Två saker

I morse på Morgonpasset i P3 pratade de om låtsaskompisar. Martina Thun berättade att hon hade en låtsaskompis när hon var liten. Han hette Joakim och var bagare, hade blårutiga byxor och bodde i ett nerbrunnet hus i Borlänge.  

Jag hade ingen låtsaskompis. Jag vet inte varför. Kanske för att jag aldrig var ensam. Mer än på mitt rum en liten stund då och då. Jag var nog aldrig ens i närheten av att skaffa en låtsaskompis heller. Jag skulle nog aldrig ha kommit på idén. 

Det är tråkigt. Nu efteråt hade jag önskat att jag hade haft en. För alla som folk berättade om sina låtsisar i radion hade otroligt häftiga berättelser att berätta. Och alla som skrev på Morgonpassets Insta skrev otroligt kul grejer. 

Vi pratade om det på jobbet. Jag och min kollega. Han hade inte heller någon låtsis när han var liten. Men vi tänkte att vi skulle hitta på varsin nu. Såhär i vuxen ålder. Men vi tyckte det var svårt. En låtsaskompis behöver ett coolt namn. Jag funderar på Morgart. Han kanske jobbar på bensinmack och har stort yvigt skägg. 

Sen har jag funderat på det här med fantasin. Hur det fungerar. Min kompis syster skriver en bok. När hon beskrev skrivandet och huvudpersonen på Insta så tänkte jag på hur det funkar. Hur kommer historierna till en? Styr man över hela historien själv eller kommer den till en bara? Kan man inte riktigt påverka en handling i en historia man hittat på själv?

När jag själv hittat på historier så har de bara kommit till mig. Det har inte direkt känts som att jag kunnat styra. Jag har liksom bara återberättat nått som spelats upp för mig. Jag har inte haft någon som helst del i det som hänt. Lika lite som jag kunnat styra över en bok jag läst som någon annan skrivit. 

Svårt att förklara. Är det någon som känner igen detta?

Lite som Martinas låtsaskompis. Det var väl inte precis hennes fel att han var tvungen att bo i ett nerbrunnet hus.

David Druid sa förresten något otroligt kul i morse i radio angående detta.  ”Är du en låtsaskompis och hör detta kan du väl höra av dig?”

David Druid är nog min roligaste. Han och Erik Haag. 

Och så nu den andra saken jag vill ta upp. 

Jag såg Benny Andersson på TV. Han pratade om att han missade hela grejen med ABBA. Att han inte förstår vad som hände och att han nästan inte minns något. 

Det fick mig att fundera på en sak. Vad lyssnade ABBA på när vi lyssnade på dem? Vad läste Astrid Lindgren för böcker när vi läste hennes? Vad lyssnade Elvis på när vi lyssnade på honom? Hur lärde sig Magnus, Brasse och Eva att läsa? Det var ju de som lärde oss. Eller iallafall mig. 

Tänk vad tråkigt att vara den som gör något stort. Då missar man ju själv hela grejen. Stackars ABBA och stackars Fem myror-gänget. De missade sig själva. Stackars Astrid som inte fick läsa om Madicken så som jag fick. 

Men ändå. Coolt att vara den som kom på nått stort. 

Jag kom på bensinmacks-Morgart. Han kanske inte blir skitstor. Men han är min. Eller mitt. Mitt påhitt. 

Nu ska jag kolla klart på Bonde söker fru. Jädrar vad kära de är allihopa. Så sött. 

2 thoughts on “Två saker

  1. Mäh, klart Eilert finns! Menade mer att du kommit på nåt stort – givit omvärlden nåt stort. Eilert.

    Precis som ABBA givit oss ”Thank you for the music” och Astrid givit oss Pippi, liksom. 😊

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s