Grubbel och annat som finns i huvudet

Idag gick jag in till min chef och sa att nu orkar jag inte mer. Han frågade vad han kunde hjälpa mig med och så hjälpte han mig på ett jättebra sätt (genom att ta över de as-skit-jobbiga grejerna rakt av) och så blev allt bättre. Och så tänkte jag att den där väggen, den är kanske nära nu? Men man kanske inte ens tänker på väggen när den väl är där. Det kanske är en mer överraskande känsla? Typ som ”Oj! Där kom väggen, det kunde jag inte ana. Inte nu…”.

Jag hörde någon form av psykolog på radion en gång som pratade om det där med att helt tappa allt. Att bli helt ko-ko. Han sa inte så naturligtvis, för ko-ko tror jag inte är det korrekta medicinska namnet för det jag försöker säga. Men han menade i alla fall att så länge man tänker ”Undrar om jag håller på att flippa ur fullständigt nu” så är det ingen fara. För de som verkligen har flippat ur, de som tappat fattningen totalt och de som liksom har förlorat sig… de märker inget. De tänker inte att de förmodligen rasat samman. De bara är där. I det rasade.

Det tröstar mig ibland. Att så länge jag tänker att nu har jag nog helt tappat all sans och vett, så är det kanske ingen riktig fara. Då är jag fortfarande inte där.

Men annars är allt bra. Nu vet jag vad fler av er heter. Bara en sån sak. Och ni skrev snälla saker dessutom. Om ni visste hur mycket det hjälper och hur det värmer. Och hur det rätar upp skeppet som nu för tiden går lite bananas.

Idag var jag hos frissan. Och jag var klok när jag bokade tiden för jag bokade även en färgning. (”Även” som i att jag egentligen bara skulle ha bokat klippning). Jag har färgat håret i typ 25 år men aldrig hos frissan. Fråga inte varför. Snålhet antar jag. Och gudarna ska veta att hon tog betalt för färgningen idag. Jag tyckte att hon var lite svag på rösten när hon skulle säga hur mycket pengar hon tänkte dra från mitt kort. Men det var värt det. För jag njöt verkligen. I två timmar satt jag i en stol och bläddrade i Femina, drack kaffe och åt kakor. Det var ljuvligt. Och inte behövde jag ha på mig plasthandskar, kladda mer färg och inte behövde jag akta huden från att få färg på sig och inte behövde jag ställa äggklockan och undra om jag hade färgen fört kort eller för lång tid. Allt blev perfekt. I rätt nyans och utan att vare sig lukta illa eller kladda ner hela mig och badrummet.

Jag kommer nog inte att färga håret hos frissan varje gång det ska färgas, men jag kommer absolut att göra det igen. Jag får tänka att det är pengarna jag får för övertidsjobb som går till detta. Och det är det värt i så fall.

Hur gör du? Hur har du ditt hår?

Femina förresten. Otroligt härlig tidning. Den måste jag nog prenumerera på ett tag.

Men nu. Nu blir det Goda grannar.

 

Annonser

6 thoughts on “Grubbel och annat som finns i huvudet

  1. Säsong 2 och 3 coming soon !!!!! Påsk blir det bra ???

    Jag färgar. Rött i olika nyanser sen 2008. Likt förbannat säger en kollega år 2013 ”-känner du XX Franzén är ni släkt hon är oxå rödhårig” Hehe.

    Andas och så länge du kan skriva sådär nyanserat i bloggen är du inte KOKKO.

  2. Hej! Catrine heter jag och hade tidigare daysofzen och zendays hemsidorna. Nu har jag börjat om på en ny sida. Fast precis just nu är jag på Kanarieöarna och ser solen gå ner. Ska läsa mer och ”catch up” allt när jag kommer hem. Sköt om dig och lyssna till din inre röst (läste snabbt om att du varit in t chefen – bra!)

    Skickar lite sol… Kram C

  3. Men vad klokt o bra att du gick t chefen o sa som det var! Klok chef som dessutom tog dina uppgifter.

    Klokt det där med att om man tänker så, så har man inte tappat det. Jag som ju faktiskt har tappat ”allt” för många år sedan kan skriva under… För det är så… Man fattar inte att det händer eller att man är där. Det bara känns konstigt o fel, men man kan inte sätta ord på det riktigt. Så jag tror att det stämmer. Men jag hoppas att du kan bromsa och stanna upp lite nu. För tankarna är ju ändå där… Alltså att du liksom känner att det är för mycket. Så jag hoppas du fortsätter bromsa o vara klok o be om hjälp när du behöver det ❤

    Så bra med frissan. Det skulle jag behöva… Gå till frissan själv. Inte jonglera barn och mig själv samtidigt. Bara jag. Fredagarna några dagar framöver ska handla mycket om egentid för mig. Måste läka lite och hitta lite energi.

    Största kramen finaste du!

  4. Apropå frisören.
    Jag har ganska långt hår och har klippt och färgat hos frisören i två år nu. Det kostar skjortan men det är värt det. Sedan jag började gå dit var 8:e vecka har håret fått mycket bättre kvalitet än med egen färgning. Det kostar multum som sagt, men värt varenda krona!
    P.S Sen känns det stöddigt att kunna säga ”min frisör tycker…” eller ”min frisör berättade”… min alldeles egen…hi hi. Har haft samma frisörtjej i flera år 🙂

  5. Vad bra att du gick till chefen. Jättebra! Och vilken bra chef sen då. Att bara rakt av utan att tänka på vem som ska göra det ta bort det som är jobbigt. Så skulle fler chefer vara. Jag hoppas att du mår bättre av det och att du kommer ikapp livet och så snart. Att gå in i den där väggen är ingen höjdare kan jag säga, men det är nog som den där psykologen sa att om en undrar så är det bra.

    Jag hör ju till de som inte går till frisörn. Alls. Jag har frisörskräck och klipper mig själv och färgar själv också. Då vet jag vad jag får och att det blir bra och inte för kort eller fel färg. Jag klipper mig kanske en gång per år och färgar typ var sjätte vecka med henna. Men det är ju superbra när det fungerar så bra. Ändå lite skönt att kunna slappna av och bara ta det lugnt med en kopp kaffe liksom.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s