Lika viktigt

Det här är lika viktigt som sillen på midsommar. Jansson på julafton. Uppvaktning på födelsedagen. 

Sushi i Torvehallerne. Direkt efter ankomst till Köpenhamn. I början av semestern. 

Samma sak. Varje år. 

Det måste vara så. 

Det fattar ju vilket pucko som helst. 

Mellan

Det är en mellandag idag. Mitt mellan två roliga dagar. 

Det var kul igår. Utflykt. Det blir kul imorgon. På grund av utflykt. 

Idag är det ingen utflykt. Bara väntan. 

Det är inte utan att jag känner mig lite sur. Helt utan anledning. 

Vi gick ner på stan. Jag skulle köpa:

  • En klänning
  • Ett par skor
  • En elektrisk nagelfil
  • En flaska hårmousse
  • En flaska Loka

Men skorna var fula i första affären. Alla skor. Så fula. Så jag gick vidare mot nagelfilsaffären. Plötsligt när jag höll den i handen tänkte jag att jag kan ju inte på allvar köpa en nagelfil för 299kr. Så jag gick ut från affären. 

Spontant gick jag in i en klädaffär. Alla kläder där inne var skitfula. Vedervärdiga. Och expediten snorkig. 

Gick spontant in i annan skoaffär. Flamsig expedit som påstod att jag kollat fel efter storleken när jag sa att jag ville ha 38 och det inte fanns några. Hon gick ut på lagret, kom tillbaka och sa att det står 38or framme men att jag missat det. Jo tjena, vem är det som jobbar i butiken? Inte jag. Sen skrattade hon sig tårögd över min blindhet. 

Jag köpte rätt så fina 38or för lagom mängd stålar. 

Gick till Lindex. Provade en klänning som jag tänkte härmpapa syrran på. På henne var klänningen skitfin. På mig ful som stryk. 

När jag gick ut från Lindex utan asful klänning tänkte jag att jag nog kommer ångra att jag inte köpte den. 

Köpte två flaskor Loka på Konsum. Glömde köpa hårmousse. 

Gick hem. 

Gick tillbaka till stan. 

Köpte klänning. 

Och hårmousse. 

Nu ligger jag i soffan och är mätt. Och ganska sur. 

Borde måla naglarna.

Ja just det. Frisören jag ska klippa mig hos nästa vecka. På semesterort. Undrade om jag kunde byta klipptid till annan dag. 

Nja. Inte så enkelt när man är ditrest. Att lägga om rutten. 

Jag fick dagen efter. Istället. Och bättre tid. 

Jag vet att ni undrar

Jag känner er nu. Vi har ju umgåtts en del. Jag och ni. 

Jag vet att ni undrar. 

Så jag vill ju visa. 

Jo, jag städade skrivbordet innan jag gick hem. 

”Hej med er. Jag kommer sakna er. Nu ses vi inte på fyra veckor. Minst.”

Så sa jag. Och jag kommer att sakna dem. Kollegorna. 

Kanske inte alla. 

Men 87% ungefär. 

En!!! EN!!! E-N!!!

När man har en dag kvar att jobba innan semmen. Och man undrar om man kan få sparken pga för stökigt på skrivbordet.

Och man idag firar sju år på samma företag. 

45 år gammal och mitt rekord är sju år. Känns skönt att känna sig ordentligt hemma. Fast på jobbet. 

 

Nya tider

Jag gillar mig själv i vårt nya hem. Det är ett smidigt liv vi har skaffat oss. Det passar. Vi klär i det nya. Redan efter tre veckor har jag blivit lite mer den som jag vill vara. Jag är lite mer spontan. Inte så invecklad. Det går bra att kasta sig iväg på nått. Vi har färre saker och mer tid. Passar oss ypperligt. Vi skulle kunna kasta ut TVn. Den har vi knappt haft på. Vi sitter på vår stora fina balkong och njuter av utsikt och enkelhet. 

Och nu kommer åskan. Som det pratas om i flera dagar. 

Du vill se fler vanliga och lite fula foton sa du. Du sa att det går bra att jag skjuter från höften. Att jag slappnar av. Re-la-la-laxar. Det passar mig bra. Tack. Du är en fin publik. 

I fredags hjälpte jag en kollega. Det tog cirka 10 min av min tid. Utan min hjälp hade det tagit henne två timmar. Jag tänker som jag tänkt så många gånger förr. Att vi är för dåliga på att be om hjälp. Och hjälpa varandra. Att be om hjälp när vi vet att vi är dåliga på en sak som någon annan är bra på. Att låna en tändsticka av en kompis istället för att behöva slå två stenar mot varandra och hoppas på en gnista.  

Jag vill inte säga att jag är dålig på att laga mat. För det är jag inte. Men jag har dåligt matsjälvförtronde. Jag blir nervös när folk ska komma hem till oss och äta. Jag vill gärna ha massor av folk hemma hos oss. Ofta. Gäster. Spontant och oplanerat. Eller planerat. Mycket. Många. Men jag tycker att matgrejen är jobbig.

Jag vet inte varför. 

Så nu ber jag om din hjälp. Öppet. Utan att rodna. 

På lördag är vi åtta personer som ska ha trevligt hemma hos oss. Gästerna kommer vid elva på förmiddagen och stannar till typ 17. Alla är vuxna. Ingen är allergisk. Ingen är vegetarian, ingen pratar finska och ingen hejar på Hammarby. Vad jag vet. 

Någon gång under dagen skulle det passa att äta födelsedagstårta. Eller liknande. 

Jag tänker att det passar att äta två gånger. En gång när de kommer och en gång lite senare. De har rest 30 mil i bil när de slår in portkoder och tar hissen upp till oss. 

Hur hade du lagt upp det? Vi brukar göra såhär att vi bjuder på något när de kommer (de är typ stammisar). Typ lite lättare lunch. Kanske någon macka, brunchaktigt. Och sen fika. Och sen middag innan de åker hem. En matig middag. Riktig mat. Men jag säger inte att detta är det bästa förslaget. Men man får tänka att de är lite hungriga när de kommer. 

Vad hade du bjudit på? Tänk två mat-tillfällen. 

Eller tänk hur du vill. Låt inte mig tala om hur du ska tänka. Det är ju bättre att du tänker helt annat än vad jag tänker. Annars behöver jag ju inte fråga. 

Jag vill inte ge dig några förhållningsregler. Men jag vill mena att det går bra att tänka fritt. Att köpa färdig mat från en cateringfirma är inget bra förslag eftersom jag bor på landet. Men pizza, kebab, sallad, thaimat funkar. Mat som måste förberedas väldigt kraftigt funkar också dåligt på grund av att jag har ett arbete med 40-timmarsvecka. 

Och tänk bort skitnödig mat. För det tycker jag går bort. 

Tänk mer tacos än ostron. 

Tänk mer mingel än Nobelmiddag. 

Okej?

Och som tack får du en bild. Skjuten från höften med min iPad. 

Hoppas att din midsommar var och är förträfflig. 

På allvar

Kollar ni min blogg i en dator med miljarder tum skärm? Eller i mobilen?

Jag har så himla höga krav på det där med foton. Att de måste tas med riktig kamera och redigeras i ett program innan de kan läggas in i bloggen. 

Men om jag bara skrev och knäppte av en bild, då skulle jag kunna uppdatera oftare. För det skulle bli så enkelt då. 

Jag vet redan svaret själv. På problemet. Och det är ju att jag ska göra som jag själv vill. 

Men ändå. 

Dator eller mobil? Hur ser du det här?

Fullmåne

Jag tror inte på särskilt mycket. Jag kräver bevis och är gravt skeptisk. Mot allt. 

Men fullmånen tror jag på. 

Att den påverkar oss. 

Natten till igår till exempel. 

Jag själv vaknade med armarna uppsträckta mot taket. Fingrarna var krampaktigt spretande rakt ut från händerna. Jag hade drömt att jag målat naglarna. Och att jag inte ville sabba lacket. Jag hade typ kramp. Jag undrar hur länge jag legat så. 

En kollega vaknade samma natt av att han satt på huk på bredvid sängen och klappade med handflatorna i golvet.  Han letade efter sina tänder som han hade dragit ut en efter en och slängt ner på golvet. 

Hans fru drömde att hon fick åka ambulans till sjukhuset och att de där röntgade henne och i magen hittade en full toarulle, ett paket bregott och ett dubbelt smörgåsrån med smör mellan. 

Så jag tror på fullmånen. 

Och ikväll tror jag på Zlatan. 

Men sen tror jag inte på så mycket mer.