Livskris

Jag har inte slutat blogga. Jag har börjat sura. Och blivit förkyld. 

I helgen var vi iväg norrut. Hade en ljuvlig långhelg i nordligare breddgrader. Med vänner. Som vi tycker väldigt mycket om. Väldigt. Och så såg vi mitt lag spöa deras lag och så skrattade vi. Och åt god mat. Och åkte buss. 

Jag tänker berätta mer om det sen. Och beskriva hur det kändes när jag var som Sigrid&Carolina* på söndagen. 

Och att jag fortfarande är deppig. 

För jag hade då roligt. Och jag vill ha det så hela tiden. Jag vill inte ha tråkiga dagar och stress och regnigt skitväder och måsten och slit och släp. 

Jag vill ha alla jag gillar omkring mig hela tiden. Och vi ska alltid vara lediga och ha tid att gå dit näsan pekar. De som vill kan ha målade naglar och väldoftande oljor i skägget. Och de som inte vill ha ögonskugga behöver inte det. 

Det där med att man inte kan ha roligt hela tiden gäller inte längre. Så sa man förr. När jorden var platt. Om ens då. Det är töntigt. Man måste inte alls ha tråkigt ibland. Varför skulle man behöva det? Och hur skulle det kunna vara BRA?!?! 

Lägg ner. 

Jag vill ha sådär roligt igen. 

Så det så. 

* Sigrid är en fantastiskt tjej i en av familjerna i SVTs Familjer på äventyr. I del sex i årets säsong fick hon säga hej då till sin bästa bästis. Fruktansvärt. Man vill kräkas. 

 

One thought on “Livskris

  1. Som jag grät när dom skulle säga hej då. När hon kröp ner under bordet. Jösses, tårarna ville inte ta slut. Jag ville åka dit och hämta henne.

    Önskar att jag hade möjlighet att resa runt mer i Sverige. Hälsa på både här och där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s