Ny lägsta nivå

Jag har tänkt på en sak. På hur vi kontaktar varandra nu för tiden. Hur vi förmedlar oss.
För inte allt för länge sen var den ”lägsta nivån” på att höra av sig, att skicka ett vykort. Man valde mellan det och att ringa. Man valde ibland vykort. Det var vår ”lägsta nivå”. Nummer 1 var att ringa. Nivån under var vykort.

Sen gick åren. Mailen kom. Då började vi maila små hälsningar. Skickade vykort via mail. Använde oss av vykortstjänster på nätet. Då var det den ”lägsta nivån”. Ett äkta vykort började redan här kännas lyxigt.

Sen gick ett tag till. Vi blev med sms. Då blev det plötsligt den ”lägsta nivån”. Och vi har vant oss vi det. Det händer inte så ofta längre att man får långa härliga mail. Den mesta informationen vi får från våra vänner och anhöriga kommer nu via sms istället. Skulle jag våga påstå.

Men vi har, enligt min mening, klivit ännu ett steg längre ner nu. Och här bjuder jag på ordet ”Tyvärr!”. Vi skriver inte sms ens längre. Vi skickar bara små gubbar. Små hjärtan. En tumme upp. En blombukett. Ett blått hjärta och en hög med bajs. Eller en dansande dam i röd klänning och en skål med ris.

När det gäller detta känner jag att jag har tröttnat. Jag saknar orden. Jag saknar hur vi beskriver hur vi mår med ord istället för att skicka en bild på en kamel med en raket efter. Det är lite mer nyanser i vårt språk än bland hjärtan och flaggor.

Ja, ni förstår nog vad jag menar.

Jag har skaffat mig en brevvän. Jag älskar det. Hon är 38 år yngre än jag. Ungefär. Tror jag. Men hon skriver fantastiska brev och jag blir överlycklig när det kommer post från henne. Jag tycker lika mycket om, om inte ännu mer, att själv skicka brev till henne. Jag är så glad över att det är så vi hörs av. Att vi inte bara skickar symboler i våra mobiler till varandra. Vi skickar brev. Skrivna på papper. Och stoppade i kuvert med adress på.

Jag önskar att vi alla tar och skärper oss. Det tar inte lång tid att skriva ”Hur mår du?” med tummen på mobilskärmen. Det tar inte så mycket längre tid att skriva ”Tack. Vad snäll du är!” än att skicka en bild på en blomma.

Jag använder själv bilderna i mina sms. Och det händer att jag svarar med en krokodil. Eller en sushi. Men jag ska tänka mig för. Jag ska verkligen göra det. Jag ska använda språket också. Och krydda med bilderna.

Tänk att vi lever i en värld där man kan tänka att ”Wow! Jag fick ett vykort på min födelsedag! Någon har köpt ett vykort och ansträngt sig att till och med köpa ett frimärke. Och gått till brevlådan!”.

Jag tycker att det är sorgligt. Vi borde i alla fall kunna använda ordern när vi hör av oss till varandra. Vi kan ju till och med sitta på toa och skriva, det är okej. Ingen säger att det inte är okej. Men vi kan väl i alla fall skicka bokstäver? Kan vi inte enas om det?

Lördagskram till er.

[bild på ett glas vin]
[bild på en sol]
[bild på ett hjärta med ett band runt om]
[bild på en gris]
[bild på ett asgarv]

Advertisements

2 thoughts on “Ny lägsta nivå

  1. Åh. Jag tänkte på dig idag och funderade på om du fortfarande skrev, och det gjorde du! Och inte Instagramkort heller, utan ett hederligt långt blogginlägg. För det är ju tyvärr inte bara breven som har blivit lidande av ordbristen, utan även bloggar. Jättesynd, tycker jag. Som är en av de där som har slutat blogga och Instagrammar istället. Tiden, tiden. Fast jag saknar orden och skriver ofta alldeles för långa texter på Instagram.

    Tur att du finns kvar, det blev jag glad att se! Och här lägger jag faktiskt in en symbol till dig: ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s