Boktips

Ett av mina finaste och trognaste fan, Malin, frågade efter boktips. En mycket befogad fråga när jag här har vräkt ut över cyberrymden att jag slukar böcker. (Läs inlägget precis före detta om du är nyfiken på hur det lät.)

Såklart. Jag bjuder mer än gärna på detta.

Håll till godo!

Utan inbördes ordning. Mina fabboriter.

Kring denna kropp – Stina Wollter

Late bloomer – Emma Hamberg

Omgiven av idioter – Thomas Erikson

Serien om Marianne Jidhoff – Denise Rudberg (Serien börjar med boken Ett litet snedsprång. Sen kommer sju böcker till. Alla har numret i ordningen i sin titel. Så smart och så lätt att veta vilken man ska välja nästa gång. Andra boken heter t ex Två gånger är en vana. Detta smarta upptäckte jag först efter fjärde boken. Mycket begåvat!)

Strandcaféet – Lucy Diamond

Till minne av en villkorslös kärlek – Jonas Gardell

Så lärde jag mig att älska min kropp – Linda-Marie Nilsson

Hjälp jag är utmattad – Clara Lidström, Erica Dahlgren

Och på frågan om vilken bok du ska börja med av dessa så säger jag Gardells eller Wollters. Fantastiska. Man vill lyssna på dem dygnet runt. På repeat. Precis som jag lyssnade Carolas Hunger. När det begav sig.

Varsågod. Det där var mina tips.

Särskilt till dig Malin.

Tillbakakaka

Det är så himla mycket prat om att man ska vara generös mot andra människor. Det är helt rätt. Det ska man vara. Det är nog lag på det tror jag till och med. Om så oskriven. Men det är lag på det i min värld. Man är generös och man delar med sig. Punkt.

Men ibland blir det lite för stora uttag. Oj, nu gav jag bort all jag hade i kylen, nu fick jag svälta själv. Oj, nu gav jag bort mina sista pengar, nu blir jag kanske vräkt innan sommaren kommer. Eller oj, nu spenderade jag så mycket tid på att hjälpa andra att jag själv inte ens hann tvätta håret.

Idag är det tillbakakans dag hos mig. Jag har gett mig själv en dags semester. Jag hade inga planer, inga tankar, inga måste och inga förväntningar när jag vaknade i morse. Att bara få vara ledig en helt vanlig måndag i mars är gott nog. För mig.

Så jag gick upp. Duschade. Satte på en tvätt. Åt frukost vid TVn. Onyttig frukost. Ingen fil och müsli här inte. Istället tog jag det som såg gott ut. Vilket var två knäcke med skinka och rödbetssallad.

Sen öppnade jag en låda med tyg. Och knäppte på symaskinen. Och klippte lite och sydde ihop.

När det var dags för lunch hånskrattade jag åt köket och spisen och tog på mig skorna och jackan och gick ner till vårt närmaste fik. Jag kollade inte ens menyn. Jag gick fram till tjejen i kassan och sa ”Jag skulle gärna vilja ha en pastasallad med kyckling, har ni det?”.

Det hade de.

Jag gick de några hundra metrarna hem igen, tog hissen upp, sparkade av mig skorna och satte mig i en fåtölj vid TVn och åt min pastasallad med tallriken i knät.

Jag hånskrattade lite åt livet och inombords skrek jag: ”Kolla på mig då, hur jag har det en vanlig sketen måndag!”.

Jag har lyssnat på Ernst när han har läst sin bok ”Lyckan i det lilla” och jag sitter nu och undrar vilket kapitel jag ska tatuera in på ryggen.

Jösses så begåvad han är. Och smart.

By the way så har jag Bookbeat gratis nu en månad. Med hjälp av en kod från Pernilla Wahlgrens och Sofia Wistams pod. Testa du också om du inte gjort det. Koden är ”wow”.

När jag inte har varit mallig och haft fötterna på bordet har jag sytt. Tre olika fodral. Inte för att jag behöver några fodral, utan för att jag kan. Och för att jag vill.

Sminkväskan har jag sytt med hjälp av ett mönster från boken Tildas Julehus av Tone Finnanger. Nyckelfodralet och telefonfodralet har jag hittat på mönstret till själv, med inspiration från Pinterest.

Ja, och så kan det vara en dag under solen. Om man bjudit sig själv på semme.

Och kolla här då. Halva kaktusodlingen från det som från början fick plats i en kaffemugg.

 

En hyllning

Alla som har träffat mig längre än tio minuter vet att Carola är min stora idol. Helt klart dyrkade jag henne mer när jag var yngre, men hon är och förblir en stor idol.

Det är härligt att ha en idol som man alltid gillar. Har du det också?

Men även om hon är min stora favorit så hade jag lyckats missa att hon kommit ut med en julbok. Det såg jag plötsligt en morgon när jag kollade på något morgonprogram på TV. Jag kastade mig ut på nätet och köpte den direkt.

Det är en väldigt fin bok med mycket att läsa och frestas av. Det är godis och pyssel och mat om vart annat. Superfin julbok. Jag bestämde mig för att den i år får ersätta alla de jultidningar (Amelia Jul och såna…) som jag brukar köpa. Och som ändå ofta gör mig lite besviken.

En superfin bok. Massor av härliga grejer att inspireras av! Oavsett om man är ett obotligt Carola-fan eller inte.

 

Dagarna och dess mat och fika

Jobbar min tredje vecka nu efter semestern. Det går bra tycker jag. Men en sak som jag saknar är att få och kunna göra saker så länge som jag själv vill. Utan att titta på klockan. Att äta frukost tills jag känner mig färdig. Inte bara tills den är uppäten.
Vi är inte långsovare (längre) men det är ändå skönt att få vakna utan väckarklocka och att få ligga och glo i taket tills jag tröttnat på det.

Kort och gott. Jag känner mig friare när jag är ledig.

Men det är ju ingen kioskvältare precis. Så tror jag att 99% av alla som arbetar känner. Eller hur känner du?

Det händer mycket kul i livet just nu. Tycker jag. Det är många kul grejer på gång och livet överraskar mig just nu. Det känns som att det händer många överraskande saker. Sånt jag inte kunnat planera. Sånt som bara händer. På grund av att livet pågår.

Den fina familjen som vi träffade i Kalmar ville t ex komma hit och hälsa på på vägen hem. Och det är såklart att de fick det. Vi åt hämtpizza, spelade Nintendo, drack rosé på balkongen, kollade på Ernst och åt muffins. Som jag fick hjälp med att spritsa grädde på och dekorera. Finare muffinsar har jag sällan skådat.

Under strösslet och grädden (de som hade grädde, alla hade inte det för alla tycker inte att det är gott) var det hembakade kladdmuffinsar. Väldigt goda. Bra recept. Testa det!

Familjen åkte hem i fredags morse och då trodde jag att det skulle dröja en evighet tills vi sågs igen. Men livet överraskade mig och det visade sig att vi ses igen (delar av oss, inte alla tyvärr) innan vi knappt hinner blinka. Fantastiskt. Välkomna tillbaka.

En annan sak som överraskade mig var att jag för ett tag sen fick något jag önskar mig. Och detta mycket snabbare än jag trodde. På semestern satt jag nämligen och sa att jag önskar mig en orange vespa. Kanske är den jag fick inte exakt en sån jag önskade mig. Men jag kan inte klaga, jag sa aldrig hur stor den skulle vara.

Den här är köpt hos Två röda hus och jag har ingen aning om vilket märke det är eller var den kommer ifrån. Det står inget på den…

Och här kommer några påminnelser till mig själv. Om att göra samma braiga sak igen.

Nummer ett. Gör rödbetspastan från boken Ännu mera vego väldigt ofta…

… som Nummer två kommer följande: Baka eget bröd. Köp inte skiten i affären. Baka mer och gärna Susanne Jonssons oknådade bröd. När det är så otroligt enkelt att baka finns det ingen rimlig anledning att låta bli.

Otroligt gott bröd. Så nära surdegsbröd man kan komma utan att baka just surdegsbröd. Testa vettja. Jag slängde ner det i en gryta från Rusta. Funkade perfekt. (Det är för övrigt en otroligt bra gryta för en liten peng!)

Brödet åt vi till kräftorna. Som vi marinerade enligt Ernstans bästa recept.

Ja. Det är lite så jag har det just nu. Och så väntar jag på en bok. Som dök upp från ingenstans från en kollega vid fikabordet på jobbet förra veckan, och slog mig så hårt i ansiktet att jag tappade andan. Och skrek ”Jag ska beställa den här boken, är det någon mer som vill ha”. Den kommer snart. Den är på väg. Mitt ex och kollegornas 4 ex. Det ska bli ett sant nöje att läsa boken och jag är övertygad om att den är skriven till mig.

Det måste vara mig den handlar om. För jag går och väntar hela tiden. På att det ska börja. På riktigt.

Jösses.

Mot mina mål 2016

Jag har fått den stora och fina äran att recensera en bok. Eller en almanacka. Eller en kalender. Eller en målbok. Ja, den är allt detta. På en och samma gång.

Boken heter Mot mina mål 2016 och kommer från Storskunk. Du kan köpa boken direkt på hemsidan.

Boken är för oss som vill sätta upp mål och komma framåt. För oss som inte längre tror att det hjälper att hålla tummarna för att allt ska ordna sig. Boken är till oss som förstår att det är vi själva som måste göra jobbet. Det låter ju kanske jobbigt, men det blir både roligare och enklare med den här boken. Och ska man komma någon stans gäller det ju att ta tag i saken. Och det får man stor hjälp med i den här boken. Både vad det gäller att formulera och nå sina mål.

Boken inleds med en hälsning från förlaget och en liten text om tanken bakom. I nästa del handlar det om att sätta upp mål och hur du ska komma fram till dem, för att sen fortsätta på ämnet goda vanor. Några sidor handlar också om att titta lite lagom mycket i backspegeln. Vilka framgångar hade du 2015 och vad vill du förbättra eller ändra?

Det finns gott om utrymme att fylla i egna tankar och mål och funderingar. Och i själva almanackan finns massor med fina sidor där du kan skriva om månadens mål, om framgångar och tankar samt fält för anteckningar och helt vanliga saker som man skriver i en almanacka. Födelsedagar, små inköpslistor eller vad du nu önskar att få med.

Det finns massor av sidor för anteckningar och många olika ställen att skriva och svara på frågor som hjälper dig att komma vidare och att fokusera på rätt saker.

160101-05 En sån här bok har jag önskat mig länge. Nu kan allt hamna på samma ställe. Alla anteckningar, alla tankar och alla vägar mot mina mål. Jag kommer att ha den här som min ständiga följeslagare 2016 och det ska bli en fröjd att få börja använda den. Som ni ser har jag inte börjat skriva ännu, men jag har i alla fall satt på kaffet och tagit fram klistermärken och några praliner.

Detta blir toppen. Jag är väldigt nöjd och glad.

Önska dig en i present eller köp en själv. Det är väl investerade 198 kr.

Den här boken har gett mig en rejäl spark i baken Mot mina mål 2016.

Snabb och god mat

Jag har ju konstaterat det. Att jag gillar att laga mat som går snabbt. Snabb mat som är god och nyttig. Och gärna inte kostar så mycket att man får äta barr och mossa resten av månaden. Jag har ju kommit på att om man gillar sån mat ska man laga mat enligt Ernst. Eller Leila.

Men så fick jag nys om Pernillas nya kokbok. Och tänkte att den kan nog passa mig. Så jag beställde den. Och blev väldigt nöjd. Den är full av mat som går snabbt, innehåller bra grejer och är rätt billig. Som gjord för mig.

I helgen har vi lagat två rätter från boken. Båda rätterna kunde serveras så snart pastan kokat klart. Det vill säga tiden det tog för vattnet att koka upp och pastan att bli al dente.

Perfekt.

Vi har ätit pasta med tonfisk, vitlök, sardeller, kapris, grillad paprika (från burk) och parmesan…

Och så har vi testat pasta med broccoli, sardeller, vitlök, chili och parmesan.

Båda rätterna lika goda och lika snabba.

Bra jobbat Pernilla!

Jag kan verkligen rekommendera boken om man gillar italiensk mat. Och tycker att pasta är en bra uppfinning.

Jösses vad fel ni har

En del av er tror säkert att jag bara ligger och slöar på kvällar och lediga stunder. Och att jag ägnade hela jullovet åt att ligga platt på golvet och glo i taket.

Det är helt fel.

Eller i alla fall inte helt rätt.

Lite rätt. Men inte 100%.

Igår låg jag rätt platt i en fåtölj efter jobbet i och för sig. Var hos tandis igen. Tanden som var på väg att bli bra fick ett återfall och började värka och passade även på att spricka. Så igår fick jag ta bort en bit av tanden och rensa kanalerna igen inför rotfyllningen. Man kan väl säga att jag idag inte tar tuggor större än en ärta. Herre j-r hur ont man kan ha. Det blir bättre och bättre, men jag får panik av att ens tänka på att råka tugga på den sidan.

Så, nu har jag sagt det. Nu ska jag berätta annat.

I många år har jag tänk att se Fanny & Alexander. Den har ju visats på TV då och då och jag har sett delar av den, men aldrig hela filmen. Min hjärna fantiserade ihop att filmen var ungefär 10 timmar lång och jag bestämde mig för att den skulle vi se i julhelgen. Jag trodde att filmen var svår och djup rakt igenom.

Jag blev lite besviken på att den bara var 188 minuter lång. Vad hände med de andra 6-7 timmarna liksom? Och inte var den särskilt svår eller djup. Men de var ju otroligt sevärd. En fantastiskt arbetad film med vackra kläder och fina miljöer och en fruktansvärt vidrig biskop. Tvi vale. Dra åt pipsvängen.

Jag har äntligen läst en bok igen. Jag har läst mycket i min dar, men den senaste tiden har jag kommit av mig. Lyssnat på många talböcker, podar och annat, men inte läst böcker. Jag har saknat det men inte riktigt funnit ron. Men så köpte min man en bok som jag kände att jag bara måste läsa. Efter att ha hört hennes sommarprat är jag nästan lika besatt som hon. Jag måste också få veta hur de dog!

Jag hade gärna velat läsa mer om männen och resan, men jag förstår ju att det inte finns hur mycket information som helst att tillgå. Men museet vill jag åka till snart. Det bara måste jag.

Nu när jag tyvärr har läst ut Beas bok ska jag istället ägna mig åt denna.

Jag har läst många av Mia Törnbloms böcker och gillar verkligen hennes sätt att tänka och tackla grejer. Jag hoppas att denna ska lära mig ett och annat. Eller den kanske i alla fall kan lära mig att förstå att det är mig själv jag måste ändra på. Andra kan jag inte rubba.

I övrigt har jag ägnat mången timme åt att lyssna på P3 Dokumentärs podar, Karin & Sara, Värvet samt åt att kolla på Sunes Jul. Och så har jag förstått ägnat några timmar åt att lära känna kära Astrid lite bättre.

Det är väl ungefär så kulturell som jag har varit den senaste tiden. Inte så att man tappar andan precis, men ändå.