För tomt i huvudet?

Semestern pågår. Och den är ljuvlig. Den välplanerade och länge planerade turnén som vi är ute på nu blev hastigt omplanerad. Vi skar bort lite på slutet. 

Fantastiskt det där. Att det man planerar och bestämmer i maj månad inte längre känns riktigt hundra i slutet av juni. Och då gör man om. Och bokar om. Och drar dit man vill istället. Vilket i detta fallet blir hemåt. 

Vi kommer hem två dagar tidigare. Det blir toppen. Vi är nöjda nu. Och längtar efter frukost hemma. Och vi ser fram emot att få äta frukost utan folk som absolut måste snyta sig vid frukostbordet. 

Vad är det med folk? För mig är det lika äckligt att snyta sig högljutt vid matbordet på en restaurang, som att rapa högt eller till och med prutta. Att bara torka sig försiktigt om näsan med en servett har jag naturligtvis inget emot. Men att ta i från tårna och snyta ut halva hjärnan, det är ju supersnuskigt. Gå till toaletten!!!

Men nu var det inte det jag skulle säga egentligen. Rubriken på detta inlägg handlar om vad som händer med mig när jag är ledig. Och jag får ledigt utrymme i huvudet. Då fyller jag det med på tok för många tankar inåt. Börjar analysera mig själv och tittar en extra gång i spegeln i hissen och så vidare. Hälsosamt på ett sätt kanske, men för mig, som alltid säger att människan borde titta mer utåt, blir detta inte alltid bra. 

Men det är inte så lätt att fylla de tomma facken med supersmarta saker på en gång. Jag är inte så van att ha tomt utrymme. 

Nu är det dags att packa ihop och ta farväl av Karlstad. Trevlig stad. Fint. 

Vad kan man mer begära?

För 150 år sen, när jag startade en blogg… förlåt, HEMSIDA, då hade jag ingen aning om vad det skulle leda till. 

Och så är ju livet. 

Man vet inte. 

Man tar ett kliv och hoppas att marken bär under en. 

Marken bär oftast. 

Och oftast går man åt rätt håll. 

För 140 år sen fick jag ett mail. ”Hej, kan du rita en sak till mig?”.

Jag ritade. Och nu sitter vi här. Och väntar på att klockan blir fem. För då har vi en date. Min man, jag och de där till vars bröllopshäfte jag ritade. Om 22 min ses vi i baren. 

På ett hotell 45 mil hemifrån för oss. Och lite närmare för dem. 

Och vi har setts så många gånger redan att jag tappat räkningen. 

Vilken tur att jag fick det där mailet. Och vilken tur att jag sa ja. Och ritade. 

Nu ska vi byta om. Och ses i baren. 

Får nypa mig i armen. 

  

Sånt man mår bra av

Ibland tänker jag att jag måste komma ihåg de där sakerna som smakar mer än de kostar. Och skita i de där sakerna som gör tvärt om. 

Saker som suger musten ur en kan dra dit pepparn växer. 

Men det är inte alltid det är lätt att komma ihåg vilket som är vilket. 

En bra låt på repeat en måndagmorgon. Stort plus på energikontot. 

Folk som inte säger tack utan bara är ute med håven. Stort fett minus på energikontot. 

Blogga. Fett plus. 

En stund i lagom ensamhet. Fett, fett plus. 

Sanning-sägare. Som måste vara ärliga hela tiden. För att de anser sig ha rätt till det. Och blandar ihop ”egen åsikt” med ”sanning”. Minus. Dubbel-minus. 

Drömmar och längtan efter möten med fina vänner. Tusen gånger mer plus än vad någon kan säga.  

Att åka till tippen och slänga gammalt skit. Plus-plus. 

Att åka till loppisen och skänka. Tusen plus. 

Att få ett gulligt sms. Skitmycket plus. 

En lugn måndagskväll hemma på övervåningen och en gitarrpelande make i närheten. Stjärnstopp. Plus-plus-plus. 

Var har du dina plus och minus? Blandar du ihop dem av misstag ibland?

Vet ni hur man gör?

En kollega och jag ska byta låtlistor på torsdag. En fin sommarpresent vi vill ge varandra. 

Vi bestämde detta för länge sen och funderade länge på hur många låtar vi skulle ha. Efter mycket kalkylerande och grubblande kom vi fram till 52. 

52 av våra bästa låtar ska vi ge varandra. 

Jag har problem. Min lista är 63 låtar lång och jag kan inte förstå hur jag ska kunna ta bort 11 låtar från min så fullkomliga och enastående lista. 

Det här är inte en lista. Det här är Listan. 

Nu undrar vi bara, jag och kollegan, hur man skickar listorna till varandra.

Vi använder Spotify. 

Visst kan man maila över listorna till varandra? Men hur gör man?

Matklubbsträff

Ni som hängt med ett tag vet ju att min man och jag är med i en matklubb. Ja, så börjar jag varje rapport från denna klubb. I know. Men nu vet ni ju det i alla fall. Även ni som är här för första gången.

Vi träffas ju och och med jämna mellanrum är vi hemma hos oss. Igår var vi inte hos oss utan hos några i gänget som vi bor väldigt nära. Vilket är lyxigt. Att bara kunna ta på träskorna och gå hundra meter.

Jag var tyvärr dålig på att fota igår. Men det här är ändå några bilder som visar den otroligt goda maten. Och de där potatisbakelserna, de var så goda så det var inte klokt. Jag måste testa! (smördegsinbakad mosad, smaksatt potatis. Typ ihoprullat som en rulltårta). Och efterrätten… hemgjord maräng, hemgjord glass, grädde och bär. Vad mer kan man önska sig?


Tack snälla L & U för en trevlig kväll och sanslöst god mat!
Leve Rikard Nilsson!

Glass lätt som en plätt

Såg Raoy Fares göra nyttig glass/sorbet på TV. Var ju tvungen att prova. Och då den innehöll mandelmjölk blev jag ännu mer nyfiken. Älskar att testa nya grejer.

Såhär gör man.

Hallon- och banansorbet

250 gram frysta hallon
300 gram mandelmjölk
3 msk agavesirap
2 frysta och skivade bananer

Mixa i en mixer i två minuter.
Servera genast!

Jag hade ingen agavesirap. Så jag tog lite honung. Det blev toppen.

Och nä, det är inte så gott med basilika till glass, men jag ville pynta lite inför fotograferingen. Och jag tänker nog prova lite andra varianter. Mango? Jordgubbar? Och nästa gång tar jag mixerstaven. Den fick jag nämligen avsluta med eftersom vår mixer är lite tveksam och klen.

En lång och en ny vänskap

En av de vänner jag har känt längst har skaffat sig en ny kille. Jag tycker att det är kul att säga ”ny kille” för det låter så ungdomligt. Och lite som när Karlsson på taket och Lillebror retar Lillebrors syster Bettan för att hon träffat en ny kille. (Men bu för Lillebror som frågar om han har likadana kvarnvingar till öron som hennes förra kille.)

När man är i vår ålder vet jag inte riktigt vad man säger. En ny partner? En ny käraste?

Hur som helst. Min vän har träffat en ny man. Som hon kilar stadigt med.

(Ursäkta. Var bara tvungen att damma av ett 150 år gammalt uttryck).

Vi bestämde oss för en date. Och vi tänkte åka tåg och ses på halva vägen. Men då vi var lite för spontana för SJs biljettpriser så blev det billigare att stanna och bo på hotell än att ta tåget fram och tillbaka. (Skärp er SJ! Det ska löna sig att ta tåget!).

Så vi sågs. I Linköping.

Vi bodde på Scandic Linköping City. Min man och jag bodde på rum 305 och där trivdes vi som bara den. Detta är ett av våra favorithotell. Där har vi bott många gånger förut. Och där trivs vi.

En av de finaste grejerna med detta hotellet är utsikten. Jag skulle kunna sitta där i timmar och titta på folk och på hus och annat. Så himla härligt.

På den lilla bryggan (?) som man ser på bilden vid sanden, där satt vi och hade en liten picnic. Solen var på vårt lag den här dagen och vi hade en supermysig liten utflykt där innan vi gick in till stan och åt middag. Det var fullt med folk på stan eftersom det var så fint väder och dessutom Nationaldag.

Dagen efter var det ljuvligt att få träffa vännerna igen och äta frukost ihop.

Min kompis nya kille var en sjusärdeles trevlig och bra man i sina bästa år. Och jag är superglad för deras skull men minst lika glad för min egen. Dessa två önskar jag att vi får umgås mycket med i framtiden. Ofta och mycket.

Tack A och S för en otroligt mysig helg med er. Och tack för alla gapskratt.

Det är så fantastiskt att umgås med människor man gillar. Man blir tre meter längre och så otroligt mycket klokare.