Det finns inget bättre

Ni vet den där låten. Med Peter LeMarc. Om att det finns inget bättre, än när det vänder. Den låten du vet. Den tänker jag ofta på. För det stämmer så bra. Och man känner det så tydligt. När det vänder. Det känns.

Ljuvligt.

I september var jag hos tandläkaren och jag hade själv sökt mig dit för att jag hade tandvärk. Tandis sa att han inte kunde hitta något fel på tanden och att jag förmodligen höll på att bli förkyld. Jag gick nöjd hem där ifrån. Handlade garn i garnbutiken på väg hem för att jag kände mig rik som slapp en dyr tandläkarräkning.

Jag blev förkyld. Och tandvärken försvann ibland. Och kom tillbaka. Och försvann. Och höll på så där.

Efter ett tag tänkte jag att nu jäklar får det vara nog. Detta är ingen förkylning.

Jag bokade tid i december och det visade sig att det blivit ett hål under en gammal lagning. Inuti tanden.

”Rotfyllning och ny krona” sa tandläkaren och la fram ett kostnadsförslag.

Han borrade upp tanden, bedövade med fem bedövningssprutor som vägrade göra verkan på grund av inflammation. Jag svettades, tårarna rann och jag funderade på hur jag skulle överleva.

En och en halv timme senare gick jag hem med en lapp i handen med en ny besökstid på och tandläkaren sa god jul och jag sa bara hej då som svar. Jag var chockad av smärtan. Aldrig har jag kunnat drömma om att ett tandläkarbesök skulle kunna göra så ont. I alla fall inte 2014.

Jag fortsatte äta Voltaren och Ipren och jag fick de första dagarna kämpa för att ens få in en gaffel i munnen. Tandborstning blev en ny fobi.

Jag utvecklade ett nytt sätt att tvätta ansiktet på. För att det inte skulle göra ont när jag kom åt kinden.

Sen gick tiden. Och värken satt där som en ful mössa över huvudet. Blev ibland bättre. Men mest värre. Och det var jul. Och min tandis var på Bahamas eller nått. Och Folktandvården hade inte tid med mig.

Jag bokade ny tid så fort det blev vardag, tanden borrades upp igen och allt det där med en blå plastduk över halva ansiktet, bakteriedödande medel och faan och hans moster upprepades.

”Du kommer att känna av detta ett tag” sa tandläkaren när jag gick hem.

Den natten satt jag upp och sov. Och halvskrek att detta kan inte vara sant. Såhär ska det inte vara. Detta måste vara fel.

Men det la sig lite. Efter några dagar. Jag åt mer Ipren, Voltaren, drömde om att få sova en hel natt utan att vid 2-tiden behöva gå upp och ta en ny tablett.

Efter några dagar tänkte jag att tanden är helt död. Den kändes lös. Som om jag skulle kunna dra bort den med handen. Som om den spruckit. Var helt förstörd.

Så jag ringde igår och bokade en ny tid. Åter igen fick någon stackare sin tid flyttad för att jag skulle kunna få komma dit akut. Vid 11 igår låg jag där igen i den där stolen och svettades och hade ångest och sa att dra ut den nu bara. Jag är less på den. Dra ut den. Eller ta den handen bara och dra. För den är lös. Det skrek jag. Typ. Att dra ut den bara.

Ja, jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om detta. Men det ska jag inte. Känner själv att det blir patetiskt. Men jag måste ändå berätta att efter att ha borrat upp hela tanden igen igår och efter att ha rotat runt och undersökt och fixat och donat i en timme så hittade tandis en dold kanal. Som tidigare inte synts. Där var det fortfarande inflammerat.

Varje gång jag varit där har tanden borrats upp och satts igen. Men där under har det funnits en kanal som fortfarande varit sjuk.

I morse vaknade jag klockan 5.15. Då hade jag sovit sen 21.00. Jag hade, när jag vaknade, inte ett enda dugg ont i tanden. Det kändes ingenting. Jag vaknade inte en enda gång på natten och min Ipren som jag lagt fram var inte uppäten.

Den känslan mina vänner. Den är fantastisk.

Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är över att äntligen ha blivit av med smärtan. En enorm lättnad och en otroligt tacksamhet.

Den är öm fortfarande. Den där tanden. Och jag har svårt att gapa stort på grund av att jag gjorde just det i en och en halv timme igår. Men jag kunde borsta tänderna relativt smärfritt igår.

Och tanden var inte det minsta lös. Trots att den gick att vicka på. Det var bara svullnaden runt tanden som gjorde att det rörde på sig när jag vickade.

Nu är det över 24 timmar sen jag tog en tablett senast.

Så länge har jag inte varit utan värktablett sen i september.

Och jag njuter som en galning. Av att inte ha ont.

Herre jävlar.

Advertisements

4 thoughts on “Det finns inget bättre

  1. Men jösses. Din stackare. Jag hade ingen aning om hur jävligt du haft det. Men vad glad jag blir och mer därtill nu över att värken är borta! ❤️
    Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s