Hugg i huvudet, idolpost och kakor på plåten

Det hände nått med mitt huvud för ett tag sen. Jag tänkte inte så mycket på det först, men sen har det fortsatt. Kommit och gått. Det är som att det är något som slår mig i huvudet ibland. Som att någon tar hundra nålar och trycker mot vänster sida av huvudet, någon stans mitt mellan mittbenan (som jag inte har) och örat. Det kommer helt utan varning. Ibland inte på flera dagar. Ibland 10 gånger samma dag. Slår till som en chock och försvinner lika fort. Mycket obehagligt. Och lite skrämmande. Ibland gör det inte så ont alls, ibland är det så jag tappar andan.

Jag har förstås, korkat och mycket dumt, googlat om detta och kommit fram till att jag med all säkerhet inte kommer att dö av detta, men att det beror på stress och spänningar. Magdalena Graaf beskriver t ex detta väldigt bra och väl. Och har fått många kommentarer värda att läsa.

Ja, vad annat än stress och spänningar kan detta bero på liksom?

Jag tänker att stressen beror mycket på flytten. Jag tycker att det ska bli fantastiskt kul på alla sätt, men det är rörigare än jag tänkte mig och hur mycket vi än rensar och tar bort så är det tonvis med grejer som ska med. Och flyttkort ska skickas och nya adressen ska anmälas och elen och bredbandet och parkeringen och nycklarna och den bokade hisstiden. Det är mycket nu.

Men det blir bra.

Det finns många saker som jag vill dra igång men skjuter framför mig på grund av att mycket är nerpackat och att det känns konstigt att dra igång saker som måste sättas på paus om bara några dagar.

Men en liten grej har jag gjort i kväll i alla fall. Bakat drömmar. Vi ska ha hemligt fikakalas för min kollega som ska sluta. Hon ska få present och fika. Hon läser inte min blogg, vad jag vet, men vad hon får i present tänker jag inte skriva här ändå. Internet är ibland mindre än man tror. Men det är typ världens bästa present. Det ska ni få veta sen.

Jag har också fått en present ikväll. Min idol Lotta Kühlhorn visade upp små väskor hon sytt på sitt Insta. Och frågade om någon var intresserad av att köpa. Jag fick spatt och skickade meddelande direkt. För det första, att få en möjlighet till kontakt. För det andra, att få köpa en grej hon designat OCH sytt själv. För det tredje, herre jäklar. För det fjärde, jag måste nästan lägga mig på golvet och djupandas.

Hon skickade ett mail och berättade vad jag blev skyldig, skickade sitt mobilnummer och jag swishade. Jag överöste henne med fina ord och beröm och hon skrev att hennes kväll blivit en lyckokväll på grund av det jag skrivit.

Mitt liv blev ett lyckoliv när jag insåg att jag kommer att få post i min brevlåda från Lotta Kühlhorn.

Jag borde köpa hennes bok. Men det får bli efter flytten.

Som allt annat.

I övrigt undrar jag när jag ska använda min nya klänning…

… om jag någonsin kommer att unna mig drömväskan…

… vad det är som hindrar mig ifrån att ta steget och om det blir något Sommar med Ernst i år. Eller kanske snarare om det blir någon sommar över huvud taget utan Ernst. Är det någon som vet? Har ni hört om han sagt något?

Såhär skriver TV4 på deras sida om Ernstan.

Sen har jag kommit på att mitt nya drömjobb är att jobba som bokuppläsare. Så har du skrivit en bok som ska bli talbok så kan du kontakta mig. Jag kan läsa högt, tydligt och fint och bjuda på drömmar.

För rätt så länge sen var det en tjej som mailade mig och sa att jag var roligare förr. Att jag legat av mig. Att jag skrev mycket roligare saker förut. Att jag liksom var mer levande tidigare.

Jag håller med.

Jag måste öva upp mig igen. Skriva kul. Berätta nått roligt. Skriva en julkalender. Rita en bild. Bjuda på ett foto. Rycka upp mig.

Det är dags för det nu.

I fredags var jag på after work. Jag drack lite för mycket rosévin och visade var skåpet skulle stå när det var quiz med frågor om schlager. Men jag skäms över att jag inte kommer ihåg att det var Mark Levengood som var programledare ihop med Jill Johnson 2005. Och jag skäms över att jag glodde lite för mycket på den där tjejen som hade så satans snygg klänning. Att jag drack lite för mycket rosévin skäms jag inte för över huvud taget. Jag hade superkul och kvällen gick ut på att fira av kollegan. Hon som slutar. Och det gjorde vi med bravur. Och vinet var gott. Och jag betalade det själv.

Och det var jag som kom på världens bästa present. Som kollegan ska få.

Så vad är lite för mycket rosévin. Herre gud. Jag tog mig hem själv. Skrek inte åt busschauffören. Drog inte till någon med handväskan. Dansade inte på borden. Klädde inte av mig.

Det finns inget att be om ursäkt för.

Det var så otroligt kul.

One thought on “Hugg i huvudet, idolpost och kakor på plåten

  1. Hoppas du kan stressa av snart. Flytten är ju ganska nära o även om det är kaos sådär i början med lådor o allt så tänker jag att då får du ändå lite ro. Att vara på plats liksom. Inte på väg.

    Du är min Lotta ❤️ när du syr ursnygga saker. Två personer har frågat över min ursnygga väska, grå med vita prickar. Sagt att dom måste få veta vart den är köpt och om det var länge sedan jag köpte den eller om den kan finnas kvar. För det är nämligen så att väskan är så snygg att jag inte vågar använda den som matlåda. Tänk en köttfärssåsfläck och väskan får annan färg… Det går ju inte. Så den är min finväska. När jag bara vill vara lite extra fin.

    Och väskan ja… Den är ju ursnygg! Du borde unna dig väskan som flytta in present. Som plåster för stressen och för att fira att du kommit till ro.

    Största kramen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s