Ha ha. Pinsamt. 

En arbetsbekant som jag tycker är rätt uppblåst gjorde bort sig idag. 

Förlåt. Men ni vet ju hur det är med skadeglädjen bla bla bla. 

Han ringde. Jag svarade. Med namn. Och allt. Han började prata. Jag fattade direkt att han trodde att han pratade med någon annan. Var kärvänlig, personlig, privat. Jag fattade att han trodde jag var någon annan. Men sa inget. Spelade med. Var artig. Sa tack när han gav komplimanger. 

Efter en stund förändrades hans röst. Och han frågade efter min kollega. 

Jag kopplade glatt och sa ”Ha det så bra du också!”.

Och nej, man kan inte säga att jag lurade honom. Jag svarade med mitt namn. Han trodde att jag var någon annan. What to do liksom. Hör upp liksom om du vill vara personlig och kärvänlig. 

Och ingen gång kallade han mig för fel namn. Så det fanns ingen anledning för mig att säga att han tog fel. 

Nästa gång han är hos oss kommer jag att skratta inombords. 

Ursäkta. Men ni vet, skadeglädjen. 

Advertisements

2 thoughts on “Ha ha. Pinsamt. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s