Om Susanne

Storstadstjej på landet. I svår och långvarig 40-års kris. Funderingar, pyssel, bilder och småprat i en salig röra. Allt inbäddat i ofärgad gelé. Som en aladåb ungefär. Jag är lite av en nybörjare på bloggar. Har haft hemsida i 150 år. Den finns kvar. I fall att.

Osponsrade bullar

Handlade på Willys igår. Brukar kolla i deras billiga låda. Där hittar man sånt som utgår ur deras sortiment. Eller har kort datum.

I den lådan hittade jag bullar från Risenta.

Jag tyckte att detta verkade vara värt 18 stålar.

Och det kan jag säga.

Att de här 18 stålarna var så välplacerade att till och med det dubbla hade varit okej.

En ny favorit.

Och med en klick kebabsås fick världen ett smälltjockt guldskimmer.

Detta ska jag köpa fler gånger.

Jag fick tillsätta vatten och nån matsked olja. Båda grejerna hade jag lämpligt nog hemma. Och jag rullade ihop 30-35 stycken bullar som jag sen stekte i 5 minuter.

Minimal insats, jäääkligt gott.

Imorgon ska jag äta såna här i en wrap ihop med grönsaker.

Hold din kæft.

(Om inlägget är sponsrat? Jo tjena!)

Kikärtsfrallor

Jag skulle servera soppa till en lunch och tänkte slänga ihop en snabb limpa bikarbonatsbröd. Ja, sånt där som inte behöver jäsa.

Men någon hade glömt att köpa mjöl.

Så jag tjurade ihop.

Och kom sen på att jag läst om frallor gjorda på kikärtor.

Och det hade någon kommit ihåg att köpa hem.

1 burk kokta kikärtor

2,5 msk fiberhusk

2 tsk bakpulver

1,5 msk ljus vinäger

3 ägg

Salt

Flingsalt och linfrön till garnering.

Häll av och skölj kikärtorna.

Mixa allt, klicka upp 6 klickar på bakplåtspapper.

25 min i 200 grader

Jo, då. Det blev smarrigt som sjutton. Inte samma konsistens som vanligt bröd, men god smak och bra på många sätt.

… och så en till…

Ja, inte är det någon hemlighet precis. Att jag helt snöat in på virkade sjalar.

Men få saker får mig så harmonisk som att virka dessa.

Det blev en till. En rosa.

Som vanligt är den virkad i mönster från Garnstudio, med hjälp av virknål 3,5 och i Tilda från Svarta Fåret.

De här färgerna har jag virkat sjalar i tidigare…

 

Kebab

Gillar du kebab?

Jag är mer kär i kebab än Romeo är kär i Julia.

Ska jag be att få tala om.

Och nu tänkte jag tipsa dig om detta. Så att du får vara med och uppleva detta ljuvliga som jag har upptäckt.

Att det finns jättegott kebabkött i frysdisken på Coop.

Joråsatte.

Och av detta har vi gjort två saker. En stor sorts pizza och en liten.

Den stora gör vi på libabröd. På med lite tomatsås av lämpligt slag (kan funka med tomatpuré om man är desperat och vill göra det enkelt för sig), strimlad rödlök och riven ost.

Skjuts in i ugnen.

Stek kebabköttet enligt anvisningen på kartongen.

Ta ut pizzan, strö över kött, ringa över kebabsås som du antingen köper färdig eller gör själv. Och så jalapeños på detta.

Alltså jag dånar.

Det var de stora pizzorna det.

De små har jag gjort som drinktilltugg en gång. Då köpte jag färdig pizzadeg på rulle och stansade ut hjärtformade degbitar med ett pepparkaksmått. Det visade sig vara helt onödigt arbete. Ingen människa kan se att de ser ut som hjärtan.

Men vad gör det?

Nästa gång jag ska göra små så gör jag en stor och skär i småbitar istället. Det liksom lite mer min melodi.

Maki-rulle med kallrökt lax och wasabikräm

Lax och wasabi är två grejer som jag skulle kunna mörda för.

Eller ja, kanske inte mörda.

Men slå någon väldigt hårt i alla fall.

Jag skulle kunna dra till någon lite löst över låret.

Så kan man säga.

Att jag tycker att lax och wasabi är så gott.

Så att jag skulle kunna knuffa någon lite löst för att få ta en tugga av nått som innehåller just lax och wasabi.

Men istället för att ta till våld så åkte jag till ICA och handlade grejer till Coops recept Maki-rulle med kallrökt lax och wasabikräm.

Och så bra det blev sen då.

Jösses.

Lätt som en plätt att sno ihop och helt ljuvligt smarrigt.

Det här kommer att bli min nya paradgrej!

2 nori-ark
300 g kallrökt lax i skivor
200 g cream cheese
1 msk wasabi (fegt, jag tog 2 msk!)
0.5 gurka, i stavar
0.5 dl mandelspån, torrostade
0.5 dl finskuren gräslök

Gör så här

Lägg ut lax i en rektangel stor som två nori-ark på en bit plastfolie. Lägg på nori-arken. Rör ihop färskosten med wasabi och ev lite vatten så den blir bredbar.Täck nori-arket med ett tunt lager wasabiost och lägg ut gurkstavarna längs med ena långsidan. Rulla ihop från långsidan till en rulle med hjälp av plastfilmen. Strö ut mandelspån och gräslök på en skärbräda. Ta bort plasten. Rulla så att detta fäster på rullen. Skär upp i cm-breda skivor.

 

Intet nytt under solen.

Jaha.

2019 minsann.

Fint som kattskit i vällingen.

Jag är mig ganska lik och det hoppas jag på flera sätt att du är också. Men jag hoppas även att vi blir oss lite olika i år. Att allt inte blir en repris av 2018. Jag har nämligen märkt att det lätt kan bli så. Om man inte passar sig jäkligt noga.

Jag vet inte vad jag ska göra för revolutionerande saker i år, som jag inte gjort förut. Men jag vet i alla fall vad jag inte ska göra. Jag ska inte säga ”ja” när hela det som är jag skriker ”neeeej”. Och jag ska inte försöka vara till lags. Mot någon annan än mig själv.

Att försöka vara till lags är ju typ skitdåligt. Att vara vänlig, omtänksam och generös är en sak. Men att vara till lags är något helt annat.

För mig att vara till lags att göra det som jag tror att andra människor förväntar sig. Det vill säga lika enkelt som att få 13 rätt på tipset. Jag gissar. Sätter fingret i luften och försöker känna vart vinden blåser.

Ibland gissar jag rätt. Men allra oftast står jag där med ett enda fjuttigt rätt. Som jag fick in på grund av gissning.

Gör inte alltid det som passar sig och det som kanske förväntas. Gör som du vill. Lita på din egen kompass och blanda randigt med prickigt och rosa med orange. Dels för att det lättar upp men också för att det är snyggt. Det är snyggt att vara lite avig.

Vi behöver bryta av.

Reagera.

Vakna till.

Jag gjorde nått stort på nyårsafton. Jag skaffade mig ett riktigt monster till granatäpple och gjorde i ordning en stor skål med dess röda pärlor.

Jag har aldrig gjort det förut. För det kan minsann skvätta ner i hela köket. Har jag hört.

Jo då.

Det skvätte ner hela köket och mitt fina Leila-förkläde.

Precis som jag befarade.

Men vet du vad? Det gick att torka och tvätta bort.

Kärnorna fyllde en hel skål och jag kan fortfarande frossa i dem. De tycks aldrig ta slut. Jag tror att det är livets sätt att överraska mig. Jag gjorde nått oväntat och livet ger mig en aldrig sinande skål med granatäpplepärlor.

En skittöntig sak för många, men för mig som inte gillar att skvätta ner var det stort.

Och nu vet jag. Att jag inte dör om världen blir lite rödprickig.

Det går bort.

Och det kan till och med vara snyggt.

 

Snart är 2018 slut

2019 ska jag blogga så in i helskotta. Jag behöver det. Världen behöver fler blogginlägg från mig. Det tror jag. Allra ödmjukast.

Men jag vill avsluta det här året på ett bra sätt. Genom att citera en granne jag mötte igår.

Solen sken och vi skulle åka och handla. Grannen hade gått en promenad. Himlen var klarblå och det var lite kallt. När vi pratade om solen öppnade jag min dumma trut och sa nått som jag själv hatar.

– ”Ja, det är bara så typiskt att man ser hur skitiga fönster man har när solen skiner in…”.

Då tittade hon på mig. Rynkade pannan lite och sa trött:

– ”Men varför säger du det nu då? Det har ju inte med nått viktigt att göra över huvud taget!”.

Så sant.

2019 blir de viktiga sakernas år.

Bloggandet t ex.

Mer blogg. Mindre putsande.

Gott Nytt År.

Hoppas att du kikar in här även nästa år.