En helt ny grej

Fick höra talas om en smart grej för ett tag sen. En butik som säljer begagnade grejer. Och de som lämnat in grejerna får ta del av vinsten. Butiken tar 60% av vinsten och givaren får 40%.

Det är ju helt strålande.

De tar emot kläder, skor, väskor, smycken, inredning och allt möjligt.

Dubbeltumme på det.

Så nu har jag packat ihop en kasse med kläder, skor, väskor och lite accessoarer.

Kassen åker jag dit med på onsdag. Och så ska de försöka sälja mina grejer. Det som inte är sålt om 60 dagar skänker de till bättre behövande. Det som de sålt får jag 40% av vinsten av.

Det ska bli otroligt spännande att se om jag kan få några kronor för den här proppfulla kassen.

Det känns som att alla har något att vinna med detta. Jag kan få några kronor för kläderna jag inte använder. Någon kan få köpa mina kläder, några plagg till och med oanvända, för en billig penning. Och några som verkligen behöver dem kan få dem till sig.

Vinst i alla led.

Får jag 20 kr blir jag nöjd. Allt där över blir fantastiskt.

Annonser

Att minnas

Två saker jag tar med mig från den här veckan. Av olika anledningar. 

Eller kanske av samma anledning. 

1. Hon som ringde mig på jobbet och sa att det står fel på våra fakturor. ”Det står ’vårt’ ordernummer. Men det är ju ’ERT’ ordernummer. Sen skriver ni ’vårt’ ordernummer på ’ert’ ordernummer. Ni blandar ju ihop vårt och ert”. 

2.  En kollega kom just hem från en resa där det var ”all inclusive” på hotellet. Hon hade stått bakom en pappa och hans två barn i kön till efterrätten. Ett av barnen sa till pappan att det saknades en sked att ta glassen med. Pappan svarade ”Ta med händerna!”.  

Prinsessan Leia

I fredags kväll blev jag rastlös framför TVn. Kände att jag var tvungen att virka nått. Ja, så kan man känna ibland. Inget konstigt med det.

Och trots att jag inte sett en enda minut av någon Star Wars-film så fick jag för mig att virka Prinsessan Leia. Jag tycker att hon blev vansinnigt söt. Även fast mina ögon jag hade var mycket mindre än de man ska ha egentligen. Enligt mönstret.

Hon var väldigt enkel att göra och det gick snabbt. Några få delar bara. Lagom för en fredagskväll.

Jag tror inte att jag kommer att virka fler figurer ur serien. Men vem vet. Kanske blir det rastlöst nästa fredag igen. Och då kanske jag får för mig att virka… roboten. Vad den nu heter. Fast å andra sidan vet jag (på grund av att Tomten läcker information) att min bok är på väg, så det blir kanske lite virkade insekter ett tag framöver.

Mönstret kommer från justasimplestitch och Leia är virkad av restgarner, Tilda från Svarta Fåret.

Bästa jultipset

Underbara Klara (ja ni vet hon superbloggerskan) (Länk uteblir pga bloggar från mobilen och vet inte riktigt hur man gör) skriver sina bästa jultips i Amelia Jul. 

Det här knepet borde många ta till. 


Jag avstår gärna julklappar och ger till de som bättre behöver. 

Själv behöver jag bara frid, hälsa, kraft och mod. 

Och det är så svårt att slå in i en låda och slå snören om. 

Gå bort-tårta

Det är ju ingen hemlighet att jag älskar att spritsa. Jag är egentligen mer förtjust i räkmackor än tårta, men eftersom jag är en spritsaholic älskar jag att baka tårta.

Jag skulle på kalas igår. Och frågade om jag fick ta med tårta. Det fick jag. Man får nästan alltid det om man frågar. Så jag bakade en. Och tog med mig.

Till tårtbotten använde jag det här receptet. Som jag provat förut och som funkar hur bra som helst. Inuti tårtan är det ett lager med vaniljkräm och ett lager med blåbärssylt. Och ovanpå vräkte jag på strössel och geléhjärtan.

Det blev väldigt bra. Och fint.

Grå-grå, grå-grå

Jag blev virksugen idag. Och eftersom mina regler säger att jag måste använda det jag har innan jag köper nytt, så fick det bli garn jag redan hade hemma. Vilket passade utmärkt.

Kom att tänka på Barbro och Lussan. Och så letade jag fram mönstret och gjorde en grå variant. Som är namnlös.

Den nya grå kompisen har förstås blivit bästis med Estrella. BFFs.


De är båda virkade i samma garn. Matilda från Svarta Fåret.

Jösses vad jag blev sugen på att göra en Estrella-lucia. Men jag har inte garn till det. Så det får bli en annan gång.

Adjö

Jag fick en present en gång. I en så fantastiskt fin presentpåse. Jag sparade förstås påsen. Och sparade den igen. Och igen. Och lite till. 

I det nya, hos mig, där inget ska samlas på hög och allting ska användas, rimmar det ganska illa. 

Att spara en presentpåse i en låda för att den är så fin. 

Jag har ju slutat med sånt. 

Men så skulle vi ge bort en present. Och min man fick i uppdrag att göra ordning presenten. Typ slå in den. 

”Jag tar en presentpåse, jag slår inte in i papper…” sa han och kom ut i köket med PÅSEN i högsta hugg. 

Det skar i hjärtat på mig. 

Men nu är den borta. 

Den gavs bort idag i samband med ett kalas. 

Mottagaren sa att påsen var fin. 

Ja. Ljuvlig. 

En gång fick jag en fin presentpåse. Den gav jag bort en present i lite senare. Ytterligare senare, kanske två år, dök den påsen upp på ett släktkalas. Den hade gått varvet runt. 

Har jag tur kommer påsen tillbaka till mig. Hoppas att den kommer att gå ett varv runt släkten den också. 

Det förtjänar den. 

Den förtjänar att få bära runt många presenter. Den ska inte behöva ligga i en låda.