Ganska slow

Det var lite körigt ett tag. Innan och efter flytten. Det var liksom lite mycket att tänka på. Att ordna. Att flytta på. Att packa.

Men nu har det lugnat ner sig. Nu består det mest i att fixa och dona med det som är. En del saker har jag flyttat på tretton gånger. En del saker har fått flytta ut. Annat in. Det tar sig och det börjar mer och mer likna ett riktigt hem.

Men ännu inga tavlor. Och ännu inte så mycket av det där som känns som ett hemtrevligt hem. Men det hemtrevliga tar tid att få till tror vi. För det blir inte hemtrevligt över en natt. Det är nått man får arbeta in. Så tror i alla fall vi. Man måste bo ett tag först. Sen vet man. Sen blir det trevligt.

Och så händer det ju andra saker också. Livet. Det är ju så. Det väntar ju inte på att jag ska bo in mig.

En dag fick jag äpplen av en kollega. Eftersom han dagen innan skrek ut över avdelningen att om man ville ha en kasse äpplen behövde man bara räcka upp en hand. Jag räckte upp. Och fick.

Det blev fler bukar än såhär, men de burkarna var för fula för att få vara med på bild. Så kan det vara om man är burk. Att man inte får vara med.

Jag har även skrattat, igen, åt vad folk söker efter när de råkar hitta hit. Därför måste jag visa.

Att man hamnar här efter att ha sökt på detta är ju lustigt. Innebär det att min blogg bara består av luftslott och rappakalja? Ja, kanske.

Eller nä.

Nä då.

Den består även av kaktusar. Som finns. På riktigt. Och som växer så det knakar under mina vingar. Det förvånar mig väldiga. Då det mesta i växtväg brukar dö så fort jag befinner mig närmare än 5 meter.

Men ni minns kanske skotten jag snodde. Fräckt och fult. På ett hotellrum. Och som var pyttelitet från början. Låg och skräpade i botten på en kaffemugg. Av papper.

De hamnade i en glasvas där de små skotten såg ut som några barr på botten…

Och som i juli i år nästan inte fick plats i vasen (varning för ful bild)…

 så att jag fick dela upp och plantera om…

… och sen har växt ännu mer.

Kanske trillar du inte direkt baklänges av mina sneda bilder av en snodd kaktus. Men för mig är detta så stort. Att de har levt vid min sida i ett år och verkar trivas. Trots att jag snodde dem.

Nu ska jag kolla på Äntligen hemma. En måndag klockan 21.00.

Ur led är tiden.

One thought on “Ganska slow

  1. Gröna finrar! Wow!

    Och äppelmos, så gott! Jag vill också ha en snäll kollega som ger bort äpplen. Får leta efter någon. Eller bara köpa. Det går ju det också. Men jag tänker på all frukt som ligger onruttnar o inte används.
    Skönt att det känns bättre nu. Tavlor o hemtrevlighet tar verkligen tid. Hos oss tog det 8 år 😱 Det är kanske lite att ta i, men det blev ju bra när det blev ändå.
    Ha en fin tisdag! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s