Med några få dagar kvar

Det är nu inte länge kvar tills vi lämnar det här stället. Som vi kallat vårt. Som vi levt i. En rätt lång tid. 16 år ungefär. Tror jag att jag räknade ut.

Vi skulle bo här så länge. Tills vi hittade något annat. Det beräknade vi skulle ta ungefär ett år. Men det blev femton till. Och det blev rätt så bra. Men det har ändå funnits en längtan efter något annat. Nått annat att bo i.

Nu står det ett hem redo för oss. Några hundra meter bort. Och jag längtar. Jag längtar efter att få lämnar och att få börja om. Plocka upp. Ställa ordning.

Jag har tänkt mycket på flytten. Skrivit mycket. Ältat. Tjatat. Det är stort för mig att flytta. Jag har gjort det så få gånger. Jag har tänkt att det här kommer att bli jobbigt. Jobbigt som i svettigt och fysiskt ansträngande. Liksom läge att börja träna innan det är dags.

Vi har packat det mesta nu. Varit på tippen en gång i halvtimmen och skänkt trehundra långtradare fulla med grejer till loppis, grannar, vänner och löst folk. Inte en enda gång har jag tänkt att detta varit fysiskt ansträngande. Inte en enda gång har jag tänkt att detta är svettigt och flåsigt. Och det beror inte på att jag har bra kondition. För det kan ingen anklaga mig för att ha.

Det jobbiga med att flytta visade sig vara något helt annat än att bära.

Det jobbigaste med allt har varit att hitta. Att ta fram och att återuppleva.

Och en annan jobbig sak har varit att tänka på vad allt som vi nu ratar en gång har kostat. Inte bara oss själva utan även folk som gett oss saker i present.

Jag har flyttat väldigt få gånger. Inte ens en handfull. Och jag har så mycket kvar. Vi har haft en stor källare och där har vi ställt ner allt. Och där ställde jag ner kartongerna från mitt förra hem. Såna där kartonger med tveksamma grejer i som man tänker att man ska sortera sen. Och sen blev 16 år senare. Och sen blev en jobbig period.

Dagböckerna är ju slängda på tippen. De kan flyga och fara. Andra minnessaker har antingen eldats upp eller lämnats att förruttna. I evighet.

Och då har jag ändå inte ett särskilt jobbigt liv bakom mig.

Men det är så tydligt för mig. Att jag inte ska spara på sakerna. Att jag ska tillåta mig själv att glömma och gå vidare. Att minnas det braiga och härliga. Och låta det andra försvinna av sig självt.

Det är värdelöst att bädda in dåliga erfarenheter och minnen i ljusblått silkespapper och förvara i ett skåp.

Nej tacka vet jag korsdrag. In med ny luft och bort med det där dammiga och kväljande kvalmiga.

Jag tror att det inom kort blir fasligt omodernt med överkonsumtion och köphysteri. Jag fattar att jag kommer att hamna i detta då och då, men jag känner mig lättad över allt som vi lämnat ifrån oss. Över det där som ställdes in i ett skåp för 16 år sen och aldrig någonsin mer togs fram. Förrän nu. Adjö med det. Vi ses aldrig mer.

Det ska bli så spännande. Och luftigt. Och lätt. Vi får inte mer boyta, men vi får mer luft. Och jag behöver luft. Jag andas med den. Det är en bra grej att kunna göra.

One thought on “Med några få dagar kvar

  1. Du skriver så fantastiskt bra! Korsdrag, just precis så. Jag behöver korsdrag!
    Jag har ju rensat ganska flitigt, men det finns det där som är inlindat i papper och ligger i lådor som inte borde göra det.
    Tack!

    Lycka till nu med flytten, tänk vad bra det kommer att bli.
    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s