Den (o)vanliga tillvaron och vardagsmuffins

Världen börjar sakta återgå till det normala efter att ha legat i virusträda i över ett och halvt år. Jag är inte en person som jobbat hemifrån sen dag ett, men jag har suttit hemma och jobbat i nästan ett år. Kan man säga.

Suttit hemma och jobbat som i att jag egentligen har ett kontor att åka till men varit lite utstängd där ifrån. Eller helt utstängd för att vara exakt.

Men nu blåser det lite virusfriare vindar, får vi tro och hoppas, och det betyder att vi kan börja flytta tillbaka. Och nu går snart mitt flyttlass.

En sak som slår mig i denna tillbakaflytt, både genom att lyssna på mina egna tankar och på andras åsikter, är att om flytten hem till hemmakontoret var jobbig för många, så är nog flytten tillbaka jobbig på ett annat sätt för samma människor eller för andra. Kanske är omställningen tillbaka till kontoret större än den det innebar att flytta hem.

Vi får se. Jag tycker att jag läser om detta lite här och där. Att den här flytten kanske inte heller blir helt problemfri. Även om vi nu går tillbaka till det som var högst normalt före pandemin.

Jag tänker att det är lite som att röja ut allt man har i gareroben. När man sen ska hänga in allting igen kanske man inte är sugen på att hänga tillbaka 100% av det man hade från början. Kanske hittar man ett gammalt sommarlinne som tappat färg och form och som man ifrågasätter å det grövsta. Det har hängt där i fem år men ingen vet varför.

Det jag vill säga är att vi nu kanske har en anledning och chans att starta om? Att rensa ur och plocka in nytt. Ifrågasätta och inventera.

Som skolstarten var på den tiden man började skolan igen efter sommarlovet. Ny skolväska, nyvässade pennor, snyggt bänkpapper och några nya klasskompisar.

Själv funderade jag igår på vad jag själv kan göra annorlunda nu när livet går tillbaka till det som en gång var normalt. Är det något jag vill ändra på eller inte alls ha tillbaka.

En liten grej jag kom på var att jag är nu är sugen på att baka matiga och nyttiga muffins igen. Att ha med mig i en fin liten låda som mellanmål. Det blev jag sugen på.

Så jag satte fart.

Jag blev lycklig av att hitta min skattgömma med muffinsformar och plåtburkar. Jag valde och vrakade en stund och hittade sen några som passade till den första laddningen.

Det här hade jag gjort innan klockan ens slagit 07.10 i morse. Så jag såg min chans att hinna baka en plåt till. Och det gjorde jag. För att jag kunde.

Jag är ju inte så petig med recept och jag chansar rätt vilt ibland. Men det här är ett grundrecept som jag hittade och som jag använde till båda laddningarna

Muffins med bra innehåll

12 stycken

3 ägg
2 dl vetemjöl
1 dl havregryn
2 dl yoghurt
0,5 dl olja
2 msk honung
2 tsk bakpulver
en gnutta salt

Rör ihop alla ingredienser och dela upp i 12 stycken formar.

Grädda ca 20 minuter i 175 grader.

I båda dagens varianter blandade jag ner pressad citron och linfrön. I en variant la jag dessutom till lite blåbär.

Nu har jag 24 mellanmålsmuffinsar som väntar på den nya ovanliga vanliga vardagssitiationen.

Här har du fler recept på nyttiga muffins. Och även här.

Nästa gång jag bakar muffins ska jag ha i fint riven morot och pepparkakskryddor.

Hold din kæft vad smart jag är.

2 tankar på “Den (o)vanliga tillvaron och vardagsmuffins

  1. Oj vad gott! Mer hembakat av olika slag!

    För min del har tillbakagång varit värre än hemgång. Och det trodde jag aldrig… men alla ljud, alla intryck, allt prat som nu sker inte mellan skärm till skärm… utan på kontor med allt runt omkring. Att inte kunna hämta kaffe utan att prata. Jag har saknat kontoret jättemycket o prater på raster o vid kaffet är superviktigt på så många sätt. Men från 0 till 100 åt det här hållet trodde jag inte skulle vara jobbigt på samma sätt som när jag gick hem.
    Så jag hoppas på en balans. Och en återgång i lagom takt vilket är jättesvårt. Men hjärnan är fredagstrött varje dag. Helt slut!

    • Jag skulle vilja skriva hur mycket som helst om detta men det känns inte så bra i ett öppet forum. Men TACK för din upplevelse och tanke kring detta. Jag kan relatera till 100%. Man kan inte skicka hem människor och låta dem jobba isolerade i ett och halvt år utan att människorna påverkas av detta. (Isolerade på arbetstid menar jag och detta under en pandemi när man umgåtts med väldigt få även privat).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s