Att sticka kniven i en fin vän

(Jag får inte alla bilderna att funka i det här inlägget. Det är tydligen sån skit man får ta ibland i livet.)

I slutet av september 2015 åkte jag och min man på en trevlig weekendresa till en stor stad i Sverige. Det är inte hemligt vart vi åkte egentligen, med eftersom detta inlägget handlar om en stöld så säger jag inte så mycket om själva resan.

Men jag snodde några skott. I en kaffemugg av papper.

Skotten tog sig och växte…

… och förökade sig…

… och jag gav bort några, slängde några och tog död på några. Men sparade alltid någon eller några för jag vill så gärna att kaktusen från den där resan ska få vara kvar. Både i kruka och i hjärta.

Men idag skulle jag damma av de största och det slutade med att jag bar in den i duschen och spolade av hela alltet. När jag sen skulle fixa lite med detta så tänkte jag att detta är ju verkligen inte särskilt snyggt. Kanske borde jag ta skott av den istället och göra allt lite snyggare.

Plötsligt stod jag där med storkniven i handen likt en förbannad slaktare. Och skar och fixade och fick rusånga.

Några skär senare var detta det som blev kvar. X antal blad och två toppar. Nu ligger de på en gammal Året Runt som jag fått av mamma och torkar lite. För det tror jag att de ska. Så får vi se om de överlever. Det håller jag tummarna för.

Om detta högst impulsiva och kanske dumdristiga försök att ta skott från sig själv inte funkar, så har jag några små kvar. Som lever och frodas sen långt tillbaka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s