My name is Jones, Howard Jones

Det är lördag. Kan man stanna tiden och ha lördag länge? Eller är halva grejen att man vet att den snart är slut och att det sen kommer en söndag och en måndag? Så är det va? Lördag hela veckan är plötsligt ingen lördag.

Solen skiner näst intill lika mycket som förra helgen men jag är ändå inne och drar benen efter mig. Jag gör inne-saker och slappar och har det bra. I kväll väntar en kräftskiva. Vi hade tänkt att bara vara hemma ikväll men så kom ett sms igår. ”Kräftskiva hos oss i morgon klockan 18.00”. Vårt svar blev ”Ja tack”. Punkt slut.

Jag hade tänkt att ha inventering idag. Men det kom annat emellan. Inventering i skåp och lådor. Men det rockade inte när jag vaknade i morse så jag virkade istället. Och eftersom jag såg ut som en gammal 80-tals kändis i morse när jag tittade mig i spegeln så visste jag snabbt vad jag skulle döpa mitt virkprojekt till.

Och så vill jag flika in och säga Anna, Anna världens bästa Karlsson! Ser Du att blomman lever och trivs!

Och det är här han kommer in. Howard. Howard Jones.

Han flyttade in här idag. Med morot och allt.

Howard är en mullvad. I mönstret som jag köpte från Etsy ingick även glasögon, spade, gräsplätt och ett hål i marken. Men min Howard har bara morot. Vi får se om han ändå kan trivas här eller om han på eget bevåg gräver ett hål i parketten.

Häromdagen när jag skulle till jobbet kände jag mig så jädra trist. Mörgrå byxor, helvit tunika. Jag letade desperat i garderob och lådor och hittade till slut en scarf från KappAhl. Gud vad jag glad jag blev. Den hade jag glömt. Och ännu gladare blev jag när jag sen på jobbet fick flera komplimanger. ”Vad fin och färgglad Du är”. Ja, jag säger då det. En scarf kan göra underverk.

Nu ska jag fixa inför kräftskivan.

Ha en sjusärdeles lördag.