Don’t leave me alone

Vi har träffat våra vänner väldigt mycket den senaste tiden. Många fina möten med de där som betyder så mycket. Och som jag ser upp till. Vi har så många kloka vänner som vi har turen att få ha omkring oss. Riktiga smartskallar med stora hjärtan. 

Jag kan känna att ihop med dem är jag också riktigt smart. Jag säger kloka saker om livet och jag kan skilja på rätt och fel. Jag poängterar vad jag tycker är viktigt och vännerna håller med. Vi står med alla fötterna på jorden och är kloka. De gör mig klok och smart. Jag blir en bra människa i deras sällskap. 

Men sen är jag plötsligt ensam i mina tankar. Festen är över. Vi har åkt hem. Gästerna har gått hem. Min man kanske kollar på TV och jag lämnas ”ensam”. 

Helt plötsligt förvandlas jag till ett rikspucko. Tar otroligt puckade beslut och vet plötsligt inte alls vad som är smart eller idiotiskt. Alla smarta tankar är som bortblåsta och det finns liksom ingen hejd på vilka osmarta beslut jag kan ta. 

Jag borde skriva en regelbok ihop med ett gäng av vännerna. När jag är med dem och är mitt kloka jag. Så kan jag läsa ur den när jag är ensam och dumhuvudet tar över rodret. 

Jag borde inte lämnas ensam. 

Jo då. Min man räknas. Han är också ett smarto. Men jag kan inte alltid  tänka att han ska rädda mig. 

Att jag drack en massa kaffe sent ikväll t ex. Rikspuckat. Det blir till att vara vsken inatt. 

Undrar över mitt största beslut för dagen. Som jag tog i min ensamhet. Var det smart eller puckat?

Jag slängde mina gamla dagböcker. 

Bestämde mig för att det är dags att gå vidare. Att det som varit har varit och nu är det nu. 

Jag vet inte. 

Smart eller puckat!?

Vad tycker ni?

5 thoughts on “Don’t leave me alone

  1. Slänga dagböckerna, jättepuckat om du frågar mig. Det har du inte gjort men jag tycker det ändå. Slängde mina från tonåren för många år sedan. Ångrar mig jättemycket över det.

  2. Om du redan slängt dem så tänker jag att det är bättre att tänka att det var ett bra beslut och då säger jag som någon sa: Man kan slänga saker, men ha kvar minnena ändå!

  3. Jag står precis i akt med att hiva resten av mina dagböcker. Jag har förvisso inga barn som skall ta del av mitt skrivna liv då jag lämnat jordelivet, men skall jag verkligen utsätta syskonbarn eller syskon (om jag faller ifrån först) med mina bravader? Vad ska man med allt till? Egentligen? Till vem skall man spara och varför?
    Jag är fel att råda kanske, men jag skulle ha slängt dem.
    Ha en fin dag! (PS Det är underbart och befriande att slänga… by the way… )

  4. Jag skulle bränna mina imorn om det inte blev sån satans rökutveckling och flagor på grannens tomt. Full av olycklig kärlek o inget som gör någon efterlevande glad. Skrivna till mig själv för mig själv. Ev kommer jag spara den från tredje klass när man åt fiskpinnar o gungade med en kompis. /Anna

  5. Jag rensar ju ganska friskt, men dagböcker har jag kvar. Jag förstår dock inte riktigt varför. Vad ska jag med dom till?
    Läser du i dina gamla dagböcker någongång? Eller har du gjort det? Jag tror inte jag öppnat mina sedan jag skrev sista bladet. Fulla av olycklig kärlek och hemskheter. Fy bubblan. Jag borde kanske rensa.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s