon tog fram ett och jag blev så förtjust att jag en timme senare köpte ett till av samma märke. Men en lite annan nyans.

Nu blev jag plötsligt sugen på samma grej. När vi var i Karlskrona. Jag gick in på Åhléns och hittade en gullig expedit. Jag sa att jag önskade att hon skulle ta fram ett läppsift i passande färg och som håller ett tag. Hon sken upp och frågade om hon fick välja vilket hon ville. Det fick hon. Då gick hon direkt och tog fram ett av de som jag fick rekommenderade och köpte i Gävle.

Huvudet på spiken.

Jag berättade att jag köpt det av en kollega i Gävle och hon trillade nästan baklänges.

Sen gick hon och tog fram ett sånt här.

Jag tackade så mycket, betalade och gick ut ur affären.

När vi kom till hotellet provade jag läppstiftet och sa först ”Åh, nej.. det här var ju ett läppglans… nu blev det lite tokigt…” och sen gick jag vidare i livet.

Flera timmar senare tittade jag mig i spegeln och läppstiftet satt kvar.

Med andra ord, känns som ett läppglans men sitter fast som en tuschpenna.

Vad kan man mer önska sig?

Priset? 129 kr? Färgen? Perfekt.

Länk till läppstiftet hos Åhléns.

Länk till självaste Bourjois.

Är jag nöjd då? Ja, verkligen. 8 av 10.

Minitårta extra allt

Jag lovade ju det igår. Att du skulle få se vad det blev av min perfekta tårtbotten.

Och det ska jag tala om för dig. Att det blev en gräddtårta med extra allt. Eller extra och extra, den innehöll väl rätt vanliga grejer. Men den blev… maffig. Om du frågar mig.

Jag hade ju en ganska platt och misslyckad botten över men den lyckades jag skära ut ett lager ifrån. Så den kastade jag inte.

Mellan alla lager hade jag hemlagad blåbärssylt och lemon curd. För det tycker jag typ är det godaste som finns. Ovanpå är det mängder av grädde.

Såhär blev det.

Det är så himla kul att spritsa.

Syns det att jag tycker det?

Jag gjorde en liten tårta (formen är nog 17 cm i diameter tror jag) för vi var inte så många som skulle äta, men den blev så hög och mäktig att den lugnt hade räckt till 6-8 personer.

Bra med små formar ändå.

Och kul med sprits.

Den perfekta gubbröran

Nu ska jag lära dig en sak som min fina vän Birgitta har lärt mig.

Nämligen hur man gör den perfekta gubbröran.

Jag tycker att gubbröra är ungefär det godaste man kan blanda ihop. Det innehåller så mycket goda grejer utan att man behöver köpa fyrahundra ingredienser. Man rör ihop det på en höft och det är lika enkelt att göra mycket som lite.

Varför man nu skulle vilja göra lite.

Jag vet inte exakt hur Birgittis gör sin, och jag får aldrig min så god som hon får sin, men jag har gjort en del försök och jag måste säga att jag hamnar i alla fall på en snygg andraplats. Om det nu hade varit en tävling. Vilket det inte är. För man tävlar inte i gubbröra. Eftersom Biggan ändå alltid skulle vinna.

Lite som Stenis. Att han ens behövde tävla.

Onödigt.

Lite så är det med Biggis. Det är ingen idé att tävla mot henne.

Men om man vill göra ett ordentligt och stabilt försök. Då ska man köpa hem detta.

De långa skuggorna och det märkliga ljuset beror på att morgonsolen sken in nått så vansinnigt när jag lagade detta. För det var tidig lördagsmorgon och vi skulle få lite frukostgäster. Så då är det rätt normalt att rada upp grejer på köksbänken och fota dem. Även om klockan bara är strax före sju.

Jag har handlat detta på Willys så det sätter ju sina spår på produkterna. Och jag råkade köpa laktosfri fraiche och det behöver det ju inte vara. Det går ju lika bra med laktosfullproppad fraiche och örter i kruka. Men har man i frysen så kan man ta det.

Ja, sen blandar man ihop. I vad man tycker är lagom dos av allt. Jag tog två förpackningar sill, en liten fraiche, två äpplen (hackade i lagom bitar), en klick (halv deciliter?) majonnäs och så snygg mängd dill och gräslök.

Inte så mycket av spadet från sillen, för då blir det lite för löst tycker jag.

Och så lite salt och peppar på detta förstås.

Eftersom jag äger den här bloggen och kan fuska så visar jag här en skål gubbröra från förr i tiden. För den här gången serverade jag röran i glas. Med små krispiga knäcken till.

Prova vettja. Du kommer att få begär.

Tack Birgitta. Du är så fin.

Jämn och fin tårtbotten

Men nu du. Nu ska jag lära dig en sak. En sak som du säkert vet men som jag inte hade en endaste aning om.

(Låtsas som att du inget visste är du snäll. Det skulle höja mitt självförtroende!).

Nu ska jag lära dig hur man gör en perfekt kaka, som inte sjunker i mitten.

Jag är ingen expert på att baka. Men jag tycker att det är rätt kul ibland. Mest för själva pysslandets skull. Jag älskar t ex att spritsa.

Men ofta när jag bakar mjuka kakor så blir de platta i mitten. Och jag har liksom inte förstått varför. Jag har vispat ägg och socker poröst och jag har blandat ner mjölet försiktigt och allt så som man ska göra.

Men jag har gjort ett fel.

Det har jag nu lärt mig.

Jag fick för mig att göra en minitårta. Och det har jag gjort en förut. Även den gången blev den aningens platt i mitten, men den här gången slog jag ta mig faan alla rekord.

Kolla här.

Den såg toppen (!) ut när jag tog ut den ur ugnen, men efter en liten stund var den så platt i botten att jag nästan såg rakt igenom den.

Då gjorde jag som jag brukar. Bröt ihop och började googla.

Efter ett tag hade jag äntligen lärt mig.

Och gjorde ett nytt försök.

Som blev perfekt.

Kolla skillnaden.

Och vad är då hemligheten undrar du ju nu förstås. Ja, även du som redan vet svaret, för du har ju lovat att spela ovetandes. Det kom vi ju överens om.

Jo! Hemligheten är att inte vispa ägg och socker för länge. Högst 1-2 minuter.

Vid försök två vispade jag bara i en minut. (Jag ställde äggklockan till och med!) Det blev inte riktigt så fluffigt som jag brukar få det (jag vispar ju en evighet i vanliga fall) men jäklar vilket bra resultat.

Så platt och fin och jämn.

Jag vs kakan.

1-0

Vad det blev för tårta? Det får du se i morgon.

Karlskrona – igen

Vi fick inte så mycket semester ihop i år, jag och min man. Därför valde vi att försöka göra det bästa av situationen och ökade ut semestern med hjälp av helger. Helger som vi ju alltid har lediga, men som vi nu maxade upp. Till verkligen max.

En sån helg var det just för några stycken helger sen. Vi drog till Karlskrona.

Där har vi varit en och två gånger förut.

Den här gången hade vi inga andra planer än att ha semester och att göra så lite som möjligt. Vi bodde som vanligt (jo, för tredje gången blir ”som vanligt”) på Clarion Collection Hotel Carlscrona. För det har varit väldigt bra de andra två gångerna och vi ändrar inte på ett vinnande koncept. Såna är vi.

Vi fick rum 204. Och de här bilderna kära du, är ett hån mot alla er som gillar att jag berättar om hotell jag bott på. För det här min vän, de är nog de sämsta rumsbilderna jag tagit. Någonsin.

Håll till godo.

Som sagt så gjorde vi inte särskilt mycket. Det var ohyggligt varmt och de varmaste timmarna orkade vi bara vara på rummet och slappa framför fläkten.

På detta förträffliga hotell ingår det middag. Och den bestod av pulled chicken ena dagen och fläskfilé med potatisgratäng andra dagen. Båda gångerna var maten jättegod.
Eftersom det ingick mat hade vi ingen större anledning att äta på stan. Förutom den dagen vi kom och höll på att hungra ihjäl vid lunchtid. Då åt vi en liten fish och en hög med chips till lunch. Det var smarrigt.

Och när vi inte hängde framför fläkten på rummet, hängde vi nere vid hamnen. Vi tog med små mysiga matsäckar dit ner och satt bara där och slappade. Och kollade på båtar. Och pratade om livet.

Det var fett najs.

Dagen vi åkte hem berättade en kille på hotellet om en massa mysiga båtutflykter man kan göra när man är i Karlskrona. Det hade vi inte riktigt tänkt på att kolla upp innan. Men det ger ju oss en väldigt stor anledning att så snart som möjligt åka dit igen.

Väldigt trevlig stad.

Mysigt och trevligt hotell.

Gjorde just nått lite läskigt – men väldigt bra

För många år sen hade jag miljarders med brevvänner. Jag ägnade stora delar av mitt liv åt att skriva och läsa brev. En lång period i livet. En fin period. En fantastisk period.

Särskilt en brevkompis minns jag väl. Hon bodde i ett av våra grannländer och vi träffades ibland. Firade midsommar ihop. Firade livet ihop. Gjorde mycket ihop.

På den tiden var jag modig och vågade packa en väska och flyga till vårt grannlands huvudstad helt ensam. Hem till en människa jag aldrig träffat. Och stanna där i flera dagar.

Men vad kunde gå fel?

Vi hade en enormt fin vänskap och den varade i många år.

Men tyvärr rann den ut i sanden. Och det kan vara mycket på grund av mig. Jag minns det i alla fall så. Kanske 100% mitt fel.

Bedrövligt.

Jag har försökt att hitta henne på nätet. Nu när nätet finns. Det gjorde det inte då. När det begav sig. Men jag minns inte hennes nya efternamn, som gift.

När vi drabbades av branden i vårt förråd brann alla hennes brev upp. De måste ha varit tusentals. Och de där breven sörjer jag något enormt.

Men! Nu tog jag mod till mig och kontaktade en kille på Instagram. En kille som kanske är hennes bror. Jag gissar det i alla fall.

Nu håller jag alla tummar jag har för att det är hennes bror. Och att han svarar. Och att min fina, fina brevvän kan tänka sig att kontakta mig.

Håll en tumme du också är du snäll.

(Kommer du ihåg att jag skickade ett brev för ett tag sen förresten. Tror du att jag har fått svar eller? ICKE!)

Den perfekta mellisen

I går fick jag syn på nått spännande hos Portionen under tian.

Bananbollar med havre och blåbär.

Eftersom jag hade allt hemma som behövdes (och det behövs 4 ingredienser, varav den ena skulle kunna uteslutas och en annan bytas ut mot något annat) så var jag tvungen att testa direkt.

Portionen under tians bananbollar

8 st

2 st bananer, gärna bruna
2½ dl havregryn
1 tsk kardemumma
1 dl blåbär

Blanda ihop, klicka ut på bakplåtspapper.
Skjuts in i ugnen, 175 grader ca 10 min.

Jag tänker mig att det skulle vara väldigt gott med hallon och vaniljpulver i istället. Eller hallon och lakritspulver. Eller nått annat smarrigt. Kanel? Saffran?

Den här gången gjorde jag helt enligt receptet.

Eftersom mina blåbär var frysta när jag blandade ihop allt så blev mina bollar inte så färgade av bären och själva blåbären förblev så gott som hela.

Jag vill verkligen – V E R K L I G E N – rekommendera dig att testa dessa bollar. Löjligt smidiga och chockerande goda.

Ja. Du läste rätt. Chockerande goda.

Tack Portionen under tian-Hanna. Du är strålande!

PS! Följ henne på Insta om du inte redan gör det! @portionenundertian DS!