Rimligt?

Jag visade en väska jag drömt om, från Åhléns, för min syrra. På nätet. Via mail. Hon sa ”Jag köper den åt dig om du vill”. 

Ty gott om Åhléns är det ont om där jag bor. 

Jag skrev ”Tack”. Och hon köpte. 

Jag kom sen på att jag visade henne fel väska. Rätt färg, fel väska. Hon frågade ”Ska jag byta” och jag sa, ”Nej. Det behöver du inte. Jag står mitt kast. Det var REA. Jag visade fel. Du köpte rätt!”.

Detta var igår. 

För några timmar sen (dvs idag) kom sen ett sms. ”Jaha, jag hade visst köpt väskan du egentligen ville ha. Hahahaha!”

Och så en bild. På rätt väska. Den jag ville ha. Den jag inte visade bild på. 

Hon svär på att hon inte bytt. 

Men allvarligt?!?! Händer sånt här på riktigt?!!

Ifrågasätt inte

En klok vän (Hej Stina!) sa en gång att hon hört någon säga att man inte ska ifrågasätta varför man känner glädje. Om man känner att man blir lycklig av att få gå ensam på Willys och handla mjölk så ska man inte ifrågasätta detta. Inte undra varför man kan vara lycklig över en sån liten sak.

Jag har tänkt mycket på det där. För ibland ifrågasätter jag min glädje. Det händer. Kanske särskilt mycket på sista tiden. Jag är ju fruktansvärt rädd för tandläkaren. Jag typ svimmar när jag är där. Beter mig. Svettas floder. Har svårt att andas. Ja, ni vet. Ni fattar. Och nu har jag ju varit där titt som tätt en lång period. Och mellan dessa perioder har jag våndats för nästa besök. Och för nästa.

Och mitt mellan besöken har jag ändå ibland känt stark glädje. Över småsaker. Och ibland tänkt ”Men hur kan jag sitta här och känna lycka? Jag ska ju på återbesök på tisdag. Har jag glömt det eller?”.

Men vi måste glömma skitsakerna ibland. Vi måste tillåta oss att glömma saker som river som rakblad i bröstet. För annars får vi ju för fasen aldrig frid. När ska vi annars andas?

Om vi råkar glömma eländiga saker ibland ska vi vara glada över det. För eländet kommer sen ändå. Det behöver vi inte försöka hålla oss fast i. Det klamrar sig fast av sig själv. Vi behöver inte hålla i. Det är som att kliva i en hundbajs. Man behöver ju inte sätta lim under skorna för att få skiten att sitta kvar extra länge liksom.

Som för fem minuter sen t ex. Fick se på en gammal bild att en ögonskugga jag fått i en Glossybox heter vanilla frosting. Bara en sån sak. Måste använda den i morgon. Så kan folk på jobbet inbilla sig att jag har en helt vanlig töntig ögonskugga i ansiktet. Och så är det vanilla frosting.

Herre gud. Jag smäller av.


Och varje gång jag ser lipglosset som var i samma låda som frostingen, så blir jag också lycklig.

Och jag vägrar ifrågasätta varför glitter och gloss gör mig lycklig. Jag är till och med lycklig att det gör mig sån.

Gör om mig

Jag önskar att jag kunde få bli lite omgjord. Att någon tog hand om mig och ändrade på lite grejer. Kanske hjälpte mig att hitta nya sätt. Nytt utseende. Nya kläder.

Å andra sidan. Jag gillar mina kläder och mitt hår. Min färg på håret och min frisyr. Jag har ju valt det. Ja, hårfärgen är ju så falsk så det liknar ingenting, så jag har valt den. Det kan jag säga.

Och kläderna. Jag älskar Gudrun Sjödén just nu. Det är så fina färger, så sköna kläder och så härliga mönster. Jag vill ha allt från henne nu. Och inget annat.


Men i övrigt har jag tappat köplusten. Jag vet inte vad jag ska köpa. Jag köper det jag behöver. Mat, hygienartiklar och en glossig låda då och då… Men i övrigt intet nytt under solen.

Vi var på shoppingstråk i lördags. Min man kom hem med en ny garderob och jag kom hem med tre par örhängen. Fina, men de gav mig inget vidare shoppingrus.

Fast å andra sidan. Jag råkade se programmet om Ullared på TV för ett tag sen. De sålde grejer för 20 miljoner på en dag. Och en familj som handlade för tio tusen (!!!!) ansåg att allt de köpt var nödvändigt. Jag ber om ursäkt, men jag kan inte låta bli att tänka på sopberget. Hur högt ska det berget bli till slut? Jag bara frågar.

I brist på nya grejer från butiker tog jag saken i egna händer härom dagen och gjorde lite pärlor av Fimo-lera jag hade hemma. Det blev fint men jag glömde att göra så pass stora hål att jag fick igenom en lite grövre tråd/band till halsband.

Men vad gör det? Jag får göra fler pärlor. Inte svårare än så.

En lyckad sak var i alla fall att min svägerska bjöd mig på en portion chiagröt. Jag har ingen bra bild så jag visar en dålig. Och jag bjuder gärna på receptet.

Chiagröt

1 dl kokosmjölk
0,5 dl turkisk yoghurt
1 dl hallon (tinade)
1 tsk honung (kan uteslutas)
1 krm vaniljpulver
1,5-2 msk chiafrön

Blanda ihop allt och låt stå 8 timmar eller över natten.

Det går ju inte att lura er och säga att jag följde receptet. För jag hade inga hallon alls men en massa blåbär. Och jag blandade inte ner dem utan la dem ovanpå. Detta beror på att jag 1. glömde tina bären innan jag satte igång och 2. inte hade några hallon utan tog blåbär istället.

Jag tyckte att detta var otroligt gott och kommer absolut att äta det fler gånger. Nu får jag dock gå och köpa en påse frön själv, för min svägerska kan ju inte bjucka mig varje gång. Har fått för mig att en påse chiafrön kostar typ en halv miljard. Men jag kan ha överdrivit det lite i min egen lilla hjärna.

I övrigt har en smart kollega kommit på en bra grej på jobbet. En videobutik. Ja, jag envisas med att kalla det videobutik trots att det är dvd alltihop. Men jag har inte vaknat ännu. Jag tror att det heter video fortfarande.
Men i ett skåp har han i alla fall stoppat in en massa filmer som flera har bidragit med. Man har inte skänkt filmerna, man har lånat ut dem. Jag kan ta hem mina filmer igen om jag skulle få panik och känna att jag måste ha mina julkalendrar hemma hos mig istället för i ett skåp på jobbet eller i en kollegas video… dvd-spelare.
En sanslöst bra idé och man får skriva upp sig när man lånar filmen och det står i listan vem som äger den. Jag tar för givet att folk kommer att slåss om att få låna min Svenska Hjärtan-box. Och att vi kommer att få ordna kösystem. Allt annat är ju orimligt.

Jag har lånat hem en dansk film över helgen. Det ska bli spännande.

I övrigt längtar jag efter att få se Stenis dansa på fredagarna, att jag har en fikadate på måndag och att det händer många roliga saker i mars månad.

Måndagsfika

Igår kände jag mig deprimerad. Kraftigt. Kände att jag tappat hoppet, lusten. Allt.

Satt i en fåtölj nästan hela dagen och kollade på Gift vid första ögonkastet och undrade om livsgnistan förevigt var borta. Hade sålt smöret. Och tappat stålarna.

Men nu. Måndag kväll. Känns allt bättre.

Det hemska tandläkarbesöket i dag 13.50 är avklarat. Man tycker att det borde blir enklare och enklare att gå dit. Att jag borde vänja mig. Att jag sprungit dit titt som tätt en längre period nu och att det borde ha satt spår. Det har satt spår. Men dåliga sådana. Allt känns bara värre. Det blir värre och värre. Istället för bättre.

Men nu är dagens besök avklarat. Nu måste jag vänta, sa tandläkaren. Och se om det blir bättre.

Det började med ilningar i en tand, gick över till rotfyllning och spårade sen ur totalt.

Blir yr i huvudet och tycker synd om mig själv.

Men Gift vid första ögonkastet har varit spännande och otroligt kul. Vilket härligt program! Och här kan läsa Berts Betraktelser.

Ja. Och så har jag virkat fler underlägg. Inte för att jag behöver. Utan bara för att jag kan. Och för att jag försökt att virka ett underlägg på under 12 minuter. Det går inte. Men det skaaa gå.

Och häromdagen åt vi ägg. Vräkte i oss. Enorma mängder. Eller i alla fall några var. Otroligt söta. Fina vaktlar har värpt dessa.


Jag har även nästan haft ihjäl min blomma genom att vattna den för kung och fosterland. Men sen kom jag på att jag kunde hälla av vattnet och sen kunde jag slappna av igen. Då gick livskrisen över en stund.

Man har sagt mig att man tror att det är en orange stjärnlök. Joråsatte.

Sen har man frågat mig om huruvida jag har slutat prenumerera på Glossybox. Nä, det har jag inte. Och jag har, som jag brukar säga, svårt att tro att jag någonsin kommer att sluta göra det. Men jag har inte längre någon lust att visa upp alla lådor och länka hit och dit. Men för den nyfikne…

Det var december och januari det. En riktig höjdare i lådan är vitlökslacket. Superbra för sköra naglar. Använder hela tiden! Superblanka och hårda naglar!


Ja och i helgen var det bröllop. Eilert gifte sig med exet. Fantastiskt.

Men nu mina vänner, nu ska jag dricka en kopp kaffe och lägga upp fötterna en stund. Senare i kväll ska vi se på Jordskott.

Allt blir bra.

Det är inte mitt fel

Skyll inte på mig. Det säger jag er. För det är inte mitt fel.

Idag hade jag tänkt blogga och visa bilder. Roliga och snygga bilder plåtade i mitt oerhört glammiga liv.

Men så var jag tvungen att göra en läxa som jag fått av mina kollegor.

De har tvingat mig att se den där serien på SVT om de som gift sig vid första ögonkastet.

Mina kollegor sa att det verkligen är en serie för mig och att jag verkligen missat något.

Jösses så rätt de hade och så väl de känner mig.

Jag har inte sett hur det slutar. Men det ska jag se till att göra snart.

Oerhört spännande. Och intressant.

Lurendrejeri

Jag har tänkt länge på en sak. Som jag vill göra.

Jag vill välja ut en bakbok, eller eventuellt kokbok, och baka/laga allt från pärm till pärm. Fota, uttala mig och blogga om det. Tvinga mig att göra de sakerna som kanske inte ens verkar goda.

Kanske ett recept per vecka.

Tänkte att boken Sju sorters kakor vore lämplig. Lite lagom.

Inte trodde jag att den innehöll just sju kakor. Men kanske 50.

Nej, 300.

Fint.

Jag är klar om sex år.

Nä. Välj om.

Är det min födelsedag eller?

En toppendag är snart slut. Måste vända allt nu känner jag. Bli mer positiv. Tänka att tanden inte får knäcka mig och att vad är några svimningar hos tandläkaren?

Jag menar, imorgon är det fredag och vi ska äta kräftor. Idag har jag klippt mig, färgat håret OCH ätit glass istället för middag. Vad är det med mig? Tror jag att jag fyller år eller?

Och så kallar en bloggläsare mig för tråkig. Vad begär man? Jag är ju som en hel födelsedagsfest. Och detta på en helt vanlig torsdag i februari.

Och så funderar jag på om vi skulle ta och åka en liten sväng på utflykt på lördag.

Herre gud.

Snart får jag lugna ner mig.