Hugg i huvudet, idolpost och kakor på plåten

Det hände nått med mitt huvud för ett tag sen. Jag tänkte inte så mycket på det först, men sen har det fortsatt. Kommit och gått. Det är som att det är något som slår mig i huvudet ibland. Som att någon tar hundra nålar och trycker mot vänster sida av huvudet, någon stans mitt mellan mittbenan (som jag inte har) och örat. Det kommer helt utan varning. Ibland inte på flera dagar. Ibland 10 gånger samma dag. Slår till som en chock och försvinner lika fort. Mycket obehagligt. Och lite skrämmande. Ibland gör det inte så ont alls, ibland är det så jag tappar andan.

Jag har förstås, korkat och mycket dumt, googlat om detta och kommit fram till att jag med all säkerhet inte kommer att dö av detta, men att det beror på stress och spänningar. Magdalena Graaf beskriver t ex detta väldigt bra och väl. Och har fått många kommentarer värda att läsa.

Ja, vad annat än stress och spänningar kan detta bero på liksom?

Jag tänker att stressen beror mycket på flytten. Jag tycker att det ska bli fantastiskt kul på alla sätt, men det är rörigare än jag tänkte mig och hur mycket vi än rensar och tar bort så är det tonvis med grejer som ska med. Och flyttkort ska skickas och nya adressen ska anmälas och elen och bredbandet och parkeringen och nycklarna och den bokade hisstiden. Det är mycket nu.

Men det blir bra.

Det finns många saker som jag vill dra igång men skjuter framför mig på grund av att mycket är nerpackat och att det känns konstigt att dra igång saker som måste sättas på paus om bara några dagar.

Men en liten grej har jag gjort i kväll i alla fall. Bakat drömmar. Vi ska ha hemligt fikakalas för min kollega som ska sluta. Hon ska få present och fika. Hon läser inte min blogg, vad jag vet, men vad hon får i present tänker jag inte skriva här ändå. Internet är ibland mindre än man tror. Men det är typ världens bästa present. Det ska ni få veta sen.

Jag har också fått en present ikväll. Min idol Lotta Kühlhorn visade upp små väskor hon sytt på sitt Insta. Och frågade om någon var intresserad av att köpa. Jag fick spatt och skickade meddelande direkt. För det första, att få en möjlighet till kontakt. För det andra, att få köpa en grej hon designat OCH sytt själv. För det tredje, herre jäklar. För det fjärde, jag måste nästan lägga mig på golvet och djupandas.

Hon skickade ett mail och berättade vad jag blev skyldig, skickade sitt mobilnummer och jag swishade. Jag överöste henne med fina ord och beröm och hon skrev att hennes kväll blivit en lyckokväll på grund av det jag skrivit.

Mitt liv blev ett lyckoliv när jag insåg att jag kommer att få post i min brevlåda från Lotta Kühlhorn.

Jag borde köpa hennes bok. Men det får bli efter flytten.

Som allt annat.

I övrigt undrar jag när jag ska använda min nya klänning…

… om jag någonsin kommer att unna mig drömväskan…

… vad det är som hindrar mig ifrån att ta steget och om det blir något Sommar med Ernst i år. Eller kanske snarare om det blir någon sommar över huvud taget utan Ernst. Är det någon som vet? Har ni hört om han sagt något?

Såhär skriver TV4 på deras sida om Ernstan.

Sen har jag kommit på att mitt nya drömjobb är att jobba som bokuppläsare. Så har du skrivit en bok som ska bli talbok så kan du kontakta mig. Jag kan läsa högt, tydligt och fint och bjuda på drömmar.

För rätt så länge sen var det en tjej som mailade mig och sa att jag var roligare förr. Att jag legat av mig. Att jag skrev mycket roligare saker förut. Att jag liksom var mer levande tidigare.

Jag håller med.

Jag måste öva upp mig igen. Skriva kul. Berätta nått roligt. Skriva en julkalender. Rita en bild. Bjuda på ett foto. Rycka upp mig.

Det är dags för det nu.

I fredags var jag på after work. Jag drack lite för mycket rosévin och visade var skåpet skulle stå när det var quiz med frågor om schlager. Men jag skäms över att jag inte kommer ihåg att det var Mark Levengood som var programledare ihop med Jill Johnson 2005. Och jag skäms över att jag glodde lite för mycket på den där tjejen som hade så satans snygg klänning. Att jag drack lite för mycket rosévin skäms jag inte för över huvud taget. Jag hade superkul och kvällen gick ut på att fira av kollegan. Hon som slutar. Och det gjorde vi med bravur. Och vinet var gott. Och jag betalade det själv.

Och det var jag som kom på världens bästa present. Som kollegan ska få.

Så vad är lite för mycket rosévin. Herre gud. Jag tog mig hem själv. Skrek inte åt busschauffören. Drog inte till någon med handväskan. Dansade inte på borden. Klädde inte av mig.

Det finns inget att be om ursäkt för.

Det var så otroligt kul.

En solig och lite kall torsdag i maj

Solen skiner ute och jag sket i jackan i morse. (Ja, det där får ni tolka som ni vill.). Det straffade sig när jag kom till bilen och det stod att det var fyra grader ute. Det var nästan frost på rutan. Där satt jag i sandaler och korta sommarbyxor. Fast temperaturen lika väl kunde menat att det var december.

Det är rörigt nu i livet. I själen är det ganska lugnt och så, men i omgivningen är det stökigt. Det mesta ligger i kartonger och det är svårt att hitta på något att göra hemma. Jag har liksom inga grejer att fixa med. Men det kommer ju att gå över. I juni. För då tar vi grejerna under armen och flyttar. Ja, det ska bli så härligt. Men också lite läskigt.

Igår var vi på möte. De som bygger huset var där, de som drar elen, de som ordnar med kablar, de som… ja… de som fixar. Och så alla som ska bo där. Ja, nästan alla faktiskt. Alla våra nya grannar satt där och drack kaffe och åt prinsesstårta. En del såg gulliga ut. En del verkade roliga. En del såg skitsura ut. En del verkade nervösa. Själv retade jag mig mest på en som pratade och var lite dryg. Och undrade vem som var min kompis kompis. Som jag hört ska bo i samma hus. Och så tänkte jag på detta. Och på om jag kanske måste skriva en ny julkalender nu. När det dra ihop sig.

Tanken om att ta med så lite som möjligt till nya hemmet funkar ganska bra. Men så lite som möjligt kan vara ganska mycket. Men jag vågar inte tänka på hur mycket vi skänkt, sålt och slängt. Ett helt hem kanske. Kanske kunde någon ha använt detta och byggt ett helt hem. Om den bara köpt till en stekpanna. Och en vit bh.

Den 31 maj ska vi få komma in i vårt hem första gången. På en liten visning. Ingen har bott där förut. Vi blir först. Och jag tänker att det verkligen känns viktigt att vi får bra vibbar när vi kliver in. Det blir som en blinddate. Fast vi kan inte bara dra om vi dissar vår date. Inte direkt i alla fall. Fast det är förstås inte tills döden skiljer oss åt som gäller. Inte mellan oss och hemmet i alla fall. Tack och lov.

Jag tänker ta med ungefär fyra blommor till nya stället. Jag har inte så många fler. Men den här lever och frodas och mina elefantöron slår just nu rekord. Från att se ut såhär i mars, har den nu helt gått bananas och håller på att växa ur huset. Det största bladet känns som en LP-skiva.

De fick rusånga av gödning och ny jord. Och kanske även lite sol. Vem får inte det.

Annars kan jag berätta att jag har klippt mig idag. För sista gången hos min frissa som klippt mitt hår i 16 år. Nu tänker hon ägna sig åt pension. Och jag är frisörlös. Och vilsen.

Och i morgon ska vi på after work. Och fira att vi har fått ha en fantastisk tjej hos oss i tre år. Som inte fick vara kvar på grund av vikariat. Men nu har hon fått ett nytt jobb och världen ler mot henne. Men hos oss kommer det att vara dåligt väder en lång tid framöver. Som att solen går i moln. Människor borde inte få försvinna ur ens synfält. Jag säger blä till avsked. Avsked kan ta sig någonstans.

Fast jag kanske bakar frallor i helgen. Som jag gjorde förra helgen. För nybakade varma frallor en lördagsmorgon kan få en molnig himmel lite klarare.

Om man vill baka såna här frallor kan man lära sig det här.

Annars så ska jag nu sätta mig i en fåtölj. Nästan det enda som finns kvar att sitta i. Förutom toaletterna och köksstolarna. Där ska jag sitta och kolla på Ove en stund. Det ska bli spännande.

Spännande är det också att se vad folk söker efter när de hittar hit. Juliga strumpor liksom. Jag blir rörd.

Och ni som flyttat nyligen… kan ni påstå att det varit lite psykiskt påfrestande? Att det liksom rivit upp och vänt lite på saker? Jag vet inte om det beror på saker jag hittat i lådor och skåp som påmint mig om förr i världen, eller om det beror på uppbrottet. Men svårt att lämna kommer det inte att bli.

Tror jag inte i alla fall.

Men vad vet jag?

Minipavlovas och flatbread

Vi hade gäster förra helgen. Och jag har blivit en usel fotograf. Fotade inte en enda gäst eller nått annat som kunde vara kul för allmänheten att få se. Däremot fotade jag maten och skyllde på att jag har blogg. Ja, i den här bloggen är tydligen mat viktigare än människor.

Nä, så är det inte. Det är inte så för fem öre.

Men det här var vad vi åt.

När gästerna anlände åt vi flatbread med parmaskinka, chevré, valnötter och honung. Jag hade från början hittat ett recept på flatbread och rökt lax, creme fraiche, rödlök, gräslök, löjrom och citron. Men jag var ju tvungen att ändra lite. Förstås.

Jag kan säga att detta var bland det bästa jag har lagat ihop. Det var lite meckigt att baka brödet. För jag höll på att kavla ihjäl mig. Jag kavlade ut det till lagom storlek och sen när jag lyfte upp det krympte det ihop till halva storleken. Men det måste berott på något fel jag gjorde. (Ni som är duktiga på deg… vad gjorde jag för fel?)

När gästerna kommit tog det fem minuter att fixa till alltihop. Sånt gillar jag. Jag kommer absolut att göra detta fler gånger. Och kanske väljer jag att köpa färdig pizzadeg på rulle nästa gång jag testar detta.

Flatbread
2 bröd, ca 12 bitar:

12 g jäst
3 dl fingervarmt vatten
1 tsk salt
1 msk olivolja
6 dl vetemjöl

Gör så här

 Smula ner jäst i en bunke och häll i vatten. Rör om tills jästen lösts upp och tillsätt salt och olja.

 Häll i lite i taget av mjölet och arbeta ihop till en smidig deg. Låt jäsa under bakduk ca 1 tim.

 Sätt ugnen på 225°. Dela degen i 2 bitar och kavla ut till 2 platta bröd på mjölad bänk. Lägg bröden på 2 ugnsplåtar. Grädda 10–12 min i ugn, de ska bli lätt gyllene. Pensla bröden med olja och låt kallna.

Till middag serverade vi följande. Vilket inte behöver någon vidare förklaring eller recept. Men som var otroligt gott.

(Gula plastiga hamburgerkorgar och pappersfickor från ICA, ”tidningspapper” från Leila’s General Store.)

Till efterrätt serverade vi minipavlovas med lemon curd (köpt på Willys), grädde och hackad Daim.

Jag bakade pavlovasarna (?) flera dagar i förväg och förvarade i en plastpåse. Det funkade hur bra som helst. Supersmidig efterrätt som tog några få minuter att fixa ordning när gästerna väl var på plats. Sånt gillar jag.

Minipavlovas
8-10 stycken

4 äggvitor
½ krm salt
2½ dl strösocker
1 msk maizena
2 tsk vaniljsocker
1 tsk vitvinsvinäger

Sätt ugnen på 225 °C.

Vispa äggvitorna med saltet till hårt skum. Tillsätt sockret lite i taget under fortsatt vispning. Vispa tills smeten är hård och glansig. Vispa därefter i maizena, vaniljsocker och vinäger.

Jag spritsade ut 8 maränger på en plåt med bakplåtspapper.

Jag gräddade i en timme, stängde sen av ugnen och lät marängerna stå kvar cirka en timme.

Spritade först 8 runda maränger och sen en kant runt på varje maräng…

De blev löjligt goda. Löööjligt. Så himla enkelt och så otroligt gott.

Men frågan är om idagkvällens variant inte blev ännu bättre. Minipavlova, glass och hackad Daim. Mer än så behöver man inte.

Flera rätter som var väldigt enkla att göra och som blev otroligt goda och trevliga. Detta blogginlägg kommer jag själv att besöka mången gång i det vi kallar framtiden. De här grejerna kommer jag att göra tusen gånger till. Särskilt brödet. Som man varieras i det oändliga.

Veganmaränger

Jag har sett dem på nätet flera gånger. Men aldrig testat. De där veganiga marängerna. Men plötsligt en dag blev jag sugen på att prova. Och gjorde det.

Jag äter rätt mycket bönor och kikärter. Och har alltid tyckt att den där vätskan som man häller av är rätt… äcklig. Lite slemmig och ofräsch. Men nu skulle jag alltså göra maränger av det. Hm…

Jag använde det här receptet. Men hade inte rätt socker och la till lite lakrits. Så jag gjorde inte exakt som det stod. Som vanligt. Eftersom jag är lite allergisk mot recept och regler.

Det gick bra att spritsa och det blev fint…

Men efter en tid i ugnen blev det såhär…

Och förmodligen är det mitt fel. Eftersom jag inte höll mig till receptet helt exakt.

Men hur eller hur… detta var inget för mig. Marängerna hade en viss bismak och smakade lite… unket. Så det blir inga fler såna här.

Men det var kul att prova. Absolut. Detta har jag ju länge velat prova.

Veganska maränger
(Recept från Vegokoll)

1 paket kikärtor (ex Garant, Zeta, Go green)
1,5 dl socker
1/2 tsk citronsaft
1/2 tsk vaniljsocker

Gör såhär:
Vispa upp vatten från ett paket kikärtor tills bara skum återstår. Blanda ner socker, citron och vaniljsocker. Vispa sedan en längre stund tills det ser ut som vispad äggvita och bunken går att vända uppåner.
Klicka ut lagom stora maränger på en plåt, sen skjuts in i ugnen som är 100 grader varm och grädda runt 1,5 timme. Stäng sedan av ugnen och låt marängerna vara kvar tills både ugn och plåt har kallnat helt, det tar ungefär 2 timmar.

 

En liten resa till Göteborg

I veckan som varit var jag en sväng i Göteborg. Jobbet som jag jobbar på har ett nyöppnat showroom i Götet. Så vi åkte dit ett gäng från norr till söder. Och träffades och konfererade och hade trevligt. Det var en väldigt kul och givande resa. Inte minst för att jag fick lära känna mina kollegor bättre. Ja, de som jobbar från annan ort. Det var väldigt trevligt. Gör-trevligt. He he.

Jag vill ju inte skriva så mycket om mitt jobb här för det skulle hämma mig. Så jag väljer att skriva att vi var i vårt showroom, att vi pratade om nya och gamla produkter och att vi konfererade i dagarna två.

Vi åt lunch på ett mycket trevligt ställe som hette Nonna. Där åt vi dagens. Det fanns en lång lista att välja dagens ifrån men jag åt pasta med någon kalvgryta. Läbbigt gott. Och jag kommer absolut att besöka den restaurangen igen när jag har vägarna förbi. Väldigt mysigt ställe. Och sjusärdeles fina toaletter. Bara en sån sak.

Efter dagens slut begav vi oss till vårt hotell för incheckning. Hotell Flora. Jag fick bo i rum 112. Det var ett litet men trevligt rum. Trendigt och fint. Rent och fräscht. Lite annorlunda inredningsdetaljer. Sånt där man blir glad av. Och lite impad.

Mitt rum var som sagt väldigt litet, men det fanns allt jag kunde tänkas behöva. Ett litet skrivbord, en liten soffa att sitta i, eller lägga mitt bagage i, och så ett stort badrum med dusch. Perfekt.

I korridorerna utanför rummen hade de lite kul grejer. Även om de där resegarderoberna (eller vad det heter) skrämde mig lite på natten när jag gick till mitt rum.

På kvällen sen var vi och åt och spelade boule på Boulebar. Ett jättekul och häftigt ställe. Det serverade fransk mat och musslorna var supergoda. Men varmrätten var faktiskt inget vidare. Tycker jag. Det var anka med något som jag tror var linser. Och någon potatis som jag tror var typ kokt i olja. Heter inte det något särskilt när man tillagar mat i olja? Typ värmer sakta i olja? Inte fritera, utan något annat… I alla fall så var det inte så gott. Ankan var väldigt fet, potatisen smakade olja och linserna smakade ingefära. Ingefära kan vara gott men det passade inte riktigt ihop tyckte jag.

Men vad gör det? Jag hade superkul!

Jag skulle absolut kunna tänka mig att gå tillbaka till boule-stället och jag vill gärna gå och äta på Nonna någon mer gång. Dock kommer jag nog inte att bo på hotellet något mer. Det var ett perfekt ”åka ihop med jobbet-hotell”, men det var inte sådär semestermysigt så att jag vill bo där när jag är på semester. Det var en trång och lite omständlig frukostmatsal och sådär… Trevligt och trendigt och fint. Men inget semesterhotell. Tycker jag.

Men en väldigt kul resa. Otroligt kul. Skrattade mig hes. Och så vann mitt lag i boulen. Bara en sån sak.

Härligt.

Senare: Tack ‘annan’ som berättade att tillagningen heter att confitera.  Att långsamt tillaga i fett. Confiterad anka är tydligen en vanlig fransk rätt har jag nu läst mig till. Anklår kokad långsamt i ankfett. Ja, man fattar ju att ankan och potatisen kändes fet. Tack ‘annan’.❤

En helg

Igår var vi på utflykt. Käkade sushi. Köpte ny klänning och en liten rullväska. För resor för en person och en natt. Jag åker på såna ibland. Till exempel nu i veckan.

Det var en trevlig utflykt. Väskan är orange och klänningen blå och vit.

På kvällen såg vi två filmer.

Jag trodde att Så ock på jorden skulle vara gripande och härlig. Och jag trodde att En underbar jävla jul skulle vara lite rolig och lite fjantig. Men så blev det helt tvärt om. Julen var inte alls fjantig utan väldigt bra och härlig. Och varm. Och gripande. Den om Jorden var… ja… jag vet inte vad jag ska säga. Den var ingenting. Jag har redan glömt den. Vilken besvikelse. För mig. Julfilmen vill jag däremot se om. Som en jultradition. Den kan gott bli den nya ”Tomten är far till alla barnen” som TV envisas med att visa varje år. Men i övrigt inga likheter mellan dessa filmer.

En kul grej som jag brukar roa mig med är att kolla vad folk söker på för att komma till min hemsida. Det har ju varit både det ena och det andra genom åren. Men det rimligaste måste ändå vara det jag såg idag. Att någon googlat på Einstein och hittat till mig. Mycket rimligt. Personen måste känt sig nöjd. Min blogg måste ju ha varit exakt det hen sökte efter. Hundra procent rätt.

Jag ägnar ju en del av min vakna tid åt att hänga på Instagram. Som ni vet sen förut. Och ett av de konton jag följer heter @polisheddaily. Otroligt snygg nagellackskonst. Sanslöst snygga naglar och tips och knep. Man får se filmer om hur hon (eller han?) häller lack i vatten och stoppar ner fingrarna och få supersnygga effekter. Randigt och allt möjligt.

Det ser så enkelt ut.

Så idag bestämde jag mig för att testa. Tänkte att detta kan inte vara så himla svårt och eftersom jag har så orangemissfärgade naglar med lite rester från svart och glitter så kan det ju i alla fall inte bli värre.

Nä, det kan man ju tro.

Vad tycker ni? Blev det bra eller?

Jag använde sånt peel off-lack från Isadora på fingret för att kunna dra bort det överflödiga. Men jag var nog lite för snål. Kanske. Jag tror att man kan använda lim. Typ trälim på orange flaska. Sånt man hade i slöjden. Det borde funka. (Alltså, jag skämtar inte om limmet även om det kan verka som att alla annat kring lackningen är ett skämt.).

Efter ett tag blev jag irriterad och stoppade ner fingrarna utan peel off. Sen var katastrofen ett faktum.

Ja, man kan säga att det plötsligt var nagellack all over the place. Och särskilt lyckat vet jag inte om det blev. Men jag kommer att prova igen. Det tror jag. Fast med trälim runt om på fingrarna.

Nu är det söndagskoma på gång. Och lite virkning.

I veckan ska jag resa bort å tjänsten vägnar. Det ska bli både kul och lite läskigt. Men det måste vara lite läskigt ibland. Jag måste lära mig att anmäla mig och tacka ja till saker som är lite läskiga. Jag känner det nu. Jag behöver utmaningar.

Vi ska flytta om drygt en månad. Det är en utmaning kan jag lova. Men inte så svårt. Mest påfrestande. Men även befriande.

Tänk att allt har så många sidor. Inget är bara det ena.

Nummer tusen

Ja, det är lika bra att erkänna. Jag har problem. Om jag inte har minst en sjal på gång i högen av pågående projekt så upplever jag fysiskt smärta i själen.

Så kan det vara.

Därför unnar jag mig själv att virka en till. Och en till.

Den här gången blev den ljusgrå. Och den är så fin, så fin.

Mönstret hittar man här. Och här hittar man en grön, en mörkgrå, en rosa, en turkos och en korallfärgad.

Den nyaste är ljusgrå. Nummer 08. Och garnet heter Tilda.

Här är de färger jag har virkat sjalen i tidigare. Jag tycker att alla är lika fina.

Oj. Ett litet rött streck mellan korall och grå. Spännande. Betyder det att jag ska göra en randig nästa gång?