Lillebrors fröken

Alltså ni som kan allting, kan ni hjälpa mig?

Lillebrors fröken, i filmen om Karlsson på taket.  Vilken dialekt pratar hon?

Hon säger bland annat att Lillebror har livlig fantasi och det är något som är väldigt bra att ha. 

Är hon från Dalarna eller?

Eller är det inte fröken som säger det? Är det Lillebrors mamma? Är hon från Dalarna? Är inte hon skåning? Eller är det Tommy och Annikas mamma?

Hjäääälp!!!

Segmåndag

Måndagar är en transportsträcka i vårt hem. I mitt liv. Vi gör liksom ingenting. Vi jobbar. Gör det vi måste. Inget mer. Sen åker vi hem. Och låtsas att vi är sjuka.

Men idag drog vi till tippen. Och till en möbelaffär för att kolla efter lampor. Och sen åkte vi och köpte lättsaltade chips, tvål och nagellacksremover. Och så hem och stekte korv som vi åt framför ett avsnitt av Orange is the new black.

Det står lådor med grejer intill mig nu när jag sitter här. Det är pennor, papper, kuvert, hålslag och sånt i lådorna. Ni vet kontorsgrejer. Såna där saker man behöver i ett hem där man ibland gör pappriga saker. Som skriver brev och sånt. Jag hade tänkt att jag skulle ha gjort ordning det ikväll. Men jag struntade i det. Och nu känner jag mig lite dålig.

Inte för att jag är dålig. Men för att det blir dåligt när jag skjuter upp saker. Men det kommer en ny dag i morgon. Och då ska jag direkt hem. Inte åka omkring och göra saker och komma hem svimfärdig av hunger klockan 19.30. Det är superdåligt.

Superbra var det igår när jag kom på en bra idé. Jag vill inte ha gardiner i vårt vardagsrum. Jag vill kunna njuta av våra stora fönster och av utsikten. Men de som byggde och gjorde iordning här satte upp hållare för gardinstänger på väggarna innan vi flyttade in. Dumt. Så när jag tog bort dem blev det fula hål.

Men de som tänkte lite dåligt tänkte också lite bra. Så de lämnade rullar av tapeter till oss när de tapetserat klart. Så jag tog en bit tapet och stansade små pluttar med ett hålslag…

… topsade på lite lim på baksidan av pluttarna och satte dem för skruvhålen. Och nu får man typ ha lupp för att se hålen. Bland det smartaste jag kommit på. Det hade varit bra om pluttarna blivit typ en millimeter större, men nu blev de inte det. Så nu blev det såhär. Och det blev toppen.

Ett hett tips om ni behöver dölja hål i tapeter. Prova om det funkar. (Om det runt hålet är lite ojämnt kan man försöka trycka till det lite innan man sätter dit plutten.)

Om jag skickar in det här tipset till Allers kanske jag kan få 25 kronor.

Som att detta fantastiska inte skulle räcka så kan jag berätta att min svindyra, okända blomma har fått en knopp. Det händer inte ofta under mina vingar kan jag säga.

Nu ska jag gå och smörja in fötterna. Jag har för första gången i mitt liv fått sprickor i mina hälar. Inga djupa och inget allvarligt. Men det gör ont ibland. Så jag köpte mig en flaska Footmender. Och nu går jag under behandling. Minsann. Jag kan säga att det hjälpte direkt. Det känns och syns stor skillnad. Och framför allt gör det inte ont.

Ikväll är det tredje kvällen jag smörjer in. Det står att man ska smörja varje dag i en vecka. Eller nått sånt. Det är lite jobbigt att sova med strumpor, på grund av varmt, men det får man leva med.

Efter två dagar märker jag enorm skillnad. Verkligen otroligt. Så ja, den här produkten funkar.

Om jag får betalt för att säga detta? Inte så troligt va?

Trevlig måndagkväll.

Dagarna och dess mat och fika

Jobbar min tredje vecka nu efter semestern. Det går bra tycker jag. Men en sak som jag saknar är att få och kunna göra saker så länge som jag själv vill. Utan att titta på klockan. Att äta frukost tills jag känner mig färdig. Inte bara tills den är uppäten.
Vi är inte långsovare (längre) men det är ändå skönt att få vakna utan väckarklocka och att få ligga och glo i taket tills jag tröttnat på det.

Kort och gott. Jag känner mig friare när jag är ledig.

Men det är ju ingen kioskvältare precis. Så tror jag att 99% av alla som arbetar känner. Eller hur känner du?

Det händer mycket kul i livet just nu. Tycker jag. Det är många kul grejer på gång och livet överraskar mig just nu. Det känns som att det händer många överraskande saker. Sånt jag inte kunnat planera. Sånt som bara händer. På grund av att livet pågår.

Den fina familjen som vi träffade i Kalmar ville t ex komma hit och hälsa på på vägen hem. Och det är såklart att de fick det. Vi åt hämtpizza, spelade Nintendo, drack rosé på balkongen, kollade på Ernst och åt muffins. Som jag fick hjälp med att spritsa grädde på och dekorera. Finare muffinsar har jag sällan skådat.

Under strösslet och grädden (de som hade grädde, alla hade inte det för alla tycker inte att det är gott) var det hembakade kladdmuffinsar. Väldigt goda. Bra recept. Testa det!

Familjen åkte hem i fredags morse och då trodde jag att det skulle dröja en evighet tills vi sågs igen. Men livet överraskade mig och det visade sig att vi ses igen (delar av oss, inte alla tyvärr) innan vi knappt hinner blinka. Fantastiskt. Välkomna tillbaka.

En annan sak som överraskade mig var att jag för ett tag sen fick något jag önskar mig. Och detta mycket snabbare än jag trodde. På semestern satt jag nämligen och sa att jag önskar mig en orange vespa. Kanske är den jag fick inte exakt en sån jag önskade mig. Men jag kan inte klaga, jag sa aldrig hur stor den skulle vara.

Den här är köpt hos Två röda hus och jag har ingen aning om vilket märke det är eller var den kommer ifrån. Det står inget på den…

Och här kommer några påminnelser till mig själv. Om att göra samma braiga sak igen.

Nummer ett. Gör rödbetspastan från boken Ännu mera vego väldigt ofta…

… som Nummer två kommer följande: Baka eget bröd. Köp inte skiten i affären. Baka mer och gärna Susanne Jonssons oknådade bröd. När det är så otroligt enkelt att baka finns det ingen rimlig anledning att låta bli.

Otroligt gott bröd. Så nära surdegsbröd man kan komma utan att baka just surdegsbröd. Testa vettja. Jag slängde ner det i en gryta från Rusta. Funkade perfekt. (Det är för övrigt en otroligt bra gryta för en liten peng!)

Brödet åt vi till kräftorna. Som vi marinerade enligt Ernstans bästa recept.

Ja. Det är lite så jag har det just nu. Och så väntar jag på en bok. Som dök upp från ingenstans från en kollega vid fikabordet på jobbet förra veckan, och slog mig så hårt i ansiktet att jag tappade andan. Och skrek ”Jag ska beställa den här boken, är det någon mer som vill ha”. Den kommer snart. Den är på väg. Mitt ex och kollegornas 4 ex. Det ska bli ett sant nöje att läsa boken och jag är övertygad om att den är skriven till mig.

Det måste vara mig den handlar om. För jag går och väntar hela tiden. På att det ska börja. På riktigt.

Jösses.

Vet ni det här då?

Jag har ju glömt att fråga. Kära ni. 

Vet ni vad den här tapeten heter och varifrån den kommer?

Om ni vet det kan ni få en present. Typ en vänlig tanke. Eller 1 miljard kronor. Har inte riktigt bestämt vilket det blir. 

Boråstapeter Mizo! Tack Anna! En miljard stålar sätts in på ditt konto under dagen!

Dreaming of Granny Dreamcatcher

Jag köper mönster ibland. På sånt jag tänker att jag vill göra någon gång i framtiden.

Ett sånt mönster var Dreaming of Granny Dreamcatcher. Från Erin Blacks designs. Jag var så säker på att jag köpte det på Etsy, men det enda jag hittar nu är detta. Så jag blir osäker.

Såhär ser i alla fall Erins egen variant ut.

Mönstret har som sagt legat länge i min att göra-hög. Men härom kvällen fick jag till slut feeling och satte fart.

Det visade sig att jag var trögare än jag någonsin kunnat drömma om. För varv 5 och 6 var ett tag helt omöjligt att fatta.

Jag tror att jag slog rekord i antal upprepningar. Jag har nog aldrig repat upp något så många gånger som detta.

Efter en miljard försök kom jag på att jag kunde förstora upp bilderna från mönstret till superstora bilder och sen använda dessa som vägvisare.

Och se på sjutton. Då gick det i rasande fart och jag kunde hånskratta rått åt mig själv som varit så korkad och inte fattat ett enda dugg kvällarna innan.

Ja och sen var det bara att fixa toffsar och dra ut till skogen med en motorsåg och hämta en gren.

Eller så var det så att jag tiggde en gren av en snäll människa som dagen efter skulle komma och hälsa på. Så kan det ha varit. Så att hon fick gå ut på sin tomt typ i ottan och leta efter en passande gren till mig.

Det kan ha varit så.

Men nöjd är jag.

Jag kommer nog att göra minst en till. För detta var kul. Och den här gjorde sig fint på vår sovrumsvägg. Fast där har den inte fått stanna. Nej nu sitter den på väggen i en husvagn i Kalmar. Och på torsdag kommer den att få åka på en resa till Sundsvall.

Den kommer att få det så fint.

Söndag

Jag tyckte ju inte att det var så jobbigt att börja jobba efter semestern. Det gick bra. Jag hade ingen direkt ångest. Knappt någon alls. Men jag satt och sa till någon i telefonen i veckan att jag är rädd att ångesten kommer över mig ändå. När jag inte är beredd.

Och den kom nog lite i dag.

Men jag vet inte riktigt vad ångesten beror på. Om det är att jag har haft en så bra helg och att den nu är slut, eller om det är för att vi sa både hej och hej då till långvägt resta vänner idag. Eller om det är semestern som är slut.

Jag tror mer på de två första alternativen. Och allra mest på det i mitten.

Igår hade vi besök av vänsläktingar. De bjöds på lunch (pasta med köttbullar i tomatsås) och focaccia.

Efter maten åkte vi på utflykt till vårt nya fabbo-ställe Två röda hus. Som jag skrivit om förut. Ännu trevligare den här gången än den förra eftersom vi den här gången stannade och fikade. Och hade sällskap med oss.

En jättetrevlig dag med många gapskratt. Tack L, T och F! Kom snart tillbaka!

Idag hade vi varit på en annan utflykt. Träffat våra kära vänner från Sundsvall. De är på Öland på semester just nu och till Öland har vi inte så långt. Ännu närmare till Kalmar. Så vi stämde träff på Kullzénska Caféet klockan 12.00. Värsta lyxen.

Vi var tidiga så vi satte oss och väntade på en bänk. Och skylten ovanför våra huvuden förklarade precis känslan av att sitta och vänta på några som man har längtat ihjäl sig efter.

Väl inne så smaskade vi i oss en massa gott och gav varandra presenter. Man får ju en lyckochock av blotta tanken på detta.

Vi tog sen en promenad på stan och shopade lite livsviktiga saker på TGR (eller heter det Flying Tiger?) och Åhléns. Jag hade ett presentkort från Åhléns som brände i fickan. Köpte mig en bok jag länge velat ha.

Det var sen en i vår trevliga grupp som ville till en affär i Giraffen. Så vi drog dit. Men där var vi tvungna att fika lite innan vi handlade. Inget konstigt med det.

Min man och jag säger alltid att vi typ aldrig går på café. Men den här helgen har vi gjort det tre gånger på två dagar. Så säg inte att vi är dåliga på att fika.

Ja, och eftersom vi inte har semester så var vi sen tvungna att åka hem. Medan fina familjen fortsatte sitt semesterfirande.

Och det var sen i bilen på väg hem som den där ångesten kom över mig.

Separationsångesten.

För det är vad de handlar om. Jag klarar inte separationer. Det är min sämsta gren. Bryter liksom ihop inuti. Höll låda i bilen hela vägen hem. Två timmar och tjugo minuter. Om hur jag vill leva mitt liv och vad jag inte tänker ägna mig mer åt.

Det var en intressant utläggning. Jag sa en del grejer som jag reagerade på. Som överraskade.

När jag kom hem satte jag in en av presenterna jag fick i en ram som jag köpte i Kalmar.

Blänket i glaset bjuder jag på.

Fokuset hamnade på elefanten istället för tavlan.

Men hellre fel fokus i kameran än i livet.

Karibisk fest

Vi har på grund av anledningar varit i Stockholm flera gånger den här semestern. En av gångerna blev vi bjudna på Karibisk fest. Det var grejer det.

En av våra favoriter var också bjuden. Eller han var väl typ värd kan man säga. Dock inte helt nöjd över pyntet.

(Don’t worry. Han hade det på sig i en halv minut och det satt inte alls hårt!)

I kokosnötsglasen var det Rum Punsch (vad heter det på svenska? Hittar inga bra recept på svenska…) och så var det grillad kyckling i wraps med salsor och såser. Lägg ägg.

Tack alla inblandade och särskilt tack till vår lille darling…