Tjugo år – festens sista dag

Tack snälla du som följt festen sen starten i lördags och hej kära, kära du som kom in här nu. Festen ligger här nedanför i bloggen om man lite baklänges vill ta sig igenom den och se vad som hänt sen starten.

Välkommen hit.

Något jag inte pratat om så mycket på kalaset är mat och bak. Men jag vill nu bjuda på några fabboriter.

(Du som hängt med länge minns kanske att jag skrev fabboriter… eller fabbos en period. Nu kom jag på det gamla uttrycket igen. Nu ska jag stanna i det uttrycket. Aldrig mer säga favoriter. Varför skulle jag säga det förresten? Det heter ju inte ens så.)

Mitt allra bästaste recept som jag äger och har är receptet på drömmar. Jag provade mig fram genom många recept innan jag slutligen hittade det bästa. Mina bästa, bästa drömmar. Och min fabbo bland småkakor.

Ett av mina mest besökta inlägga här i bloggen (förutom det om de virkade armbanden) är det om de hemgjorda ostbågarna… Något jag gjort en gång men ständigt drömmer om att göra igen. Jag borde ta mig samman och komma till skott.

… för att inte tala om den heeelt perfekta pizzasalladen. Det receptet hittar folk varje dag. Sanslöst roligt. Vissa månader har detta receptet hittats av tusen personer. Och det är mycket för att vara ett gammalt inlägg i min blogg. Det kan du skriva upp.

Själv älskar jag mitt recept på potatisgnocchis

.. och smörgåstårtan med kyckling

Ett pyssel som får väldigt många gett ett besök är det om Granny Dreamcatchern… Och själva den på bilden, den hänger i Norrland nu för tiden. Där trivs den och mår och frodas.

Poppis är även inlägget om det om smälta armband, och duk-väskan

Jag fick ett meddelande härom dagen från en vän som sa att hon har som ett slags partytrick att berätta om en kompis till henne som en gång virkade sushi. För din skull Anna, och för att du ska kunna utöka tricket och till och med visa bild, kommer här en bild. Och för att de andra på alla framtida partyn ska fatta att du snackar sanning. Nu får du en bild. Att visa. På sushin. Som jag gav bort till min kompis Alva ungefär 2009.

Ja, sushin gav jag bort alltså. Inte bilden. Man ger inte en bild på sushi i present. Det vore väl märkligt?

Eller var det just det jag gjort nu? Gav bort en bild i present till min partytricks-kompis?

Måste alla frågor vara så svåra att besvara hela tiden?

Men det var inte tjejen i filmen som skrev brevet. Däremot var det tjejen med partytricket som fick drömfångaren.

Ja, det är så rörigt allting. Man vet inte om man har huvudet fram och fötterna bak längre ens.

Ett annat litet gulligt meddelande kom från en kär nätvän i Gävle. Hon kommer ihåg att det fanns ett litet djur i bur i gnuffishuset. Och det är ju fint att någon minns. Så därför kommer det här. Djuret. Still going strong. Pigg som en mört och frisk som en nötkärna.

Och det fanns fler djur i gnuffishuset. Fiskar till exempel.

Det där i går då, hur var det med det egentligen. Det där om att jag är ytlig. Att någon tyckte det. Joråsatte. Det var för att hen tyckte att jag bara skrev om läppstift. Den personen hade nog missat ett och annat, för enbart om läppstift skriver jag inte. Men visst. Här kommer ett tips. Så att personen får vatten på sin kvarn. Det vill man ju att den ska få. Så att den slipper gå torr.

Jag har faktiskt också ett litet partytrick. Det handlar inte om någon som har virkat, det handlar om en kommentar jag fick en gång. Jag berättade för några kollegor att jag hade gjort egen haloumi. Då frågade en kollega med huvudet under armen, ”Va? Har du gjort haloumi? Bor inte du i lägenhet?”. När jag vill göra mig rolig på en fest berättar jag om den kommentaren.

Joråsatte. Man har spis även i lägenheter nu för tiden. Det har blivit så modernt.

Hur stavas förresten halloumi/haloumi? Jag får väl fråga henne med huvudet i armhålan kanske. Hon verkar ju ha koll på saker.

Jag vill verkligen, från hela mitt hjärta, tacka dig som följt mig under alla 20 år. Men även dig som just hittat hit. Och självklart även dig som kikar in då och då. Eller bara då. Och lite ibland. Att hänga på nätet har gett mig så mycket kul och vissa saker hänger kvar och stannar för all evighet. Nya vänner, gamla vänner, meddelanden som poppar upp när jag minst anar, från någon som bor på ett hotellrum, någon som virkat ett armband, någon som sett någon på Konsum som verkar ha örhängen som jag har gjort. Allt detta är så ofantligt roligt att det liknar ingenting.

Jag har minst sagt fått en nytändning och jag vill skriva mer och jag vill visa dig mer saker. Jag vill skriva en ny julkalender och jag vill ordna en nätfest när jag fyller år i sommar.

Julkalendern har jag redan börjat fundera på och fyller år gör jag av bara farten. Det behöver jag inte fundera så mycket över.

Jag saknar hemsidegrejen och jag saknar ritandet. Jag har inte längre något program att rita i för det jag hade passar inte i nya datorn. Och någon hemsideutrymme har jag inte. Och koder kan jag inte skriva alls. Kanske kan syrran? Hon som skrev från början. Borde kanske fråga. Jag kan börja om från början liksom. Där allt startade.

”Vad som har varit är vad som kommer att vara,
och vad som har hänt är vad som kommer att hända;
intet nytt sker under solen.”

Predikaren 1:9

Tack. Igen. Och är det något du tycker att jag missat att visa eller berätta så hör av dig. Så ska vi se vad jag kan gräva fram.

susanne.undersolen(SNABEL-A)gmail.com

@plateofcupcakes

Sa jag tack?

Nej men åh! Kom tillbaka! Gå inte riktigt än. Stanna en minut till! Jag måste ju skriva om årets Blossa! Det har jag ju gjort flera gånger förut. För sjutton. Gubbar.

Och inte har jag smakat på den i år ännu inte. Men den smakar visst grönt te och mynta. Och det känns ju spännande. Och flaskan är ju snygg som stryk. Även om den inte riktigt slår dalahästen.

2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017

Och just det. Sa jag tack?

2 tankar på “Tjugo år – festens sista dag

  1. TACK själv underbara människa! 🙂 Och TACK för att jag fick se den fina lilla hamstern i sin bur igen! 😀 Så gulligt och så fint animerat! Det har varit sååå roligt att sitta här och läsa om allt och minnas tillbaka! Det är inte klokt vad du har varit kreativ, egentligen! Och så mkt kul du bidragit med, Susanne! Jag blir OXÅ sugen på att sätta igång att pixla lite igen och göra animationer! Och blåsa liv i gammal hemsida! Hum, måste be min man kolla av om det finns något jag kan göra animationer i idag. Allt är ju så moln-baserat idag och jag gillar inte det. Vill hellre köpa ett program på typ skiva eller annat och liksom bara ha det (för ett rimligt pris). Inte abonnera på ngt, liksom. Då blir det sådan stress över att hela tiden använda det. Jag vill kunna plocka fram och greja när jag har LUST.
    Kramar!

    • Tack snälla du för fina ord. Vad glad jag blir. 🥰 Ja precis så ska det vara. Som du skriver. Man vill drivas av lust och inte av ett abonnemang. Var rädd om dig och ha en fin helg. Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s