Vad är det du säger, egentligen?

Kan vi bara klargöra en sak nu bara en gång för alla. Så behöver varken du eller jag eller någon annan ta upp det här mer. Någonsin.

Tack.

Det heter ”egentligen”.

Egentligen.

E-G-E-N-T-L-I-G-E-N.

För att förtydliga ytterligare heter det alltså inte ijenklän. Eller inte ens ijenkläng. Heller inte ijänkliän. Tro det eller ej.

Det heter egentligen.

Så. Nu har vi pratar klart om det.

Att man inte heller skriver ”Jag ska bjuda på dem här potatisarna ikväll…” orkar jag inte reda i. Men vi kan väl bestämma att man inte enbart skriver ut ordet ”dom” som ”dem” utan även ibland ”de”.

Som ”vi” och ”oss”.

Vi skriver ju inte ”Oss ska gå på bio ikväll” eller ”Oss som tycker om vinter, oss är trevliga och sympatiska”.

Så har vi pratat om det också.

(Alltså inte ”Så har oss pratat om det också”.)

Det är inte lätt det där med språket. Varken det svenska eller de andra. Men vissa saker får man ha lite koll på ändå.

Pallar inte när en politiker håller låda i TV och säger ijenklän.

Nu ska jag lämna detta.

Och istället pratat om min nya (sommar)klänning. Eller inte så mycket prata om den kanske, utan mer visa den.

Hujeda mig vad snygg, sval och avslappnad jag ska vara i den i sommar. Och när jag kikar lite närmare på bilden ser jag ju att ett par sandaler vore på sin plats till. Eller nått av de nitton par träskor jag redan har i mina garderober och skåp.

Nej inte nitton. Men säkert tio.

Det är så svårt att räkna tycker jag.

Det här kanske inte blev det bästa inlägget jag gjort och det kanske inte förgyller din dag över huvud taget. Men du kommer i alla fall att reagera nästa gång någon säger ijenklän och då kan du tänka mig och att jag för all framtid har förstört det ordet för dig.

Och blev du helt bedrövad och ledbruten av det här inlägget, så kan du trösta dig med att det är fredag idag. Det tröstar bättre än den godaste chipspåsen.

Men kan man få båda blir man ju ännu gladade. Och ännu tröstare.

Nej, så heter det inte.

Ijenklän.