När humöret får svänga

Min svägerska berättade härom dagen att Lidl skulle sälja asbilliga Singer-symaskiner idag. Torsdag. Det kunde man läsa i veckans blad från affären. Priset låg på en tredjedel av ”vanligt” pris.

Jag åkte dit innan de öppnade idag. Och hängde på låset. När jag kom dit förstod jag att jag inte bara skulle ha hängt på låset. Jag skulle ha sovit i sovsäck utanför i natt. Det var lång kö när klockan var 8.55. Folk stod med sina kundvagnar och liksom körde fram dem till dörrarna liksom för att hetsa upp dem. Är det öppet nu? Men nu då? Eller nu?

När det sa klick i dörrarna körde mannen som stod först in sin vagn så snabbt att det sa ”Pang!” i glaset. Sen liksom kilade han in vagnen i öppningen så snabbt dörrarna rörde sig.

Jag hann inte fram. Det fanns inte en chans. En tjej högg två stycken. Jag kastade en sur blick på henne och ångrade mig sen. Men ändå, TVÅ stycken. Typiskt.

Det fanns nog ungefär 6 maskiner totalt. Och jag var typ nummer 20 in i affären.

Jag bad personalen att ringa till mitt ”hemma-Lidl” (jag var på ”jobbet-Lidl”) och den trevliga personalen sa att jo då, på mitt ”hemma-Lidl” finns det. Men man får inte lägga undan. Minsann. 2,5 mil bort och på arbetstid. En timme i bil fram och tillbaka.

Jag gick ut på parkeringen och satte mig i bilen och typ lipade. Vet inte varför jag blev så ledsen över detta. Kanske för att jag velat ha en ny maskin så länge och nu äntligen fick tummen ur. Och det var så billigt och jag har köpt tyg och mönster och har liksom bäddat för sykvällar.

Men så ringde jag till min man. Som jag måste när jag är i kris. Då sa han att han kunde cykla till ”hemma-Lidl” och kolla. Han jobbar rätt nära.

Och så lipade jag nästan över det. Att min man är så snäll.

Sen åkte jag tillbaka till jobbet och berättade den hemska historien för avdelningen. Och alla klappade mig medhårs och tyckte synd. De är bra de där. Mina kollegor.

En halvtimme senare kom ett sms. Från min svägerska. ”Vi träffade A nu och han tog den sista här!”.

Så hurra. Nu har jag en. Och min man fick rädda mig igen. Men det är väl därför man är gift va? För att få bli räddad när man behöver det.

Jädrar vad jag är glad nu.

Från skitledsen till asglad på en halvtimme. Det är nästan så att jag behöver vila nu.

Tänk så många snälla som engagerade sig i min symaskin. De på jobbet som täckte upp för mig, min man som cyklade i ösregn och med frukostmackan i handen, min svägerska som skickade mess… ja… och allt detta för att jag skulle få en ny symaskin.

Men har man velat ha en i 150 år så har man. Då går det åt lite känslor.

Jag längtar hem nu.

Annonser

6 thoughts on “När humöret får svänga

  1. Å men hurra vad bra! Det är så jag blir lipfärdig av glädje och hann tänka att jag skickar min maskin till dig som bara står och samlar damm. Men vad glad jag blir att det slutade bra. Bara några timmar kvar innan du får komma hem ❤

    Kram!

  2. Vilken bra man du har – och härligt att ni lyckades norpa en maskin. Undrar om det är en sådan Singer som jag köpte på Media Markt för typ 799 riksdaler? Billig men så bra!
    Man har alltid nytta av en symaskin.

  3. Underbar historia! Och vet du – jag misstänker att du är minst lika snäll mot honom när det behövs. Jag känner det på mig. 🙂 Kram /Helena

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s