Fredagssoffan

Här ligger jag och ligger. Platt. Trött. Avslappnad. Andningen har åkt ner till magen igen och pulsen är normal. Pratar med trevlig make om saker som är viktiga. Tapeter som ser ut som betong till exempel. Och att jag vill ha ett kök med en vägg klädd med vita, kvadratiska, blanka kakelplattor.

Maken kollar OS. Jag pratar. Jag springer omkring lite ibland och flyttar något. Slänger något. Klarar inte att det ligger godispapper på bordet. Jag vill ha ordning. Eller kanske mest tomt. Som ett hotellrum. Bara det jag behöver. Vi behöver.

Kom på en sak. Jag glömt. Att i söndags när vi åkte tåg så hände det en grej. Vi skulle kolla Mellot när vi kom hem. Vi hade undvikit alla löpsedlar på stan, alla tidningar i Pressbyrån. Allt. Vi hade klarat oss ifrån att få se vilka som gick vidare. Vi gjorde typ give me five. Och garvade åt bedriften.

I Linköping klev det på en dam. Hon reste ensam. Hon satte sig i ett säte som tillhörde en plats vid ett bord. Tre andra delade detta bord. Det var en familj. De halvsov. Gick på i Stockholm, skulle till Malmö. De var trötta. Hade varit på galej.

Linköpingsdamen började prata med en gång. Svepte familjen som om de vore en godisshot. Bekantade sig. Vräkte ut sig. Ställde frågor och pratade högt. Berättade att hon kvällen innan var på delfinalen. Ty hon var minsann bekant med en av deltagarna.

Japp.

Sen fick vi hela Mellot förklarat för oss. Vilka som var med, vad de hade på dig, vilken sorts låt de uppträtt med, vilken placering de hamnat på och så vidare och så vidare.

Och inte bara vi. Hela vagnen.

Vi fick delar av låtarna uppspelade också. Genom damens padda.

Så så var det med det.

Löpsedlarna kunde vi väja för. Men damen, hon var som en stor våg som sköljde över alla oss som satt i vagnen.

Och hon hade gett blommor till sin favorit. Efter showen.

Annonser

2 thoughts on “Fredagssoffan

  1. Respektlösa människor på tåg är något jag aldrig kommer förstå. Oavsett vad samtalsämnet handlar om så förstår jag aldrig det där med att pladdra på. Att ta så mycket plats och dominera.
    Som tågpendlare såg jag det där nästan dagligen och jag begriper mig inte på personligheten och vad människorna i fråga får ut av det.
    Jag förstår inte heller om det handlar om bekräftelsebehov eller vad det är.
    Hoppas ni fick en bra söndag hemma ändå. Att ni fick se mellot på ert sätt och lyssna och se med era öron.
    Stor kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s