Hej, jag heter Susanne och jag är en förhalare

Det finns hela tiden blogginlägg i mitt huvud. Jag kommer på flera stycken varje dag. Men ni sitter ju med sanningen i era händer. Det finns inte fler inlägg än de ni ser. Det blir inget.

Jag krånglar till allt. Tänker att mitt nästa inlägg måste handla om min helg som var. En fin och bra helg. Med mycket att berätta. Men jag orkar inte ladda in bilderna i datorn. Så då blir det inget alls. Inte ett ord. Inte ens om Hela Sverige syr eller om att Så mycket bättre börjar på lördag (och att Carola kommer slå alla med häpnad och rocka röven av oss alla!).

Eller om att en kollega stoppade mig i morse innan jag ens hunnit fram till stämplingsklockan och sa ”Jaha, du har fortfarande din höstkappa på dig ser jag?”.

Eeeh… Ja. Det är höst. Nu har jag höstkappa. Eller kappa. Jag har kappa. Typ jacka. Nästa vecka har jag samma jacka. Eller någon annan jacka. Eller ingen alls. Sån är jag. Klär mig lite wild and crazy. Höstkappa i oktober. Vart får jag allt ifrån? Nästa år har jag sommarjacka i juli kanske? Julgran till jul? Med mig vet man inte, jag kan tydligen hitta på vad som helst. När som helst.

Men citronträdet är intaget, avlusat och har en ny lampa från IKEA i Örebro som lyser på sig. Så att det ska klara vintern inne.

Och snart är det min tur att bjuda 30 pers på fredagsfika på jobbet.

Och kassen med grejer vi skänkte till vår lokala loppis idag var så tung att jag inte orkade lyfta den.

Det händer otroligt mycket spännande i mitt liv just nu som ni märker. Men det där med höstkappan kanske var lite väl magstarkt. Hoppas att ni tål såna berättelser.

Höstjacka i oktober. Herre gud.

Jag borde kanske läggas in?

Annonser

3 thoughts on “Hej, jag heter Susanne och jag är en förhalare

  1. men kära hjärtanes!! höstkappa??? NU?? mår du riktigt bra??
    Du skulle ha kontrat med ”ja och du har tappat förståndet märker jag.”

  2. Jag känner igen mig. Skriver hela tiden… Men det blir inget på riktigt. Jag har samma problem privat som på jobbet. Det måste inte vara perfekt och toppen. Sänka kraven. Skriva ändå. För att jag behöver det.

    Det här med kläder är märkligt att människor känner att de måste kommentera ändå. Jag var förvånad över hur många som i sommarvärmen i september hade vinterjackor. Men jag kan ju tänka något, men jag säger det inte till någon. Det är väl upp till var o en vad man vill ha på sig. Kanske är man frusen o då är man ju det.
    På samma vis som jag fortfarande går barfota. Jag fryser inte och vill gärna slippa både stövlar o sockar ett tag till. Men det är som att jag är från en annan planet.

    Måste kolla igenom dina gamla tips på fredagsfika när du säger det. Vi är nu 55… Och det är ju galet många. Vi borde dela upp oss i två grupper eller nåt. Å andra sidan är det bara en gång om året det är min tur…
    Och tack för att du skrev att Så mycket bättre börjar, det hade jag ingen koll på. Bolibompa har inte berättat det för mig 😉

    Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s