Fredag

Förra fredagen vid den här tiden satt jag med en vän som jag känt väldigt länge, och pratade om livet som varit och det som ska komma. Vi röstade gemensamt fram att tiden som ska komma är mer intressant än den som varit.

Hon berättade att hon går in här i min blogg varje dag. Som ett slags rond. Och kollar om jag uppdaterat. Så många gånger hon blir besviken, tänker jag, och ändå fortsätter hon.

Det är fint med vänner som inte överger en.

Jag kikade bakåt i min egen blogg för ett tag sen (trots att framåt är min favoritriktning)och såg att jag skrev söndagsrapporter. Det var ett trevligt inslag i min tillvaro minns jag. Jag måste nog ta upp det igen.

I helgen får vi fint besök. Vi ska äta en och annan kräfta och jag har blivit lovad snaps. I övrigt ska jag vila mig och tänka på den tiden som vi har framför oss.

Framför mig har jag till exempel en härlig dag med julpyssel. Som jag ordnade själv en dag när jag såg en tidning med juliga saker i. Då bjöd jag snabbt in några pyssliga lirare till pyssel och glögg. Och så kan det hända att jag mutade dem med lunch också. Men det är längre fram i den tid som kommer.

Inte så långt bak i tiden såg jag Tareq Taylors nya program på SVT. Det var mindre än 24 timmar sen. Hade jag inte redan halvlegat ner när jag såg det så hade jag trillat baklänges. (Och detta berodde inte bara på själva Tareq. If you know what I mean.) Se programmet om du vill få en tankeställare.

I övrigt önskar jag dig en trevlig helg. Och särskilt till dig Anna – tack för fina förra helgen.

Färgglad mat

Jag älskar att göra nyttig mat av sånt jag har hemma. Det går att göra så himla goda grejer av sånt man hittar i skåpen och frysen.

Nyttigt.

Billigt.

Smart.

Idag slängde jag ihoo en pasta till middag. Av lite överblivna grejer. Det blev så gott att jag måste blogga om det.

Jag är lite allergisk mot recept så jag skriver bara vad jag hade i. På en höft.

  • Pasta
  • Gröna ärtor
  • Vitlök
  • Créme fraîche
  • Basilika från frysen
  • Solroskärnor
  • Salt och peppar

Ovanpå hade jag:

  • Kikärtor
  • Svamp
  • Lök
  • Paprikapulver
  • Paprikapulver, rökt
  • Chiliflakes

Ja. Jag kokade pastan enligt paketet. Mixade ihop ärtor, créme fraîche, vitlök, kryddor och kärnor. Och så stekte jag svampen, löken och kikärtorna och kryddade detta. Sen blandade jag pastan med ärtröran. Och la svampgrejset ovanpå.

Och sen åt jag. Och var ohyggligt stolt över mig själv.

Och om du tänker att jag verkar näst intill överbegåvad eftersom jag ger så kloka och smarta förslag och tips hela tiden. Då kan jag säga att du har helt rätt. Jag är till och med så smart att jag alldeles nyss försökte stänga av vattenkranen i köket genom att trycka på lampknappen.

7 – 0 till mig.

I smarthet.

No tillbakakaka at all

Igår gjorde jag en helt ny grej.

Jag vill inte påstå att varken att vara arg eller att klaga är en ny grej för mig. Men jag visar inte dessa fina egenskaper inför alla. Jag väljer vem jag vill visa dessa talanger för.

Jag försöker ha integritet.

Så kan man säga.

Men igår pyste det över. Inget allvarligt. Det var inte som en explosion eller så. Mer som en kastrull med kokande potatis där vattennivån i grytan är lite för hög.

Det bubblade över lite. Och lämnade en ful fläck på spisen. Som man lätt hade kunnat torka bort med en liten bit randigt hushållspapper.

Då satt det en person i närheten. En jag gillar. En kompis liksom. Som ibland har det ganska jobbigt och då pratar av sig hos mig. Och jag lyssnar. Och är på hans lag. Och säger aldrig att han ska skärpa sig. Eller nått sånt.

Vem säger sånt till en kompis?

Vad hände då igår när min kastrull pyste över lite? Och jag blottade strupen och visade vad som finns längre in i mig. Kanske inte mina snyggaste skills, men ärligt och rakt. Och verkligen inte ett dugg nått som skulle kunna hamna i tidningen eller på lokalnyheterna.

Jo min kompis, ja eller min bekanta, tittade på mig och sa:

-”Men lugna ner dig!”

1. Det är det typ värsta man kan säga till mig när jag är upprörd eller ledsen.

2. Jag var inte särskilt hysterisk eller så. Bara vanligt arg och trött.

3. Ska HAN säga till mig att lugna ner mig? Han som en gång i veckan pratar av sig hos mig?

4. Han skulle se mig när jag behöver lugna ner mig. Jag menar verkligen behöver lugna mer mig.

Jag antar att det blev ombytta roller igår och att det inte passade min kompis. Allt ska vara som vanligt. Han ska klaga, jag ska lyssna.

Tvärt om är otänkbart.

Tillbakakakan gällde visst inte här.

Jag gillar när tillbakakakan finns

När jag har lyssnat i flera år vill jag bli lyssnad på tillbaka.

Kanske inte exakt lika länge, jag är ingen polis eller så. Men en stund. En stund vill jag också få vara arg och ledsen. Och visa det öppet.

Det är inte bara få människor det är synd om och som har rätt att säga vad de känner.

Alla kan inte göra det hela tiden. Men alla måste få göra det någon gång.

Tack för du läste.

Hälften hälften

Jag gillar att testa att laga nya maträtter. Och jag gillar extra mycket om de är enkla, smidiga, billiga och passar i matlådan.

Idag testade vi att laga Lotta Lundgrens köttbullar half and half. Ja du har ju säkert sett henne laga de där rätterna där 4 portioner kostar högst 80kr.

Det är aubergine o h kidneybönor i. Och färs. Jag tog nötfärs. Och jag adderade hackad gul lök. Tog bort fisksås på grund av har ingen.

Bullarna blev goda men var väldigt svåra att steka. De blev så lösa och höll inte ihop.

Gott, billigt, not så smidigt. Kommer inte att göra igen på grund av svåra att steka.

Gillar inte när saker är bökiga.

Torsdagar. Det nya svarta.

Att jag gillar fredagar har nog inte undgått någon. Jag tycker nästan bättre om fredagar än om lördagar. För jag gillar att ha allt framför mig. Jag gillar när saker är orörda. Oöppnade.

En fin chokladask mister halva sitt skimmer om man öppnar locket och tar en pralin. Även om man tar den första av tusen.

Ett par nya skor är lite förstörda så fort man gått några steg och det där vecket bildats ovanpå foten.

Av dessa anledningar gillar jag torsdagar mer och mer. För när det är torsdag kväll har vi inte ens tallat lite på fredagen.

Behöver jag säga att jag gillar adventerna bättre än själva julen? För exakt vad är det som är mysigt med annandag jul? Då är ju allt slut. Som en stor och eländig söndag.

På tal om jul så har jag ju haft Bodyshops julkalender två år i rad. Och lovade mig själv dyrt och heligt att bjuda mig själv på den varje år. Tills döden skiljer oss åt. Men inte ens jag är tydligen sämre än att jag kan ändra mig. I år har jag nästan noll intresse av en sån. Känner inte ens ett litet, litet, pyttelitet habegär. Någonstans.

Men jag kände stor lycka i morse när jag upptäckte att det kryllar av youtube-klipp (Filmer? Inlägg? Vad heter det?) där folk öppnar alla dessa kalendrar i förväg. I morse såg jag hela Bodyshops stora kalender öppnas. Och delar av Rituals. Deras kalender är förresten en stor pappersgran där man hänger upp alla luckorna i form av klappar. Kolla in den på nätet får du se. Man dånar en aning.

Men fortfarande noll intresse. Kicken att se andra öppna är tillräckligt kickigt för mig.

Jag har allt jag behöver och vill varken betala för, eller fylla hyllorna med, saker jag inte använder.

Så präktigt och korrekt av mig.

Nu ska jag se GoKväll och sen ska jag njuta av Timjan, tupp och tårta.

Och av att helgen är nära men fortfarande helt intakt. Vi har inte ens tallat en sekund av den än.

Och så har jag tagit fram höstgänget. Och drömmer om ett större gäng. Höstgängets alla kompisar. För det finns ett julgäng och ett vårgäng och ett Halloweengäng och allting. Ljuvliga är de.

Precis som mina besökare här på bloggen.

Höstgänget kommer här ifrån.

Får man stå upp eller inte

Vi har diskuterat en sak på jobbet.

Vi pratade om detta med säkerhetsbälten i bussar. Att alla inte använder dessa. Jag sa att det är konstigt att det är lag på säkerhetsbälte i bussar, när det fortfarande är tillåtet att stå upp i en buss.

Då sa mina kollegor att det inte ÄR tillåtet att stå upp i bussar längre.

Va?

Är det verkligen sant?

Är det inte längre tillåtet att stå upp i bussar som kör omkring i våra storstäder i rusningstrafik? Tar inte chaufförerna emot fler passagerare om alla säten är fulla?

Är det verkligen sant?

Med vänliga hälsningar

Lantis som sällan åker buss och framför allt inte i rusningstrafik.

Elektriska kläder

Men nu måste du hjälpa mig! Jag drivs sakta med säkert till vansinne.

Hur undviker man statisk elektricitet i kläder?

Idag har jag lång klänning på mig. Den sitter klistrad mot benen när jag går omkring. Den var inte så i morse, men den har blivit så nu.

Jag antar att det beror på att jag har syntetiska strumpbyxor under. Men är det typ straffbart att ha det? Ska jag drabbas såhär hårt bara för det?

Jag har läst att det kan komma från torktumling. Men jag har inte torktumlat varken klänningen eller strumpbyxorna.

Men den stora frågan är ändå, till syvende och sist, hur blir man av med det när man redan sitter i klistret? När klänningen sitter som ett korvskinn trots att den är vid och luftig och man vill behålla den lilla, lilla värdighet man ändå hade?

Har du något bra knep?