1-1. Eller eventuellt 0-0.

Idag firar jag stort. För första gången på en vecka kan jag böja huvudet åt vänster och sen böja upp det igen, utan att få typ helikopterfylla. Kanske betyder det att jag kan sova på vänster sida i natt utan att behöva vakna av yrseln från h-vetet varje gång jag rör på huvudet en centimeter.

Det är stort. Att vara så yr så att man knappt kan gå (och framför allt inte alls gå rakt) är inte något jag skryter om att få ha upplevt.

Vi snackar kristallsjuka och inte en för tidig midsommarfylla. Ifall någon trodde det.

Det glädjer mig att få vara som vanligt igen. I alla fall näst intill. Att kunna röra sig så som man brukar kunna är en underskattad lyx.

Glädjen förtas dock av något väldigt bedrövligt tråkigt.

Ni vet, jag var ju i New York en gång förra våren och en gång den här våren. Det vet ni ju. Båda gångerna besökte vi huset som vi känner som Vänner-huset. Huset som man ser i vinjetten och som vi ska tro att Monica bor i. Och de andra.

Vi letade som galningar förra året och i år hittade vi dit av oss själva. Av gammal vana. Som i vår egen ficka. ”Här är det där gamla huset igen, ser man på.” Fota fota fota.

Förra året förstorade vi upp en bild på huset och satte upp på väggen i vardis.

Vi älskar ju Vänner. Det är ju typ våra kompisar som bor där. Bästisarna. Tjenis-polarna.

Igår bestämde vi oss för att titta igenom alla säsongerna för tredje gången. Vilket betyder att vi sett hela serien två gånger redan. Plus lösa avsnitt här och där. Vi har sett mycket Vänner om man säger så.

Igår insåg vi att vi haft fel om huset. Vi har varit vid fel hus. Det riktiga ligger runt hörnet.

Man vill lägga sig ner på golvet och skrika.

Och genast boka en resa och få göra om och göra rätt.

Men jag kan i alla fall böja huvudet åt vänster och upp igen utan att hålla i mig,

Men det är knappt att det räcker som tröst.

Jag känner mig lite ledsen.

Och smått dum i huvudet.

Annonser

5 thoughts on “1-1. Eller eventuellt 0-0.

  1. Grattis till tillfrisknandet! Jobbigt när kroppen trilskas. Men man blir grymt tacksam sen när den funkar som den ska!

    Vännernas hus. Amäh dööh! Så irriterande! Som en sten i skon. Ni. Måste. Tillbaka.

    Får hänglåset bli tavla tills ni fotat rätt hus, kanske?

  2. Jag förstår. Lite i alla fall. Vi spanade in Ghostbustershuset (du vet där spökena samlas (i kylskåpet först tror jag) hos den där kvinnan) och gick förbi flera gånger och tittade på det.

    Väl hemma tittades det på filmen och det blev snabbt konstaterat att det var fel hus. Rätt Avenue men snarare i höjd med 68:e gatan än 91:e som vi trodde. Grrr.

    Ja ja. Vi tog i alla fall inte kort och satte upp på väggen!

    😉

  3. Skit i det. Eller nu vet ju vi. Annars hade ni kunnat ”ljuga” bara.

    Man ska ju lägga sig på vänster sida om man mår dåligt, sa alltid min barnmorska (fd ambulanssjukvårdare). Gäller inte det för kristaller. Dumt.

  4. VAd skönt att du känner dig bättre!

    Vännerhuset. Jag vet inte vad jag ska säga. Och nej, man grämer ihjäl sig! Jag hade nog nästan bokat biljett. Det händer ju inte, eller ska ju liksom inte hända 😦 Jag riktigt känner ångesten och allt det där 😦
    Hoppas ni får chans att åka tillbaka igen o fota rätt, även om jag tycker ni ska vara glada åt er vägg o foton ändå!
    Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s