Märkliga grejer

I natt drömde jag nått helt vidrigt sjukt. Att jag stod på stan och delade ut handskrivna flygblad.

Ljusblått papper.

Snedskrivna ord.

Svart spritpenna.

På lapparna hade jag skrivit att man är välkommen hem till mig på öppet hus. För att fira min 50-årsdag.

För det första.

Det är mer än två år kvar. Behöver jag verkligen bjuda in redan!?

För det andra.

Är jag så orolig över att ingen ska vilja fira mig, så att jag till och med försöker tvinga hem okända människor? Genom att locka med mat och gratis vin.

Vad säger detta om mig?

Vem ÄR jag egentligen?

Och på tal om vem jag är. Det finns en sak till som skrämmer mig.

Ett beteende jag har.

Nått jag glömmer på tok för jäkla skit-ofta.

Stämpla in och ut på jobbet.

Allt som oftast får ansvarig person kontakta mig och säga att jag glömde stämpla in det datumet och att jag missade att stämpla ut den eller den dagen.

Jag FATTAR INTE att jag inte lyckas. Jag lovar att skärpa mig (fast ingen har klagat eller hotat med spö eller så, men jag VILL göra sätt!) men jag blir inte ett dugg bättre.

Och det förvånar mig. Jag är ju ordentlig. Jag slarvar bara med kläderna i min garderob, i övrigt är jag jätte ordentlig. På gränsen till tråkig.

Om jag själv fick gissa, så skulle jag gissa att jag sätter 99% av stämplingarna. Att jag kanske missar en utstämpling i halvåret. Det känns som jag. Jag vet ju att jag inte är perfekt men ändå lite präktig. Så 99 av 100 känns troligt.

Men tydligen INTE!

Jag skärper mig. Hela tiden. Men det hjälper föga.

Och det känns så olikt mig.

Men det är tydligen så typiskt mig så det är inte klokt.

Och jag är chockad.

Ungefär som en gång när en kollega från ett annat land mailade mig och sa att jag och mina kollegor på avdelningen gör fel på en grej hela tiden. Och alla vi sa att nä, det där kan vi. Fel på det där, det gör vi inte.

Det gick sen en tid och jag blev ombedd att tala med min grupp igen. Om samma sak. Och vi skakade på huvudet igen och förstod inte vad som var fel.

Då bad jag om några exempel. Och bad utlandskollegan att istället ta kontakt med den personen eller personerna som gör fel och prata direkt med den. För det kan ju vara någon som fått nått om bakfoten och gör fel fast den tror att den gör rätt. Och därför inte ändrar sig.

Joråsatte.

Det var ju jag som var den bakfoten ja.

Tur att vi inte kör med skamvrå på mitt jobb.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s