En liten resa till Göteborg

I veckan som varit var jag en sväng i Göteborg. Jobbet som jag jobbar på har ett nyöppnat showroom i Götet. Så vi åkte dit ett gäng från norr till söder. Och träffades och konfererade och hade trevligt. Det var en väldigt kul och givande resa. Inte minst för att jag fick lära känna mina kollegor bättre. Ja, de som jobbar från annan ort. Det var väldigt trevligt. Gör-trevligt. He he.

Jag vill ju inte skriva så mycket om mitt jobb här för det skulle hämma mig. Så jag väljer att skriva att vi var i vårt showroom, att vi pratade om nya och gamla produkter och att vi konfererade i dagarna två.

Vi åt lunch på ett mycket trevligt ställe som hette Nonna. Där åt vi dagens. Det fanns en lång lista att välja dagens ifrån men jag åt pasta med någon kalvgryta. Läbbigt gott. Och jag kommer absolut att besöka den restaurangen igen när jag har vägarna förbi. Väldigt mysigt ställe. Och sjusärdeles fina toaletter. Bara en sån sak.

Efter dagens slut begav vi oss till vårt hotell för incheckning. Hotell Flora. Jag fick bo i rum 112. Det var ett litet men trevligt rum. Trendigt och fint. Rent och fräscht. Lite annorlunda inredningsdetaljer. Sånt där man blir glad av. Och lite impad.

Mitt rum var som sagt väldigt litet, men det fanns allt jag kunde tänkas behöva. Ett litet skrivbord, en liten soffa att sitta i, eller lägga mitt bagage i, och så ett stort badrum med dusch. Perfekt.

I korridorerna utanför rummen hade de lite kul grejer. Även om de där resegarderoberna (eller vad det heter) skrämde mig lite på natten när jag gick till mitt rum.

På kvällen sen var vi och åt och spelade boule på Boulebar. Ett jättekul och häftigt ställe. Det serverade fransk mat och musslorna var supergoda. Men varmrätten var faktiskt inget vidare. Tycker jag. Det var anka med något som jag tror var linser. Och någon potatis som jag tror var typ kokt i olja. Heter inte det något särskilt när man tillagar mat i olja? Typ värmer sakta i olja? Inte fritera, utan något annat… I alla fall så var det inte så gott. Ankan var väldigt fet, potatisen smakade olja och linserna smakade ingefära. Ingefära kan vara gott men det passade inte riktigt ihop tyckte jag.

Men vad gör det? Jag hade superkul!

Jag skulle absolut kunna tänka mig att gå tillbaka till boule-stället och jag vill gärna gå och äta på Nonna någon mer gång. Dock kommer jag nog inte att bo på hotellet något mer. Det var ett perfekt ”åka ihop med jobbet-hotell”, men det var inte sådär semestermysigt så att jag vill bo där när jag är på semester. Det var en trång och lite omständlig frukostmatsal och sådär… Trevligt och trendigt och fint. Men inget semesterhotell. Tycker jag.

Men en väldigt kul resa. Otroligt kul. Skrattade mig hes. Och så vann mitt lag i boulen. Bara en sån sak.

Härligt.

Senare: Tack ‘annan’ som berättade att tillagningen heter att confitera.  Att långsamt tillaga i fett. Confiterad anka är tydligen en vanlig fransk rätt har jag nu läst mig till. Anklår kokad långsamt i ankfett. Ja, man fattar ju att ankan och potatisen kändes fet. Tack ‘annan’.❤

En helg

Igår var vi på utflykt. Käkade sushi. Köpte ny klänning och en liten rullväska. För resor för en person och en natt. Jag åker på såna ibland. Till exempel nu i veckan.

Det var en trevlig utflykt. Väskan är orange och klänningen blå och vit.

På kvällen såg vi två filmer.

Jag trodde att Så ock på jorden skulle vara gripande och härlig. Och jag trodde att En underbar jävla jul skulle vara lite rolig och lite fjantig. Men så blev det helt tvärt om. Julen var inte alls fjantig utan väldigt bra och härlig. Och varm. Och gripande. Den om Jorden var… ja… jag vet inte vad jag ska säga. Den var ingenting. Jag har redan glömt den. Vilken besvikelse. För mig. Julfilmen vill jag däremot se om. Som en jultradition. Den kan gott bli den nya ”Tomten är far till alla barnen” som TV envisas med att visa varje år. Men i övrigt inga likheter mellan dessa filmer.

En kul grej som jag brukar roa mig med är att kolla vad folk söker på för att komma till min hemsida. Det har ju varit både det ena och det andra genom åren. Men det rimligaste måste ändå vara det jag såg idag. Att någon googlat på Einstein och hittat till mig. Mycket rimligt. Personen måste känt sig nöjd. Min blogg måste ju ha varit exakt det hen sökte efter. Hundra procent rätt.

Jag ägnar ju en del av min vakna tid åt att hänga på Instagram. Som ni vet sen förut. Och ett av de konton jag följer heter @polisheddaily. Otroligt snygg nagellackskonst. Sanslöst snygga naglar och tips och knep. Man får se filmer om hur hon (eller han?) häller lack i vatten och stoppar ner fingrarna och få supersnygga effekter. Randigt och allt möjligt.

Det ser så enkelt ut.

Så idag bestämde jag mig för att testa. Tänkte att detta kan inte vara så himla svårt och eftersom jag har så orangemissfärgade naglar med lite rester från svart och glitter så kan det ju i alla fall inte bli värre.

Nä, det kan man ju tro.

Vad tycker ni? Blev det bra eller?

Jag använde sånt peel off-lack från Isadora på fingret för att kunna dra bort det överflödiga. Men jag var nog lite för snål. Kanske. Jag tror att man kan använda lim. Typ trälim på orange flaska. Sånt man hade i slöjden. Det borde funka. (Alltså, jag skämtar inte om limmet även om det kan verka som att alla annat kring lackningen är ett skämt.).

Efter ett tag blev jag irriterad och stoppade ner fingrarna utan peel off. Sen var katastrofen ett faktum.

Ja, man kan säga att det plötsligt var nagellack all over the place. Och särskilt lyckat vet jag inte om det blev. Men jag kommer att prova igen. Det tror jag. Fast med trälim runt om på fingrarna.

Nu är det söndagskoma på gång. Och lite virkning.

I veckan ska jag resa bort å tjänsten vägnar. Det ska bli både kul och lite läskigt. Men det måste vara lite läskigt ibland. Jag måste lära mig att anmäla mig och tacka ja till saker som är lite läskiga. Jag känner det nu. Jag behöver utmaningar.

Vi ska flytta om drygt en månad. Det är en utmaning kan jag lova. Men inte så svårt. Mest påfrestande. Men även befriande.

Tänk att allt har så många sidor. Inget är bara det ena.

Nummer tusen

Ja, det är lika bra att erkänna. Jag har problem. Om jag inte har minst en sjal på gång i högen av pågående projekt så upplever jag fysiskt smärta i själen.

Så kan det vara.

Därför unnar jag mig själv att virka en till. Och en till.

Den här gången blev den ljusgrå. Och den är så fin, så fin.

Mönstret hittar man här. Och här hittar man en grön, en mörkgrå, en rosa, en turkos och en korallfärgad.

Den nyaste är ljusgrå. Nummer 08. Och garnet heter Tilda.

Här är de färger jag har virkat sjalen i tidigare. Jag tycker att alla är lika fina.

Oj. Ett litet rött streck mellan korall och grå. Spännande. Betyder det att jag ska göra en randig nästa gång?

Knyta en ampel

Jag har sett det överallt. Att folk knyter amplar. Liksom hänger upp allt som går att hänga upp. I fönster och lite över allt.

Och så fick jag en liten kaktus i en kruka. Och så fick jag för mig att testa.

Så otroligt kul.

När vi har flyttat ska jag hänga upp allting i taket.

Eller i alla fall några blommor i våra fönster.

Detta var hysteriskt kul.

Projekt

Jag vet att jag skrivit om det förut. Även om det är chockerande för mig att det är så länge sen. Chockerande på grund av att jag ännu inte kommit på nått.

Jag vill ha ett projekt. Ett lustfyllt. Kravlöst. Kanske lite knäppt.

Som i filmen Julie & Julia.

Men jag kommer inte på det ultimata projektet.

Nästan så att det har blivit ett projekt i sig. Att komma på ett.

Vi har en sverigekarta som vi betar av. Städer. Platser. Det är ett väldigt kul projekt som vi har. Min man och jag. Men det är rätt så tidskrävande. Och svider i plånboken stundvis.

Baka småkakor känns ju lockande på ett sätt. Men vem ska äta upp alla kakor? (Ja, jag vet… ta med till jobbet och så vidare… men det känns lite onödigt att baka så mycket kakor hela tiden.)

Lära mig spela gitarr känns på många sätt som en bra grej. Men det är inte riktigt ett sånt projekt jag söker…

Nått som känns rimligt är att baka matbröd. Att köpa en bok med matbrödsrecept och baka från pärm till pärm. Eftersom jag vill sluta köpa färdigt bröd.

En gång pratade jag med en kollega om projekt. Då sa han att jag borde göra ett släktträd över personerna i filmerna om Änglagård.

Men det har jag ju redan gjort.

Även om man kan ifrågasätta hur snyggt det blev.

Nä, jag måste komma på nått.

Kom med förslag vettja.

Knäckepizza

För 150 år sen var vi i Leksand och handlade på Leksandsknäckes outlet. Då köpte vi en låda med ett pizzakit. Vi tänkte att det skulle vara en kul present att ge bort någon gång. Men vi la lådan i källaren och glömde bort hur kul det skulle bli att ge den till någon.

Men så hittade vi den. Och bestämde oss för att byta ge bort till bjuda.

Så vi gjorde knäckepizza i helgen när vi fick gäster.

I lådan fanns knäckebröd, urkärnade oliver, pizzasås och körsbärstomater i olja.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra men låtsades att det var en helt vanlig pizza… Jag la på pizzasåsen, oliver och tomater och så strödde jag på lite riven ost.

Och så skjuts in i ugnen. 200 grader, 10 minuter…

Det blev väldigt gott om ni vill veta vad jag tyckte. Knäcket blev lite mjukt men hårt i kanterna och det var kul med knäckesmaken istället för den vanliga pizzadegssmaken som vi är vana vid.

Jag kommer absolut att göra detta igen. Det var kul, lite nytt och festligt.

Vi bjöd på det som drinktilltugg. Skar upp varsin slize och åt med händerna.

Gillade pizzasåsen som låg i lådan. Jag undrar om jag kan hitta sån i affärerna här omkring. Jag har aldrig sett sån förut…

Kära Kalmar

För några helger sen behövde vi lufta oss lite. Så vi åkte till Kalmar. Vi har ju varit där förut och haft det så bra, så vi tänkte att vi skulle se om vi kunde få det lika bra igen.

Och det kunde vi.

Vi bodde på samma hotell eftersom vi tyckte så mycket om det förra gången. Det var väldigt mycket mer folk den här gången, upplevde vi det som, men precis lika trevligt. Den här gången valde vi att äta den middag som ingick i hotellpriset. Det var någon barbecuekyckling med potatis och grejer och det var väldigt gott. Otroligt trevligt och smaskigt.

Vi bodde i rum 205 den här gången och hade lika fin utsikt som sist. Rummet var väldigt litet och i stort sett omöjligt att fota, men väldigt mysigt, rent och fint och trevligt.

Sköna sängar, ganska stort badrum och som sagt… utsikt.

Vi var sugna på kroppkakor och gick tillbaka till Skafferiet, där vi åt ljuvliga kroppisar sist… Men de hade inga kroppkakor (trots stora skyltar på utsidan) och det var mycket annat de inte hade heller… fick nästan en känsla av att de var på väg att stänga igen stället… Men vi åt supersmarriga wallanbergare istället och gick där ifrån nöjda.

Vi hade det väldigt bra, fotade väldigt (väääldigt!) lite och trivdes fint i den fina lilla staden. Vi åker säkert tillbaka när det blir sommar och jag kan verkligen rekommendera både stad och hotell för er som gillar att se er om i vårt fina land.