Att hålla sig kvar

Jag som skulle spara tid och energi har nu varit inne på en surfrunda på nätet.

Bland favoriter och okända.

Jag ser faktiskt en trend.

En tydlig sån.

De vänner som jag har på nätet som jag känt sen typ nätet uppfanns, de är inte längre särskilt flitiga i sina bloggar. Det är tomt och öde på många ställen och det står december 2012 på det senaste inlägget både här och där.

Börjar min egen blogg börja likna konstgjord andning?

Detta är inte ännu ett ”jag funderar på att lägga ner”-inlägg.

Detta är ett ”GIVE ME A BREAK!”-inlägg.

Nu ska jag spara tid och energi.

Och det gör jag inte genom att sitta här och häcka.

Annonser

4 thoughts on “Att hålla sig kvar

  1. Jag håller mig kvar. Men inlägg blir det sällan 😦 Vet inte vad som hänt. Nästan ingen som skriver kommentarer längre och som sagt lite inlägg från favoriterna. Det gör på något sätt att jag tycker det känns som om jag pratar med mig själv. Skriver själv, inga kommentarer och sdan inget att läsa hos andra. En ond och tråkig cirkel som dödar inspirationen.

    Nu vet jag inte riktigt vad jag själv vill. Ska jag fortsätta skriva för mig själv? Eller ska jag bara lägga ner och gå vidare? Ja jag vet inte.

    En del av mig saknar det så innerligt. Deppar lite. Det är som att förlora vänner 😦

    Kram!

  2. Hej! Ja konstigt med bloggar och ”nätvänner” och kommentarer och sånt. Jag satt och skulle prova virka något här om dagen och tänkte, Men HUR gör Susanne, egentligen?!! Se, där satt en typ 45-åring på soffan med virknål och tänkte på dig, en ‘vän’ fast vi har sldrig träffats 🙂 Denna märkvärdiga socialnetworkiga bloggiga tiden!

    Säger jag som bloggar och skriver allt mindre nu än förr… 🙂

  3. Hej, ja – jag märker också av det. Luften har gått ur, inspirationen infinner sig inte. Och skall jag vara ärlig så var det roligare förr när allt var ”nytt” och spännande. Hemsidan som exempel, vilken kreativitet och lust och ändå var inte bloggeriet i fokus.
    Det är nog tidens tecken, man orkar inte med för mycket text och information. Det är så mycket att ta in…
    Frågan man ställer sig är varför man skriver egentligen om det bara är som en sorts terapi öfr en själv, men om det är så, så behöver man ju inte publicera det egentligen.

    Äsch, jag har ingen aning men lite trist är det på något sätt.

    Undrar vad nästa grej blir?

    Trevlig helg!

  4. Snälla snälla, sluta inte dela med dig av dina underbara underfundigheter och lika underbara formuleringar. Har nog aldrig träffat på någon skribent som uttrycker sig på ett så härligt sätt som du. Jag brukar inte kommentera, men om du bara visste vad jag bär med mig av dina texter. Kanske jag t o m vågar mig på att publicera det jag skriver.Hoppas du finner inspiration, lust och ork att fortsätta. Jag hejar på dig. Kram till dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s