Kan det bli för mycket?

Ikväll är min faborit Olof Röhlander med i Karlavagnen. Jag såg honom av en slump när jag och några kollegor var i Göteborg på någon form av inspirationsdag. Han är superhärlig och bra. Jag köpte hans bok. Jag gillar den. Och jag vill gärna tänka som han gör. Att framrutan ska vara mycket större än bakrutan. Och jag håller med om det. Och jag försöker tänka i hans banor för jag gillar dem.

Lika mycket gillar jag Mia Törnblom. Och alla andra som pratar peppande och bryr sig om oss och vill att vi alla ska må bra och lär oss hur vi ska göra för att nå våra mål, känna harmoni och bli allmänt lyckliga i oss själva.

Jag vet att de har rätt. Jag vet att de har de rätta redskapen och att man lyckas om man gör som de säger. Och övar sig. Och lugnar sig.

Men så ibland så tänker jag att kanske ”att göra lite tvärt emot” kunde vara skönt.

Att bara ta det lugnt och ta en sekund i taget och låta allt bara hända. Att det kan bli jobbigt att stressa fram den superfantastiska självkänslan. Att det i sig kan bli en stress. ”Nu gör jag de här övningarna och ändå så mår jag rätt risigt ibland…”.

Jag säger inte att varken Olof eller Mia har fel, för de ha så himla rätt. Men ibland behöver jag vila mig. Ibland behöver jag ha lite dålig självkänsla och bara dra något gammalt över mig och inte alls vara den gladaste på jobbet.

Lika väl som en del stressar ihjäl sig med fysisk träning så kan man stressa ihjäl sig med den mentala också. Det är jag säker på. Och just nu känner jag att jag har tränat för mycket på det mentala. Jag orkar inte hela tiden tänka förnuftigt och smart. Ett litet överdrivet och felplacerat sammanbrott ibland kan väl inte skada?

Det är inte hälsosamt att ha ett väldigt dåligt själförtroende. Det är farligt att inte tro på sig själv och inte veta att man är värd hur mycket som helst. Men jag behöver inte vinna någon miss world-tävling i mental träning. Lika lite som jag behöver vinna New York Marathon.

Jag tänker satsa på att vara lagom mentalt tränad. Att acceptera dåliga dagar. De dåliga dagarna i mitt liv är nämligen inte särskilt jätteskitdåliga just nu. Så nu tänker jag lata mig ett tag och bli lite slö.

Kanske snarare satsa på den fysiska hälsan? Och tänka att den drar med sig den mentala.

Och tänka att Olof kan få vara på radion idag. Men jag tänker inte lyssna. Jag tänker låta bli.

Fast det är jag lite för nyfiken för.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s