Om Susanne

Storstadstjej på landet. I svår och långvarig 40-års kris. Funderingar, pyssel, bilder och småprat i en salig röra. Allt inbäddat i ofärgad gelé. Som en aladåb ungefär. Jag är lite av en nybörjare på bloggar. Har haft hemsida i 150 år. Den finns kvar. I fall att.

Smala Sussie

Genom Jaana Fomins konto på Instragram (@jaanafomin) fick jag nys om att det i år är 20 år sen filmen Smala Sussie spelades in. Det är minsann Jaana som jobbat med kostymerna till filmen och detta fick jag nys om när jag lyssnade på poden Fem i Topp.

Johan och Björn hade ju två av huvudrollerna i Smala Sussie, så har man tur när man lyssnar på poden så pratar de lite om filmen och hur det var att spela in den. Det gillar man.

Hur som helst så älskar jag och min man filmen. Vi har sett den 700 gånger och citrerar den minst varje vecka. Det är otroligt sjuk humor men om man inte är känslig för sånt så är den en fröjd. Och karaktärerna liknar liksom inget annat man skådat.

Hur som helst så har vi vänner som har lika sjuk humor som vi och som gillar filmen precis lika mycket. Och när vi hörde om jubileumet bestämde vi oss för att ha lite Smala Sussie-tema på en middag som vi bjöd hit dem på.

Tänkte visa en del av grejerna vi pysslade ihop. För vi gillar pyssel! Kan man göra saker själv är det mycket roligare än att köpa färdigt!

En dörrskylt. En sån har Pölsa på sin ytterdörr. Han har flera skyltar med olika namn och det visas flera i filmen. Men här är en.

En annan grej är ju förstås Smala Sussies tiara eller krona, som hon vann i Miss Motor-tävlingen. Här skulle jag kunna gjort ett mer avancerat diadem med riktiga leksaksbilar, men en smart person i min närhet kom på att man kan använda godisbilar. Det gör på nått sätt diademen ännu roligare.

Långt ifrån perfekta. Men vem behöver perfekt?
Diadem för 10 kr per styck (Dollarstore), lim, några godisbilar och silverfärg från Biltema.

Vi serverade knäckemackor med piller till förrätt, precis som Pölsa gjorde när Erik kom på besök…

Vi serverade Vino Skito (Right from hell) till maten. Men här var det inte många som ville smaka. Vilket var trist när vi blandat ihop så mycket gott.

Till efterrätt bjöd vi på varsin påse med Gott&Blandat. För det får ju polisen Billy Davidsson av Gerd i videobutiken när han gör henne små tjänster.

Ja, lite sådär höll vi på. Vi hade även små påsar med pulver vid matbordet. Men dem vill jag inte visa för de är lite för naturtrogna och jag vill inte att den som kikar in här ska tro att jag sysslar med sånt skit på riktigt. Så att säga.

Vi skrattade oss hesa under kvällen och av värdparet fick vi en kanna i porslin. Liknande den som Smala Sussie behövde använda när hon var hos Sandra på pizzerian.

Nästa år är det 20 år sen filmen hade premiär och då blir det fest igen. Då tror jag nog att varsin Miss Motor-tröja kan få vara på sin plats. Plus att det då är på tiden att folk vågar smaka på min Vino Skito (Right from hell).

Och så vill jag bjuda på ett av mina favoritcitat från filmen. Som ett slags livstips. Från mig till dig. Det är Pölsa som ger Sussie tipset, men det kan få gälla oss alla.

Varsågod.

”Låtsas att du är dum i huvudet, då lämnar folk dig ifred!”

Nytt begär

Fick för mig för ett tag sen att jag skulle köpa mig en penna som går att använda på porslin. Tänkte att det kunde vara kul att köpa vitt porslin på loppis och rita på det. Skriva nått kul citat med snirkliga bokstäver och ge bort till någon som har namnsdag eller till någon som behöver en tallrik med en ritad grävling på.

Ungefär så.

Jag köpte en penna hos Panduro och vita tallrikar hos Erikshjälpen.

Ja och sen hade jag ju en väldigt tydlig bild i huvudet och en bra inställning och så satte jag igång.

Det är ju tur att det går att torka bort med hushållspapper när det blir fel.

Så kan man säga.

För fy bubblan vad svårt det var att göra snyggt.

Det är väldigt halt att skriva på porslin. Alltså jag snackar halt som i noll komma noll motstånd. Pennan glider som bara den. Tar man ett andetag blir handstilen vågig.

Men efter att ha torkat av, diskat, gnidigt och tvättat bort allting ungefär 12 gånger blev jag ändå lite nöjd med min första tallrik. Som hade fått lite mönster på kanten och ett citat i mitten.

Jag väntade utsatt tid och brände sen tallriken i ugnen efter konstens alla regler och jag gick sen omkring och mallade mig. Jag skrattade åt det roliga citatet och fotade tallriken och visade upp för halva världen i både sms och Snapchat.

I ett och ett halvt dygn var jag så himla nöjd, ja tills jag såg att jag hade skrivit fel.

Och då var ju tallriken bränd och man får använda våld, yxa och skrapa om man vill få bort det jag skrivit.

Attans.

Så nu är jag sur och måste köpa fler tallrikar.

Men kanten blev rätt snygg.

Jag tänker göra fler saker och jag tänker handla hem ett laget med muggar och fat och grejer, kanske en blomkruka eller två? Och sen tänker jag fortsätta med detta. För oj så skoj!

Fler grejer kommer att dyka upp i flödet kan man säga.

Hade tänkt köpa fler grejer att rita på redan idag, men här är sån snöstorm att jag inte går ut om jag inte måste.

Jag tänker köpa fler pennor också. Kanske inte nödvändigtvis fler färger, för jag tycker svart penna på vitt porslin är snyggt så det räcker. Men fler tjocklekar kanske vore på sin plats.

Pennan jag köpt kostade 59 kronor och sällan har något för så få pengar gett mig så mycket roligt. Tallrikar och muggar och liknande finns ju att tillgå för väldigt ynkliga summor på våra loppisar. Det är ju så strålande så det är inte klokt.

Jag har en jättekul tallrik som är nybränd och härlig, som jag kan visa er lite senare. Men det blir först när jag har gett bort den.

Söndag

Jag är ingen efterrättsmänniska.

Jag äter gärna efterrätt om det bjuds. Men jag äter hellre förrätt. Jag väljer salt före socker.

Men! Sen kommer vi till rätter som är snygga. Och då kan jag bli såld.

Som när jag hittade efterrätten gjord av gröna kulor hos instagramprofilen @cakebymary.

Jag var ju bara tvungen att testa.

När jag testade detta tänkte jag att det vore kul att testa med andra, liknande godisar. T ex geléhallon. Men den idén fastnade i huvudet och sen blev det inget med det.

Tills @cakebymary gjorde just det. Samma pannacotta fast med geléhallon.

Då var jag ju tvungen.

Gott och kul.

Nu vill jag testa med mjuka lakritsgodisar.

Ha en fin söndag.

Recept från @cakebymary

Geléhallonpannacotta, 6 port.
200 g Geléhallon
5 dl vispgrädde

Geléhallongelé (kan uteslutas)
120 g Geléhallon
1/2 dl vatten

Garnering
vispad grädde
Geléhallon

Häll geléhallon och grädde i kastrull. Värm på medelvärme tills allt godis har smält. Rör om då och då. Häll upp i portionsglas och ställ i kylen minst 3 timmar. Smält godiset till gelén tillsammans med vatten på medelvärme, och häll försiktigt över pannacottan. Ställ i kylen för att stelna. Garnera med vispad grädde och geléhallon.

Ett köp

Jag pratade länge om att köpa en luftfuktare. Vi är torrisar. Särskilt på vintern.

Jag googlade lite och funderade lite och slog sen till när jag hittade den jag tyckte verkade vara bäst.

Och bäst i det här fallet betyder finast.

Jag hade lite oroliga känslor inför köpet för jag tänkte att det kanske blir så fuktigt att tapeterna ramlar ner? Att man får ha paraply? Att håret hänger efter en stund?

Den kom hem efter många om och men. Vad jag menar med det behöver vi inte prata om för nu är den ju här. Men det tog tid. Så kan vi säga.

Jag tänkte att paketet var lite litet.

Och är det litet på utsidan är det ju sällan större på insidan.

Jag vet att jag läste om måtten. Men det var så många centimeter hit och dit så det blev så rörigt i huvudet.

Och den var ju så fin.

Jaa.

Minsann.

Fin är den.

Stor är den inte.

Nog kommer det fukt ur den men någon tapet kommer inte att ramla ner. Det är ett som är säkert.

Och det är ju bra! Man vill ju inte att tapeterna rullar ihop sig och ner sig om man inte önskar just det.

Så. Ja.

Den är otroligt fin.

Pyser ut en deciliter vatten på en arbetsdag.

Den går inte att ladda upp som jag tänkte och fick för mig.

Den måste sitta i ett uttag.

Men den är fin.

Och nog kommer det fukt ur den.

Om än väldigt lite.

Jag har köpt den från The Carebox. Den var på REA.

Och är söt.

Det känns viktigt att poängtera det.

Och det är fredag på den artonde dagen

Jag trodde det skulle vara jobbigt att blogga varje dag i en hel månad. Men ack så fel jag hade. Det är inte ju alls jobbigt. Det är ju bara kul. Det är faktiskt en baggis. Det har helt klart lyft mitt februari 2022. Mitt februari har fått guldkant och jag hoppas att mina inlägg har gjort en liten, liten skillnad även i ditt februari.

Jag sitter inte här i favoritfåtöljen och tror att mina inlägg gör stor skillnad för någon. Men gör de en positiv skillnad ens stort som ett riskorn, så är det tillräckligt bra för mig. Då är jag nöjd.

Det är en solig fredag vi har i våra händer. I alla fall vi som bor på min gata i stan. Jag önskar dig så mycket sol som du själv önskar och det fredagsmys som du själv vill ha och behöver. För min del behöver jag På spåret, nya Beck-filmen, en inplanerad FaceTime-träff i morgon kväll och Mello. Och så behöver jag sovmorgon som grädde på moset. Löken på laxen blir en efterrätt som jag ska göra i morgon. Räkna med att den kommer att dyka upp i en blogg nära dig snart. Om den blir bra. Höll jag på att säga. Den får dyka upp här hur eller hur. Dålig som bra. Lyckad som misslyckad. Här är man inte portad bara för att man blev ful eller smakar illa. I min blogg är bara dumhuvuden portade. Men några såna har jag inga här. Det är det som är så bra med min blogg.

En gång för massa år sen fick jag ett surt mail från en besökare. Hon sa att jag var så ytlig och att jag bara skrev om läppstift och sånt. Av den anledningen måste jag upprätthålla mitt rykte och min heder och prata lite om läppstift ibland. Som idag t ex. Idag vill jag vara ytlig och visa dig mina bästa läppstift för stunden. Men alla goda ting är ju tre (Är det verkligen så?) och mitt tredje favorit-stift har fått fötter och är försvunnet. Men det kan jag återkomma till en annan dag när jag vill upprätthålla min ytlighet.

Dagens favoriter är följande:

Bourjois Rouge Fabuleux Lipstick.
Ett läppstift som en tjej som jobbade på Åhléns i Karlskrona gav mig när jag frågade henne om ett läppstift som borde passa mig. Hon hade så rätt och jag har köpt flera likadana sen dess. Detta är verkligen en favorit. Ett krämigt läppstift som sitter länge. Kanske inte hela dagen men det finns det ju fasen inget som gör. Det kan man ju bara sluta drömma om.
Jag har köpt färg nummer 04. Supernöjd.

Clinique Pop Lipcolor + Primer
Här gjorde jag en chansning en gång och köpte detta för att det var REA. Det har jag inte ångrat en sekund. Ett väldigt krämigt läppstift som funkar lite som ett cerat. Sitter verkligen inte hela dagen men man kan inte få allt. Man får mjuka läppar och en fin färg, det räcker gott ibland. Kommer absolut att köpa ett nytt när det här tar slut.
Jag har färg nummer 23 – Blush Pop.

Ja och i övrigt har jag fått stora problem att handskas med. För förra helgen bestämde jag mig för att heja på Tone Sekelius och hennes låt My Way genom hela Mellot. Oavsett vilka andra låtar som skulle dyka upp. För ingen låt skulle kunna slå den. Så tänkte jag förra lördagen. Ja eller tills igår faktiskt. Det vill säga nästan en hel vecka. För igår hände det nämligen sig så att jag råkade höra en minut av Bagges låt Bigger than the universe. Som han ska presentera oss i morgon. Och då rasade allt samman. För är inte det en toppenlåt så säg.

Så nu vet jag inte vilket ben jag ska stå på längre. Och jag som alltid måste veta vem eller vilka jag hejar på. Jag är inte den som kan se På spåret och tänka att det inte spelar mig någon roll vilka som vinner. Och de reglerna gäller vad jag än ser. Så som i Mello så ock på jorden. Om man säger så.

Men förutom det så blir det en bra helg. Även om jag tack vare Bagge kommer att leva i en enorm ovisshet och förvirring.

Ha det fint. Så hörs vi imorgon igen.

Tack för idag.

Ljugpotta

Det har kommit till min kännedom att jag har sysslat med ljug. Jag har tydligen dragit en så kallad rövare.

Igår skrev jag att det är snyggt när man mortlar kryddpeppar. Och så visade jag den här bilden i samband med att jag skröt över min egen förträfflighet när det kommer till kroppkakor.

Bilden hittade jag på vår löstagbara (jo så heter det) externa hårddisk. Bilden låg ihop med ett gäng bilder på kroppkakor.

Jag tänkte lite att det där är ju väldigt likt min systers hand.

Sen skrattade jag lite inombord och tänkte på när vi lekte med den där appen som kan byta ansikten på två personer som man fotar. För när jag och syrran gjorde det en gång så trodde vi att det var fel på appen. Tills vi kom på att vi är så lika i ansiktet att appen visst hade bytt men det gick knappt att se. Vi såg det på läppstiftet typ.

Hur som helst så kom det ett sms igår kväll där jag fick frågan om just handstöld. Och där sanningshalten i gårdagens inlägg ifrågasattes. Ja, min trovärdighet togs upp och diskuterades också. Så pass allvarligt blev det.

Och mycket riktigt. Det fanns tydliga bevis på att jag är en ljugpotta.

Bilden togs för elva år sen och föreställer min systers hand som mortlar lakritsgodis.

Joråsatte.

Här sitter jag nu med en lång, lång näsa.

Men skäms gör jag inte.

Och det är ju lite skrämmande.

Paradrätt

Har du någon paradrätt? Har du ett sånt där ess i tröjärmen* som du kan dra när allt annat känns omöjligt?

Jag känner många som har paradrätter, eller ess. En nära vän har till exempel sin tomatsoppa och sin gubbröra. Även om det kanske inte är de rätterna hon själv skulle nämna om jag frågade henne. Kanske är min egen paradrätt inte samma paradrätt som mina gäster skulle säga att jag har.

Men nu är det min blogg och härmed bestämmer jag att jag får avgöra både vilken som är min egen paradrätt och vilken som är andras.

Min egen paradrätt är kroppkakor. Av kokt potatis.

Nu är ju inte kroppkakor av kokt potatis en snygg rätt. Men allt behöver inte vara så snyggt hela tiden. Det kan vara gott istället. Eller det kan vara gott bara. Eller det kan ju vara båda. Förstås.

En snygg variant av kroppkakor är den vegetariska varianten med svamp och äpple.

Och att mortla hel kryddpeppar är rätt snyggt.

Mitt recept på kroppkakor av kokt potatis är väldigt enkelt.

1 kilo skalad, kokt, mjölig potatis
1 ägg
2,5-3 dl vetemjöl
salt

Det som är i:
Lagom mycket tärnat rimmat fläsk (200 g?)
1 stor gul lök, hackad
1 liten påse kryddpeppar
salt

Ja, och så kokar jag potatisen, mosar den med en sån potatismosare (potatispress kan man kalla en sån tror jag) och blandar ihop med ägg, mjöl och salt.
Sen steker jag det tärnade fläsket ihop med kryddpeppar och hackad lök.

När degen är tillräckligt sval för att kunna delas upp så delar jag den i 12 delar och fyller varje del med fläsk och lök.

Jag stoppar dem sen i sjudande vatten, låter dem flyta upp och när de flyter sådär fint och trevligt så låter jag dem sjudas i fem minuter.

Sen jäklar, då äter jag.

Vill man göra vegetariska kroppkakor med brynt hasselnötssmör så hittar man det receptet här.

Ja, det var väl det om det tänker jag.

Nu vill jag veta vilken rätt som är din paradrätt. Är det för jobbigt att svara här kan du gärna svara på Insta istället. Här är det så många fält som ska fyllas i och sånt. Man blir ju lite trött.

*Många har tröja, få har rock tänkte jag.

Att ta sig för

Jag tycker att det är lite svårt att ta sig för något just nu. Jag vet inte vad det beror på. Det känns som att när jag har nått kul på gång som ska göras eller som jag ska få vara med om så blir det ändå inställt.

Jag har blivit lite passiv och vet inte riktigt vad det beror på. Kanske har pandemin slagit undan benen för oss lite för mycket och det tar kanske sin lilla tid att resa sig? Men ett litet pyssel kunde jag ju ändå prestera. Eller ett litet bak. Eller nått annat lite lagom?

När jag pratar med folk runt omkring så verkar det som att många tittar väldigt mycket på TV. Det gör jag också, men jag börjar tröttna. Och det är väl ett tecken på att jag börjar vakna till liv igen.

I helgen som kommer skulle vi ha haft VM i pyssel hemma hos mig. Men det ställdes in. Du kan ju själv räkna ut varför. Det beror inte på vädret om man säger så.

Jag tänker att jag kanske kan pyssla lite själv och funderar på vad.

På en hemsida jag hade för massor med år sen hade jag en sida där jag samlade allt jag ville pyssla med i framtiden. En to do-lista typ. En sån borde jag göra mig.

Jag vill måla på porslin. Eller snarare rita. Rita fina mönster och skriva nått kul i mitten. Och sen vill jag ge bort de där tallrikarna eller den där muggen till någon som behöver porslin med ett meddelande från mig på.

Jag har ärvt en lampfot som är lite speciell och till den skulle jag vilja göra en fot. Ja, själva halsen på lampfoten vill jag behålla, men själva golvklumpen vill jag göra om och göra av cement. If you know what I mean.

Jag vill virka en väska av mormorsrutor. Har sett så fina på nätet. Perfekt att använda restgarner till. Problemet är bara att de restgarner som jag har inte skulle bli någon fin väska. Inte som jag tänker i mitt huvud i alla fall.

Jag skulle även kunna tänka mig att pyssla med mat. Göra avancerad sushi. Göra skitgoda fisktacos. Fixa plankstekar med perfekt spritsat potatismos. Laga kåldolmar.

Jag blev inspirerad härom dagen när jag fick ett handskrivet brev i brevlådan. Jag skulle vilja skriva några brev men har inget brevpapper. Men hellre ett brev på ett fult papper än inget brev alls va? Eller hur är det nu igen?

Jag längtar tills våren har kommit lite närmare för då ska jag plantera om mina palettblad. Just nu har de bara en enda uppgift och det är att överleva tills våren kommer. Sen ska de få se på grejer. Då ska de får ny jord och få bli sticklingar och få åka på spa.

Själv var jag på spa igår. Vid köksbordet. För jag fick sushi till middag. Det är spa för själ och mage vill jag lova.

En bra grej med gårdagens sushi var att det inte var rostad lök på den. Jag har märkt att man kan få rostad lök på sin sushi ibland. För mig är det lika märkligt som kaviar på korv.

Idag är det tisdag. Jag citerar en kompis. ”Tisdagar är bajs rakt av”.

Amen.

Vem är du?

Vem är du? Är du den som går all in hela tiden när du kan eller är du den som håller dig till de vanliga rutinerna alla dagar så att det sen inte ska bli så svårt att hantera verkligheten när den kommer?

Är du den som går upp samma tid varje morgon, även när du är ledig, för att det inte ska bli så jobbigt att gå upp den tiden när du väl behöver det?

Är du den som sover till 14.45 varje söndag för att passa på att njuta av sovmorgon när du kan?

Är du den som sista veckan på semestern försöker ställa in mat- och sovklockan igen för att vänja dig, eller kör du 100% på känsla in i det sista och går till jobbet mer död än levande första dagen för att du lyckades få ihop en halvtimmes sömn natten till måndag?

Vem jag är i den här soppan vet jag inte riktigt. Jag vill vara den som går till jobbet som ett vrak efter semestern. För jag anser att sista dagen på semestern är ju semester den också. Semestern tar ju inte slut förrän den är slut. Och den sista dagen på semestern är ju lika mycket semester som den första. I alla fall i teorin.

Men jag förbereder mig ändå. Om inte annat så mentalt. Min mentala klocka börjar kalibreras när det närmar sig. Så kan man säga. Men man kan också säga att jag är värdelös på att njuta in i det sista. Jag är alltid väl medveten om var jag befinner mig i semesterflödet till exempel. Det är inte så att jag i vecka 3 av 4 tänker att jag inte vet hur länge det gått och hur långt det är kvar. Det har jag koll på. På minuten.

Men nu börjar ju en ny vecka och idag ska vi fira alla hjärtan vi har omkring oss. Jag ska göra det genom att äta sushi ihop med ett stort hjärta i mitt liv. Det är precis vad jag önskar mig idag. Gärna med inslag av värmeljus i kopp och mysbralla.

Ny vecka betyder nya podavsnitt och här ger jag dig ett avsnitt om dagen fram till fredag.

Glad start på veckan.

Måndag – Skäringer & Nessvold
Tisdag – Fem i Topp
Onsdag – Kompaniet
Torsdag – Ursäkta
Fredag – Uggla & Ugglas podcast

Nej men vet du vad

Hur jag än tänker så kan jag inte komma på nått att skriva om idag. Jag har ju vilodag och det tycker jag att du också ska ha.

Om du vill förstås.

Det enda jag kan tänka på just nu är att jag undrar varför vi inte äter gubbröra oftare. Och ju mer jag tänker på det ju mer förstår jag att jag måste äta det idag. Även fast jag åt en rejäl laddning av just det senast igår.

Men vem bryr sig.

Man äter väl vad man vill.

Det är ju ett fritt land vi lever i.

Och så vidare.

Men först måste jag vila mig.