Vädring

Måste få detta ur systemet. Säga det bara. Rakt ut sådär. Sticka ut hakan.

Men först: detta gäller inte er som jag är släkt med, inte er som ibland bjuder mig på en kopp kaffe, ibland skickar ett sms till mig och säger ”Hej, jag tänker på dig…”. Eller nått sånt. Detta gäller absolut inte er.

Okej?

Jag är så förbenat trött på människor som vill att man ska sy, sticka, virka eller pyssla ihop saker åt dem hela tiden. Vet inte hur många frågor jag fått den senaste tiden.

Kan inte du sticka en mössa till mig?
Kan inte du sy en sån där sminkväska till mig?
Kan inte du virka en hatt åt min son?
Kan inte du sticka ett par benvärmare till min man?

Typ såna frågor.

Jo visst kan jag det. Men hur vill du betala? Och vem köper mönstret och garnet? Och betalar du en klumpsumma för både arbete och material med en gång eller betalar du garnet först och arbetet sen?

Nähä. Du vill inte betala alls. Du tänkte att gratis är bra.

Det är tydligen så. Att det man gör för hand, det är inte värt något. Materialet? Nej, men det har väl alla hobbypysslare hemma redan? Och har man det hemma har det väl inte kostat något förut heller va?

Helst ska frågan även komma från en avlägsen bekant som aldrig skulle få för sig att ens fråga mig hur jag mår. Eller aldrig någonsin skulle springa efter mig och ropa att jag skulle stanna om jag tappade något.

Om någon ber mig att sticka ett par vantar och jag säger att jag gör gärna det för jag har inget vettigt att göra ändå, då måste jag 1. köpa ett mönster, 2. köpa garn och 3. sticka dem.

Mönstret, 50 spänn? Garnet, 100 spänn? Plus arbetet som knappast går att värdera. Men vi hoppar över det och tänker 150 spänn då.

Då är frågan ”Kan du sticka ett par vantar till mig” samma sak som att säga ”Jag såg en kokbok på Åhléns igår, du köper den till mig är du snäll?”.

Vem säger så? Inte många va?

Skillnaden är att om jag tigger till mig en kokbok av någon så ber jag inte att personen ska skriva den själv. Det går bra med en färdigskriven. Vill någon ha ett par vantar av mig ska jag köpa grejerna först och sticka dem sen också.

Nä, hur tänker man liksom.

Annonser

8 thoughts on “Vädring

  1. Känns igen 😉 Men du, sätt ett pris – självkostnadspris + x kr per timma som det går åt att göra det du nu ska göra. Tycker köparen är för dyrt, ryck på axlarna och tala om (eller tänk) att ja inte rasar min värld för att jag inte gör det här åt dig. Var rak och stå på dig! Och med tanke på de saker jag har sett som du har gjort är det inget annat än ”frekja og donaskapur” (fräckhet och skamligt), som vi säger på Isländska, att tycka att de ska få det gratis…

  2. Tack o heja dig!

    Vi hade en diskussion för ett tag sedan om kort. Där jag fick kommentaren att man ju kunde ge mig en femma för korten istället för att gå till affären. Jag säljer mer än gärna kort. Men fem spänn betalar inte ens kuvertet. Som sagt, material o tid osv.
    Personen fick sig nog en tankeställare när jag berättade att jag la 40-50 timmar på förra årets julkort… Räkna timpeng på det o då är materialet inte ens med.

    Jag förstår inte riktigt vad det är som gör det här med att ”pyssel” skulle vara billigt eller inte kosta något. Eller att man så gärna pysslar att man inte bryr sig. Jag -önskar- att jag hade en ekonomisk situation så att jag inte behövde bry mig… Men så är det inte.

    När jag ber någon göra något till mig, så vill jag betala iaf vad jag skulle gjort om jag skulle köpt det i en affär. Skulle köpa mössor en vän syr o de kostar ca 250:- styck i affär, då köper jag hellre av min vän för att det känns roligt, men mössorna ska jag ändå ha. Men jag köper ju inte ”handgjort” eller vad jag ska säga för att tjäna pengar.

    Så tack! Skönt att du vädrade det här! Heja bästa dig!

    Kramar

  3. Men hur kan människor ens komma på tanken att INTE betala för det du gjort? I min värld låter det helt bisarrt. Du lägger ner tid, pengar och kraft – de får dessutom något unikt och något eget. Ett hantverk. Tror de att garn är gratis eller att du håller på med välgörenhet till snåla människor, nä – fy bövelen, nån måtta får det vara. Stå på dig och ta betalt för grejerna! Var stolt!

    Kram!

  4. Fick en fråga en gång av en arbetskollega om jag inte kunde sticka ett par Fiddleheadmittens till henne, jag bara tittade på henne och sa ”det har du inte råd med”.
    Om jag inte får så mycket jag vill ha för de saker jag syr, stickar m.m. så ger jag hellre bort grejorna till någon jag vet uppskattar det.

  5. Haha! Ja, det känner jag igen. Men det har varit mer av rita/måla varianten. Ibland gör jag det gärna, och tar emot snälla rara byten, blir bjuden på lunch, eller en kopp kaffe. Jag kan själv inte ens tänka mej bara fråga någon sånt sådär utan att verkligen vilja bjuda på betalning i samma andetag.
    Det kan menas som en hög komplimang, i bästa fall, men jag tycker det är egentligen oartigt och nedsättande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s