Tveksam personlighet

Det har botts på hotell i helgen som var. Lite spa och lite glasblåsarkurs och grejer. Så att säga. Najs. Minst sagt.

Rum 251. Hos Bertil.

En morgon när vi skulle äta frukost på hotellet så var vi uppe ganska tidigt. På grund av kurs. Och vi var nästan ensamma i frukostmatsalen. De har ett enormt bord med mat och grejer och det finns massor av plats att gå omkring och ta av det man vill ha. Särskilt den här dagen. Eftersom det var så få i matsalen just den morgonen.
Jag hade tagit mig lite grejer men hade glömt att jag tycker att sylt är gott till en pannkaka så jag gick tillbaka och skulle hämta sylt. Då var det en enda kvinna vid det stora buffébordet, och så var det jag. Vi var två personer på ett enormt utrymme.

Kvinnan sprang lite fram och tillbaka. Hoppade över grejer och ångrade sig och gick tillbaka och höll på och valde och funderade. Jag hade hamnat bakom henne men tänkte att jag kan nog ”köra om” henne eftersom jag bara skulle ha en enda sak. En klick sylt.

Jag bestämde mig för att köra om. Och precis när jag passerade henne så gjorde hon en lite yvig rörelse och jag råkade komma åt henne. Och jag är inte den som är den så jag log lite vänligt och sa ”Jag ber verkligen om ursäkt! Jag skulle försöka vara lite smidig här men jag förstår nu att jag bara rör till det”. Och så log jag lite vänligt igen. Sådär som bara jag kan.

Färgglatt och härligt.

Och då förstår du, att då händer något som sällan har hänt mig. Att hon inte alls ler tillbaka och säger att det inte gör något. Att hon inte alls säger att det var lika mycket hennes fel som mitt.

Istället vänder hon sig mot mig, spänner ögonen i mig och säger ”Det säger en hel del om ens personlighet. Att man tror att man kan gå precis som man vill!”.

Jag blev lite paff. Och även lite sur. Det var ju inte som att jag hade gett henne en hockeytackling. Jag hade ju bara råkat komma åt hennes arm. Och nu ifrågasatte hon hela min personlighet. Det var lite mastigt såhär på morgonen vid pannkaksfrullen. Så att säga.

Det är ändå beundransvärt. Att en människa som råkar bli lite nuddad, har en sån mustig replik i rockärmen. Att det ligger så nära till hands att kritisera en hel personlighet på grund av en småsak.

Jag svarade lite surt tillbaka ”Jag bad ju faktiskt om ursäkt”. Och sen gick jag vidare i livet och mot min plats. Och tänkte att hon hade väldigt fula badtofflor på sig till sin i övrigt snygga klädsel.

Men det säger väl en del om min personlighet säkert. Att jag klankar mer på folks badtofflor.

En smarrig gindrink som jag och min personlighet delade på, i ett glas vi inte blåst själva.

I övrigt var helgen helt perfekt på alla sätt och vis. Trevliga kurskamrater, rolig kurs, god mat, fint hotell och massa annat sånt som man får livslust av.

Det behöver man ju.

Livslust is the shit.

2 tankar på “Tveksam personlighet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s