Tittatillbakatisdag #5

Den här tisdagen ska jag ta med dig på en resa. Igen. Men inte till en stad eller till en skog eller till en märklig bro. Inte ens till ett fängelse.

Nä, idag ska vi resa i tiden.

Till 1982.

Ungefär.

Jag var ungefär elva år och hade en enda önskan. Att få vara med i Upp till tretton. Jag vet inte varför detta var min största dröm, jag minns inte hur jag resonerade. Men jag har alltid älskat radio. Och då vill man väl vara med där själv?

Jag funderade mycket på hur jag skulle kunna komma med. Det var ju så många som ville. På den tiden skrev man brev till programmet och berättade om sig själv och hade man tur blev man utvald.

Jag skickade kanske 10 brev. Eller om det var 5.000. Jag minns inte. Jag minns det som många. Men många när jag var 11 år kan ha varit 7. Eller 16. Jag minns i alla fall att jag tröttnade efter ett tag och försökte tänka ut ett smart drag. Jag kom på att jag kunde skicka mitt brev i ett skitstort kuvert. Det skulle väl väcka uppmärksamhet tänkte jag. Kuvertet kändes lika stort som en matsalsmöbel och det var brunt.

(C4. Men kom igen, jag var 11 år!!!)

Och det gav resultat.

En helt vanlig vardagskväll i radhuset i förorten ropade min mamma till mig att Ulf Elfving var i telefonen och ville prata med mig.

Då hörde jag på henne att hon var lite förvånad. Det kan eventuellt ha varit så att jag hade glömt bort att säga att jag sökt till programmet.

Jag hade blivit antagen och jag fick efter några dagar bli uppringd en tisdagskväll (tror jag det var) och vara med i programmet.

Min magister i skolan hade skickat med en uppslagsbok. Ifall tävlingsfrågan var för svår. Och min familj satt instängda i ett rum och hade blivit strängt tillsagda att inte ge ett enda ljud ifrån sig.

Jag minns inte samtalet. Men jag hade det inspelat på band så jag har hört det någon gång sen dess. Jag tror att bandet brann upp när det brann i vårt förråd så jag tror inte att det finns kvar. Men jag minns att jag pratade om klassens timme i skolan, min tokiga undulat och att min låt inte hann spelas för att programtiden tog slut. Så låten spelades först i nästa veckas program.

Vilket ju var lite märkvärdigt. Att få bli uppmärksammad i två program.

Jag önskade You can’t hurry love med Phil Collins. Och jag var rädd för att min låt skulle brytas av ett trafikmeddelande. Spelades en låt på radio på den tiden fick man passa på att lyssna. Man visste ju inte när man skulle få höra den nästa gång.

Att jag önskade Phil Collins beror bara på en sak. Att Carola inte var uppfunnen när jag var 11 år. Hon stormade in i mitt liv aningens senare och sen var det hon och bara hon en lång period. Och kanske fortfarande.

I alla fall så fick jag ju en fråga i programmet. Ulf beskrev ett ok och undrade om jag visste vad det var för en grej. Det kunde jag lätt. Men jag visste inte när jag skulle svara så jag sa inget och han frågade om jag hade ett svar och jag sa att det hade jag. Han sa att jag höll honom på sträckbänken och jag visste inte vad sträckbänk var. Men det var ju inte det som var frågan.

Han sa att jag fått en extra svår fråga och att jag därför vunnit inte mindre än TRE skivor. Jag skrek ”ÅH HERRE GUD” högre än en person som vunnit miljarder stålars på hästar.

Men tre LP-skivor kostade nästan miljarder på den tiden.

I alla fall om man hade 75 kr i månadspeng. Då kostade tre skivor nästan vad man tjänade på ett halvår.

Ja, alltså miljarder. Som jag sa.

Jag fick mitt presentkort efter en tid och pappa och jag åkte till Skärholmen Centrum för att köpa skivorna i den där lilla skivaffären som låg i ett hörn inne i centrumet. Ganska nära Tempo och KappAhl. Kommer du ihåg? Var du där någon gång?

Jag minns vad jag valde för skivor men jag vet inte varför.

Eller jo, för att Carola ännu inte var uppfunnen.

Dagen efter i skolan var jag lite kändis. Det var väl inte som att jag fick skriva autografer eller så, men jag var i alla fall kändis. För en dag. Och jag fick berätta om allting i klassrummet och klasskompisarna fick ställa frågor.

Jag minns att jag tänkte att nu kommer de snart att ringa från TV och vilja att jag är med i Hylands Hörna eller nått.

Det hände inte.

Men det här var i alla fall en stor grej. Som jag tänker på ibland.  Och som jag är glad över att fått vara med om.

Och mamma är märkvärdig över att ha fått svara i telefonen när Ulf Elfving ringde.

Och det var en bra övning. För jag ska nämligen jobba på radio när jag blir stor. Har jag tänkt.

För det är väl bara en tidsfråga innan jag får erbjudande om att vara med i Sommar i P1 tänker jag.

Kanske är det en dröm jag har nu.

Men då får jag prata om nått annat än om min undulat.

Kanske spelar jag You can’t harry love då också.

Det brukar jag ju göra när jag är med i radio.

Och en till sak. Det där med ”Bappelsin, gubbjävel” och det där med ”Var är det som är brunt och klättrar i träden” (det sista med ett avskyvärt svar!) är inte det minsta sant. Jag har hört Ulf berätta att de så kallade skämten kommer från en sketch som några elever på Chalmers gjorde för länge sen. Det är inget som sagts i programmet. Någonsin.

Och så har jag blivit intervjuad av Radio Stockholm också. Av Ulo Maasing. Eller om det var Staffan Dopping. Men det kan jag kanske berätta om en annan tisdag.

5 tankar på “Tittatillbakatisdag #5

  1. Åh så kul att du var med där!!! Så underbart att få höra alla detaljer! 😀 Vilket minne!
    Tycker du valde en bra låt! Har alltid gillat Phil Collins. Och Bonnie Tyler-skivan skulle jag kunna lyssna på nu oxå!
    Kram på dig!

  2. Åh vad modig du var som var med i programmet. Jag kom fram till slussen och önskade ”Today I killed a man I didn´t know”, med Roger James Cooke. Sedan slängde jag på luren. Dumt, mycket dumt. Jag kunde ju också fått min tid i etern där men modet svek mig.
    Så härligt att du delar med dig.
    mian

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s