Alltså jag vet inte…

… jag tycker att detta med bloggandet börjar kännas överreklamerat.

Och i fler och fler bloggar läser jag om sorgen över för lite respons och att lusten tappas och att inspirationen försvinner. Ja, jag kan inte annat än hålla med.

Men jag är verkligen inte bättre själv. Jag skriver nästan aldrig kommentarer när jag läser bloggar. Och jag läser heller inte så många bloggar längre. Mitt surfande utförs i mobilen. Och det vet ju alla att det är inte det bästa sättet att surfa på. Och då blir det ju där efter. Intresset avtar.

Och jag har varit i den här gränden förut om man säger så.

Men jag älskar tanken på Internet. Jag älskar att tänka på fina bloggar och på min egen blogg och jag tänker ofta på hur jag ska kunna gå vidare. Ta ett steg till. Göra en blogg om något särskilt som jag brinner för. Ta vara på läget lite och alla ni som troget kommer hit. För ni finns ju. Vi skulle kunna uträtta stora grejer ihop.

Det finns ju fina saker med Internet. Och så finns det baksidor. Jag kan ibland tycka att Internet blivit lite som klubben för inbördes beundran. Det är så fint allting. Det ska visas upp nytapetserade väggar och nya golv och perfekta sminkningar och sprillans nya utemöbler. Annars får det vara. Och jag gillar inte det där ytliga.

(Jag vet att ni säkert tänker att det är mycket yta i min blogg också. Men det är det jag börjar få svårt för. Att jag känner att det blivit så. Det är därför jag börjat tröttna…).

En favorit som jag följt länge och som bara blir smartare och bättre för varje dag som går är Karin. Hon vågar skriva om verkligheten och gör det på ett så fint sätt att hon får en dammråtta att framstå som diamant. Vilket det också kan vara. Om man bara vänder lite på steken. Heja Karin.

Min blogg börjar kännas lite som mitt gamla rouge. Och jag tänker att min nya idé känns lite som solpudret.

Frågan är bara när den nya idén uppenbarar sig och vad den innebär.

Tills jag kommer på det får det gamla rouget duga. Det är inte mycket kvar men det funkar. Ett tag till.

Men det rockar inte fett precis.

Kanske borde jag ta mod till mig och be er om hjälp. Vad skulle ni vilja läsa om här? Vad tänker ni att min snart helt söndertrasade och uppanvända (jo då, det är ett ord!) blogg ska fyllas med och användas till?

Allt för privata önskemål kommer aldrig någonsin att uppfyllas. Vill man lära känna mig privat är inte bloggen det rätta stället.

Annonser

8 thoughts on “Alltså jag vet inte…

  1. Åh, jag tycker att allt är så bra som det är. Tänker så ofta att jag ska kommentera och har så även gjort ibland bara det att kommentarerna aldrig nått dig. Har stoppats av inloggning och mitt inlägg har försvunnit och då orkar man inte börja om. Nu lyckades det dock med fb-inloggning 🙂

    Älskar ditt småprat och dina funderingar, ditt pyssel och dina recensioner. Du har fått mig att städa i alla skåp och nu också beställa Glossybox. Det är ett sant nöje att läsa dina inlägg!

  2. Jag tycker ju om dig som du är. Dina trxter o dina bilder. Att du får mig att skratta och verkligen tänka efter. Att du är du.

    Jag saknar lite pyssel, men ibland tänker jag att tiden med kylskåpspoesi o gnuffishus är förbi?

    I övrigt håller jag med om det där perfekta. Jag är så vansinnigt trött på ”dagens outfit” och all konsumtion.

    Jag vill läsa om vardag. Om vardag och allt vad den innebär. Då o då om mannen på ditt kontor, mat, bakat, pyssel, semme. Ja det som är du, det jag tycker om ❤

    Kramar

  3. Å, vad gillar din blogg precis som den är. Fast jag skulle nog läsa med samma glädje vad du än skriver om. Så länge du använder dig av ditt härliga språk och underbara formuleringar.

    Jag har också börja gilla GlossyBox, och jag ångrar inte en endaste av de 12 jag hittills fått. Kan jag på något sätt få dig att stanna kvar i bloggandet – vad ska jag göra?

    Du får mig att må bra. Du får mig att förstå att det är de små sakerna som verkligen betyder något. Och de stora – om man har tillgång till dem.
    Please, keep on!

  4. Det måste ju finnas en anledning att jag hänger kvar här… efter hur många år är det nu? +10 i alla fall. Minst. 🙂 Jag är inte ensam som uppskattar din blogg. Men egentligen är det ju inte vad vi besökare tycker utan vad du tycker och vad du vill.

    För mig funkar ytlighet om det är ”ytliga” saker som intresserar mig. Det kan vara resor, pyssel, mat, smink, nya tapeter, böcker eller whatever. Gärna välformulerat, med en stor dos humor och värme. Det är ju också verklighet, visserligen bara en del av verkligheten men ändå. De andra delarna får vi alla vår beskärda del av, fast kanske inte så offentligt.

    Jag hoppas också du fortsätter, men att du gör det för att du gillar det. Ska jag ändå önska något så önskar jag att du även i fortsättningen skriver om saker som engagerar dig. Kram!

  5. Jag håller med de andra, bloggen och du är bra som ni är! Gillar se dina foton och att läsa om dina funderingar på det där speciella roliga sättet som du har. Däremot är jag dålig på att kommentera, men det ska ju kunna bli bättre 😉
    Jag skulle verkligen sakna din blogg om du slutade..

    Kram Anna

  6. Jag har hängt kvar sen Pyssla-tiden (hette forumet så?) och kikar in lite då och då i din blogg. Tycker om ditt vardagssvammel och skulle inte ha något emot att du visade mer pyssel! 😉

  7. Ja du skriver så ofta precis det som rullar runt in mitt huvud också! Ytligt eller inte, tema, kommentarer, osv. Jag bestämde länge sen att jag skriver precis som jag vill och när jag vill och det spelar ingen roll om det kommer massor av besökare eller inte eller om någon kommenterar – fast jag blir ju alltid glad när någon har skrivit några rader – dom har alltid varit snälla och fina och glada kommentarer (utom en enda) – och för mig har det blivit roligt att gå tillbaka i bloggen många år och se vad jag skrev eller vilka foton jag visade up.
    Din blogg gillar jag som alla andra = n¨år jag läser dina ord eller ser dina bilder så känns det alltid som att du pratar direkt med mig 🙂

  8. Under solen… Gnuffishuset… Kylskåpspoesi… Freeeedag… Adventskalenden med människor som bodde i ett höghus och man fick lära känna…
    Alla vackra foton, ditt härliga humoristiska pladder! Jag älskar det!!
    Hade tappat bort dig ett tag/fastnat i Instagram/ och tänkte det måste ju bara Under Solen ha och så surfade jag upp dig. Läser tillbaka i tiden och minns.
    Hoppas verkligen du fortsätter. Jag har Instagram å FB, ingen blogg eller hemsidan men delar med mig av mitt privata med de som känns ”nära och hemma”… Och det gör du!
    Ha en fortsatt skööön sommar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s