Sånt där jag gillar

Just nu köper jag väldigt få saker. Jag är i ett köpstopps-flow kan man säga. Jag har inte bestämt att jag inte ska köpa något men jag har bara ingen lust. Jag har så att säga inte direkt spenderbyxorna på mig.

Jag köper kläder. För att jag faktiskt behöver det. Jag har behövt kläder i hela mitt liv. Aldrig köpt mängder och aldrig ägt långa banor av tröjor och byxor. Jag har det jag har och det jag gillar. Inga mängder. Det som inte används (joråsatte, felköp vet jag vad det är) åker ut. Hej då garderoben, hej hej loppisen.

Och så köper jag skor. Om jag behöver. Och unnar mig en handväska då och då.

Men i övrigt intet nytt i mina skåp.

I alla fall inte just nu.

En gång i tiden hade jag köpstopp på riktigt. Vi behövde ha det då. Jag var, som man lite käckt kan kalla det, mellan två jobb och vi levde inte i något överflöd precis. Så vi slutade handla. Och jag passade på att blogga om detta. (Någon som minns?) Det var en fröjd. Och det var väldigt bra ekonomiskt.

Just nu lever vi inte i någon ekonomisk kris. Men jag har en annan kris jag lever i. Och den krisen heter ”det är fullt i alla skåp och på alla hyllor”. Det är en I-landskris och verkligen inget att klaga över. Men jag klagar inte (jo det gör jag visst) men jag vill göra något åt det. Så nya saker göre sig icke besvär just nu.

Men! Om det var något jag lärde mig när jag hade mitt köpstoppsår, så var det att uppskatta det jag redan hade. Det jag hittade längst in i lådorna som jag hade glömt bort. För det finns sånt. Jag tror att vi alla har många fina grejer gömda i skåp och gamla skokartonger. Man ser inte finsakerna för allt skit som ligger i vägen.

Typ så!

Och i helgen hittade jag en sån grej. Grejen låg inte längst in i någon låda men den hängde på mitt träd och dinglade. Under en massa annat. Så att den knappt syntes.

Mitt fina armband.

Jag hade det på mig i helgen och jag visade det på Instagram. Där fick armbandet nytt liv och skapade samtal och roliga kommentarer. Underbart. Nu är jag nyförälskad i armbandet. Igen.

Det finns en historia om armbandet som jag gillar. För att jag slog till. Och för att jag inte töntade ur och bara gick.

Vi var med jobbet på Möbelmässan i Stockholm. Där brukar det finnas en liten avdelning men nya designers. Som producerar saker i liten skala och vill visa upp sig. För mig får de alltid gärna visa upp sig och sina saker för det finns så mycket fint där. Lite som Designtorget. Fast de kommer från hela världen. Där vid ett litet bord sålde några coola människor såna här armband. Och jag velade en stund och köpte det (efter att en kollega typ hotat mig). Det var inte dyrt, kanske 250 kr, men ibland är jag en tönt.

När jag i helgen visade detta på Insta fick jag anledning att forska i varifrån det kommer. Och då visar det sig att det gått bra för gänget som sålde dem. De verkar massproducera nu. Designhype. Kolla in dem!

Mitt armband har en karta över New Yorks tunnelbana.

Jag tycker jättemycket om det.