I´m back

Nu är jag tillbaka.

Jag har varit på semme.

Medan ni har gjort allt det som ni berättade om i mitt förra inlägg så har jag och Barbro och några fler som vi gillar, varit i det stora landet och den stora staden New York.

Det var allt en stor stad det.

Och det var allt jobbigt att åka hem därifrån. Nu har vi varit vakna i vad som känns som 3 dygn. Men det är nog bara 1½ eller nått sånt. Men i den andra andningen kan man stanna en stund när man väl är där. När man väl kommit hit. Då vill man ladda in alla sina 2843 bilder och visa några av dem.

Typ 3 vill man visa.

Lite från taket, lite från vattnet och lite från himlen.

Och så Barbro. Hon är inte höjdrädd hon inte. Hon blåste omkull på kanten där men brydde sig inte nämnvärt.

Paus

Medan jag väntar på att Äntligen hemma ska börja och snön faller ner som stora tussar utanför fönstret anhåller jag om paus. Jag behöver paus. Verkligen.

Jag kommer tillbaka.

Och om Du vill ha något att göra medan Du väntar på Återkomsten så kan Du ju gärna berätta vad Du gör medan Du väntar.

Så lovar jag att jag sen berättar vad jag har gjort medan jag tagit en paus.

Kanske gör vi samma sak.

Kanske gör Du något otroligt.

Gör Du det? Något otroligt?

Berätta!

Milda Maränger

Jag vet inte vad det är med mig och maränger. Jag borde vara en marängexpert. Jag är rätt marängig av mig tycker jag. Men det vill sig inte riktigt. Jag har bakat maränger mången gång om man säger så. Men jag lyckas sällan. Jag vet inte vad jag gör för fel.

Jo, det vet jag. Jag vispar allt till ett perfekt skum och sen har jag i en massa grejer (smaker och annat) som får marängsmeten att säcka ihop.

Som ett slags bevis på att jag har lyckats en gång har jag en burk med perfekta maränger i fönstret i köket. De är superfina. Jag tror att de smakar pepparmint. Det tror jag. Det är säkert fem år sen jag gjorde dem. Men de är kvar i burken och ser fina ut. Strösslet har misst sin charm, men vem gör inte det ibland?

Jag blev sugen på maränger till gårdagens glasskväll. Jag fick för mig att baka chokladmaränger. Fixade till en perfekt smet och sen i med kakao och vips (visp!) så hade jag en rinnande smet. Fram med spritsen och ut med halva smeten på bordet och allt rann hit och dit och jag drog nog 85% av alla fula ord jag kan. När smet hamnade på golvet drog jag de resterande 15% i mitt register.

Men de blev goda. Och rätt fula.

Lite sega i mitten i alla fall. Och det gillar jag.

Ha! Det var ju det jag sa!

Det var väl det jag sa att doktorn på TV i morse varit med i Vita Lögner!

🙂

Det är ju Patrik för sjutton gubbar!

Ibland så!

Jag har ju bestämt att jag ska tänka utanför lådan i år. Tänka lite annorlunda. Tänka stort, litet och nytt. På en gång.

Jag har tröttnat på att äta samma mat hela tiden. Jag tycker att vår meny här hemma har gått runt runt. Det blir så ibland. Men till slut måste man sätta en käpp i hjulet. Inspireras och vara lite kreativ.

Idag har jag lagat en lunch jag är stolt över. Jag kan laga mat. Det är inte det. Jag kan laga rätt mycket utan att titta i en kokbok. Jag vet hur man gör. Jag har bara svårt att få tummen ur. Och jag har svårt för att komma på.

Men idag har jag lagat omelett med räkstuvning. Till detta en gammal hederlig pizzasallad.

I Sveriges Mästerkock sa Leif Mannerström att en omelett inte ska få färg. Sånt bryr jag mig inte om.

Jag ger mig själv 5 tupperware-burkar av 5 möjliga för den här rätten. Gud så gott.

Reminder

Ibland skulle jag behöva någon som påminde mig. Om alla de där braiga sakerna som jag har glömt bort.

Kaffe Latte hemma.

Det var en nätkompis som stoltserade (med all rätt!) över sin Kaffe Latte hemma.

Hur kunde jag glömma en så bra sak.

Nu har jag en. Med kakao på toppen.

Den kommer räcka aslänge för den är skollhet. Värmde mjölken lite för länge. Men shit happens. Ju varmare desto längre.

Yta

Nu snackar vi yta ett tag. Okej?

I flera år har jag ojat mig över mina bryn. Jag vet inte varför jag inte gjort något åt dem tidigare. Varför gör man inte det? Varför drar man på vissa saker?

För några år sen (tror jag det var) köpte jag ett kit så att jag kan måla dem. Det har jag gjort varje dag. Ja, alla dagar som jag målat mig. En kompis (Hej P!) sa: ”Men jösses, varför färgar Du dem inte istället så slipper Du måla dem varje dag!?!”. Jag svarade något i stil med ”Men jag orkar inte hålla på med sånt sörru och det tar ju bara en halv minut om dagen att måla dem, det är inte jobbigt…”.

Men det blev jobbigt.

En halv minut om dagen i två år blir 365 minuter. Det blir lite över 6 timmar.

Jag säger inte att jag skulle ha använt dessa 6 timmar till något vettigare om jag inte använt dem till att sminka brynen, men visst känns det lite onödigt när det finns färg?

SÅ! Igår köpte jag färg och jag laddade länge innan jag till slut gjorde det nu på förmiddagen.

Jag läste, kollade, provborstade brynen och var lite nervös över hur mycket jag skulle måla utanför och hur jag skulle se ut sen i om det gick åt skogen.

När jag väl gjorde det tog det nog inte ens fem minuter från att jag gick in i badrummet tills att jag gick ut igen och det blev skitbra.

Fem minuter är vad jag i vanliga fall använder till tio dagars brynsminkning. Jag tror att detta håller i tio dagar.

Visst. Det här blev inte billigare än att sminka med smink. Jag har nämligen använt samma kit (skugga och pensel från MakeUpStore) hela tiden och det tar liksom aldrig slut. Den här färgen kostade typ 85:- och räcker nog två gånger till. Åtminstone tror jag det.

Nästa gång tar jag fransarna! 🙂

Jag valde färg från Depend. Det finns många andra märken som säkert är lika bra.

Produkten får 4 sovmorgnar av 5 möjliga av mig.

Om jag hade vetat hur länge det sitter kvar och varit nöjd med detta hade den fått 5. Men det återstår att se.

I morgon är det jag som sover en halv minut längre på morgonen