Tjugo år – festens sista dag

Tack snälla du som följt festen sen starten i lördags och hej kära, kära du som kom in här nu. Festen ligger här nedanför i bloggen om man lite baklänges vill ta sig igenom den och se vad som hänt sen starten.

Välkommen hit.

Något jag inte pratat om så mycket på kalaset är mat och bak. Men jag vill nu bjuda på några fabboriter.

(Du som hängt med länge minns kanske att jag skrev fabboriter… eller fabbos en period. Nu kom jag på det gamla uttrycket igen. Nu ska jag stanna i det uttrycket. Aldrig mer säga favoriter. Varför skulle jag säga det förresten? Det heter ju inte ens så.)

Mitt allra bästaste recept som jag äger och har är receptet på drömmar. Jag provade mig fram genom många recept innan jag slutligen hittade det bästa. Mina bästa, bästa drömmar. Och min fabbo bland småkakor.

Ett av mina mest besökta inlägga här i bloggen (förutom det om de virkade armbanden) är det om de hemgjorda ostbågarna… Något jag gjort en gång men ständigt drömmer om att göra igen. Jag borde ta mig samman och komma till skott.

… för att inte tala om den heeelt perfekta pizzasalladen. Det receptet hittar folk varje dag. Sanslöst roligt. Vissa månader har detta receptet hittats av tusen personer. Och det är mycket för att vara ett gammalt inlägg i min blogg. Det kan du skriva upp.

Själv älskar jag mitt recept på potatisgnocchis

.. och smörgåstårtan med kyckling

Ett pyssel som får väldigt många gett ett besök är det om Granny Dreamcatchern… Och själva den på bilden, den hänger i Norrland nu för tiden. Där trivs den och mår och frodas.

Poppis är även inlägget om det om smälta armband, och duk-väskan

Jag fick ett meddelande härom dagen från en vän som sa att hon har som ett slags partytrick att berätta om en kompis till henne som en gång virkade sushi. För din skull Anna, och för att du ska kunna utöka tricket och till och med visa bild, kommer här en bild. Och för att de andra på alla framtida partyn ska fatta att du snackar sanning. Nu får du en bild. Att visa. På sushin. Som jag gav bort till min kompis Alva ungefär 2009.

Ja, sushin gav jag bort alltså. Inte bilden. Man ger inte en bild på sushi i present. Det vore väl märkligt?

Eller var det just det jag gjort nu? Gav bort en bild i present till min partytricks-kompis?

Måste alla frågor vara så svåra att besvara hela tiden?

Men det var inte tjejen i filmen som skrev brevet. Däremot var det tjejen med partytricket som fick drömfångaren.

Ja, det är så rörigt allting. Man vet inte om man har huvudet fram och fötterna bak längre ens.

Ett annat litet gulligt meddelande kom från en kär nätvän i Gävle. Hon kommer ihåg att det fanns ett litet djur i bur i gnuffishuset. Och det är ju fint att någon minns. Så därför kommer det här. Djuret. Still going strong. Pigg som en mört och frisk som en nötkärna.

Och det fanns fler djur i gnuffishuset. Fiskar till exempel.

Det där i går då, hur var det med det egentligen. Det där om att jag är ytlig. Att någon tyckte det. Joråsatte. Det var för att hen tyckte att jag bara skrev om läppstift. Den personen hade nog missat ett och annat, för enbart om läppstift skriver jag inte. Men visst. Här kommer ett tips. Så att personen får vatten på sin kvarn. Det vill man ju att den ska få. Så att den slipper gå torr.

Jag har faktiskt också ett litet partytrick. Det handlar inte om någon som har virkat, det handlar om en kommentar jag fick en gång. Jag berättade för några kollegor att jag hade gjort egen haloumi. Då frågade en kollega med huvudet under armen, ”Va? Har du gjort haloumi? Bor inte du i lägenhet?”. När jag vill göra mig rolig på en fest berättar jag om den kommentaren.

Joråsatte. Man har spis även i lägenheter nu för tiden. Det har blivit så modernt.

Hur stavas förresten halloumi/haloumi? Jag får väl fråga henne med huvudet i armhålan kanske. Hon verkar ju ha koll på saker.

Jag vill verkligen, från hela mitt hjärta, tacka dig som följt mig under alla 20 år. Men även dig som just hittat hit. Och självklart även dig som kikar in då och då. Eller bara då. Och lite ibland. Att hänga på nätet har gett mig så mycket kul och vissa saker hänger kvar och stannar för all evighet. Nya vänner, gamla vänner, meddelanden som poppar upp när jag minst anar, från någon som bor på ett hotellrum, någon som virkat ett armband, någon som sett någon på Konsum som verkar ha örhängen som jag har gjort. Allt detta är så ofantligt roligt att det liknar ingenting.

Jag har minst sagt fått en nytändning och jag vill skriva mer och jag vill visa dig mer saker. Jag vill skriva en ny julkalender och jag vill ordna en nätfest när jag fyller år i sommar.

Julkalendern har jag redan börjat fundera på och fyller år gör jag av bara farten. Det behöver jag inte fundera så mycket över.

Jag saknar hemsidegrejen och jag saknar ritandet. Jag har inte längre något program att rita i för det jag hade passar inte i nya datorn. Och någon hemsideutrymme har jag inte. Och koder kan jag inte skriva alls. Kanske kan syrran? Hon som skrev från början. Borde kanske fråga. Jag kan börja om från början liksom. Där allt startade.

”Vad som har varit är vad som kommer att vara,
och vad som har hänt är vad som kommer att hända;
intet nytt sker under solen.”

Predikaren 1:9

Tack. Igen. Och är det något du tycker att jag missat att visa eller berätta så hör av dig. Så ska vi se vad jag kan gräva fram.

susanne.undersolen(SNABEL-A)gmail.com

@plateofcupcakes

Sa jag tack?

Nej men åh! Kom tillbaka! Gå inte riktigt än. Stanna en minut till! Jag måste ju skriva om årets Blossa! Det har jag ju gjort flera gånger förut. För sjutton. Gubbar.

Och inte har jag smakat på den i år ännu inte. Men den smakar visst grönt te och mynta. Och det känns ju spännande. Och flaskan är ju snygg som stryk. Även om den inte riktigt slår dalahästen.

2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017

Och just det. Sa jag tack?

Tjugo år – hotellrummen

Min 20-års fest fortsätter i dundrande fart och idag har vi kommit till ett kapitel som handlar om hotellrummen. Jag har en liten skara besökare som älskar när jag visar upp hotellrum jag bott på. Jag vet inte hur det började och det har blivit lite tunt med inlägg den senaste tiden, men jag vet att det finns några som uppskattar detta väldigt. Och det finns några som kommer hit för att hitta tips och inspiration.

Så roligt.

Det hotellet jag får mest kommentarer om är nog Kosta Boda Art Hotell. Vi kallar hotellet för vårt torp och vi åker dit så ofta vi kan. Kan man säga. Flest gånger har vi bott i Ulricas rum, men även flera gånger hos Åsa, Kjell, Göran och de andra. En enda gång har vi fått bo hos Bertil. Det har jag inte bloggat om av någon anledning, men här är rum 253. I Bertils korridor.

Ett roligt rum vi bodde på en gång var på Elite Stora hotellet i Linköping. Det kan man läsa om här.

Ett favorithotell alla kategorier är Clarion Collection i Karlskrona. Där har vi varit flera gånger. Alltid lika trevligt och fint.

I Tällberg ligger mysiga Dalecarlia. Dit längtar jag varenda dag. Vi har bara varit där en enda gång, men det finns ju kvar. Bara att sticka dit. 🙂

Andra hotell jag gärna besöker igen är Granen i Åre… Och gärna Hooks herrgårdClarion Hotel Winn i Gävle… Packhuset i Kalmar… Hotell Kristina i Sigtuna… Clarion i Visby… IKEA-hotellet i Älmhult… (Länkarna går till mina inlägg om ställena, inte till ställena i sig.)

I en helt egen kategori och division finns även Onkel Enkel på Österlen. De har bytt ägare sen vi var där, men vi har hört från säker källa att det är trevligt där nu också. När vi var där hette ägarna Bosse och Lena och de blev fina bekanta som vi fortfarande hör av ibland. Väldigt roligt. Hos Onkel Enkel var vi många gånger. En, två, tre, fyra… Minst!

Onkel Enkels egen hemsida hittar du här.

Flera av mina hotellinlägg har lett till att mina bloggläsare åkt till de hotellen jag skrivit om och sen skickat hälsning därifrån. Det är alltid lika kul och jag blir så glad när jag kunnat tipsa om något som sen gjort någon annan glad. Bästa grejen.

Eftersom jag älskar att semestra i Sverige så håller jag mig till de svenska hotellrummen. Även om jag visat upp San Fransisco och New York här i bloggen också. NY kan man läsa om i flera inlägg i maj 2011. Och i maj 2012. San Fransisco kan man läsa om här.

Av någon anledning känns inlägg om hotellrum lite ytliga. Därför håller jag det här avsnittet av festen lite kort. Och återkommer istället i morgon med en lite rejälare festavslutning. Önskar lite att jag kunde ha festen på rum 403 på Clarion Collection Hotell Wellington. För då kunde vi fira på den fina balkongen. Med en utsikt som får mig att tänka på julkalendrar. Vilket även rummet på Hotell Hellsten fick mig att tänka på.

Utsikt från vår balkong på Clarion Collection Hotell Wellington.

Tack för att du besökt festen på dess 5:e dag. Imorgon blir det festdag nummer 6. Vilket blir avslutet för festen men början på nästa 20 år.

Rummet i San Fransisco…

Och en sak till. Kom jag på. Att efter 20 år på nätet har jag bara råkat ut för en enda dum kommentar. Ja, om man räknar bort de som tyckt att jag varit snål som inte skänkt saker, inte delat med mig av alla mönster och så vidare. Men såna räknar vi inte. Men jag har fått en enda trist kommentar kring min person. Och då var det liksom så att det var en person som hörde av sig och sa att hen tyckte att jag var ytlig.

Om detta brydde jag mig exakt noll. Eftersom jag är så långt ifrån ytlig man kan komma.

Men det kan man ju ändå tycka olika om förstås.

Men ändå.

Ytlig.

Ha!

För att visa min allra oytligaste sida (?) bjuder jag här på fika. Varsågod och ta för dig. För fikabjudningar är inte ytliga alls. Det vet man ju.

Och tack för idag.

Vetebullar med hallon och vaniljkräm… Och här ett recept.
Key lime pie
Påskiga cupcakes
En liten gräddtårta

Tjugo år – allt det där pysslet

På den här fjärde dagen av 20-årsfirandet tänkte jag prata om pysslet. Allt det där jag pysslat och visat upp och sålt och lottat ut och skänkt och slängt och varit stolt över och skämts över.

Jag har haft ett gäng olika nätshopar. Egna lådor och ihop med andra. Bland annat ihop med en syster. Vi kallade oss Systrarna Sockiplast och hade alldeles för mycket pysslade grejer för vårt eget bästa. Så vi sålde grejerna för väldigt billiga penningar. Detta var väl omkring 2005 skulle jag tro.

Vi virkade sminkväskor, pärlade örhängen, sydde fodral och pysslade ringar på löpande band.

När syrran inte längre var lika intresserad av att driva shop som jag, så öppnade jag min egen shop. Som hette oransch. Där krängde jag billiga pysselgrejer en ganska lång period.

En sida i shopen hette Nöjda kunder. På den sidan kunde de som ville visa upp saker de köpt av mig. Så länkade jag till deras hemsidor och så vann vi alla nya besökare på det viset. Det var så himla trevligt på den här tiden, med allt länkande hit och dit. Bjussigt liksom.

De virkade armbanden gjorde jag ett mönster till och la upp här på sidan. Det är det populäraste inlägget här i min blogg. Det får dagligen besök av människor som hittar dit. Otroligt roligt.

En annan sak jag bjudit på instruktioner till är de pärlade ringarna. Roliga ringar som tar en evighet att göra men är sanslöst roliga att bära. Nu hittar jag inte längre instruktionerna, men såhär såg de ut i alla fall…

Ibland har jag visat upp projekt i omgångar. Under projektets gång. En favorit för mig är julkrubban. Den har en egen historia här i bloggen.

Julbollarna som föreställer Jesus och hans gäng, har mest haft ett liv på mitt Instakonto (@plateofcupcakes) men även visats här i bloggen vill jag tro…

Alla 300 sjalar jag virkat är ju också en följetång i sig…

Man kan hitta alla sjalar i arkivet här i bloggen om man klickar på Virkat i menyn.

Och som jag sa häromdagen, på någon av de andra festdagarna, så hade ju de stickade muffinsarna en egen sida och shop. Eftersom de vid ett tillfälle råkade ha blivit över 100 stycken. Jag önskar för allt i världen att jag har mönster kvar till dessa muffinsar. Men de kan ha försvunnit i branden. Det är högst troligt.

Av allt jag gjort och allt jag sålt så finns det några få saker jag är oerhört stolt över. Julkrubban jag visade nyss är en stor favorit. Jag är glad varje jul jag får ta fram den.

Men jag minns även en väska jag stickade för hundra år sen…

… en lucia/tärna jag virkade och skickade till Amerikat…

… och så familjen höst

På mitt Insta frågade jag häromdagen om det finns någon som vill visa något ni fått eller köpt av mig. Det har kommit så många bilder att jag är helt överväldigad. Här kommer några av bilderna och små förklaringar till det ena och andra.

Två små lirare som nu hunnit bli stora. Gulliga Joel och Ebba. Här med sina ”pjommare” som de kallade dem.

Virkade vänliga pistoler som en del barn använt som hårfönar har jag hört.

Virkade tanter som man kunde ha som kompisar i handväskan eller på sitt kontor. Här är det Annas tanter. Alla hade namn och en beskrivning. Vad just dessa hette kan jag tyvärr inte hitta…
Barbro är en tjej jag virkade till en kompis som ett tag reste väldigt mycket inom jobbet. Hon fick följa med på resor hit och dit och jag fick hälsningar från henne både då och då. När jag fick bilderna på Barbro härom dagen fick jag veta hur hon har det nu för tiden.
”Hon fick flytta hem för att min förra kontorsgranne hade en dragspelande tomte som hette Gösta. Och Gösta klarade inte av Barbros svärande och skränande. Dessutom är hon svår på både spriten och män, Gösta var en fin och känslig man!”.
Här kan man läsa mer om Barbro.
Glasunderlägg som jag gett bort till en kompis och nu fick en bild på…
Här kan man hitta mönstret om man vill virka egna.
En mycket välanvänd (fint!) sladdhållare jag glömt att jag gjort, kom till mig i ett sms i helgen. Så fint att den används än.
Här kan man läsa mer om sladdhållaren.
Rosa sjalar… Som används i norr. Så fint.
Bakelser som lever och frodas i norr. I samma hus som sjalarna och ”pjommarna”… 🙂

Igår fick jag en bild från som dm på Insta. Av en tjej som köpt en virkad tjej från mig. Det måste ha varit omkring 2009. Alltså minst 11 år sen. Och nu sitter den lilla virkade tjejen någonstans, still going strong, med en medalj runt halsen.

Hon har blivit så ompysslad genom åren att ögonen blivit slitna. Hon måste ha haft väldigt mycket fint och roligt att titta på. Som slitit ut ögonen så vida pass.

Såhär såg hon ut när hon flyttade hemifrån. Omkring 2009.

Tack alla som skickat bilder på mina pysslade grejer. Det har rasslat till i mobilen både nu och då i helgen och det är så roligt att sakerna finns kvar. Och till och med används. Tack!

Och tack snälla du för att du besökt min fjärde kalasdag. Som tack eller vickning bjuder jag här på lussebullar och ett äpple.

Hoppas att du haft roligt på festen. Men den är inte slut än.

Häng med. I morgon kommer fortsättningen.

Som avslutning idag bjuder jag på några bilder på sånt jag gjort som jag gillar…

Leksakspengar till en liten Maja som fick en kassaapparat i födelsedagspresent. Klart bruden måste få stålar också.
Strutar av glassrån och fyllda med godis. Gavs bort till gäster vid en middagsbjudning till påsk.
Man kan läsa om strutarna här.
Skrivböcker jag sytt ihop själv. Roliga att göra och otroligt smarta och bra att ha. Fin present att ge bort också tänker jag.
Man kan läsa här hur man gör dem.
Flera jular, kanske tre stycken, har jag gjort julkalendrar av tändsticksaskar och gett bort i present. Otroligt uppskattat och kul.
Här kan man läsa mer. Och även här.
Det har pysslats så många cupcakes av mig att det inte är klokt. Det var verkligen favoriten ett tag. Av alla slag. Här är en sydd variant. Mönster från boken Tildas julehus (Tone Finnanger).
Sydde miljarder såna här kaniner. De heter Mini Moopys. Du kan läsa om dem hos Craft and Creativity.

Tack igen. Hjärtigt tack.

Tjugo år – grafiken

Välkommen till den tredje dagen av mitt 20-årsfirande. För dig som kom in direkt till tredje dagen vill jag säga välkommen. Och för dig som är här för tredje festdagen i rad vill jag säga skit också vad roligt. Rent ut sagt.

Till min allra första hemsida, Under solen, gjorde jag grafiken själv. Det var en banner och en länknapp. Bannern har jag inte kvar, men länkknappen såg ut såhär. Precis som jag visade på första kalasdagen.

Att skriva har alltid varit det viktigaste, men ritandet har kommit på andra plats från och med första dagen.

Det började med små bilder för att pynta sidan och till slut ritade jag så mycket att jag sålde min grafik. Både som grafik sparade som filer och som tryckta papperbilder. De ritade bilderna som var filer kunde vara bakgrunder till hemsidor, länkknappar, pynt och roliga små animerade pyttegrejer.

Bilderna kunde föreställa mig själv, eller helt andra grejer.

Men roligast av allt var alltid pixelgrafiken. Att rita pixel för pixel, zooma in och zooma ut, var så otroligt roligt att jag kunde fastna i timmar.

Jag vet inte hur detta blir i en blogg och jag vet inte hur det kommer att se ut i mobil eller på platta, men här visar jag i alla fall några gamla favoriter.

Jag gjorde även små fönster. Till dessa kunde den som ville få ett script till sin hemsida. La man det scriptet någonstans på sin sida dök fönstret upp och sen ändrade jag bilden då och då. Då ändrades bilden på allas sidor där fönstret låg. Detta blev omåttligt poppis. Så kul! Och jag ritade fönster och skrev script så att fingrarna blödde.

Det kunde även vara små fönster med budskap. Och jag tänkte ofta att de som lånade mina fönsterscript var modiga. De visste ju aldrig vad som skulle dyka upp i fönstret. Haha. Men jag hade bara fina grejer där. För jag är en rätt fin grej själv. Nämligen.

Men förstås, den mesta grafiken gjorde jag ju till min hemsida. Till själva layouten. Och även om, som jag skrev förut, skrivandet alltid var det viktigaste, så kom grafiken på en riktigt maffig andraplats.

Och så gnuffishuset förstås. Men där kan jag ju inte visa så mycket, som jag skrev i det första kalasinlägget.

Det hände att någon beställde en bild till sin hemsida. Men det hände sig även, helt fantastiskt och märkvärdigt, att någon beställde en bild till sitt bröllopshäfte. Och detta ledde sen till en vänskap mellan mig, min man och brudparet, som varat i alla år.

Fint.

Tack kära du som kommit hit idag för att fira min 20-års dag på nätet på kalasets tredje dag. Välkommen tillbaka i morgon. Då handlar kalaset om något annat. Kanske pyssel.

Tjugo år – Julkalendrarna

Hoppas att du inte är allt för sliten efter feststarten igår. För här kommer ett skepp lastat med mer gamla grejer. Här har det rotats och här ska gamla grejer få se dagens ljus.

När det brann i vårt förråd försvann en hel del grejer som jag sparat från mina hemsidor. Och tyvärr verkar det som att den del grejer var just mina julkalendrar. När jag började rota på vår hårddisk hittade jag spår av kalendrar jag inte ens minns att jag skrivit.

Men jag ska försöka ta dem i ordning här. Och jag visar gärna det jag hittar, även om bilderna är små och ibland märkliga.

Min allra första julkalender skrev jag 2001. Den hette Vera i Väcklingaryd och handlade om en dam som sökte efter kärleken genom en kontaktannons. Jag minns inte mer än såhär tyvärr. Men jag minns att hon fann kärleken till slut. Såklart. Det var ju jag som skrev den, och jag kräver lyckliga slut.

Året efter, 2002 drömde jag om att skriva ett pocketbok. Istället skrev jag en julkalender och gjorde layouten som en pocket. Otroligt kul med själva layouten. Vad kalendern handlade om minns jag inte över huvud taget. Men den hette Läppstift och julgranskulor.

2003. Julkalendern det här året hette Sebastian & Klara och handlade om ett par som bodde i samma hus och där den ena var helt kär i den andra i smyg. Några svängar till tvättstugan och lite annat gjorde att historien till slut slutade lyckligt. Tur för Klara, för hennes andra kille var ingen höjdare. Tydligen.

Det handlade egentligen inte om två gosedjurselefanter, men det var de som fick vara med på bilderna i luckorna.

Här verkar det som att jag tröttnade på att skriva julkalendrar ett tag. Jag pysslade ihop med julkalender 2007 men det var ingen skriven historia. Det var mer som en julkalender med luckor i vilka det fanns julpyssel, tävlingar, pyssel, recept, jul, julmusik och annat mysigt.

2008 kom jag igen, ihop med min syster och min kompis Mats. Då skrev vi tillsammans, några avsnitt var, kalender JK2LAX8. Såhär beskrev vi om den:

”Den här julkalendern handlar om människorna som bor i höghuset bakom kiosken. Det där gråa och lite trista du vet. Precis där bredvid busshållplatsen. Just det huset!

Du kommer att få möta alla människorna som bor där och följa dem i deras vardag och fest. Jag menar, vem har inte alltid undrat vem som bor på tredje våningen där med de röda gardinerna? Där där det aldrig finns en adventsljusstake eller ens en blomkruka? Och är inte du också lite nyfiken på vad det är för en lapp som hänger nere i porten? Vad står det på den? Och hur firar man jul i det här huset? Och vem är det som aldrig tar bort luddet ur torktumlaren?”

2008 års kalender var superkul att göra, mycket på grund av grafiken. Det minns jag verkligen. Minns att jag älskade huset och busshållplatsen.

Vi, jag, syrran och Mats måste tyckt det var sanslöst roligt att skriva kalendrar. För året efter gjorde vi det igen. Och den döpte vi till JK2LAX9. Fantasifullt.

Den här julkalendern handlar om människorna som bor i höghuset ett stenkast från bensinmacken. Ett högst ordinärt höghus med passande nog 24 lägenheter. Och en tvättstuga och en lite läskig hiss med gallergrind. Och allt sånt. Och en massa härliga och kanske till och med ohärliga personer. Vi får följa dem när går till jobbet, när de lever sina (o)vanliga liv och när de väntar på julen. Precis som vi själva har det.

En dokusåpa så god som någon.

Den här julkalender gav vi bort i present till en kompis. Vi läste in valda avsnitt och brände ner på skiva minns jag. Jag minns inte om jag läste alla avsnitten själv eller om vi läste våra egna, men så roligt det var. Då föddes min dröm om att få läsa in ljudböcker.

En dröm jag 11 år senare (det vill säga nu) inte lyft ett finger för att försöka förverkliga.

Dåligt av mig!

Julkalendern JK2LAX9 finns att läsa här i bloggen. Här heter den dock Julkalender 2011. För då sändes JK2LAX9 i repris kan man säga.

Och varje år när det blir höst så drömmer jag om att skriva en kalender igen. Jag har inte gjort det sen 2009 och jag ångrar varje år när december börjar att jag inte gjort det.

Kanske till nästa år. Det är ju ändå ett år kvar tills dess. Lite drygt.

Den ska inte handla om Corona. Det kan jag lova. Tvi vale säger jag åt Corona

Tack för nu. Tack för den här festen. Och låt oss fortsätta i morgon. Då tror jag vi ska prata om grafik.

Grattis på 20-årsdagen. Till mig och till dig.

Jaha. Då kom då den här dagen till slut. Dagen idag som är exakt 20 år efter 24 oktober 2000.

Den 24 oktober 2000 satte jag mina första egna spår på det så kallade nätet. Och sen dess har jag vräkt ut mig här i mitt egna hörn. Vräkt ut det ena och det andra. Mest det andra kanske, men även mycket av det ena.

Här ska firas. På behörigt avstånd och med så mycket chips med dipp du själv vill, kräver och behöver. Och vill du ha läsk får du det och vill du ha alkoholhalt bestämmer du själv hur hög. Och vill du ha bara fötter och smutsigt hår så går det bra.

Jag tänker att mitt kalas börjar idag och att det sen pågår några fler dagar. Så häng med i dagarna 3. Eller 8. Beroende på ork, lust och inspiration.

På min 20-års fest får du vara som du vill. Med allt vad det innebär. Eller inte. Och här skrattar du så högt att det sjunger om det om du har lust. Eller inte alls om du inte tycker att det är kul över huvud taget. Du kommer och går som du vill och du behöver inte presentera dig för alla. Om inte lust finnes.

Här sjunger du falskt när du känner för det och här tar du en nypa luft på balkongen när du blivit lite svettig i armhålan. Eller så bjuder du på svetten och känner dig fri och härlig bara.

Medan du njuter av kalaset och sparkar undan tappade chips under mattan så ska jag försöka gräva fram lite smaskiga grejer ur arkivet.

Jag hittar tyvärr inte allting från förr i mina gömmor. Är rädd att mycket ligger på disketter (Jo, disketter! Du som minns datorerna vi hade 2000 vet vad jag menar!) och skivor och de kan ha brunnit upp när vårt förråd brann.

Men jag har en hårddisk kvar. Och här har jag hittat en del.

Därför tänkte jag och mitt ganska stora ego att jag ska bjuda på det här kalaset. Och visa det ena. Och även lite av det andra.

Jag vet att många av mina besökare (Nej jag har inte många besökare, men jag menar en stor andel av de som är mina besökare) varit med sen start. Och det gör mig lite rörd och jävligt mallig.

En kul grej jag hittade var från den tiden min hemsida hette Ventilen. Detta var 2008. Här står det om starten. Och när detta skrevs kändes 24 oktober 2020 avlägsen. Men nu är vi här. Och då var vi någon annan stans.

Det är ju inte lätt att se vad det står. Men den lilla loggan som ser ut som en ljusblå prick ser ut såhär. Det var en länkknapp man kunde låna om man ville länka till min hemsida. Vilket det konstigt nog var ganska många ville. På den tiden.

Nu vet jag inte hur detta ser ut i mobiler, på surfplattor, i datorer, men du får ha överseende. Det har du ju haft i 20 år med mig så det har du nog idag också.

Det som står att läsa ovan, från 2008, är detta.

Såhär ser min hemsidehistoria ut… i stora drag…

Min första dagbokstext la jag ut på nätet den 24 oktober 2000. Det är 7300 dagar sen. Den första anteckningen löd:

”Oj! Det här känns högtidligt! Dagbokens första blad! Hi hi!
När jag var liten och fick en ny dagbok så bestämde jag mig för att alltid skriva så fint jag kunde och använda min bästa penna! Nu äger jag över 200 pennor (samlar!) och skulle aldrig kunna bestämma vilken jag skulle använda. Men å andra sidan skrivs ju detta i en dator och det kvittar med vad eller hur jag skriver! Jag vet inte hur detta skall gå eller vad detta skall leda till. Men nu kör vi! Jag kommer inte att skriva här varje dag, men rätt som det är så hittar ni något nytt här! Fridens så länge!”

Hemsidan låg på diverse suspekta adresser och i maj 2004 hamnade jag till slut på http://www.undersolen.com. Tyvärr köpte jag domänen och utrymmet av ett tveksamt företag och sidan blev därför bara kvar där ett år. Sen betalade jag aldrig mer ett öre till dem. Jag hade några bloggar ett tag men hamnade den 8 maj 2005 på en lång och tråkig adress med en sida som jag kallade Ventilen. Där hängde jag mig kvar i nästan två år. Och nu är jag här. Förhoppningsvis för att stanna.

Hit, till http://www.undersolen.se flyttade jag den 24 mars 2007

Jag har ritat eller fotat alla bilder på sidan själv – om inget annat anges.

Namnet Under solen fick jag från filmen av samma namn, av Colin Nutley. Själva orden under solen kommer från Predikaren 1:9

”Vad som har varit är vad som kommer att vara,
och vad som har hänt är vad som kommer att hända;
intet nytt sker under solen.”

När jag startade min hemsida kunde jag inget om HTML och sånt. Nä, jag var smart och lat på samma gång och tvingade därför min syrra att knacka kod. Medan jag satt och funderade ut vad jag skulle skriva nästa gång.

En av de mest uppskattade grejerna på min hemsida var gnuffishuset. Ett slags spel där man kunde möblera ett hus där det bodde gnuffisar. Tänk dig ett dockskåp. Med små flyttbara bilder av köksskåp, tvättmaskiner, fönster och gardiner. Det gick inte att spara och det gick inte att skriva ut, men det gick att möblera. Och en del gjorde det i timmar. Det fick jag veta.

Jag önskar verkligen att jag kunde ge dig gnuffishuset här. Men det funkar inte längre. Det funkar inte i datorn längre. Bilderna går att flytta men blir transparenta och stannar inte kvar där man lämnar dem.

Så otroligt sorgligt.

Och inte kan jag göra något för att få det att funka heller.

Det är så typiskt.

Och framför allt tråkigt.

Men såhär såg det ut. Till exempel.

Det blev så otroligt uppskattat och jag ägnade så mycket tid åt att rita små bilder till det här huset så det var inte klokt.

Särskilt roligt minns jag att jag tyckte att det var att rita köks- och badrumsgrejer.

Gnuffishuset kunde man även köpa en period. Då fick man alla filer på en skiva. Som jag skickade med posten. Minns inte hur många som köpte, men nog var det några minsann.

Sålde dem gjorde jag i min shop jag kallade oransch. Men den ska nog få ett eget kalas lite senare tror jag.

De första åren hade jag hemsida och byggde den med koder. Sen fick jag det där programmet du vet… FrontPage? och så kunde jag låta ett program göra mina sidor. Och med åren blev jag lat och till slut skaffade jag en blogg istället. Och här är vi nu. Här flyttade jag in 27 december 2009 och även det börjar bli ett tag sen nu.

Det fanns inga gränser för vad jag använde min hemsida till. Jag hade Mello-omröstningar, vårfester, en nätfest när jag fyllde 30, en egen dokusåpa som jag drev ihop med er som besökte mig, jag skrev julkalendrar, jag öppnade nätshopar, jag hade köpstopp i ett år och skrev om det, jag startade Ett Foto Om Dagen (EFIT) som sen togs över av några trevliga typer och drevs väldigt länge efter det.

Den äkta såpan drev jag 2001-2003 och den hade ungefär 100 medlemmar.

Jag hittade på pysselklubben Pyssla som fick massor av medlemmar och en gång var det en som visade mig att det stod om klubben i Expressen.

Jag vill verkligen mena att det var jag som kom på EFIT och jag hävdar å det bestämdaste att det vad jag som först kallade Mello för Mello. Jag hade i alla fall aldrig hört det uttrycket innan jag startade mina Mello-omröstningar och hemsidor kring det. Jag hittade grejer jag skrivit 2003 och där skrev jag ”Mello”. Inte kallade SVT Mello för Mello redan 2003?

Jag bara frågar. 🙂

2007 köpte jag ett mönster till stickade muffinsar. Det resulterade i en egen shop där jag sålde dem och det var ju tur för de växte snabbt till ett hundratal.

Jag bytte layouter på min hemsida varannan vecka ungefär och jag älskade att testa nya script och nya roliga idéer. Jag ritade grafik som man kunde använda som bakgrunder och jag fyllde sidorna med små knappar, blinkande grejer och pixliga prylar.

Jösses. Jag saknar detta känner jag nu. Blir helt rörd.

Jag ritade ofta självporträtt som jag hade med i layouten. Inte blev de direkt porträttlika, men roligt var det.

Nu tror jag att förfesten börjar utvecklas till huvudfest och därför tror jag att jag avslutar här för nu. Och så fortsätter festen i morgon. Då ska vi nog prata lite om mina julkalendrar du och jag.

Tack för nu. Och för att du kommit hit till min fest. Och för 20 år. Och för 20 år till.

Njut av festen. Och av lördagen.

I morgon fortsätter festen. Välkommen igen då.