Fri tillgång

Du som är i min ålder. Alltså 27 i sinne och känsla, men kanske över 40 i passet. Du minns ju. Hur vi lyssnade på Tracks och spelade in våra bästa låtar. Så det blev ett helskottas bra blandband. Med helst inget prat av Kaj ”Babblaren” Kindvall.

Jag minns Lionel Richie. Wham. Carola. Whitney Houston. Phil Collins. Idag känns deras musik lite halv utan babbel från Kajan. Som att man tagit bort halva grejen.

Tänk om jag då vetat. Att jag i min vuxna skepnad skulle kunna frossa. Och lyssna på vilken låt jag vill, precis när som helst. I min telefon. Eller i en dator platt som Svensk Damtidning. Körandes i min egen bil. (Ja, det fanns en period omkring 1989 då jag trodde att jag skulle förbli körkortslös. I all evighet!)

(Och föga anade jag att jag om 30 år inte ens skulle äga en apparat som det går att spela ett blandband i.)

Det är så många grejer vi frossar i idag. Som förr var hårdvaluta.

Ja, men du vet ju det här med foto. Att framkalla en filmrulle kostade en miljard. Och du fick vänta två veckor på att ens få se bilderna. Ja, tills man kunde framkalla på en timme. Vilket man i verkligheten typ aldrig kunde för hade de mycket att göra så man fick komma tillbaka efter två timmar. Eller så var det tidsräkningen som var fel i Skärholmen.

En LP kostade nästan en hel månadspeng och när man gick från tunnelbanan med skivan i en påse kunde det blåsa till så att skivan fick vingar och flög lite. Blev det då ett veck på nått hörn på skivomslaget så var ju det halvåret förstört.

Idag kan vi frossa. I det mesta. Och inte är vi så mycket gladare för det.

Men en sak som jag frossar i och njuter något förbenat av, är böcker. Att med hjälp av en liten slant per månad kunna frossa i böcker är för mig ofattbart fantastiskt.

Jag har en sån tjänst. Och jag slukar böckerna. Frossar. Missbrukar. Röjer runt bland dem. Laddar ner hej vilt. Raderar om det inte är bra efter tio minuters lyssning.

Och inte fyller det på i mina hyllor heller. De tar inte mer plats än luft. Och det älskar jag.

Jag samlade på så mycket förr. Frossade i grejer. Porslinselefanter, klistermärken, nyckelringar och servetter. Luktsudd. Frimärken. Allt. Allt som fanns att tillgå. Och allt var lite svårt att få tillgång till.

Nu har jag tillgång till allt. Men vill knappt ha någonting. Jag har allt jag behöver. Köper nått nytt ibland för att det behövs.

Men som sagt. Att betala en liten summa för en app som ger mig fri tillgång till massa böcker. Så värt. Min bäst använda utgift. Min mest värda autogiro-draging.

60 böcker på ett år.

Var skulle jag ha ställt dem någonstans efter läsning?

Jag säger nej till frosseri av fysiska prylar.

Så länge det inte handlar om dillchips.

Alltså.

En tanke på “Fri tillgång

  1. Ja, tänk blandbanden. När en satt och lyssnade och fick trycka rec just sådär när låten började. Miren när det kom ett trafikmeddelande mitt i låten. En veckas väntan till nästa tracks och en kunde bara hoppas att låten var kvar på listan.

    Visst är det tokigt med allt vi bara har. Tänk när en ljudbok kostade en förmögenhet och dessutom kom på 8 cdskivor. Ja för den delen när cdskivan kom och det gick snabbt att hoppa mellan låtar utan att spola.

    Hurra för mindre prylar! Har du boktips får du mer än gärna dela med dig! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s