Om jag själv får lov att utse min sämsta egenskap (Och det får jag ju här i min egen blogg och har ni något att invända så maila eller kommentera nu eller tig för evigt.) (Då ingen har något att invända fortsätter jag)…
Var var jag nu?! Jo, min sämsta egenskap, om jag får säga det själv (Och det får jag ju. Punkt!) är att jag har fruktansvärt svårt att komma igång. Jag kan vänta på startskottet hur länge som helst. Men inget händer. Jag bara glor rakt fram och fortsätter med det tills jag har en pistol mot skallen eller kniv mot strupen. Och då får jag eld i baken och får en jäkla fart.
Min chef sa det en gång. På ett sånt där typ kvartsamtal. Att jag alltid lämnar in i tid och alltid är på plats och att jag levererar. Men att hon misstänker att jag skjuter upp saker till sista sekunden och därmed alltid får stressa.
Va?!? Har de övervakningskameror på mitt jobb?!?
Jag är naturligtivs inte bara sån på jobbet. Nä, för i privatlivet är jag ännu värre. Där blir en del saker aldrig gjorda. Därför att det inte alltid finns en deadline. Och har jag ingen deadline blir det inte gjort.
Detta gäller till nästan hundra procent bara saker som är mina egna. Att t ex sy något, köpa något, ordna något, lära mig något. Gäller det saker jag har bestämt ihop med andra sviker jag inte. Men jag gör det i sista sekunden. Men svettiga armhålor och puls som en häcklöpare.
Så. När det gäller egna projekt, där bara jag är inblandad, behöver jag skärpa mig. Och sätta igång. När det gäller saker ihop med andra behöver jag sluta skjuta upp.
När jag väl sätter igång mig själv finns det få saker som kan stoppa mig. Men att sätta igång är som sagt segt som knäck.
Och startskottet. Det kan vara att sätta i kontakten till symaskinen i väggen. Sen är jag igång. Men att lyfta på baken och gå fram till vägguttaget kan ta veckor.
Och det här handlar inte om att jag sitter och väntar på inspiration eller att jag gör det när jag väl är mogen. Nä, det här handlar enbart om en skitdålig egenskap som jag måste lära mig att hantera. Och övervinna.
Ofta får jag tummen ur när min man säger att nu får jag väl ändå ta och sätta igång. Eller när han sätter i kontakten åt mig. Men så långt ska det inte behöva gå.
Från och med nu är det jag som tar tag i detta. Övervinner denna kassa egenskap och börjar. Med det som jag vill börja med.
Vad har du för usel egenskap?
Life is a plate of cupcakes 
Känner igen det där. Men i mitt fall är det mer MÅSTE grejer som skjuts på tills sista stund å saker kan bli liggandes tex packa upp väskan när man vart iväg kan ta tid städa å sånt tråkigt. Därimot kul saker kan prioriteras som stickningen. Men sen finns massa kul saker som inte börjas med för det är för mkt som jag vill göra å man vet inte vilket ja ska börja med eller vilken ordning å då händer inget ist.
Det här känner jag igen. Men mitt sämsta är min korta stubin. Totala bristen på tålamod och att jag höjer rösten för snabbt. Det kan ju ha att göra med lång tid hemma med barnen. Men ändå. Jag måste bannemig skärpa till mig.
Sen måste jag sluta tänka att jag stör alla människor. Att jag inte vågar ringa tex släktingar o säga ”hej kan vi komma o hälsa på er över en fika”. För jag tänker bara att ingen vill träffa mig o att jag stör. Det är väldigt dumt.
Och att jag inte tror på mig själv. Att jag är otålig o vill kunna saker på en gång.
Tålamod som sagt