Att åka hem ett tag

Vi har varit iväg i helgen. Firat en sak och njutit av några dagars extra ledighet och… ja… förlustat oss. Gått i solen utan jacka. Suttit på uteserveringar. Klappat i takt till bra band och druckit öl ur glasburk. Bland annat.

Vi åkte till Stockholm. Tre eller fyra dagar. Beroende på hur man räknar. Jag väljer tre. Eftersom den fjärde dagen bestod av återresa.

Vi drog till mina gamla hemtrakter. Till pulsen, till huvudstaden, tillbaka till brottsplatsen. Till de där ställena som man minns, som ibland inte längre finns kvar. Men som ändå finns för mig. Ja, ni fattar. Där var vi. El Stockholmo. Hufvudstaden.

Vi checkade in i torsdags förmiddag. På Clarion Collection Hotel Wellington. Vi gillade stället från första sekund eftersom de var osedvanligt trevligt i receptionen. ”Hjärtligt välkomna” sa en manlig receptionist som såg ut som Gustaf Hammarsten.

Vi fick rum 403 som hade en fantastiskt liten balkong med utsikt över innergården. Det kunde faktiskt inte bli bättre.

Lunchen den första dagen intog vi i Hötorgshallen. Där finns en trevlig fiskrestaurang som heter Kajsas Fisk. De fick laga Fish and Chips till oss. Det gjorde de bra.

Vi sprang sen runt på stan och roade oss här och där. Lite i Moodgallerian (mest hos Leila), lite överallt och framför allt där det kändes mysigt.

När man bor på ett Clarion Collection-hotell får man alltid middag på kvällen på hotellet. Det ingår i priset. Vi åt där första kvällen och det var pasta med god sås. Helt okej och verkligen trevligt.

Senare tog vi en promenad till Gamla Stan och roade oss på Stampen. Det var ett band som spelade där som min man ville se och vi hade en jättekul kväll. Och man drack öl ur burk. Bara en sån sak. Och sjalen fick följa med.

Dagen efter hade vi inte så många stora planer mer än att vi ville äta lunch hos Niklas Ekstedt på hans restaurang Niklas. Och det mina vänner kan jag berätta, att det var en oerhört trevlig och bra restaurang. Otroligt trevlig personal, jättebra service och sanslöst god mat. Restaurangen får verkligen högsta poäng av oss. Vi åt dagens rätt och blev helt tagna över hur gott det var.

Då vi var lite för tidiga till vår bokning satte vi oss i en soffa i en lounge-del och tog en öl innan maten. Strax efter kom en servitris och sa att de hade ett bord ledigt ifall vi ville äta tidigare. Otroligt trevligt.

Dagens rätt var Grillad kycklingfilé med mojo rojo, grillad romansallad och bakad sötpotatis.

Vi satt där så länge så när vi gick ut var vi typ sist ut från lunchen.

På kvällen fick vi ett ryck och tog en promenad in till Djurgården och gick på ABBA-museet. Jag har varit nyfiken på detta länge men har inte hört något om det. Ingen jag känner har berättat om att de varit där och jag har liksom inte hört något utlåtande. Men vi tänkte att hur det än är så är det nog värt ett besök. Och det kan jag verkligen säga att det var. Otroligt häftigt och mycket kul att testa och roliga grejer och sånt man kunde leka artist med. Dansgolv, en scen man kunde uppträda på (ihop med ABBA på något 3D-vis), bås där man kunde sjunga i och få poäng och så vidare… Men det som impade mest på mig var nog vaxdockorna. Otroligt verkliga. Obehagligt nästan.

Dagen efter åt vi lunch på Paolo Robertos restaurang Pane Fresco på Åhléns. Vi gillar italiensk mat och tyckte det var lite lagom att äta lunch just där eftersom vi ändå var i krokarna. Det var kö när vi kom men vi var inte vrålhungriga så vi stod i kön en kvart och var sen nöjda när vi kom in och fick ett bord. Men sen vet fasen vad som hände rent ut sagt. När vi väl fått vårt bort fick vi sitta där i säkert 45 minuter innan någon ens kom och tog upp vår beställning. Ibland ropade de som jobbade där att de snart skulle hjälpa alla som inte fått beställa, men sen hände inget på ett tag igen. Rätt så dåligt. Får man åtminstone in något att dricka medan man väntar så känns det ju lite bättre. Men att få sitta och vänta så himla länge, på att ens få beställa, gör ju inte att man känner sig välkommen.

Men! När vi väl fick beställa sen så gick det undan. Då tog det nog inte mer än två minuter innan vi fick in vårt vin och säkert inte mer än 5-6 minuter innan maten stod på bordet. Vi valde husets röda vin och pasta med köttbullar i tomatsås. Väldigt gott.

Vattenkaraffen som vi väntat på sen vi satte oss vid bordet kom fram när vi hade ätit upp.

Så, god mat, skapliga priser men en service som de inte borde vara så malliga över. Och mycket långt ifrån det vi upplevde dagen innan på Niklas. Där fick vi surdegsbröd och en liten skål med soppa innan maten kom. Hos Paolo fick vi knappt beställa. Och priserna var liknande. Samma prisklass men så otroligt olika.

I övrigt gick vi väldigt mycket. Vi bestämde oss för att inte åka buss eller tunnelbana utan istället gå överallt dit vi skulle. Och det passade ju utmärkt eftersom vädret visade sig från sin bästa sida. Solen strålande som besatt och det blev för varmt med jacka flera gånger. Ljuvligt.

Ja, det var fantastiska dagar. Det bästa var nog att vi hade balkong på rummet med så fantastisk utsikt. Att kunna sitta där och mysa efter en lång dag på stan, det var sanslöst mysigt.

Ja, och så såg vi rekordmånga kändisar på så få dagar. Men det kanske inte är något man skryter om? Är det lite pinsamt kanske? Ja, det väl inte nått man pratar om precis. Så det hoppar vi över.

Suzis Café – en liten utflykt

Vi gillar att åka på utflykt. En timme eller två i bilen, en trevlig lunch, kanske sällskap, kanske inte sällskap, ledig dag, fint väder, bra musik på radion. Det gillar vi. Det är lite av våran bästa gren.

Ibland har vi svårt att komma på något ställe att åka till. Då brukar vi fråga nära och kära eller avlägsna om de har något förslag.

En gång svarade en vi känner att Suzis Café är ett kul ställe.

Så vi åkte dit.

Jag hade inte riktiga kameran med mig och det var svårt att fota där inne, men dessa lyckades jag ta med mobilen. Utan att de andra gästerna kom med. Jag vågade inte be folk gå ut, de satt ju och åt. För sjutton.

Huset såg ut som ett torp. Eller skola. Men på insidan, diner.

Det bästa var nog faktiskt den lilla retrohörnan som jag ville stoppa ner i min överdimensionerade handväska.

Och maten var gudomlig. En av de bättre hamburgarna jag ätit. Jag valde en variant med coleslaw i. För det är typ det godaste jag vet.

Dessvärre tyckte jag att personalen var lite trist. Hälsade knappt och log inte i onödan. Tråkigt. Men hamburgaren vägde upp. Den var supergod. Blir vi sugna på burgare igen kanske vi åker dit någon mer gång.

Förresten så var det så kul att äta hamburgare i korg och med sån där pappersficka att vi var tvungna att åka till ICA Maxi och köpa såna. Och så bjöd vi på detta när vi hade gäster för några helger sen. Kul. Tyckte vi.

Nåväl. En mysig utflykt.

 

Äkta pizzasallad. Äntligen!

Det finns några saker som jag lagt ner många försök på i livet. En grej var ju att kunna baka äkta och fina och asgoda drömmar. Det kan jag nu. Jag hittade det perfekta receptet efter nitton försök och lika många livskriser.

En annan grej var att lyckas sy ett plagg som jag kan ha på mig utan att skämmas och utan att jag känner att jag behöver ha en skylt där det står ”Ära vare gud i höjden, denna har jag gjort i slöjden.”. Det är också avklarat.

Men en oerhört envis grej som kändes enkel från början men som bara blev svårare och svårare, det är detta med pizzasallad. Att kunna göra en pizzasallad som är lika god som de på pizzeriorna. Jag har testat många recept, det kan jag lova er. Jag har strimlat och kokat och slakat och blandat och kryddat och blandat så jag nästan fått blåsor i händerna.

Jo, det är sant.

Men inte förrän förra veckan har jag lyckats. Men ni vet ju känslan av att lyckas. Man typ skriker rakt ut av mallgrodighet.

Och här mina vänner, här får ni ta del av mitt pizzasalladrecept. Nu behöver ni inte försöka mer. Nu är det här. Nu serverar jag det till er.

Varsågoda.

Ett skepp kommer lastat med pizzasallad.

Pizzasallad

500 gram vitkål
1½ msk olja
2 msk ättika
2 tsk socker
1 krm svartpeppar
2 krm salt

Strimla vitkålen med ett rivjärn eller en osthyvel.

Koka upp en kastrull med vatten. Ca 1 liter.

Lägg vitkålen i ett durkslag. Häll över det kokande vattnet.

Blanda dressingen.

Lägg kålen i en skål med lock (kålen kan vara varm, det går bra!) och häll över dressingen. Blanda om.

Salladen är godast när den är minst en dag gammal.

 

En perfekt helg

Vi har haft en sån där helg som var helt utan planer. Eller vi hade ju saker vi tänkte att vi ville göra, som vi också gjorde, men vi hade inga grejer som var asviktiga. Kungen skulle typ inte komma på besök och vi skulle inte hjälpa någon att flytta. Ja, ni fattar. En planlös helg.

I går hade jag som mål att köpa nya höstskor. Jag tänkte att jag skulle köpa dem i stan. Där vi bor. Men när vi skulle ge oss ut på stan fick jag ett infall och tänkte att jag ville åka till Kosta. Så vi åkte dit istället. Där har de en bra skoaffär och god lunch. Så vi drog dit.

Det blev en väldigt god och fin laxsallad till lunch… (På bilden dock efter-pimpad med dressing och lite grejer)

…och ett par Rieker till fötterna.

När vi kom hem blev vi sugna på film och såg Min så kallade pappa. En väldigt bra film. Men kanske inte riktigt så bra som jag trodde. Men då hade jag höjt upp den till skyarna innan den ens kom ut på bio. Så, ja… som gjort för att bli lite besviken. Men ändå, skitbra film.

Idag har jag virkat klart min sjal och latat mig en del. Och så åkte vi hem till några vänner för att skänka en grej som vi inte längre behöver. De blev så glada och bjöd på kaffe och skitgott fika ute i höstsolen. Tänk att man idag, den 20 september, kan sitta i solen ute och svettas. Utan jacka. Fantastiskt vilken fin höst vi har. Och fantastiskt att man kan ge bort grejer man inte vill ha och få lyxfika med vänner som tillbakakaka.

Sen har jag även skaffat mig en ny liten handväska som blev typ nästan gratis eftersom jag hade kuponger och bonus och allt möjligt. 50 kr tror jag att jag fick betala. Lagom. Nu kan jag skänka några gamla till vår lokala loppis. Det blir toppen.

Lindex Shop Online - AxelremsväskaOch så har vi någon som tydligen vill flytta in hos oss. Som har suttit på vår altandörr i en hel timme ungefär. Ja, alla är ju välkomna. Så jag ska nog öppna.

Förresten så har en stor annan sak hänt. Efter mycket funderande, vånda och ältande från mig har vi nu lämnat över vårt hemmabyggda stora fat till tippen. Fatet vi byggde till vårt bröllop. Och som jag också hade på min 40-års fest. Nu finns inte fatet längre. Så nästa gång vi behöver ett sånt får vi göra ett nytt. Det ser jag fram emot.

Hej då fatet. Tack för att du höll ordning på muffinsarna.

Nu är det snart kväll och det vankas film och äggmacka. Det är verkligen inte fy skam.

Trevlig söndagskväll till er.

Snabb och god mat

Jag har ju konstaterat det. Att jag gillar att laga mat som går snabbt. Snabb mat som är god och nyttig. Och gärna inte kostar så mycket att man får äta barr och mossa resten av månaden. Jag har ju kommit på att om man gillar sån mat ska man laga mat enligt Ernst. Eller Leila.

Men så fick jag nys om Pernillas nya kokbok. Och tänkte att den kan nog passa mig. Så jag beställde den. Och blev väldigt nöjd. Den är full av mat som går snabbt, innehåller bra grejer och är rätt billig. Som gjord för mig.

I helgen har vi lagat två rätter från boken. Båda rätterna kunde serveras så snart pastan kokat klart. Det vill säga tiden det tog för vattnet att koka upp och pastan att bli al dente.

Perfekt.

Vi har ätit pasta med tonfisk, vitlök, sardeller, kapris, grillad paprika (från burk) och parmesan…

Och så har vi testat pasta med broccoli, sardeller, vitlök, chili och parmesan.

Båda rätterna lika goda och lika snabba.

Bra jobbat Pernilla!

Jag kan verkligen rekommendera boken om man gillar italiensk mat. Och tycker att pasta är en bra uppfinning.

Grönt är skönt

När jag hade virkat klart den förra sjalen ville jag ju genast göra en till. Och det gjorde jag. Och den här gången gick det dubbelt så snabbt att göra den klar. Som att det satt i fingrarna liksom.

Vilket det ju faktiskt var precis det det gjorde.

Den här blev grön. Tilda-garn igen. Grön nummer 84.

Superkul att göra. Jag vill omedelbart göra en till. Men hur många sjalar kan en människa behöva. Kanske kan sälja. Undrar om det är någon som skulle vilja ha.

Nu är inte jag en sån människa som gillar att hänga saker över axlarna. Jag tänker att den här sjalen ska vara mer på min framsida än på min baksida. Kanske är den tänkt för baksidor, det vet jag inte. Men vem bryr sig. Fram eller bak, same, same but different. Man gör som man vill. Det som är framsida för någon är baksida för någon annan. Så det där gör man som man vill.

Såhär tänker jag att den ser ut på framsidan. Av mig.

Nu drömmer jag om en rostfärgad. Fast Tilda verkar inte ha rost. Så kanske korall istället?

Mer om mönster och annat hittar ni här.

Smartskallar

Jobbet jag jobbar på är skandinaviskt. Vi har kontor i Sverige, Danmark och Norge. Och flera andra länder in the world, men det hör inte hit. Vi har väldigt nära kollegor i både Norge och Danmark. Ni vet daglig kontakt och så vidare. 

Ibland låtsaspratar vi norska och danska. Lite har vi naturligtvis lärt oss på riktigt, men roligast är när vi låtsaspratar. Förstås. Och roligast är danskan. Det är mycket hold din kæft när vi gör oss lustiga naturligtvis. 

Idag drog vi igång hela avdelningen. Jag och en annan triggade igång allihop. Liksom ropade och tjoade och höll på. På vår finaste danska. Skrattade så vi skrek och låtsasdrack öl och sånt. Ja, humor när den är som bäst. 

När vi lugnat ner oss gick det en man genom korridoren. Han hade visst suttit i ett rum intill oss. Hela tiden. 

Ooops. 

En kollega från vårt grannland. Gissa vilket. 

”Oj!” viskade en kollega. ”Hold din kæft!”.

Forget me knot

Fick för mig att jag ville virka en sjal. För att jag gillar sjalar. Och jag gillar att virka.

Så jag googlade fram ett mönster. Som jag repade upp fjorton gånger innan jag virkat de fyra första varven. Men till slut fattade jag galoppen och sen gick det i rasande fart. Bara två olika varv som man behöver lära sig. Och det går ju bra att ha fusklapp under vägen.

Mönstret heter Forget me knot och kommer från DROPS.

Jag virkade med mörkgrått Tilda-garn. För att det är mitt bästa garn. Det gick åt 6 nystan till denna. Jag virkade så långt som garnet räckte.

Idag köpte jag  nytt garn. Måste göra en till.

Gurkburk

Igår lagade jag en middag som jag tyckte var lite tråkig. Att den sen var bland det godaste jag lagat på länge visste jag inte då. Men jag ville piffa till den. Middagen alltså.

Hittade en gurka i kylen och tänkte att pressgurka var det länge sen jag åt.

Så jag gjorde en burk.

Pressgurka

1 färsk gurka
3 krm salt
2 msk ättika (12%)
1 dl vatten
2 msk socker
½ krm vitpeppar
2 msk hackad persilja

Blanda en lag av allting utom gurkan. Se till att salt och socker löser sig. 
Hyvla gurkan med en osthyvel. Eller skär tunt med en kniv.
Lägg gurkan i en burk, häll över lagen.

Låt stå någon timme före servering.

Supergott. Sånt här borde man alltid ha i kylen.