Flygturerna

Så länge jag kan komma ihåg har jag med jämna mellanrum drömt att jag kan flyga. Inte sådär flaxigt och hysteriskt som fåglarna, mer som en segelflygare. Och jag kan alltid reglera höjden genom att huka mig eller spänna mig uppåt. Jag tänker lite att jag jobbar likadant som Stålmannen. Lite så.

När jag var liten kunde jag inte bestämma själv när jag skulle flyga. Då lyfte jag från marken när som helst. Som när Teskedsgumman blir liten som den där skeden.

Nu för tiden när jag drömmer att jag flyger kan jag flyga och landa precis som jag vill. Och jag flyger bra vill jag säga. Stålis framstår som en nybörjare.

I natt drömde jag en sån sär flygdröm igen. Jag flög omkring och spanade på folk som höll på med olika grejer. En filminspelning, ett rån av nått slag och lite andra spännande grejer.

Sen vaknade jag och gick på toa. Tänkte att det är lustigt att det flygandet har följt mig hela livet. Att drömmen är rätt härlig. Att jag även när jag är vaken vet hur det känns att flyga. För jag har rutin och erfarenhet av detta kan jag lova.

Sen gick jag och la mig igen och somnade om.

Då drömde jag att jag hade jättelånga omålade naglar och att alla hade gått av nästan helt men hängde kvar i kanterna och liksom rasslade och fastnade i varandra som ett jäkla trassel. Händerna satt fast i varandra på grund av dessa perversa naglar.

Må den drömmen verkligen inte förfölja mig genom livet.

Tack på förhand.

Med vänliga hälsningar

Superflygaren

En tanke på “Flygturerna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s