Måndag

Det regnar ute. Jag kan inte minnas när det gjorde det senast. Ändå tänker jag att det är typiskt. Att det måste regna just idag. Som att det stör mig. Fast det inte gör det.

Vi lekte första advent igår. Jag vet inte vad jag tycker om det. Ena sekunden tänker jag att almanackan kan dra dit pepparn växer. Jag bestämmer väl själv vilken dag det är. Nästa sekund tänker jag att jag nu har förstört julen. Att nu blir glöggen inte lika god i jul. Nu har jag förstört det glittriga och speciella med julen.

Fast jag kan vända på allt också och tänka att jag lekte julen 2010. För vi har spår av den i vår källare. En helt oöppnad flaska av vad jag tror är min favorit av Blossas alla årsgångsglöggar. Men 2013 är nog snyggast. Tror jag.

Hur glöggig är du av dig? Jag är otroligt glöggig. Sådär så att jag tänker att minst en portion per dag i hela december är vad jag kräver. Och även i delar av november. Och lite när jag vill annars också.

Saffranskakan jag bakade igår när det var första advent var supergod.

Saffranskaka

200 gram smält smör
½ gram saffran
3 dl strösocker
2 ägg
1 ½ dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

Vispa ägg och socker poröst.
Smält smöret och blanda sen ner en påse saffran där i.
Häll i smör (och saffran) och mjölk i äggblandningen och blanda försiktigt.
Rör ner mjölet som du blandat med bakpulvret.
Häll smeten i smord och bröad form.
Grädda i 40 min i 175 grader.

Servera med grädde om du vill.

Annars så känns det som att jag mest går och väntar. På att allt ska bli bättre. Och lugnare. Jag hade ett tandläkarbesök förra veckan som störde mig så mycket så att jag knappt kunde hantera livet. Sen låg jag där i en timme på torsdagen och svimmade och trodde att min sista stund var kommen. Och tänkte att om jag skulle komma ut där ifrån levande så skulle inget mer bekymra mig. Klarade jag detta så skulle inget mer någonsin kunna störa mig eller hindra mig från att känna mig lätt och fri.

Pyttsan.

Det dyker ju upp nya grejer hela tiden som stör. Men så mycket som det där besöket hos tandis, så mycket som det störde mig har sällan något stört mig. I alla fall inget som egentligen inte är något att oroa sig för.

På onsdag klockan 15 ska jag till tandis igen. Och avsluta det som började i september förra året. Det vill säga för 1 år och nästan tre månader sen. Och jag är så nöjd med mig själv som bestämde mig för att behålla tanden. Trots att alla omkring mig sa att jag borde dra ut den. Eftersom den jävlats så.

Jag hade kunnat leva utan den tanden. Men jag hade inte kunnat överleva att gå dit och dra ut den. Det kändes liksom bara för övermäktigt. Det kändes som andnöd när jag tänkte på det.

På onsdag klockan 16 är det första gången på över ett år som jag inte har ett nytt tandläkarbesök inbokat. Jag minns knappt hur det känns. Och jag tänker fira det. Jag tänker fira att jag klarade av alltihop. Även om jag svimmade ibland.

När vi hade släktvänner hemma hos oss för inte alls länge sen, då fick vi en present av dem. Smarriga grejer från Nicolas Vahé. Inhandlat i affären Habitat. Och i lördags öppnade vi påsen med marshmallows, smälte den vita chokladen…

…och dippelidoppade. Och jösses vad skitgott. Som en dröm. I tell you. Like a himmelrike.

Den lilla krukan är otroligt söt och smart och den tänker jag återanvända sen och lägga annan choklad i och doppa i fler gånger. Sånt gillar jag. Återanvändning när den är som bäst.

Annars så undrar jag mest över hur jag ska kunna motivera köpet av en väska som jag verkligen inte behöver men som jag ändå känner att jag måste ha…

Och så längtar jag till på lördag.

Men jag ska inte hålla på och längta så himla mycket till allting. Har jag kommit på. Jag måste lära mig att det är bra nu också. Att det är trevligt med måndag. Även om det regnar. Och att det är härligt att det är idag. Just idag. Även om en annan dag inom kort lockar desto mer.

Man vill ju inte gå omkring och längta efter nått annat hela tiden. För att sen komma fram till döden och komma på att man missade allt.

Och på tal om nya smartare tankar så kan jag tipsa om det fantastiska radioprogrammet som jag lyssnade på via poden idag. Stina Wollter mötte Karins Konstgrepp.

Ett otroligt bra program som tar ner en på jorden och får en att tänka på hur man vill leva sitt liv. Ska jag fortsätta att göra så som jag tror att folk förväntar sig av mig, eller ska jag göra som jag själv vill?

Kände mig otroligt inrutad och beige när jag lyssnat på programmet. Men sen rätade jag på ryggen och tänkte att vad fasen, nu får det blir annorlunda.

Nu blir det bra.

Annonser

2 thoughts on “Måndag

  1. Jag är inte så glöggig, men fick en flaska av min man igår på min födelsedag. Årets smak är nämligen Earl Grey och eftersom att jag dricker mycket te tänkte han att det kunde passa!

  2. Åh, Karin måste jag lyssna på. Det var förresten du som tipsade mig (inte mig unikt utan alla som ville läsa på bloggen och accepterade tips) om Karin och Sara podden. Jag älskade den. Är så ledsen att den är upphörd och funderar mycket över deras relation nu, även om jag inte borde. Så detta ska jag absolut lyssna på! Tack för det tipset, och för KarinochSara tipset. Vara i nuet är svårt, men nog bra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s