Alltså

Det här med bloggandet. Jag tänker mycket på det. 

Detta är inte ett fiskande efter att få ner er på knä för att be mig stanna kvar på nätet. Jag är inte ens säker på att någon ens bryr sig längre. Är ni kvar? Finns ni? Finns det någon som kan kallas besökare här?

Jag älskar min blogg. Har älskat att skriva på nätet sen jag tog mitt första steg på www. Min första hemsida knackade jag koderna till själv. Den hade en hemritad banner. Och hette Under solen. 

Sen kom Frontpage in i mitt liv och sen kom WordPress. 

Ja typ så. 

Och jag har alltid älskat att skriva. Tyckt att det varit fantastiskt att skriva saker som jag sen har märkt påverkat andra. Och fått kommentarer. Och även presenter. Otroligt. Folk har skickat presenter. Ni. Ni har gjort det. Ni är ju sanslösa. 

Men jag har börjat leva lite annorlunda. Fått nya rutiner. Går i andra spår. Tar andra turer. Jag sitter aldrig vid datorn längre. Inte hemma i alla fall. Mitt www finns i telefonen. Till 99%. Jag betalar räkningar i datorn. Redigerar en och annan bild. I övrigt är allt annat i mobilen. 

Och mobilen är dålig att blogga i. Jag bloggar så dåligt med pekfingret. Jag behöver alla tio fingrarna. Det finns inget flyt i ett ynka finger. Jag tänker så dåligt med pekfingret. 

Jag vill så gärna blogga mer. 

Jag måste se till så att jag gör det. 

Jag mår bra av att skriva. Med alla tio fingrar. 

Konstigt

Varför skrev jag igår att jag skulle återkomma idag? Det fattar jag inte. 

Men det är så mycket man inte förstår. 

Typ som att man kan vara såhär söt utan att få böter. 

En vän jag snicksnackade en del med igår.