Man måste ju ta mig fasen ingenting nästan.

Jag har svårt för att skriva inlägg här utan att ha en bild att stoppa in.

Man måste inte ha en bild.

Man måste ju ta mig fasen ingenting nästan.

Det som är måste är väl det som känns starkast känner jag. Känner man ett starkt behov av en glass är det väl just en glass man måste ha.

Jag har haft några viktiga måsten den här veckan.
Ett har varit att få virka mycket på min filt. Det har jag gjort.
Ett annat måste har varit att städa bland pysselgrejerna. Det har jag också gjort. Inte så grundligt, men ändå. Jag var inte tvungen att städa grundligt. Det kändes inte alls som ett måste.

Bland alla pysselgrejer hittade jag mina terapisvampar. Som jag virkade i starten av en viss pandemi när vi var permitterade. Det blev inte så många svampar och permitteringen blev högst kortvarig, men jag kände just då tydligen ett måste av att få virka svampar.

Hur har du det med podar och böcker nu för tiden? Jag slukar fortfarande varenda avsnitt av poden ”Fem i topp” med Johan och Björn och jag lyssnar på oerhört många böcker för tillfället. Just nu går jag fram som en ångvält bland Jonas Karlssons böcker. Nu senast ”Den perfekte vännen”. Älskar historien om killarna som skulle till badhuset. Väntar på Jonas nya bok ”Nya människor i fel ordning”. Och även förstås på Gardells ”Ett lyckligare år”. För att inte tala om Rudbergs ”Elva änkors man”. Jag ska nog kunna hitta något att fylla öronen med även i höst om man säger så.

Höst ja. Nu är den verkligen här. Igår tog jag fram ljusstakar och sånt som plockades bort i våras. Nu är det mörkt och jag har dragit fram fönsterlampor och satt på tajmer och allting. Nu återstår bara att börja med strumpor och strumbyxor men det tror jag att jag drar på ett tag till. Jag tänker att jag tål att frysa lite om fötterna ett tag. För jag gillar inte strumpor. Och gillar man inte strumpor så måste man inte ha strumpor. Så är det ju. Det har vi ju kommit fram till lite längre upp i detta oerhört innehållsrika inlägg.

Sådär ja. Nu var lunchen slut.
En av de absolut skittråkigaste sakerna med att jobba hemifrån är att inte ha något lunchsällskap. Men nu har jag haft dig som sällskap. Och svamparna. Så nu kan jag inte klaga. Inte på det i alla fall.

Ha en fin fredag. Det förtjänar du.

Och vill du se svamparna så visar jag dem på Insta idag. @plateofcupcakes

3 tankar på “Man måste ju ta mig fasen ingenting nästan.

  1. Hösten är så mysig! Tack för spännande boktips!

    Om inte jag missminner mig så gillade du Carolas ”14:e maj”? Jag är ett gammalt Carolafan och jag tänker ofta på den låten just den 14/5. Det har liksom blivit en grej. Den är ju lite spännande och mystisk.😁😁 En kompis berättade för mig ikväll att den ursprungligen hette ”Fourth of July”. 😲 Jag var tvungen att googla (såklart!)…
    https://deejaymuseum.com/index.php/en/
    Vilken grej!

    Apropå absolut ingenting. 😁😁😁

    • Men vad roligt. 4 juli. Wow. Men vi håller fast vid 14 maj och fortsätter att fira den dagen va?
      Tack för att du hörde av dig. Det gjorde mig glad.

  2. Du är lika klok som alltid!

    Håller med. Lunchsällskap. Saknar det! Ganska less på att äta själv o det blir liksom inte riktigt rast och avkoppling.

    Jag har fastnat i olika intervjupoddar. Värvet, talk to me är nog det som går mest. Sen är det ljudbok såklart. Behöver något lättsamt. Klarar inte av skräck eller människor som far illa. Ska spana in dina boktips!

    Och strumpor. Nej det får vänta. En fördel med att jobba hemma ändå. Ingen som ser annat än tröjan. Har haft samma kjol (o innetofflor) i typ ett år 😂

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s