Nej men nu…

På riktigt. Det där gamla ordet ”tack”. Har det blivit omodernt eller? Ute? Gammeldags? Så 1994?

Jag vet inte, men jag tycker vi fortsätter. Jag gillar det. Jag gillar att få det i ansiktet när jag gjort nått. Sagt nått. Gett nått. Hjälpt. Visat. Brytt mig.

Men jag verkar inte ha alla med mig. En del är inte på mitt lag. En del röstar inte på samma grej som jag.

En del ba, ”Nä men ge hit bara. Ge mig av din tid och dina stålar. Och även av din själ. Hit med det bara. Det förväntar jag mig. Inte mindre än så liksom. Ba. Skynda på lite är du bussig! Blir det nått kaffe snart eller?”.

Fast jag gillar inte den stilen.

Nästa veckas klagoämne: Folk som står för nära en i kassakön när man ska betala.

Annonser

2 thoughts on “Nej men nu…

  1. Ååååhh! Jag vill genast kommentera nästa veckas klagoämne!! Varför, varför, varför ställer sig nästa i kön precis intill när man ska betala?? Varför kan man inte stå kvar nere vid bandet, vid sina varor? Det går inte fortare för att man trampar den som betalar på tårna. Jag brukar ta ett steg mot kön när jag ska ta kvittot så den som står efter får flytta sig men jag vet inte om vinken går fram. Troligen inte. Tack för ordet. 🙂

  2. Håller med. Det är så enkelt att säga tack! Undrar också lite vad som hänt. Hur alla blev så stressade egoister. Att man är så tunnelseende och bara ser sig själv.
    Det drar mig in på nästa veckas ämne direkt känner jag, för det är samma sak där. Alla otåliga, stressiga människor som bara ska fram. Min tur bara. Ta grejerna o försvinn. Eller nåt.
    Ibland tappar jag tron. Och det gör mig deppig.
    Kram! Och tack för inlägget!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s