Ljugpotta

Det har kommit till min kännedom att jag har sysslat med ljug. Jag har tydligen dragit en så kallad rövare.

Igår skrev jag att det är snyggt när man mortlar kryddpeppar. Och så visade jag den här bilden i samband med att jag skröt över min egen förträfflighet när det kommer till kroppkakor.

Bilden hittade jag på vår löstagbara (jo så heter det) externa hårddisk. Bilden låg ihop med ett gäng bilder på kroppkakor.

Jag tänkte lite att det där är ju väldigt likt min systers hand.

Sen skrattade jag lite inombord och tänkte på när vi lekte med den där appen som kan byta ansikten på två personer som man fotar. För när jag och syrran gjorde det en gång så trodde vi att det var fel på appen. Tills vi kom på att vi är så lika i ansiktet att appen visst hade bytt men det gick knappt att se. Vi såg det på läppstiftet typ.

Hur som helst så kom det ett sms igår kväll där jag fick frågan om just handstöld. Och där sanningshalten i gårdagens inlägg ifrågasattes. Ja, min trovärdighet togs upp och diskuterades också. Så pass allvarligt blev det.

Och mycket riktigt. Det fanns tydliga bevis på att jag är en ljugpotta.

Bilden togs för elva år sen och föreställer min systers hand som mortlar lakritsgodis.

Joråsatte.

Här sitter jag nu med en lång, lång näsa.

Men skäms gör jag inte.

Och det är ju lite skrämmande.