Semesterturné, del 4

Ni vet ju. Vi var ju på semester. Och nu har vi kommit till den sista svängen på denna turnén. En sväng som var tänkt som en avslutning och en nertrappning. Men som blev som en upptrappning. Och som gav mersmak istället för avslut.

Nåväl. Vi hade ju varit i Stockholm och i Sundsvall, i Åre, i Funäsdalen och i Røros. Det minns ni va? Och nu tänkte vi att ett litet stopp i Dalarna vore ju trevligt. Om inte annat för att köpa nya träpjuck i Nusnäs.

Vi kände oss lite trötta när vi satte oss i bilen i Funäsdalen. Det var stekande hett och vi försökte tänka ut den smartaste vägen med bil för att komma till Dalarna. Nusnäs. Vi har en pappers-gps som vi kallar Kartan och med dess hjälp hittade vi en väg. Typ rakt ner. Den såg lämplig ut.

Den lämpliga vägen visade sig vara lite besvärlig. Den var gropig och ganska olämplig. Vi fick köra sakta. Inte kul att köra sakta när man har långt att åka och vill vara framme om fem minuter. Så jag tänkte att här får man muntra upp stämningen.

Jag sa till min man att om en liten stund kommer vi att få se ett tecken som kommer att få oss att förstå varför vi valde den här vägen.

Vi väntade.

Och vips fick vi syn på en ren som stod i diket intill vägen. Det var en riktig Disney-ren och den var så fin och söt. Jag sa att jag ville köpa mig en ren och jag skickade sms till alla jag känner och sa att en ren, det vill jag ha. Köp en ren till mig. Tack.

Ungefär. så.

Tio minuter senare fick vi så vi teg. Ja, jag tror att vi teg i flera minuter. Utom min man i och för sig. Han teg inte alls. Han skrek ”kom in i bilen, kom in i bilen”.

För när vi åkte på en liten väg intill några hus, i ett samhälle som heter Högvålen och är Sveriges högst belägna by. Då såg vi detta.

En miljard renar!

Vi stannade bilen och jag gick ut och fotade. Vi stod på den smala vägen som gick rakt mellan detta huset och en stor åker. Åkern har jag bakom ryggen när jag fotar detta. På åkern fanns det minst lika många renar till.
När jag gick ur bilen och fotade blev renarna nervösa. Småpluttarna letade efter sina mammisar och pappisar och de började ropa på varandra och blev smått stirriga. Och det var då min man gav förslaget om att jag nog borde komma in i bilen igen.

Om renen i diket intill vägen som vi såg en stund innan var en Disney-ren så var dessa renar riktiga fis-renar. Alltså den stanken som de här lirarna har runt omkring sig var inte av denna värld. Vad äter de liksom? Tvi vale.

Vi stannade en liten stund till och renarna började ge sig av. Och jag kan inte sluta undra vad de som äger huset tänkte när de kom hem igen. Hela gräsmattan och alla blommorna var helt förstörda av tappat skinn och renfis.

Men trots stanken, en otroligt häftig upplevelse.

En annan rätt häftig upplevelse var något som hände ett par timmar senare. Vi blev hungriga och stannade strax utanför Älvdalen för att köpa en korv med bröd. Vi ville komma fram och tänkte att en korv går ju fort. Köp, gapa, tugga, svälj och sen iväg igen. Smidigt. Gott. Bra.

Vi gick in i korvkiosken som var lite större än vanliga korvkiosker. De hade stor servering ute och inne. Vi beställde i kassan vad vi ville ha. Två grillade med bröd. Senap och ketchup.
I kassan skrevs vår beställning upp på en lapp och sattes upp på en vägg borta vid stekbordet. ”Två grillade med bröd. Senap och ketchup”. De hade en sån där list som man har i köket på restauranger. Där lapparna betas av i ordning och där det står exakt vad gästerna vill ha.

Två grillade med bröd. Senap och ketchup.

Det var vår tur direkt. Ingen var före.

Tjejen i kassan frågade var vi skulle sitta någonstans. Inne eller ute. Och sa att vi kunde gå och sätta oss så kommer de ut med maten sen.

Vi satte oss. Ute.

Och vi väntade.

Ja, jag tror att vi väntade i över 20 minuter.

Snabbt och gott. Det är vad man tänker om Två grillade med bröd. Senap och ketchup.

Efter vad som måste ha varit 25 min snarare än 20 öppnades en lucka i väggen intill där vi satt. Och ut kom Två grillade med bröd. Senap och ketchup. Och jäklar vad goda de var.

Vi närmade oss till slut Dalarna. Och vårt mål var Tällberg. Ett ställe vi  hört mycket om men aldrig varit i. Vi var lite neggiga för vi ville komma till ett asmysigt hotell och hade ett annat hotell i baktanken. Ett hotell i Insjön som vi bodde på för några år sen. Det var mysigt där men det visade sig att restaurangen var stängd. Och att vi inte märkte det förrän på kvällen när vi skulle äta. ”Nä, vi har stängt. Det är för få gäster så vi stängde tidigare”. Jaha. Tack. Vi fick gå (pga vin på balkongen) några kilometer för att komma till en korvkiosk. Det närmaste som fanns. Så vi skojade lite om detta och sa att kanske hamnar vi på något liknande den här gången också i Dalarna.

Men för att i alla fall inte behöva ha fula skor om restaurangen skulle vara stängd, så köpte jag mig ett par träpjuck i Nusnäs. De blev vita i år.Och på parkeringen utanför träpjucksaffären stod något som jag gärna ville sno.

Men jag snodde den inte. För jag tror inte att jag skulle trivas bakom lås och bom. Och att ha en kanonkula i en kedja runt benet känns inte som min grej.

Hur som helst. Efter en resa som ni kanske upplever som lång (med tanke på hur mycket jag skrivit om den), och som vi upplevde som en evighet. Så kom vi till slut fram. Till Tällberg. Och till ett hotell som var så fint och mysigt att jag kan börja gråta av bara tanken på att jag inte kommer att få komma dit minst en gång i veckan i resten av mitt liv.

Quality Spa & Resort Dalecarlia.

Alltså. Vilken dröm.

Vi bodde i rum 209. Och genast frågade vi i receptionen om vi kunde få boka en extra natt. Det kunde vi få. Men det gick inte. För det var fullt. Skit också.

Men, vårt rum, 209 såg ut såhär och var ljuvligt.

Och min handväska matchade kudden i fåtöljen…

Och utsikten genom fönstret var formidabel. (Ett ord jag nog aldrig använt förut. Men det är dags nu. Detta var formidabelt.)

På kvällen hängde vi lite i baren inne (det var bara för hett ute) och njöt av det otroligt fina hotellet…

140805-14Om vi fick någon middag på kvällen? Om restaurangen var öppen? Ja, det kan man säga. På kvällen satt vi ute på altanen, tittade ut över vattnet och åt grillbuffé. Alltså vilken kväll.Allt var helt perfekt. Vädret, maten, sällskapet. Allt. Förutom en sak. Att vi skulle åka hem dagen efter. Jag var tvungen att bryta ihop lite över det och satt och funderade på hur jag skulle kunna muta mig till att få ett rum till en natt till. Kunde jag kanske betala något annat par för att bo någon annan stans? Kunde jag hota mig till ett rum? Kunde jag vägra lämna det rum vi hade? Kunde jag ställa till med en scen? Kunde jag förfalska en bokningsbekräftelse som skulle kunna ge oss en vecka i rum 209?

Nä, jag tog mig samman. Tog med min man på en promenad runt hotellets spa och gillade läget. Detta var verkligen sista kvällen på denna tur.

Vi lovade oss själva redan samma kväll att vi ska göra vad vi kan för att få komma tillbaka dit så snart som det bara är möjligt. Ett fantastiskt fint och härligt hotell. Med god mat, otroligt fina rum och trevlig personal.

Dagen efter åkte vi hem. Rätt molokna men väldigt nöjda. Och lite trötta. Och med många fina minnen i bagaget. Och en väldigt sorgsen känsla i bröstet eftersom vår finaste gudson lämnade oss under vår turné i norra Sverige. Ett otroligt tragiskt besked som gjorde oss ledsna och förtvivlade både nu och då, men som ändå gav något slags lugn och ro över resan. Vi taggade ner, vi gjorde bara det vi verkligen ville. Vi sov mycket, pratade mycket, funderade mycket och tog verkligen hand om varandra.

I varje sorg föds något vackert. Men den här sorgen är lite väl mastig.

Men resan var fin. Och den är jag otroligt tacksam för.

Och en sten har vi med oss hem. Som vi hittade på väg ner från berget i Åre. Samma dag som vår lilla darling försvann från oss. Vi valde att se stenen som ett tecken. Hur ska man annars tolka att man hittar en sten som är så perfekt formad som ett hjärta?

Advertisements

3 thoughts on “Semesterturné, del 4

  1. Ååå bästa Dalarna! Nästa år ska vi ta Dalarnaturné igen! Nusnäs är en självklarhet precis som Rättvik och Tällberg måste jag åka till, det har stått på önskelistan länge!

    Klart hjärtat är ett tecken! ❤
    Kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s