Allt är som vanligt

I morse när jag kom in på kontoret upptäckte jag att jag hade en shoppingkasse från ICA MAXI med mig in från bilen. Jag hade min ryggsäck och lunchväska i bakluckan av någon anledning. När jag tog ur ryggan och maten på parkeringen så tog jag tydligen även med shoppingkassen från ICA.

Jag vet inte varför.

Men när jag kom in på kontoret märkte jag detta och stannade då till för att stoppa ner ICA-kassen i ryggan. När jag gör det tappar jag matväskan i golvet så att det säger ”pang”.

Då kommer en kollega gåendes mot mig och säger god morgon och frågar med lugn och lite tyst stämma ”Men du, hur är det idag egentligen…” och ser otroligt orolig ut.

Hur det är?

Kan en sån här start på dagen för andra verka så kaosartad att man tror att en människa som beter sig såhär typ måste läggas in?

För mig var det en vanlig morgon.

En måndag i november.

Inte värre än så.

Den perfekta pastarätten

Nu ska jag lära dig en sak som du sent kommer att glömma. Som du i all evighet kommer att känna dig tacksam över. Tacksamhet. Till mig. I evighet.

Det är en pastarätt. Som en kollega till mig berättade för mig om. Och som jag alltid kommer att vara tacksam mot henne för. Som har räddat mitt liv.

Ja, en pastarätt kan rädda ens liv. Eller en kollega. Det är inget konstigt med det.

Man köper hem följande:

Pasta
Fetaost
Olja (Oliv, solros, raps… vad du vill)
Vitlök
Röd chili
Körsbärstomater

Koka pastan som man ska. Valfri mängd.

Häll olja i botten på en ugnsfast form. Så det täcker botten. Eller mer om du vill.
Lägg i fetaosten. Jag tog 2 bitar, du tar så mycket du vill ha.
Riv över vitlök. Jag tog två klyftor. Du tar så mycket… ja… du fattar.
Hacka röd chili och strössla den över osten.
Lägg över massor av delade körsbärstomater. Jag tog 1½ ”låda”. Jag kommer ta mer nästa gång.
Salta och peppra efter behag.

Skjuts in i ugnen. 225 grader i 15-20 minunter. Eller tills pastan är färdig.

Häll av pastan. Häll tillbaka den i kastrullen och häll över osten och tomaterna.
Blanda.

Ät!

Detta är bland det godaste jag ätit på länge.

Det vill jag att du ska veta.

Du kan swisha mig som tack. Det kommer du verkligen tycka att jag är värd.

De där 20 åren

Åh vad jag fick mycket respons på det förra inlägget. Tack för det. Ja, det är fint att fylla 20 år på nätet. Det är fint att fylla 20 över huvud taget.

Finast är kanske att fylla 20 burkar med godis.

Eller att få gå på Systembolaget.

Eller vad vet jag.

Fint är det i alla fall.

Att ha något att fira.

Ni önskade så mycket fint. Julkalendrar i repris, gnuffishus, något ritat… Pixlad grafik. Ni har önskat så mycket roligt. Jag ska se vad jag kan hitta i mina gömmor.

Gnuffishuset kan jag tyvärr inte erbjuda er. Då krävs det att jag har något form av hotell där jag kan ladda upp det. Och det har jag inte. Tills för något halvår sen har jag bara bloggen. Jag har inte kvar mitt under solen-ställe. Kände att jag bara betalade för nått som jag inte använde. Vilket ju var snålt och dumt.

Kanske skulle jag kunna göra Gnuffis-huset som en fil och skicka via mail? Så kan man använda det i sin egen dator. Jag ska ta och kolla lite på det och fixa lite och se vad jag kan hitta på.

Pixlad grafik och pixlade julgrejer har jag massor. Det ska jag ta och visa upp.

Och julkalendrarna ja. De är så många så jag minns dem inte. Men en av dem, från 2009, ligger här i bloggen. Länk här.

Pinsamt med den kalendern är att i bildloggan under varje avsnitt har jag skrivit fel. ”Skriver av…” har jag skrivit. Vem är jag ens?

Men det kan ni leva med va? Jag har tänkt att ändra på det där, men det blir liksom inte av. Det har kommit så mycket annat mellan. Påsk och semester i Norrland och REA på godis på Willys och sånt. Sånt där som gör att annat får komma i kläm.

Men kalaset ska inte komma i kläm inte. Det ska jag se till.

Tack för alla fina meddelanden och all respons.

Mullinutt.

Skriver av mig. Idag. Nu och här.

Tjugo

Om några veckor fyller jag 20 år på nätet.

Det är då 20 år sen jag ritade en banner med en gräsmatta och en blomma och skrev Under solen på den. Och lät min syrra knacka kod och ladda upp små texter jag skrivit på ett gratis hotell med så mycket reklam att man kräktes av yrsel efter att ha varit inne på sidan i mindre än tre minuter och fjorton sekunder.

I 20 år har jag känt en del av er som besöker mig. I 20 år har vi mailat och messat och skrivit kommentarer. Och en del av oss har träffats. Och umgåtts så vida pass att vi glömt bort hur allt började.

Syrran kände jag innan hon blev min administratör. Några av er har jag känt sen första kodknacket och några andra av er har jag plockat upp på vägen.

Jag kan inte tänka mig ett liv utan blogg eller nät så jag fortsätter. Förstås. Man överger inte en kompis som man gillar. Även om det är en blogg.

Har du nått du önskar dig på jubileet? Du kan få önska dig nått. Det kan vara ett sånt kalas där jubilaren ger. För den här jubilaren har redan fått så mycket av de som kommer på kalaset att hon behöver inte nått mer.

Tack.

Nu kör vi 20 till.

Jag låter dig veta när kalaset är.

Mysigt ställe efterlyses

Idag efterlyser jag en sak.

Nämligen:

Mysigt ställe i Sverige. Helst inte i en storstad. Det ska finnas bekväm övernattningsmöjlighet, god mat och vin. Det gör inget om det i närheten finns någon kul aktivitet. Och med kul aktivitet menar just jag, just idag, typ vinprovning, en fin trädgårdshandel, en chokladfabrik, ölprovning, något pyssligt, zipline, kurs i akvarellmålning, silversmide, en liten teaterföreställning, en liten show, en fin utställning.

Det mysiga stället får ligga precis var som helst i Sverige. Norraste Norrland, Gotland, Öland eller Skånes södraste udde spelar ingen roll.

Det får vara vilken årstid det vill. Jag kan åka på vintern och jag kan åka på sommaren.

Höst och vår går också bra.

Jag vill dock inte vara tvungen att bära min egen packning mer än högst några hundra meter.

Sån är jag.

Det måste också finnas dusch på rummet och ett eluttag så att jag kan föna håret med min fön som jag kan ta med mig själv.

Så! Kom igen! Ge mig förslag. Har du något favoritställe?

Om du vill veta mitt tips som jag hade gett mig själv om jag hade frågat mig, varför jag nu skulle göra det, så hade jag sagt:

Åkt till Kosta. Bo på glashotellet. Ät god mat. Drick vin i glasbaren och blås glas.

Men det har jag ju redan gjort.

Nu är det dags för nått nytt.

Mönster till virkade glasunderlägg

Jag kände i veckan att jag behövde sätta händerna i arbete. Kanske dra igång virkandet igen. Det var ju så länge sen jag gjorde nått.

Jag hade tänkt att äntligen göra en peruk åt Maj-Britt men sen kändes det så himla tråkigt så jag struntade i det. Sen tänkte jag att jag skulle hitta på en ny kul grej och så gjorde jag det men det orkade jag inte fullfölja sen. Det orkar jag nog en annan dag. Får jag tro.

Men! Jag kom att tänka på de asroliga virkade glasunderläggen som går snabbt att göra och som blir så fina. Så jag satte igång och massproducerade.

150 underlägg senare tänkte jag nu att jag kan bjuda på mönstret. Det är inte jag som har hittat på det och jag har sett den på hundra ställen, så jag tänker att jag nog vågar bjuda på det här också.

Virkade glasunderlägg

1. Virka 6 maskor och förslut till en ring med en smygmaska.
2. Virka 20 stolpar i ringen. (Första stolpen kan vara 3 luftmassor om man vill…)
3: Virka 2 stolpar, 2 luftmaskor. Fortsätt varvet ut. (10 gånger).
4: 2 stolpar, 2 luftmaskor och 2 stolpar i varje luftmaskbåge på föregående varv.
5. 7 stolpar i varje luftmaskbåge, 1 fast maska i hålen mellan varje stolpgrupp. Fortsätt varvet ut.

Här kan man se när jag virkade såna en annan gång. Och här är ännu fler.

Jag har använt restgarner så jag kan inte direkt säga vilket garn jag använt.

När jag skrev restgarner nu så rättade datorn mig och ändrade till resegarderob. Min dator har noll koll.

Ett slags belöningssystem

Det har varit lite mycket ett tag. Rörigt. Lite jobbigt. Lite mycket. Lite trist och svettigt.

Dålig kombo.

Trist och svettigt.

Som ett besök på gym.

Har jag förresten berättat att jag lovat mig själv att aldrig mer behöva sätta min fot på ett gym?

Fast det är en annan historia. Om ett fantastiskt bra och smart beslut jag tagit.

Men det här ska handla om nått annat.

Det ska handla om att ge sig själv en present när man som mest behöver det.

Min tanke idag var att jag skulle besöka vårt lokala Lindex för att köpa mig ett röd-orange-rosa Essie-nagellack. För att jag är värd det. För att finger som jag skar av en bit på äntligen har läkt och för att jag nu vågar måla nageln på det fingret igen och nu även vågar ta bort lacket på det fingret med remover. Och för att jag älskar nagellack från Essie. Som är just röd-orange-rosa.

Sen tog jag mig i kragen och tog fram min låda med lack för att se vilka färger jag redan har. För att inte råka köpa samma. Det vore ju ändå onödigt.

Onödigt.

Rimligt ord i sammanhanget ändå.

Nej, detta är inte Lindex sortiment av lack. Detta är mitt eget.

Det kanske inte känns som att jag behöver köpa ett nytt röd-orange-rosa från Essie. På ett bra tag.

Men att hitta saker i sitt eget hem som man inte visste fanns. Eller inte kommer ihåg. Det är ju den bästa sortens shopping.

Jag la upp fötterna på bordet och målade med peach daiquiri och cute as a button.

Sen lutade jag mig tillbaka och kollade på gamla avsnitt av Ernst.

Är inte det det bästa plåstret på såret så säg.

Hur belönar du dig? Vad ger du dig själv efter ett jobbigt tandläkarbesök, en allt för dyr faktura efter servicen på bilen, efter den jobbiga dagen på jobbet, efter att ha råkat ge dig själv ett blödande skoskav?

Säg inte att du unnar dig att gå till gymmet bara.

Du har ju fattat vad jag tycker om gym.

Även om jag inte ens skrivit det inlägget ännu.

 

Läppstiftstips

Nu tänker jag prata om ett läppstift.

Varför jag nu varnar för det.

Eller det var kanske inte en varning? Det kanske var skryt. Eller ren information? Upplysning?

Hur som helst ska jag prata om det nu. Läppstift… et. Läppstiftet.

Jag tycker att det är ett kärt men ganska svårt ämne nämligen. Hur hittar man rätt färg och hur hittar man rätt sort och rätt över huvud taget?

Jag testade en grej när vi var i Gävle för länge sen. Jag gick in på Åhléns där och bad en trevlig tjej att ta fram ett bra läppstift till mig. Valfritt märke och valfri färg. Det gjorde hon. Eller hon tog fram ett och jag blev så förtjust att jag en timme senare köpte ett till av samma märke. Men en lite annan nyans.

Nu blev jag plötsligt sugen på samma grej. När vi var i Karlskrona. Jag gick in på Åhléns och hittade en gullig expedit. Jag sa att jag önskade att hon skulle ta fram ett läppsift i passande färg och som håller ett tag. Hon sken upp och frågade om hon fick välja vilket hon ville. Det fick hon. Då gick hon direkt och tog fram ett av de som jag fick rekommenderade och köpte i Gävle.

Huvudet på spiken.

Jag berättade att jag köpt det av en kollega i Gävle och hon trillade nästan baklänges.

Sen gick hon och tog fram ett sånt här.

Jag tackade så mycket, betalade och gick ut ur affären.

När vi kom till hotellet provade jag läppstiftet och sa först ”Åh, nej.. det här var ju ett läppglans… nu blev det lite tokigt…” och sen gick jag vidare i livet.

Flera timmar senare tittade jag mig i spegeln och läppstiftet satt kvar.

Med andra ord, känns som ett läppglans men sitter fast som en tuschpenna.

Vad kan man mer önska sig?

Priset? 129 kr? Färgen? Perfekt.

Länk till läppstiftet hos Åhléns.

Länk till självaste Bourjois.

Är jag nöjd då? Ja, verkligen. 8 av 10.

Minitårta extra allt

Jag lovade ju det igår. Att du skulle få se vad det blev av min perfekta tårtbotten.

Och det ska jag tala om för dig. Att det blev en gräddtårta med extra allt. Eller extra och extra, den innehöll väl rätt vanliga grejer. Men den blev… maffig. Om du frågar mig.

Jag hade ju en ganska platt och misslyckad botten över men den lyckades jag skära ut ett lager ifrån. Så den kastade jag inte.

Mellan alla lager hade jag hemlagad blåbärssylt och lemon curd. För det tycker jag typ är det godaste som finns. Ovanpå är det mängder av grädde.

Såhär blev det.

Det är så himla kul att spritsa.

Syns det att jag tycker det?

Jag gjorde en liten tårta (formen är nog 17 cm i diameter tror jag) för vi var inte så många som skulle äta, men den blev så hög och mäktig att den lugnt hade räckt till 6-8 personer.

Bra med små formar ändå.

Och kul med sprits.

Den perfekta gubbröran

Nu ska jag lära dig en sak som min fina vän Birgitta har lärt mig.

Nämligen hur man gör den perfekta gubbröran.

Jag tycker att gubbröra är ungefär det godaste man kan blanda ihop. Det innehåller så mycket goda grejer utan att man behöver köpa fyrahundra ingredienser. Man rör ihop det på en höft och det är lika enkelt att göra mycket som lite.

Varför man nu skulle vilja göra lite.

Jag vet inte exakt hur Birgittis gör sin, och jag får aldrig min så god som hon får sin, men jag har gjort en del försök och jag måste säga att jag hamnar i alla fall på en snygg andraplats. Om det nu hade varit en tävling. Vilket det inte är. För man tävlar inte i gubbröra. Eftersom Biggan ändå alltid skulle vinna.

Lite som Stenis. Att han ens behövde tävla.

Onödigt.

Lite så är det med Biggis. Det är ingen idé att tävla mot henne.

Men om man vill göra ett ordentligt och stabilt försök. Då ska man köpa hem detta.

De långa skuggorna och det märkliga ljuset beror på att morgonsolen sken in nått så vansinnigt när jag lagade detta. För det var tidig lördagsmorgon och vi skulle få lite frukostgäster. Så då är det rätt normalt att rada upp grejer på köksbänken och fota dem. Även om klockan bara är strax före sju.

Jag har handlat detta på Willys så det sätter ju sina spår på produkterna. Och jag råkade köpa laktosfri fraiche och det behöver det ju inte vara. Det går ju lika bra med laktosfullproppad fraiche och örter i kruka. Men har man i frysen så kan man ta det.

Ja, sen blandar man ihop. I vad man tycker är lagom dos av allt. Jag tog två förpackningar sill, en liten fraiche, två äpplen (hackade i lagom bitar), en klick (halv deciliter?) majonnäs och så snygg mängd dill och gräslök.

Inte så mycket av spadet från sillen, för då blir det lite för löst tycker jag.

Och så lite salt och peppar på detta förstås.

Eftersom jag äger den här bloggen och kan fuska så visar jag här en skål gubbröra från förr i tiden. För den här gången serverade jag röran i glas. Med små krispiga knäcken till.

Prova vettja. Du kommer att få begär.

Tack Birgitta. Du är så fin.