Fredagsfeeling

Det känns som att det varit en händelserik vecka. Alltså man har ju inte pratat om mig och mitt liv i TV-nyheterna precis och jag har ju inte direkt fått ett eget program i Sommar i P1, men det känns ändå som att det har hänt mycket den här veckan. Och det tycker jag är bra. Det ska hända mycket nu. Det tycker jag.

Fast bra saker. Bara bra saker. Tack. Dåliga saker göre sig icke besvär. Dåliga saker har vi varit med om så det räcker den sista tiden. Det är för all framtid nog på den fronten. Jag har gjort slut med det dåliga. Stängt dörren och tagit ur batteriet ur ringklockan. Flyttat och bytt adress. Men för bra saker är dörren wide open. Welcome hem till mig. To my house.

Till exempel hade Gudrun premiärpris och 100 kr rabatt per 500 handlade kronor i veckan. Klick tjoff pang så hade jag beställt min drömtunika.

Lätt som en plätt. Gjorde inte ont någon stans. Ångrar bara att jag inte köpte såna strumpor också. Hur kunde jag missa det?

Sen fick jag en cykel som ett brev på posten. Joråsatte.

Jag har redan fått höra (innan jag ens fått hem den) att det fullkomligt regnar såna cyklar över Sverige och folk som vinner dem orkar knappt ta emot dem för de har flera lotter och vem vill ha två cyklar liksom. Och ingen vill köpa dem heller. Så det så. För det finns så många. Folk får slänga dem på tippen. Joråsatte. Så är det. Och hör sen.
Nä, men stackars lilla rika människa. Måste vara hemskt att få en cykel gratis som man inte vet vad man ska göra med. Hellre dränker man ju en cykel i ån än att ge den till någon som vill ha den. Eller behöver den. För såna har vi i vårt land. Som gärna vill ha en cykel.

Jag blev i alla fall väldigt glad över min hoj. Jag tror att den är fin. Även fast det står reklam-aktiga grejer på den. Och även om den för mig var typ gratis.

Och för att byta samtalsämne helt och hållet men ändå hålla fast lite vid detta med välgörenhet, så har jag nu bestämt mig för vad jag ska göra med alla halsband. Jag kan inte ha alla på mig och behöver inte alla, så jag tänker sälja dem rätt billigt och skänka en del av pengen till välgörenhet.

Är du intresserad av ett halsband så håll utkik här i bloggen.

Steget från halsband till armband är ju inte långt. Det vet men ju. Och idag fick min man och jag varsitt armband från vår fine gudsons mamma. Jag vill tatuera fast armbandet på armen. Eller limma. För jag vill ha mitt på mig alltid. Tack snälla Texas mamma. Så himla fint. Och så fint det matchar min klänning.

Och så är väl detta veckan då hösten kom va? Från uteliv till inneliv på 10 minuter. Så var det i alla fall här i Småland där jag bor. Hemma på min gata i stan. Jag har inget emot hösten, men jag var inte riktigt beredd. Och jag hade inte suttit färdigt ute på kvällarna än. Jag vill kunna sitta ute när jag kommer hem från jobbet. Det hade jag planerat. Och bestämt. Men det var ingen som brydde sig om det tydligen.

Ja, och så har jag gått ur Facebook. Vilket tog en halvtimme. Och det var inte för att det var svårt att hitta hur man gjorde. Utan för att man skulle fylla i några bokstäver. Som var krypterade. Och var omöjliga att läsa. Ni vet skeva och överklottrade. Jorå. De anstränger sig allt för att göra det svårt för oss som tröttnat. Men till slut blev det rätt.

Och nu ringer de från jobbet och säger att jag har fått blomsterbud* dit. Och en snäll kollega som jobbar längre än jag tar med dem när han åker förbi mig på väg hem.

Och jag tyckte i början på veckan att det här var en dålig vecka. Och nu har det blivit den bästa på länge.

Hur ska detta sluta.

Måste köpa en trisslott.

Och VARFÖR har jag inte fått ett eget program i Sommar i P1? Det kommer jag att få nästa sommar.

Och nu blev vi bjudna på fest.

Den här räkmackan behövde jag.

* Nej jag har ingen aning om vem de är ifrån. Men jag blir svettig under armarna på ett bra sätt medan jag sitter och väntar på att klockan ska bli 15.45. För då får jag veta.