Doktor kan komma

För ett tag sen, cirka två veckor, var jag på vårdcentralen och tog bort en grej på baksidan av vaden. En ofarlig prick-fläck som stod ut lite och lätt fick stryk av rakhyveln vid benrakning. Jag har haft den där grejen länge. Minns att jag funderade över den för ca 10 år sen. Och den har ju inte försvunnit av sig själv precis.

För några veckor sen fick jag äntligen tummen ur och ringde vårdis för att ta bort den. Jag fick en tid, jag var där och de tog bort den. Den var helt ofarlig sa doktorn och sydde igen hålet (?) med tre stygn. Han sa att stygnen skulle tas bort om 10 dagar.

Det läkte så fint och jag tänkte inte så mycket på det där (förutom i lördags när jag gick på fest i korta byxor och i förbifarten såg trådarna sticka ut, hi hi) (OBS! satte på Hello Kitty-plåster). Så jag glömde bort de där stygnen. När jag låg platt och svettig på britsen hos doktorn skröt jag minsann över min svägerska och sa att hon är distriktssköterska och kan ta bort stygnen så slipper jag uppta mer tid på vårdis. Sant var att hon kan ta stygn, men distriktssköterska är hon inte kom jag på två dagar senare. Ooops.

Men i alla fall. Jag glömde bort stygnen. Men så plötsligt en dag frågade min man om det inte var dags att ta bort dem. Klockan var närmare 23 och jag skulle inte vara hemma på kvällarna de närmaste dagarna, så jag kände att om svägerskan ska göra detta tar det flera dagar till. Så jag tänkte till och fick mod. Gick in i badrummet, hämtade pincett och sax och sa varsågod till min man. Han tog saxen i handen, tittade på stygnen och sa ”Nähä du, det här gör jag inte”.

Så jag gjorde det själv.

Med benet på soffbordet, en spegel på bordet (så att jag kunde se) och en flyttad lampa.

Klipp, klipp, klipp och sen drog jag bort tråden.

Jag måste säga att den doktorn visste vad han gjorde. Finare stygn och finare sår har jag aldrig sett. Det var tusen gånger enklare att sprätta upp de där stygnen än att sprätta upp saker jag själv sytt. I tyg.

Så jag känner mig nöjd.

1-0 till mig.

Jag vet, det var inget svårt jag gjorde. Det var verkligen busenkelt. Men jag är så nöjd. Kanske mer över att fläcken är borta och att jag tog tag i mig själv, än att jag lyckades ta bort tråden. Men ändå.

Nöjd.

Advertisements

2 thoughts on “Doktor kan komma

  1. När jag pluggade till undersköterska tyckte jag att knips bort mina 14 agraffer (häftklammers)
    var inget man behövde gå till vårdcentralen för,, så när tiden var inne tog jag helt sonika en avbitartång och en pincett och pillade bort dem en efter en.
    Man känner sig lite fånigt kaxig efterråt 😉 haha

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s