Känner ni som jag ibland?

Den här veckan alltså. Den är som ett löpande band. Fast istället för att det kommer samma saker åkandes på bandet, eller i alla fall bara en 3-4 olika men med gemensamt tema, så kommer allt huller om buller.

Tänk ett löpande band där du ska sortera sommarleksaker. Om mitt liv vore som ett sånt. Det är liksom inte bara badringar, röda plastspadar, blommiga solhattar och färgglada flipflops som kommer på mitt band. Nä, allt kommer för det första i en stor hög. Där allt trasslat in sig i ett fiskenät som kostar 19,90. Mitt i nätet hittar man helt opassande en bärbar dator, en LP med Modern Talking, en ballongvisp som Tina Nordström betygsatt i Allt om Mat, en skruvdragare med taskigt batteri, fyra par repiga slalomskidor från 80-talet och en kvartalsrapport.

Allt är egentligen rätt bra grejer. Om man jämför. Jag menar, det ligger ingen operationssal, tandläkarborr eller mördarkniv i högen. Men allt är så rörigt.

Det går inte att hålla ordning. För när allt ska sorteras så ökar plötsligt hastigheten på bandet. Jag får springa efter men missar då det nya som kommer åkandes från vänster. Tre paket müsli från Saltå Kvarn och två klädesplagg från Gudrun Sjödéns höstkollektion.

Bra grejer. Men det går för fort.

Och i detta allt ska jag sköta mitt vanliga jobb. Och ordna matlådor till dagen efter.

Jo, jag har gott sällskap av min man. Vi delar förstås det löpande bandet. Men han har ju även han ett annat jobb.

Och allt detta, det leder till att livet just nu bara känns som en To Do-lista där grej efter grej bara prickas av.

Känner ni också så ibland?

Visst. Vissa grejer på löpande bandet skulle kunna passera bara. Och kasseras i andra änden. Men när allt går så fort är det svårt att hinna avgöra vilka grejer som är skitgrejer och vilka som har fin och bra kvalitet. Jag räddar en liter fil som gick ut i lördags men finservisen från Rörstrand (24 kuvert) rasar i golvet istället.

Men nu. Nu tar vi tag i torsdagen. Det är den dagen den här veckan då bandet går fortast och störst hög ska sorteras.

Typiskt.

Advertisements

2 thoughts on “Känner ni som jag ibland?

  1. Känner absolut igen det löpande bandet, en tröst är att man med tiden lär sig vilka saker som tål att rasa i golvet ett par gånger innan man har tid att sortera dem! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s