Mobilregler

Det pratas hela tiden om vad det ska vara för regler för barn när det gäller mobiler, surfplattor och datorer. 

Det kan vara så att det behövs regler. Och många har det. Och barnen följer reglerna för de har liksom inget annat val. Det är ju de vuxna som bestämmer. Det vet barnen. 

Men vad gäller för regler för oss vuxna? Ingen kan bestämma över mig t ex. Jag gör ju som jag vill. Betyder det då att jag kan göra det? Surfa hej vilt, Instagramma precis när jag vill? Läsa Aftonbladet i mobilen mitt under en middag?

Jag tycker inte att problemet är barnen. De har sina regler. Och följer dem. 

Men vi vuxna. 

Vi måste skärpa oss. 

Samma regler borde gälla oss. 

Varför gör det inte det?

Hur kan man ursäkta att vi vuxna får hålla på med mobilen vid matbordet om inte barnen får det?

Att ge bort en peng

Vi skulle på kalas. Och festföremålet hade önskat sig en peng. För hon vill köpa en ny resväska.

Klart att tjejen skulle få en peng då!

Det kan vara, tycker jag, lite tråkigt att få en peng i ett kuvert bara. Särskilt om man fyller 50 år och förtjänar att bli extra firad.

Så jag googlade över sätt att ge bort pengar. Och hittade passande nog en bild på en resväska gjord av en tändsticksask.

Av en ask som jag köpte i affären för typ några kronor, och sånt jag hade hemma (brunt papper, en papperskasse från en butik, limstift, ritpapper och pennor) gjorde jag den här väskan. Och hade hur kul som helst under tiden.

I asken ligger pengen. Och på lappen som hänger från handtaget har jag på ena sidan skrivit grattis och på den andra sidan skrivit vilka presenten var ifrån.

Jag tycker i vanliga fall att det är tråkigt att ge bort pengar, men på det här viset blev det hur kul som helst!

(Men önskar man sig pengar ska man förstås få det, men det är inte så kul att ge bort. Tycker jag.)

Om jag hade haft tillgång till en skrivare hade mina klistermärken på väskan blivit mer perfekta. Men detta blev roligare. Perfekt för att det var kul, men verkligen inte perfekt konstnärsmässigt. Men ändå. Kul. Och kul är väl perfekt va?

Om man t ex fyller år

Precis i början av årets semester fyllde jag år. Jag är helt säker på att du har undrat hur jag firade den dagen.

Så nu ska du få veta det. Nästan en månad efteråt. Men ändå. Här kommer min födelsedag. Och ganska mycket runt omkring.

Vi har ju en tradition att fira min födelsedag i Kosta. Och så ville vi även göra i år. Eller vi och vi. Jag. Och vi. Och nytt för i år, hehe, var att vi hade med oss vänner. Vänsläktingar. Vi har i flera år försökt att få med oss vänner till Kosta, men det har aldrig passat, aldrig blivit av eller så har våra vänner helt enkelt valt att prioritera annat. Men den här gången fick vi med oss ett par som vi gillar. Vilket kändes extra mysigt. Förstås.

Dock började vi med att bo ett dygn bara vi, innan vi glatt och varmt tog emot våra vänner på lördagsförmiddagen.

Vi bodde som vanligt på Kosta Boda Art Hotel och den här gången fick vi rum 203. Vi har bott i Ulricas korridor ganska många gånger och det hade varit kul att bott hos någon annan den här gången. Men vi ville ha utsikt mot poolen och vi ville ha vårt rum snabbt, så det fick bli rum 203. Vilket blev hur bra som helst.

Vi började med att äta lunch. Då mötte min man en gammal klasskompis som han inte träffat på länge. Så vi åt lunch ihop med honom och hans fru. Väldigt trevligt. Tråkigt nog var de bara på genomresa men det var trevligt att få äta en bakpotatis med trevligt sällskap.

Kvällen avnjöt vi i glasbaren med en god öl och en smarrig burgare.

Vi hade väldigt otur med vädret den här gången. Det regnade och stormade och var verkligen förskräckligt, men det gjorde inte så mycket. Det är nära till allt om man vill gå ut och egentligen vill man ju vara mest inne. Och kolla på allt vackert. Så, vi hängde inte läpp direkt.

På lördagen var det min födelsedag och när jag kom ur duschen hade min man pyntat så fint. Pyntet hade han fått av vänsläktingarna som snart skulle dyka upp och han hade smugglat med sig allt pynt utom min vetskap.

Jag fick även en present bestående av något som du ju vet att jag önskat mig länge. En väska från Littlephant. Fantastiskt fin. Jag blev minst sagt överlycklig.

Vi tog sen en promenad till den lilla söta Konsum-butiken i Kosta och handlade lite snacks till bubblet som vi kylt.

Vi tog sen emot gästerna (he he) till vårt enkla torp (he he, igen) vid 11-tiden och inledde kalaset med bubbel och presenter på rummet. Det kändes som att jag fyllde typ 50. Det gjorde jag inte, men såhär firad vet jag inte när jag blev senast. Kanske när jag fyllde 40. Vilket var några år sen (he he, för tredje gången).

Jag hoppade över detta med tårta men vi delade lite på en bakelse efter lunchen. Ingen ville ha en hel bakelse, men vi kunde gott och väl få i oss en liten bit var tyckte vi. Knäppt och kul.

Ja, sen firade vi och hade det bra hela dagen och hela kvällen.

På kvällen åt vi en fantastisk middag på Edins restaurang. Brasserie by EDz. Den ligger i ”källaren” under hotellets glasbar. Bara att gå från baren, nerför en trappa. Så är man där.

Det är svårt att beskriva hur god denna middag var. Det fanns en fyra-rätters och en sex-rätters att välja mellan. Vi valde fyra. Och vi var alla helt lyriska över hur otroligt god mat detta var.

En fantastisk middag verkligen. På många sätt. Men just maten blir det nog svårt att slå tror jag. Sen är det ju så mycket mer än själva rätterna som gör middagen, men dessa rätter tror jag är oslagbara. Och sällskapet också för den delen.

Tack alla som var med och firade och för fantastiska dagar. På alla sätt.

Och för dig som precis som jag, gillar hotellrum. Så bjuder jag här på våra vänsläktingars rum. De fick rum 254. Som pyntats av Bertil Vallien.

Ja, fantastiska dagar som sagt. Och jag skulle ju kunna visa tusen bilder till från dessa dagar. Men jag tänker att typ 30 räcker.

Dock vill jag visa en grej till. De hade skaffat nya kranar på hotellet sen vi var där senast. Imponerande. Eller kranarna i sig var inte nya, men det var väl någon sorts insats de satt in. För vattnet kom ut som en krona ur kranarna. Otroligt häftigt. Hoppas att det går att se på den här bilden hur jag menar.

Vill även visa vad jag köpte för diverse andra födelsedagsgåvor. Jag hade önskat mig pengar till ett fat som jag visste fanns i Kosta. Och när jag skulle köpa det överraskades jag av att butiken hade rabatt om man köpte för en viss summa, så pengarna jag önskat mig räckte även till ett par skitsöta skor. Så himla härligt!

Fatet är från Iittala (Ultima Thule) och skorna från Marc O’Polo.

Jag hade även kalas hemma för släkt, några dagar efter kalset. Då fick jag presentkort hos blomsteraffären i stan. För detta köpte jag något jag velat ha länge. En ERNST-kruka. Så fin. Och i denna valde jag att stoppa ner en kaktus. Ljuvligt.

Tack alla som kom på det kalaset också. Förstås.

Regler som passar mig

Igår tänkte jag att det är lite trist ändå. Att jag inte kan några som helst sportregler. 

Jag kan mål. 

Och slutsignal. 

Men jag vet inget om icing, par, offside och bicykleta. 

Jag försöker lära mig ibland. Särskilt hockey. Men det går liksom inte. 

Ibland har jag trott att jag kanske faktiskt är lite dum i huvudet. 

Men så igår. När jag såg på ett avsnitt med Sommar med Ernst. Och han gjorde pasta och en krona av gräs. Då kände jag att jag fattade precis allt. Jag har sån koll på detta med hur man låser fast grässtråna mot ringen och jag vet precis hur man gör en lampa av papper. Det där kan jag sen barnsben. 

Och jag tror faktiskt, om jag får skryta lite, att det är mycket svårare att lära sig kramsbindarreglerna än att fatta vad en offside är. 

Så jag är inte lite dum i huvudet. Jag är hur jäkla smart som helst. 

Ser fram emot OS i pyssel. 

För det kommer va?

Lindex-kimono efterlyses!

I dagarna gick min finaste och bästa Lindex-kimono sönder. Jag fastnade i en vass trädgårdsmöbel av rotting och det blev rispor i hela ryggen. 

Katastrof. Mitt bästa favoritplagg. 

Kimonon såldes på Lindex i våras och jag har för mig att det var One Size. (Kan inte kolla för jag har klippt bort lapparna i nacken.)

Nu undrar jag därför om det är någon som har en sån över? Om någon gjort ett felköp? Om någon köpte en men inte trivs i den? Har du en sån eller känner du någon som har?

Jag köper den GÄRNA i så fall. Och skulle bli så överlycklig!!!

susanne.undersolen @ gmail.com

Fula bilder, men det är för att jag fotar så dåligt när jag är deppig. Och har panik. Typ. 

IKEA-frossa – del 2

Efter IKEA hotell-delen kommer här museet. En fröjd på många sätt!

Efter att ha checkat in på hotellet, hängt upp kläder, fått oss något svalkande i strupen gick vi ut genom hotell-entrén och rakt över gatan. Och där låg museet.

Vi kände direkt att vi var lite hungriga och började därför med att äta lunch. På museets restaurang serverades olika sorters köttbullar. Jag valde lax och min man valde vanliga köttbullar. Det här var så gott så det var löjligt. Mina laxbullar låg på färskpotatis, ägg, olika ärtor och ovanpå var det brynt smör och riven pepparrot. Lägg ägg, sa jag och svepte alltihop.

Museet startar med en specialbutik. Där finns, enligt dem själva, bland annat saker som inte går att köpa i de vanliga varuhusen. Trevligt, sa jag och köpte mig en fin bricka. (Den stora, runda, med rutor på översta bilden).

Utställningen var hur kul som helst. Det var mycket man kände igen och liksom väntade på men också sånt man glömt. Det var svensk historia, Ingvar Kamprads liv och mycket annat. Men mest möbler. Och annat kul. Fantastiskt. Och jag vill ha så mycket som fanns på utställningen. Flera gånger var jag nära att ta till lipen.

Tar du också till lipen lite när du ser det här?

En otroligt kul grej på museet var att man fick fota sig själv till framsidan av en IKEA-katalog. Ja, alltså det blev ju ingen katalog, men väl en framsida. Som skrevs ut på fint fotopapper (i katalog-storlek) och blev väldigt kul.

Man satte sig vid bordet, gjorde ordning det som man ville ha det (med låtsasmat och sånt) och sen tryckte man på en knapp. Och 10 sekunder senare togs bilden. Otroligt kul. Vi tog 5 bilder tror jag. Ingen annan var där just då så vi kunde leka bäst vi ville. Och det ville vi. Verkligen.

Ja, sen fortsatte vi vår vandring. Efter att vi torkat bort alla tårar efter gapskratten.

En tillfällig utställning om textilier fanns nederst på museet. Kul att se gamla tyger och dessutom fick man testa att designa egna. (På låtsas). Den som har mycket tid och energi kan sy egna väskor, örngott och förkläden på utställningen. (På riktigt)

Ett väldigt kul museum. Och nu är jag i och för sig nörd och lite partisk på så vis, men jag tror verkligen att alla kan hitta något kul där inne. Mycket att titta på, mycket kul att göra och väldigt, väldigt mycket ”Åh! En sån där har jag haft!”.

Åk dit. 60 kr tror jag att det kostade att gå in. Om man är vuxen. Väldigt välplacerade stålar. Man blir glad.

Grönt skryt

Det går inte att låta bli. Jag måste skryta om detta nu.

För två år sen snodde jag hem små skott i en kaffemugg. Nu håller de på att ta över hemmet.

Aldrig någonsin har något jag vårdat mått så bra.

Kakburken beror på att de krukor jag tittade på i en affär var svindyra och asfula. Så jag tog en kakburk.

Den glasiga vasen var full av kaktus så jag fick hälla ut den och dela upp den. Nu tänker jag att glasvasen snart är full igen. Men det kanske är att ha hybris.