Jösses vad fel ni har

En del av er tror säkert att jag bara ligger och slöar på kvällar och lediga stunder. Och att jag ägnade hela jullovet åt att ligga platt på golvet och glo i taket.

Det är helt fel.

Eller i alla fall inte helt rätt.

Lite rätt. Men inte 100%.

Igår låg jag rätt platt i en fåtölj efter jobbet i och för sig. Var hos tandis igen. Tanden som var på väg att bli bra fick ett återfall och började värka och passade även på att spricka. Så igår fick jag ta bort en bit av tanden och rensa kanalerna igen inför rotfyllningen. Man kan väl säga att jag idag inte tar tuggor större än en ärta. Herre j-r hur ont man kan ha. Det blir bättre och bättre, men jag får panik av att ens tänka på att råka tugga på den sidan.

Så, nu har jag sagt det. Nu ska jag berätta annat.

I många år har jag tänk att se Fanny & Alexander. Den har ju visats på TV då och då och jag har sett delar av den, men aldrig hela filmen. Min hjärna fantiserade ihop att filmen var ungefär 10 timmar lång och jag bestämde mig för att den skulle vi se i julhelgen. Jag trodde att filmen var svår och djup rakt igenom.

Jag blev lite besviken på att den bara var 188 minuter lång. Vad hände med de andra 6-7 timmarna liksom? Och inte var den särskilt svår eller djup. Men de var ju otroligt sevärd. En fantastiskt arbetad film med vackra kläder och fina miljöer och en fruktansvärt vidrig biskop. Tvi vale. Dra åt pipsvängen.

Jag har äntligen läst en bok igen. Jag har läst mycket i min dar, men den senaste tiden har jag kommit av mig. Lyssnat på många talböcker, podar och annat, men inte läst böcker. Jag har saknat det men inte riktigt funnit ron. Men så köpte min man en bok som jag kände att jag bara måste läsa. Efter att ha hört hennes sommarprat är jag nästan lika besatt som hon. Jag måste också få veta hur de dog!

Jag hade gärna velat läsa mer om männen och resan, men jag förstår ju att det inte finns hur mycket information som helst att tillgå. Men museet vill jag åka till snart. Det bara måste jag.

Nu när jag tyvärr har läst ut Beas bok ska jag istället ägna mig åt denna.

Jag har läst många av Mia Törnbloms böcker och gillar verkligen hennes sätt att tänka och tackla grejer. Jag hoppas att denna ska lära mig ett och annat. Eller den kanske i alla fall kan lära mig att förstå att det är mig själv jag måste ändra på. Andra kan jag inte rubba.

I övrigt har jag ägnat mången timme åt att lyssna på P3 Dokumentärs podar, Karin & Sara, Värvet samt åt att kolla på Sunes Jul. Och så har jag förstått ägnat några timmar åt att lära känna kära Astrid lite bättre.

Det är väl ungefär så kulturell som jag har varit den senaste tiden. Inte så att man tappar andan precis, men ändå.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s