En tripp till huvudstaden

Jag och alla andra på min avdelning hade anledning att åka till Stockholm i veckan som var. Det var invigning av vårt (nåja, företagets) nya showroom.

Vi bodde så fint på Hilton i Slussen och vi åt middag och vi minglade. Och hade otroligt kul. Tåg dit och hem och massa umgänge och skratt.

Man gillar sånt.

När vi kom fram (nästan två timmar sena, tack för det SJ) så fick vi skynda oss upp våra rum för att byta om.

Jag fick rum 5519 och jag föll pladask för rummet. Här hade jag kunnat stanna en evighet.

Jag hade så himla fin utsikt från mitt rum. Huset högst upp till höger brukar jag skoja med folk och säga att jag bor i. Mina kollegor får alltid höra det när vi åker tåg. Och när alla checkat in på sina rum var det flera som sa ”Jag såg hem till dig Susanne!”. Ha ha. Så lättlurade de är.

När jag kom till rummet tyckte jag dock att det var lite dåligt att det inte fanns någon garderob. Och att jag bara hittade en enda galge. Men jag fixade ordning så gott jag kunde och stack sen iväg på äventyret jag kom dit för.

På natten när vi kom hem frågade en kollega efter hårfön i receptionen. Den trevlige mannen sa att det finns fön på alla rum. Att de ligger i garderoberna. Jag tänkte att det var ju väldig tur att jag hade egen fön med mig eftersom jag inte hade någon garderob. Men inte klagade jag på det. Det var ju ingen fara för mig.

Men väl uppe på rummet blev jag lite nyfiken. Var kan han ha menat?

Förvånat såg jag sen att det jag trodde var väggen in till badrummet (fast från hallen sett) var en lönndörr. Med en fin garderob i.

Och se på tusan. Tio galgar.

Men det här var på natten. Och innan det blev natt blev det ju kväll. Och innan det så var vi ju och åt. På Eken. Som ligger på hotellet. Och som hade sin uteservering öppen ännu eftersom det i år var sommar även i mitten av september.

Jag åt grillad nötbogsfilé. Det var så gott så det var inte klokt. Och personalen var supertrevlig, solen sken och alla kollegorna var på strålande humör.

Fantastiskt.

Jag blev så förtjust i klämmorna som de satt på sina menyer. Hade tänkt att fråga dem var de kom ifrån men glömde det. Men dagen efter så såg jag dem på Designtorget.

Jag vill ju inte skriva så mycket om mitt jobb så jag hoppar över det. Men vi var i alla fall iväg på invigningen och hade trevligt. Där var det musik och mat och mingel och bubbel och chips och all möjligt. Och många kollegor som jobbar i andra delar av Sverige. Najs.

Minglet var slut vid 22 men det räckte tydligen inte för oss så vi hamnade i baren på hotellet. Där var personalen precis lika trevliga som i resten av hotellet. Verkligen. Kan verkligen rekommendera hotellet.

Det var med stor sorg och ganska ledset hjärta som jag tog med mina kollegor och åkte hem dagen efter. Jag ångrade bittert att jag inte ordnat så att jag kunde stanna kvar över helgen. Det var väldigt dumt av mig.

Orutinerat.

 

Härmapiga sladdhållare

Var inne på Designtorget härom dagen. Med några av mina kollegor. En kollega ropade på mig och sa att hon hittat något som hon trodde att jag ville ha. Och hon hade så rätt. Hon hade hittat en sladdhållare.

Men eftersom jag är en härmapa av rang så tänkte jag i nästa sekund att en sån kan jag nog göra själv.

Och det kunde jag. Till och med två kunde jag göra.

Lätt som en plätt och snabbt som sjutton. Det som tog tid vad att sy fast tryckknapparna. Och det tog väl cirka fem minuter per hållare.

Jag kommer att göra fler. Jag tänker att det är en bra present.

Kanske kan jag även göra en virkad variant?

Ganska slow

Det var lite körigt ett tag. Innan och efter flytten. Det var liksom lite mycket att tänka på. Att ordna. Att flytta på. Att packa.

Men nu har det lugnat ner sig. Nu består det mest i att fixa och dona med det som är. En del saker har jag flyttat på tretton gånger. En del saker har fått flytta ut. Annat in. Det tar sig och det börjar mer och mer likna ett riktigt hem.

Men ännu inga tavlor. Och ännu inte så mycket av det där som känns som ett hemtrevligt hem. Men det hemtrevliga tar tid att få till tror vi. För det blir inte hemtrevligt över en natt. Det är nått man får arbeta in. Så tror i alla fall vi. Man måste bo ett tag först. Sen vet man. Sen blir det trevligt.

Och så händer det ju andra saker också. Livet. Det är ju så. Det väntar ju inte på att jag ska bo in mig.

En dag fick jag äpplen av en kollega. Eftersom han dagen innan skrek ut över avdelningen att om man ville ha en kasse äpplen behövde man bara räcka upp en hand. Jag räckte upp. Och fick.

Det blev fler bukar än såhär, men de burkarna var för fula för att få vara med på bild. Så kan det vara om man är burk. Att man inte får vara med.

Jag har även skrattat, igen, åt vad folk söker efter när de råkar hitta hit. Därför måste jag visa.

Att man hamnar här efter att ha sökt på detta är ju lustigt. Innebär det att min blogg bara består av luftslott och rappakalja? Ja, kanske.

Eller nä.

Nä då.

Den består även av kaktusar. Som finns. På riktigt. Och som växer så det knakar under mina vingar. Det förvånar mig väldiga. Då det mesta i växtväg brukar dö så fort jag befinner mig närmare än 5 meter.

Men ni minns kanske skotten jag snodde. Fräckt och fult. På ett hotellrum. Och som var pyttelitet från början. Låg och skräpade i botten på en kaffemugg. Av papper.

De hamnade i en glasvas där de små skotten såg ut som några barr på botten…

Och som i juli i år nästan inte fick plats i vasen (varning för ful bild)…

 så att jag fick dela upp och plantera om…

… och sen har växt ännu mer.

Kanske trillar du inte direkt baklänges av mina sneda bilder av en snodd kaktus. Men för mig är detta så stort. Att de har levt vid min sida i ett år och verkar trivas. Trots att jag snodde dem.

Nu ska jag kolla på Äntligen hemma. En måndag klockan 21.00.

Ur led är tiden.

Amanita the mushroom

Jag hänger ju en del på nätet. Det är ju ingen kioskvältare precis, men så är det. Det surfas en del. Mest bland pyssel. Sömnad, virkning, inredning och mat. Det sånt jag knarkar. Jag gör tyvärr inte mycket av det jag kollar på, men jag drömmer. Och det kan vara gott nog.

Men så ibland. Så ibland så hittar jag nått som jag dånar av. Och som känns inom räckhåll. Och som inte kostar mer än två påsar chips. Och kanske dip. Och det har jag råd med.

Så då ser jag till att förverkliga det.

Ibland för att det är något jag behöver, ibland för att det är något som jag vill testa att göra. För att se om jag kan.

Jag trodde nog att jag skulle klara att virka en Amanita the mushroom. Jag undrade väl inte så mycket över det egentligen. Men jag ville ändå. Bara för att. Bara för att jag kan.

Hon är vansinnigt söt om jag får säga det själv. Och det tycker jag att jag får. Jag har ju bara virkat efter ett mönster. Jag har ju inte uppfunnit henne. Inte ens virkningen. Jag har inte ens uppfunnit virkningen.

Det är synd. Det hade ju varit kul annars.

Mönstret till Amanita har jag köpt hos Pepika.
Garnet är Tilda från Svarta Fåret. Rött nummer 45 och vitt nummer 04.

Idén

Jag har fått flera positiva kommentarer angående detta kring att gå med i en meny/recept/matsedelklubb. Jag ska fundera lite mer på hur och om och så skriver jag om det igen sen. 

Så håll utkik!

Kul att flera visat intresse!! Tack!

B, L, O, S-S-A…

Åh! Nu fick jag äntligen veta! Nu vet jag vad som är årets Blossa! Tack min snälla kompis Malin som hållit mig informerad så fort det hörts ett minst litet knyst från Blossa-fabriken. Vilket engagemang. Tack!

Jag har ju längtat efter lakrits-Blossa sen de började med sina årgångsglöggar, men varje år har jag blivit lite besviken. Eller ja, vissa år positivt överraskad, vissa år förvånad och vissa år… ja… vad säger man i år?

Kråkbär!?!

Men ändå. Snyggaste flaskan på länge. Passar jättebra i mitt vardagsrum.

Det återstår att se vad den smakar och om det är gott eller inte. Och tills dess kommer jag fortsätta att favorisera saffransglöggen 2010. Och dalahästen 2013.

Om du är nördig som jag, vilken är din favorit?

En idé

Jag fick en idé för en tid sen. När jag tänkte på hur jobbigt och svårt det kan vara att hitta på matsedel. 

Vi försöker planera vår mat. Det är både bra för plånboken och för hjärtat. 

Men, det är svårt att komma på vad man ska äta. Det ska ju vara snabblagat, hälsosamt och helst inte kosta så mycket att hela lönen går rakt ner i kassan på ICA Maxi. 

Så jag tänkte att jag skulle ordna en sorts klubb. Den som vill vara med anmäler sig och skickar in en veckomatsedel. Med recept. Jag sätter ihop ett häfte med alla matsedlar och recept som sen alla i klubben får.

Man kan presentera sig i sitt häfte om man vill. T ex foto, mailadress ev länk till blogg eller liknande. Så kan man skicka ett mail till varandra om man tycker att någon rätt var alldeles särskilt god. 

Jag tänker att det ska finnas en regel för vad veckan ska innehålla. 

Det skulle kunna vara detta. 

  • 1 fisk/skaldjur 1 veg 
  • 1 kyckling 
  • 1 pasta (kan ingå i typ kycklingen) 
  • 1 potatis (kan ingå i typ veg) 
  • 1 soppa
  • 1 efterrätt 

Det skulle vara kul om man var cirka 5-10 personer i klubben. Så att man får en rejäl bibba med maträtter. 

En rätt om dagen och en eftertätt till t ex söndagen. 

Vad tror du? Skulle någon vilja anmäla sig?

Borde jag tänka på nått annat sätt?

Har jag glömt nått viktigt?

Och nej, jag vill varken blanda in lchf, vegan, atkins, 5:2 eller gi i detta.