Icke!

Besiktigade bilen idag. När jag satt och väntade kom två män in och väntade de också. En man var mörk. Som i att han kom från ett land där man ofta föds mörkhyad. En man var ljus. Han visade sig vara norsk. De kände varandra. Kanske kollegor. 

Den mörka mannen behövde hjälp och bad personalen om hjälp. Han hade svårt att förstå besiktningsspråket men personalen var snäll och hjälpte till och förklarade och visade. 

Den mörka mannen och personalen gick sen iväg. Den ljusa mannen satte sig bredvid mig. 

På norska sa han sen med irriterad ton att det är ju ändå lustigt, att hans bekant är typ världsmästare på att programmera robotar, men att lära sig svenska är tydligen totalt jädra omöjligt. 

Jag tänkte först resa mig upp och ge honom en rak höger. Men jag sansade mig. Sen sa jag ”Ja, det är ju lite olika det där. Vad man är bra på. Jag kan ganska bra på svenska, men det där med programmering är jag totalt värdelös på!”.

Norrmannen berättade då att han håller på att lära sig svenska. Och så visade han något häfte som han hade i knät. 

Jag tänkte att hans modersmål ligger lite närmare svenska än den andra mannens. Att man som norrman knappt behöver lära sig svenska. Man kan ju nästan bara prata på. Bara byta ut morsomt och drittsekk. Sen är man ju hemma. Så han borde bara knipa igen. 

Att däremot lära sig arabiska för oss nordbor skulle nog vara lite knivigare. Eller att besiktiga sin bil i ett främmande land. 

Det kan vara nog så knepigt med besiktning i sitt eget land. 

Det är så skrämmande. Att människor som har åsikter som är helt störda, ofta tycker att de kan kräkas ut dem rakt över sina grannar eller medresenärer. Som att ju dummare en åsikt är, desto mer rätt har de att kasta den rakt i ansiktet på någon. 

Ha egen puckad åsikt, om du vill. Det har du rätt till. Men behåll den för dig själv. Förstör inte min soliga härliga morgon med en kommentar som är så ful att den borde tvättas bort med tvål. Innan den ens kommit ut. 

Jag ångrar så att jag inte svarade norrmannen med att säga ”Va? Jag förstår inte vad du säger! Du måste prata svenska om jag ska kunna förstå!”

Men då hade jag varit ganska lortig jag också. Och det vill jag inte. 

Vi måste säga ifrån när folk är för dumma för sitt eget bästa. Och när någon kräks skit i knät på en, en solig morgon i mars. 

Jag tänker inte ta emot sån där smörja. 

Icke!

Tillbakakaka

Det är så himla mycket prat om att man ska vara generös mot andra människor. Det är helt rätt. Det ska man vara. Det är nog lag på det tror jag till och med. Om så oskriven. Men det är lag på det i min värld. Man är generös och man delar med sig. Punkt.

Men ibland blir det lite för stora uttag. Oj, nu gav jag bort all jag hade i kylen, nu fick jag svälta själv. Oj, nu gav jag bort mina sista pengar, nu blir jag kanske vräkt innan sommaren kommer. Eller oj, nu spenderade jag så mycket tid på att hjälpa andra att jag själv inte ens hann tvätta håret.

Idag är det tillbakakans dag hos mig. Jag har gett mig själv en dags semester. Jag hade inga planer, inga tankar, inga måste och inga förväntningar när jag vaknade i morse. Att bara få vara ledig en helt vanlig måndag i mars är gott nog. För mig.

Så jag gick upp. Duschade. Satte på en tvätt. Åt frukost vid TVn. Onyttig frukost. Ingen fil och müsli här inte. Istället tog jag det som såg gott ut. Vilket var två knäcke med skinka och rödbetssallad.

Sen öppnade jag en låda med tyg. Och knäppte på symaskinen. Och klippte lite och sydde ihop.

När det var dags för lunch hånskrattade jag åt köket och spisen och tog på mig skorna och jackan och gick ner till vårt närmaste fik. Jag kollade inte ens menyn. Jag gick fram till tjejen i kassan och sa ”Jag skulle gärna vilja ha en pastasallad med kyckling, har ni det?”.

Det hade de.

Jag gick de några hundra metrarna hem igen, tog hissen upp, sparkade av mig skorna och satte mig i en fåtölj vid TVn och åt min pastasallad med tallriken i knät.

Jag hånskrattade lite åt livet och inombords skrek jag: ”Kolla på mig då, hur jag har det en vanlig sketen måndag!”.

Jag har lyssnat på Ernst när han har läst sin bok ”Lyckan i det lilla” och jag sitter nu och undrar vilket kapitel jag ska tatuera in på ryggen.

Jösses så begåvad han är. Och smart.

By the way så har jag Bookbeat gratis nu en månad. Med hjälp av en kod från Pernilla Wahlgrens och Sofia Wistams pod. Testa du också om du inte gjort det. Koden är ”wow”.

När jag inte har varit mallig och haft fötterna på bordet har jag sytt. Tre olika fodral. Inte för att jag behöver några fodral, utan för att jag kan. Och för att jag vill.

Sminkväskan har jag sytt med hjälp av ett mönster från boken Tildas Julehus av Tone Finnanger. Nyckelfodralet och telefonfodralet har jag hittat på mönstret till själv, med inspiration från Pinterest.

Ja, och så kan det vara en dag under solen. Om man bjudit sig själv på semme.

Och kolla här då. Halva kaktusodlingen från det som från början fick plats i en kaffemugg.

 

Visby? Någon?

Sökes: Bra och trevligt boende centralt i Visby. En vecka i juli månad. Gärna kylskåp. Gärna tak över huvudet. Gärna mysigt. Gärna billigare än 11.000 kr för en vecka. Gärna fräscht. 

Finnes: Par i medelåldern. Hela och rena. Sociala och glada. Skötsamma. En av dem skrattar lite för högt ibland. I övrigt inga större fel eller störigheter. 

Om svar finnes: susanne.undersolen @ gmail.com eller kommentar här i blögga. 

Tack. 

Annorstädes

Vi har några vänsläktingar som vi gärna umgås med. De bor annorstädes. Eller så är det jag och min man som gör det. I alla fall så bor vi inte på samma ort. Och det är ju dumt.

Men bra är att man är mobil. Att man kan sammanstråla. Och det gjorde vi för några veckor sen. I en av mina favoritstäder. Linis säger jag, men de flesta andra säger Linköping har jag fått för mig.

Vi har ju varit i Linköping många gånger förut (här t ex). Och som vanligt bodde vi på Scandic Linköping City. Ett hotell som vi alltid tyckt mycket om, men den här gången blev lite osäkra på. Hm… Varken vårt eller våra vänners rum var ordentligt städade. Vi hittade grejer kvar i badrummet efter gästerna som bott innan. Tandborste och tandkräm. Våra vänner hittade sopor kvar från gästerna som bott innan dem.

Sånt kan ju hända. Och det är väl inte ett stort problem. Men det var det att de inget gjorde åt det fast vi påpekade det. Bara sa ”Oj, tack för att ni sa till”. Ungefär så.

Men hur som helst. Vi hade mycket trevligt. Och vårt rum var fint även om det inte var 100% städat.

Vi fick rum 226 den här gången. Men fantastisk utsikt över ån/kanalen. Ja, vad heter det? Är det en kanal kanske? Fint är det i alla fall. Hur eller hur.

Vi började med lite bubbel på våra vänsläktingars rum. Sen styrde vi kosan ner på stan och gick och åt lunch på Pinchos. Trevligt och gott.

Ett extra plus för att det var så himla fint vid deras toaletter. Sånt uppskattar jag verkligen. En äcklig och ful toalett kan verkligen förstöra ett restaurangbesök. Men här blev vi så till oss att vi var tvungna att fota.

Men de har ju väldigt fin inredning över huvud taget på Pinchos. Verkligen snyggt om du frågar mig.

Vi gick på stan lite och kollade runt och våra vänsläktingar tyckte att det var en mycket trevligt stad. Jag tror inte att de varit där förut. Jag brukar alltid säga att det är en stor stad i en lite mindre skepnad. Det finns allt men ändå får man en känsla av att staden inte är så stor. Himla mysigt. Jag gillar verkligen Linis.

På kvällen var vi och åt på Malt & Humle. Ett ställe min man och jag varit på förut men jag som jag tydligen glömde att blogga om då. Men nu var vi här igen och blev lika trevligt bemötta och åt lika god mat som förra gången.

Sist åt jag lamm, den här gången åt jag fantastiska vegetariska kroppkakor.

Ett väldigt trevligt ställe som jag verkligen vill komma tillbaka till. Ett nytt favoritställe. Om man gillar rustik mat med lite nya influenser och gillar att testa ovanlig och ny öl så ska man absolut gå dit.

Ja, det var den helgen det. Dagen efter åt vi frukost länge och väl, gick en promenad på stan och kollade läget lite. Och sen åkte vi hem. Och var nöjda. Och glada.

Just det. Jag är ju en dålig shopare nu för tiden för jag köper ju inte så mycket grejer. Men jag kostade på mig ett nytt läppstift på Åhléns. Jag blev lite SKAM-inspirerad och köpte ett mörkt rött. Jag har aldrig haft så mörkt läppstift förut så det kändes lite udda. Men det är snyggt.

Max Factor Lipfinity Lip Colour 108 Frivolous

Läppstiftet sitter som berget. Färgar inte av sig alls. Det enda man behöver är ett glans att måla ovanpå. Det finns med ett i förpackningen men det tar rätt snabbt slut. Men då kan man köpa vilket ofärgade glans som helst sen om man vill. Jag har ett ofärgat läppstift från Make Up Store som jag köpte förut. Funkar perfekt.

Så nu vet du det. Tips från en som gillar läppstift men som äter upp de vanliga på en minut.

Afternoon tea

För en tid sen var jag och några kollegor och försåg oss med afternoon tea hos Två röda hus. (Jag vill verkligen tipsa om det stället för er som bor i eller har vägarna förbi Småland!) Jag har varit där både en och två gånger förut. Men aldrig på afternoon tea.

Jag har aldrig varit på afternoon tea över huvud taget förut. Så det var spännande.

Och en sån höjdare sen då.

Jag tror att jag låter bilderna tala för sig själva.

Allt var otroligt gott. Men godast var fördrinken ihop med snurrorna (mördeg med ost i) och de varma sconesen (ej med på bild) till vilka det serverades marmelad och färskost.

Jag gillar salta smaker bättre än söta, men allt var otroligt gott och fint. Och jag är så himla sugen på att bjuda hem vänner på afternoon tea någon gång. Det måste verkligen bli av.

Har du gjort nått sånt hemma någon gång? Eller varit på restaurang/fik och fått nått liknande?

Intet nytt under solen

Min första hemsida. Den hette ju Under solen. Jag äger fortfarande en domän. undersolen.se. Det händer inte mycket där. Men jag kan ändå inte säga upp den. Den måste liksom finnas. På nått sätt. Ifall jag blir sugen på att börja knacka kod igen.

Som om jag skulle kunna komma ihåg hur man gjorde.

Men ändå.

Intet nytt under solen.

Skrev hon med TVn på i bakgrunden. Med just filmen på. Den där härliga. Och nu såg jag att filmen fyller 20 år nästa år. Då tänker jag att jag har funnits på nätet i 20 år också. Det är ju fantastiskt.

Intet nytt under solen.

Därför vill jag visa er två nya sjalar. Nya färger men gammalt mönster. Beprövat.

Jag gillar beprövat.

De här två sjalarna var en beställning från två kollegor.

Och som vanligt. Mönstret hittar man här, garnet hittar man här. Och jag har använt virknål 3½.

Och här är de andra färgerna som jag har gjort sjalar i.

Man skulle kunna tro…

… att jag lagt ner. Eller flyttat till Pakistan. Eller är otrogen mot bloggen genom att istället berätta om mitt spännande liv på Fäjsbuck. 

Men inget kunde vara mer fel. 

Jag håller nämligen på att göra andra glada. Genom att massproducera virkade sjalar. 

Så håll ut. Jag kommer snart hit igen och berätta om en massa grejer som kommer att få er att trilla av stolen. Eller bralla på er. 

Eller kanske bara tänka ”jaha”. 

Eller inte tänka nått alls. På grund av dåligt med häftiga grejer. 

Men ändå. 

Jag kommer snart tillbaka.