Åter till paradiset

Har varit iväg på en härlig resa. Tillbaka till Onkel Enkel. Samma ställe, samma rum som alltid och som vanligt otroligt trevligt och njutbart. Träffade fantastiskt trevliga människor och lärde mig ett och annat fint och härligt om livet. Ljuvligt. Det är en fröjd att bo hos Bosse och Lena på pensionatet och det borde vara en mänsklig rättighet att någon gång i livet få sitta på deras altan och äta av deras goda mat ihop med alla andra gäster.

Den här gången stannade vi 4 nätter och hur många nätter vi än stannar så är det alltid för få. Men vi kommer att komma tillbaka dit. Så länge vi lever antar jag.

Jag har inga bilder från själva pensionatet, men vill man se hur man bor där kan man kolla på de tidigare resorna dit. Första gången, andra gången och tredje gången. Detta var vårt fjärde besök.

Vi gjorde några fina utflykter som jag gärna vill visa bilder från. Håll i er för det blir många bilder.

I påskas när vi var där besökte vi Mandelmanns Trädgårdar för första gången. Nu var vi där igen och det var verkligen annorlunda att få se allt grönska. Sist var det ju fullt med snö.

Som tur är såg menyn ut exakt som i påskas så jag kunde äta samma mat igen, vilket jag sett fram emot sen vi åt det sist. Ljuvlig mat som man mår så bra av.

Denna fantastiska lunch åt vi i trädgården utanför växthuset…

… och med denna fantastiska utsikt…

Ser ni stolarna? Dem vill man sno med sig hem. Men det gjorde jag inte. Jag är nämligen ingen tjuv.

Vi tog en liten promenad i trädgården efter maten…

Vad är det för träd på bilden ovan? Är det plommon? Fantastiskt fint var det där det stod vid bryggan…

Roligt också att jämföra dessa två bilder. Det ena från nu och det andra från påsken… Man vinner inget pris om man räknar ut vilken bild som är från nu och vilken som är från då.

130712-21

Vi besökte också Mandelmanns affär. Vilken var så långt ifrån Willys och Coop man kan komma.

Innan vi besökte Onkel Enkel första gången hade vi försökt att hitta något mysigt ställe på Österlen ett bra tag. Det hela började med att en kompis tipsade om ett helt annat ställe. Friden. Just det året som vi var sugna på Österlen för första gången så tog Friden inte emot några boende gäster. Så vi hittade till slut Onkel Enkel och det tänker vi inte ändra på. Där ska vi vara. Men, vi har ändå varit nyfikna på det där andra stället. Och nu äntligen kom vi dit för en lunch. Och visst, det är ett kul och fantastiskt ställe. Det ska jag inte sticka under stolen med.

Vi satte oss i skuggan under taket…

… och åt fantastiska pizzor…

… och undrar lite hur det känns att äta middag inomhus… i den otroligt häftiga miljön de har där inne…

Ja, ett otroligt häftigt ställe som man absolut bör besöka om man råkar befinna sig på Österlen. Om inte annat för att dricka deras egenhändigt gjorda äppelmust. Otroligt god. Bara den lilla fina flaskan fick ju mig att gå igång!

En annan grej jag varit nyfiken på ett tag är Kivik Art Center. Det har ju varit mycket snack om konstverken där den senaste tiden, på grund av en granne som blir störd av folk som kikar inpå tomten. Huruvida detta är befogat eller nonsens har jag ingen aning om, men jag förstår att man kan se långt om man klättrar upp här…

18 meter högt… Jag klättrade inte upp över huvud taget kan jag säga. Kanske mest för att det var lång kö. Man får bara gå upp en i taget (förutom om man är barn för då får man gå upp tillsammans med en vuxen) och inne i tornet är det visst kolsvart och det finns enligt uppgift inget räcke att hålla sig i. Jag vet inte, men så sugen på att gå upp där var jag inte…

En fin grej var i alla fall trappan…

Men allra finast den dagen var en påfågel på en gård som vi gick förbi på väg till bilen när vi lämnade Kivik Art Center. Han bodde bland hönsen och fällde upp sina fantastiska fjädrar för oss. Ingen bra bild, men ändå…

På vår resa träffade vi en dam som är hattmakare. Hon berättade att det betyder otur att ha en påfågelfjäder med ett öga på, i en hatt. Vem sjutton har hittat på dessa dumheter? Det kan väl inte vara följt av otur att bära något så fint!?!

Ja, det var det det… En fantastisk resa. Precis som alla andra gånger vi varit där.

En sak var inte så fantastiskt förresten. I påskas åkte ju vi förbi Hamngården i Brantevik. Vi blev ju nyfikna på det stället efter att ha sett Drömmen om landet. Så vi bestämde oss för att åka dit och fika nu. På skylten stod det att de hade våfflor med grädde och sylt och det ville vi ha. Men vi gick in där och ingen i personalen så mycket som tittade på oss. Jag gick fram till kassan och personalen tittade fortfarande inte på mig. Jag sa hej, men ingen reaktion. Istället började han prata med en annan av gästerna som redan var där och åt. Så vi tjurade ihop och rotade fram varsin glass ur glassboxen och satte oss i hamnen och åt dem istället. Trist.

Men vad är det att gnälla över när man har haft det så fantastiskt? En ljuvlig semesterresa. Må vi snart kunna åka dit igen!

Annonser

2 thoughts on “Åter till paradiset

  1. Väldigt likt plommonträd skulle jag vilja säga.
    Och vinterbilden var liksom mer dramatisk. Fast det var ju ingen tävling förstås.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s