Tillbaka-kaka

Jag tänker att allt vi gör kommer tillbaka till oss. Förr eller senare. Och att det kan vara svårt att förstå ibland att man får igen något. Man har glömt vad man gjorde. Och att.

Men idag var det otroligt tydligt.

Det var exakt samma mynt. Och det gjorde mig glad. Att jag fick betala tillbaka. Bli påmind. Smaka på min egen medicin.

Vi producerar saker på mitt jobb. Möbler. Och en särskild möbel kan man beställa lite hur man vill. Man talar om hur den ska sitta ihop med de olika delarna som finns och så producerar vi.

För några veckor, kanske månader sen, ringde en norsk kollega till mig och frågade om jag lite snabbt kunde rita upp en sån där möbel. Hon beskrev delarna, färgerna och så vidare.

Jag ritade. På ett vitt papper. Med svart bläck och rosa och gul överstrykningspenna. Långt ifrån perfekt teckning men rätt så okej. Jag var noga. Jag skrev inte mitt namn på den. Det var en skiss. Inget konstverk.

Kollegan ringde och tackade när hon fått teckningen mailad. Hon sa att den var fin.

Och så idag. När jag faktiskt glömt den där teckningen. Nu kom ett mail. Från en kund. En kvinna skrev att hon ville beställa en möbel och att hennes kollega, en man, hade ritat en teckning över hur den skulle se ut.

Längre mer mailet fanns min teckning.
Målad med svart bläck och rosa och gul överstrykningspenna.

Jag skrattade högt. Och visade mina kollegor. Och pekade på teckningen som blivit kvarglömd på mitt skrivbord.

Men jag vet varför det hände. Det var pay back från när jag gick på lekis. När vi gjorde kasperdockor blev jag missnöjd med huvudet på min docka. Så jag tog frökens dockhuvud som hon hade gjort. Och blånekade. ”Nej, jag haaar gjort det här själv…”.

Tillbaka-kaka.

Om jag sa till kunden att jag ritat teckningen? Nä. Det behövs ju inte. Han vet ju mycket väl att det inte är han.

Precis som jag visste med dockhuvudet.

In my face. 37 år senare.

Annonser

3 thoughts on “Tillbaka-kaka

  1. Du är så klok att jag smäller av. Visst är det så, det kommer tillbaka. Det är för att vi ska lära oss. Hoppas inte att gubben får vänta 37 år… men vet du, jag tror inte att jag hade klarat av att vara tyst. Du är bra du!
    Kram!

  2. Jag hade nog ”råkat” säga att ojsan vad likt DEN HÄR som sitter på min anslagstavla….men så bra att han behövde en stol, stackarn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s