Cause I’m a slöfock, yes I am

I 150 år ungefär så har jag tänkt att det här med kläder, det borde ju inte vara så himla svårt att sy själv.

Jag köpte mönster till en tunika. Köpte tyg. Klippte i tyget. Slarvade. Fick en skev tunika med för smala ärmar.

Köpte ett nytt mönster. Investerade i nytt tyg. Slarvade i halsen och sydde ful brodyr på bröstet.

Sen gav jag upp. Tänkte att sy tunikor, det får Gudrun Sjödén göra åt mig i fortsättningen.

Men jag kan inte sluta tänka på det där. Kan inte acceptera att en drömklänning i linne i ett nummer av Lantliv går loss på nästan två tusen. Jag menar, HUR SVÅRT KAN DET VA att sy nått sånt själv?!

Så i flera veckor nu har jag googlat, letat, rotat över allt efter ett bra och enkelt mönster. Nätet och tidningar och frågat vänner.

Men jag hittar inget som liksom duger. Ingenting känns liksom rätt. Inget är tillräckligt fint, tillräckligt bra och framför allt tillräckligt ENKELT för en novis typ som jag.

Men nu vet jag vad det verkliga problemet är. Varför det aldrig blir nått.

Jag är för lat. Jag vill sy nått fint och jag vill massproducera skitfina linnetunikor. Där jag får tio stycken för två tusen som tidningsklänningen kostade.

Men man får inte ihop en klänning om man är lat. Man måste ta i lite. Det går liksom inte att köpa två meter fint tyg och rulla ihop till en boll och stoppa in i micron på högsta effekt i tre minuter.

Det funkar inte så.

Men jag ska ta tag i det där nu.

Och jag har köpt ett nytt mönster.

Men jag testar med ett gammalt lakan först.

Det blir billigare så.

Annonser

3 thoughts on “Cause I’m a slöfock, yes I am

  1. Hmm nu känner jag igen mig. Jag orkar inte ens lägga upp ett par byxor. Byxor är alltid förlånga för mig. Det är därför jag bara har kjol eller klänning. Alltid. För att jag är lat.
    Köpte såntdär strykband (jag vet inte vad det heter) så nu strök jag upp våra nya gardiner. Det blev sådär men det blev i alla fall klart. Kanske att jag tar mig an byxorna i helgen. Kanske.

    Jag drömmer om att sy. Men jag nöjer mig just nu med att virka.

    Hoppas det går fint med lakanet!

    Kram!

  2. Jättebra att sy i lakan först, det gör jag nästa alltid. Eller en gammal gardin.
    Jag får ångest om jag skulle förstöra ett köpetyg, för jag är ganska snål av mig…
    /Cecilia

  3. Nu blir jag nog bortredigerad. Vart tog under solen vägen? Vart tog hon bakom vägen? Den tecknade brunhåriga med lugg som hade en vass penna. En som hade ohygglig energi och påhittighet av dess like som var lika rapp tänkt och hittade på knasiga idéer fortare än någon annan. Den där positiva. Kanske sitter du fast i ett tuggummi någonstans? Jag vet att jag inte har någon mandat att ställa några krav. Och det gör jag inte.
    Utan det är mitt sätt att säga att jag saknar hon som fanns där. Jag hoppas hon hittar tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s