Tveksam personlighet

Det har botts på hotell i helgen som var. Lite spa och lite glasblåsarkurs och grejer. Så att säga. Najs. Minst sagt.

Rum 251. Hos Bertil.

En morgon när vi skulle äta frukost på hotellet så var vi uppe ganska tidigt. På grund av kurs. Och vi var nästan ensamma i frukostmatsalen. De har ett enormt bord med mat och grejer och det finns massor av plats att gå omkring och ta av det man vill ha. Särskilt den här dagen. Eftersom det var så få i matsalen just den morgonen.
Jag hade tagit mig lite grejer men hade glömt att jag tycker att sylt är gott till en pannkaka så jag gick tillbaka och skulle hämta sylt. Då var det en enda kvinna vid det stora buffébordet, och så var det jag. Vi var två personer på ett enormt utrymme.

Kvinnan sprang lite fram och tillbaka. Hoppade över grejer och ångrade sig och gick tillbaka och höll på och valde och funderade. Jag hade hamnat bakom henne men tänkte att jag kan nog ”köra om” henne eftersom jag bara skulle ha en enda sak. En klick sylt.

Jag bestämde mig för att köra om. Och precis när jag passerade henne så gjorde hon en lite yvig rörelse och jag råkade komma åt henne. Och jag är inte den som är den så jag log lite vänligt och sa ”Jag ber verkligen om ursäkt! Jag skulle försöka vara lite smidig här men jag förstår nu att jag bara rör till det”. Och så log jag lite vänligt igen. Sådär som bara jag kan.

Färgglatt och härligt.

Och då förstår du, att då händer något som sällan har hänt mig. Att hon inte alls ler tillbaka och säger att det inte gör något. Att hon inte alls säger att det var lika mycket hennes fel som mitt.

Istället vänder hon sig mot mig, spänner ögonen i mig och säger ”Det säger en hel del om ens personlighet. Att man tror att man kan gå precis som man vill!”.

Jag blev lite paff. Och även lite sur. Det var ju inte som att jag hade gett henne en hockeytackling. Jag hade ju bara råkat komma åt hennes arm. Och nu ifrågasatte hon hela min personlighet. Det var lite mastigt såhär på morgonen vid pannkaksfrullen. Så att säga.

Det är ändå beundransvärt. Att en människa som råkar bli lite nuddad, har en sån mustig replik i rockärmen. Att det ligger så nära till hands att kritisera en hel personlighet på grund av en småsak.

Jag svarade lite surt tillbaka ”Jag bad ju faktiskt om ursäkt”. Och sen gick jag vidare i livet och mot min plats. Och tänkte att hon hade väldigt fula badtofflor på sig till sin i övrigt snygga klädsel.

Men det säger väl en del om min personlighet säkert. Att jag klankar mer på folks badtofflor.

En smarrig gindrink som jag och min personlighet delade på, i ett glas vi inte blåst själva.

I övrigt var helgen helt perfekt på alla sätt och vis. Trevliga kurskamrater, rolig kurs, god mat, fint hotell och massa annat sånt som man får livslust av.

Det behöver man ju.

Livslust is the shit.

Höstvåren är här nu

Ute regnsnöar det och jag fick just stänga ett fönster för att det blev för kallt. Palettbladen växer så det knakar och jag längtar efter påsk och ledighet.

Är det bara jag, eller är det fler som tycker att livet och världen inte kommit igång igen efter pandemin? Har jag frågat det förut? Har jag fastnat i mig själv och i mina egna funderingar?

Fint palettblad ”Henna” i kruka från Eklaholm.

Jag längtar väldigt mycket efter att vara kreativ och att få sätta tänderna i olika projekt. Men jag kommer ingen vart. Jag sitter bara och planerar. Jag längtar t ex efter en planka till hallen. En lång planka som jag ska måla svart, ställa på golvet och liksom luta mot en vägg. Och på plankan ska jag sätta upp knoppar. Där ska små handväskor, nån nyckel och en sjal hänga. Och nått annat som behöver hängas upp lite nonchalant. Till detta behöver jag en planka och svart färg. Men det är tydligen för mycket begärt att jag ska sätta mig i bilen och köra några hundra meter till en affär som säljer sånt. Knoppar har jag redan och de är så snygga att jag inte ens kan visa dem här för det skulle skapa en olidlig avundsjuka.

Jag har ju även köpt mig ett väggur som jag tänkte spraymåla i en knallgrön blank färg. Och jag vill även se om jag kommer ihåg hur man gör när man virkar. Det var ju ett tag sen. Så att säga.

Så du märker ju att om det är någon som behöver hjälp med att komma igång så är det jag.

Den som sa det, hon var det.

Det var någon som önskade sig en tallrik med ”Nej med ojsan på”.
Och jag är ju inte sämre än att jag kan ta fram en penna och måla lite.

Jag kommer att vara ledig lite extra kring påsk och även lite till om några veckor. Jag behöver komma på något viktigt att göra med min ledighet. Jag tänker mig att det ska vara fint väder och jag tänker att jag kan gå ut och gå mycket och sluka talböcker och härliga podar. Jag tänker även att jag skulle vilja äta lunch på stan med någon.

Jag kom att tänka på mina påskstrutar som jag gjorde en påsk för länge sen… (Inspiration från instaprofilen @jennyshusochhem).

Vet du att jag just fick dåndimpen. När en kompis sa att det är sista dagen att byta till sommardäck på långfredagen. (om man har dubbat och så vidare…). Det är alltså lite mer än en vecka kvar bara. Tur att man är bra på att jobba med kniven mot strupen och har tumme med däckbytarna. Så att säga. Nu ska de bytas i alla fall. I början på nästa vecka.

Sa hon medan snön vräkte ner utanför fönstret.

Jag har gjort en till tallrik ja. Det var ju det också. Till några som gissade väldigt bra hur det skulle gå i några fotbollsmatcher. Det där med 13-tröja är ute förstår du. Nu är det 13-tallrik som gäller.

Man kan tro att det är taggtråd runt 13 i mitten. Men det är det inte. Det är en liten slinga förstå du.

På tal om nått helt annat. Är det okej om jag gör lite gratisreklam här? För ett linnevatten som jag fick i present och sen blev helt besatt av. Kan tänkas att jag har två stora flaskor och en liten nu. Och att min man har fått en av mig också.

WASHOLOGI by Victoria. Alla sorterna jag har hemma doftar helt ljuvligt och linnevattnet hjälper även mot statisk elektricitet. Jag har ju haft en annan sort förut och den var väldigt bra, men lite väl dyr och odryg. Så heja den från WASHOLOGI. Den kan man även använda för att sprida lite god doft i badrummet när man vill att det ska dofta lite lyxigt.

I övrigt så har jag nog inget mer att komma med. Förutom att jag hoppas att Adam vinner Sveriges Mästerkock ikväll.

Så var det med det.

Lördag hela veckan

Lördag är ju bra mysigt. Det vill jag verkligen säga. Men jag ska vara ärlig och säga att när jag skriver det här är det inte alls lördag. Utan torsdag. För jag fuskar ibland. Sån är jag. Jag skäms inte ens.

Men hela mitt liv är inte en lögn, bara att det skulle vara lördag idag. För det är torsdag. I min värld, men inte i din. Och inte i min när det här publiceras.

Om jag kan se in i framtiden på rätt sätt så läggs det här ut när jag har det förträffligt trevligt ihop med fina och kära vänner. Jag beter mig lite festligt och jag har extra mycket läppstift, handväska och även skor. På mig inne.

Men mer om det sen. En annan dag.

För om jag sett in i framtiden på rätt sätt så gav jag igår bort en present bestående av två tallrikar. Och igår är alltså idags imorgon. Alltså fredag.

Kan jag släppa det där med dagarna nu? Att det är torsdag nu, att det är fredag i morgon och att det sen är lördag som just nu är idag?

Låt mig säga såhär. Att fredagens present är två tallrikar. Till en vän som bad om den ena genom att skoja i en chat och som får den andra som bonus. Hon bad om en midsommartallrik med blommig kant, en humla som surrar och en (halv)cirkel i vilken det står F–K F–K F–K. Jag gjorde mitt bästa förutom med (halv)cirkeln som blev hel. Men man kan ju inte alltid få exakt det man önskar. Det vet vi ju om.

Detta kan vara min favorit bland tallrikar jag kladdat på.

Den lilla tallriken fick en text som kändes given med anledning av guldkanten. Vad skulle det annars stå på en tallrik med guldkant?

Jag vet att bokstäverna är olika stora. Men att skriva på en hal tallrik med sluttande kant var inte det enklaste jag varit med om. Vilken dag det nu än var när jag skrev det och vilken dag det nu är är just idag.

Nu ber jag om att få önska en glad lördag och så återgår jag nu till det som jag på torsdagen förmodar är det där trevliga som jag gör på lördagen.

Februaris tjugotredje dag

Jag vet inte var som hände här igår. Jag hade typ 10 gånger fler besökare än vanligt. Helt otroligt. Bloggen skickade ett meddelande till mig om att besökasantalet blomstrade.

Välkommen du som är ny här och välkommen även du som är här titt som tätt. Skulle vara roligt att veta vem du är. Har du Insta är det enklare att lämna ett meddelande där än i bloggens kommentarsfält där man ju får fylla i så himla många fält. På Insta heter jag @plateofcupcakes om det skulle vara så att du inte känner till det.

Jag hittade små tallrikar med guldkant för några kronor styck igår. Sprang sen hem och kladdade ner dem allt vad jag orkade. Det finns nämligen ingen hejd på hur roligt detta är.

Jag skulle gärna vilja ha förslag på vad som skulle kunna skrivas på tallrikarna. Har du nått kul förslag? Ju knäppare desto bättre tänker jag. Har fått önskemål om ”Du kan va frisyr” till exempel. Hur kul som helst. Ska bara åka och handla upp alla lämpliga tallrikar som finns i stadens loppisar. Jag ska ha som ett eget lager tänker jag. Stora högar med oritade tallrikar som jag kan rita på.

Jag tror inte att det ritade tål maskindisk och jag tror inte att det är lämpligt att äta varm mat på dem, men man kan ju gott och väl lägga en bulle eller några härliga snittar på dem. Eller kanske några gem eller ett hårspänne. Man gör ju som man vill tänker jag.

Det enda jag själv vill just nu är att klippa håret. Som tur är ska jag få göra det i kväll. Det jag vill näst mest är att köpa ett eller två nagellack från Essie. Nått nytt som jag läst om som ska hjälpa trasiga och bedrövliga naglar. Vilket osökt får mig att tänka på mina egna. De lämnar mycket kvar att önska just nu. Precis frisyren.

glow & shine

neutralize & brighten

Annars har jag inte så mycket mer att komma med idag. Men har jag lovat ett inlägg om dagen i februari så har jag. Då får det blir lite såhär på den tjuotredje dagen.

Japp.

Smala Sussie

Genom Jaana Fomins konto på Instragram (@jaanafomin) fick jag nys om att det i år är 20 år sen filmen Smala Sussie spelades in. Det är minsann Jaana som jobbat med kostymerna till filmen och detta fick jag nys om när jag lyssnade på poden Fem i Topp.

Johan och Björn hade ju två av huvudrollerna i Smala Sussie, så har man tur när man lyssnar på poden så pratar de lite om filmen och hur det var att spela in den. Det gillar man.

Hur som helst så älskar jag och min man filmen. Vi har sett den 700 gånger och citrerar den minst varje vecka. Det är otroligt sjuk humor men om man inte är känslig för sånt så är den en fröjd. Och karaktärerna liknar liksom inget annat man skådat.

Hur som helst så har vi vänner som har lika sjuk humor som vi och som gillar filmen precis lika mycket. Och när vi hörde om jubileumet bestämde vi oss för att ha lite Smala Sussie-tema på en middag som vi bjöd hit dem på.

Tänkte visa en del av grejerna vi pysslade ihop. För vi gillar pyssel! Kan man göra saker själv är det mycket roligare än att köpa färdigt!

En dörrskylt. En sån har Pölsa på sin ytterdörr. Han har flera skyltar med olika namn och det visas flera i filmen. Men här är en.

En annan grej är ju förstås Smala Sussies tiara eller krona, som hon vann i Miss Motor-tävlingen. Här skulle jag kunna gjort ett mer avancerat diadem med riktiga leksaksbilar, men en smart person i min närhet kom på att man kan använda godisbilar. Det gör på nått sätt diademen ännu roligare.

Långt ifrån perfekta. Men vem behöver perfekt?
Diadem för 10 kr per styck (Dollarstore), lim, några godisbilar och silverfärg från Biltema.

Vi serverade knäckemackor med piller till förrätt, precis som Pölsa gjorde när Erik kom på besök…

Vi serverade Vino Skito (Right from hell) till maten. Men här var det inte många som ville smaka. Vilket var trist när vi blandat ihop så mycket gott.

Till efterrätt bjöd vi på varsin påse med Gott&Blandat. För det får ju polisen Billy Davidsson av Gerd i videobutiken när han gör henne små tjänster.

Ja, lite sådär höll vi på. Vi hade även små påsar med pulver vid matbordet. Men dem vill jag inte visa för de är lite för naturtrogna och jag vill inte att den som kikar in här ska tro att jag sysslar med sånt skit på riktigt. Så att säga.

Vi skrattade oss hesa under kvällen och av värdparet fick vi en kanna i porslin. Liknande den som Smala Sussie behövde använda när hon var hos Sandra på pizzerian.

Nästa år är det 20 år sen filmen hade premiär och då blir det fest igen. Då tror jag nog att varsin Miss Motor-tröja kan få vara på sin plats. Plus att det då är på tiden att folk vågar smaka på min Vino Skito (Right from hell).

Och så vill jag bjuda på ett av mina favoritcitat från filmen. Som ett slags livstips. Från mig till dig. Det är Pölsa som ger Sussie tipset, men det kan få gälla oss alla.

Varsågod.

”Låtsas att du är dum i huvudet, då lämnar folk dig ifred!”

Söndag

Jag är ingen efterrättsmänniska.

Jag äter gärna efterrätt om det bjuds. Men jag äter hellre förrätt. Jag väljer salt före socker.

Men! Sen kommer vi till rätter som är snygga. Och då kan jag bli såld.

Som när jag hittade efterrätten gjord av gröna kulor hos instagramprofilen @cakebymary.

Jag var ju bara tvungen att testa.

När jag testade detta tänkte jag att det vore kul att testa med andra, liknande godisar. T ex geléhallon. Men den idén fastnade i huvudet och sen blev det inget med det.

Tills @cakebymary gjorde just det. Samma pannacotta fast med geléhallon.

Då var jag ju tvungen.

Gott och kul.

Nu vill jag testa med mjuka lakritsgodisar.

Ha en fin söndag.

Recept från @cakebymary

Geléhallonpannacotta, 6 port.
200 g Geléhallon
5 dl vispgrädde

Geléhallongelé (kan uteslutas)
120 g Geléhallon
1/2 dl vatten

Garnering
vispad grädde
Geléhallon

Häll geléhallon och grädde i kastrull. Värm på medelvärme tills allt godis har smält. Rör om då och då. Häll upp i portionsglas och ställ i kylen minst 3 timmar. Smält godiset till gelén tillsammans med vatten på medelvärme, och häll försiktigt över pannacottan. Ställ i kylen för att stelna. Garnera med vispad grädde och geléhallon.

Och det är fredag på den artonde dagen

Jag trodde det skulle vara jobbigt att blogga varje dag i en hel månad. Men ack så fel jag hade. Det är inte ju alls jobbigt. Det är ju bara kul. Det är faktiskt en baggis. Det har helt klart lyft mitt februari 2022. Mitt februari har fått guldkant och jag hoppas att mina inlägg har gjort en liten, liten skillnad även i ditt februari.

Jag sitter inte här i favoritfåtöljen och tror att mina inlägg gör stor skillnad för någon. Men gör de en positiv skillnad ens stort som ett riskorn, så är det tillräckligt bra för mig. Då är jag nöjd.

Det är en solig fredag vi har i våra händer. I alla fall vi som bor på min gata i stan. Jag önskar dig så mycket sol som du själv önskar och det fredagsmys som du själv vill ha och behöver. För min del behöver jag På spåret, nya Beck-filmen, en inplanerad FaceTime-träff i morgon kväll och Mello. Och så behöver jag sovmorgon som grädde på moset. Löken på laxen blir en efterrätt som jag ska göra i morgon. Räkna med att den kommer att dyka upp i en blogg nära dig snart. Om den blir bra. Höll jag på att säga. Den får dyka upp här hur eller hur. Dålig som bra. Lyckad som misslyckad. Här är man inte portad bara för att man blev ful eller smakar illa. I min blogg är bara dumhuvuden portade. Men några såna har jag inga här. Det är det som är så bra med min blogg.

En gång för massa år sen fick jag ett surt mail från en besökare. Hon sa att jag var så ytlig och att jag bara skrev om läppstift och sånt. Av den anledningen måste jag upprätthålla mitt rykte och min heder och prata lite om läppstift ibland. Som idag t ex. Idag vill jag vara ytlig och visa dig mina bästa läppstift för stunden. Men alla goda ting är ju tre (Är det verkligen så?) och mitt tredje favorit-stift har fått fötter och är försvunnet. Men det kan jag återkomma till en annan dag när jag vill upprätthålla min ytlighet.

Dagens favoriter är följande:

Bourjois Rouge Fabuleux Lipstick.
Ett läppstift som en tjej som jobbade på Åhléns i Karlskrona gav mig när jag frågade henne om ett läppstift som borde passa mig. Hon hade så rätt och jag har köpt flera likadana sen dess. Detta är verkligen en favorit. Ett krämigt läppstift som sitter länge. Kanske inte hela dagen men det finns det ju fasen inget som gör. Det kan man ju bara sluta drömma om.
Jag har köpt färg nummer 04. Supernöjd.

Clinique Pop Lipcolor + Primer
Här gjorde jag en chansning en gång och köpte detta för att det var REA. Det har jag inte ångrat en sekund. Ett väldigt krämigt läppstift som funkar lite som ett cerat. Sitter verkligen inte hela dagen men man kan inte få allt. Man får mjuka läppar och en fin färg, det räcker gott ibland. Kommer absolut att köpa ett nytt när det här tar slut.
Jag har färg nummer 23 – Blush Pop.

Ja och i övrigt har jag fått stora problem att handskas med. För förra helgen bestämde jag mig för att heja på Tone Sekelius och hennes låt My Way genom hela Mellot. Oavsett vilka andra låtar som skulle dyka upp. För ingen låt skulle kunna slå den. Så tänkte jag förra lördagen. Ja eller tills igår faktiskt. Det vill säga nästan en hel vecka. För igår hände det nämligen sig så att jag råkade höra en minut av Bagges låt Bigger than the universe. Som han ska presentera oss i morgon. Och då rasade allt samman. För är inte det en toppenlåt så säg.

Så nu vet jag inte vilket ben jag ska stå på längre. Och jag som alltid måste veta vem eller vilka jag hejar på. Jag är inte den som kan se På spåret och tänka att det inte spelar mig någon roll vilka som vinner. Och de reglerna gäller vad jag än ser. Så som i Mello så ock på jorden. Om man säger så.

Men förutom det så blir det en bra helg. Även om jag tack vare Bagge kommer att leva i en enorm ovisshet och förvirring.

Ha det fint. Så hörs vi imorgon igen.

Tack för idag.

Fredag igen

Och det blev fredag igen. På februaris elfte dag.

Jag har verkligen inte något spännande att berätta idag. Till skillnad från alla andra dagar jag gjort inlägg i den här bloggen. (Moahaha)

Men det är kanske så att det här datumet är ett datum då jag är lite trist. Det tyckte i alla fall någon den här dagen för några år sen.

Jag har hittat en sak som jag kan tänka mig att köpa för mitt presentkort. En väska från Åhléns. Jag behöver en lite större handväska som jag kan ha om jag behöver ha med mig lite grejer liksom. Och ändå kunna bära den över axeln. Som den här.

Och då kommer jag känna mig nöjd över att ha köpt en rejäl och bra sak för presentkortet och kan sen slösa upp det som blir över på saker av det lite onödigare men livsviktiga slaget. Som nagellack, läppstit och sånt asbra. Drömmer t ex om ett gräsgrönt nagellack.

Lite såhär kanske… Off Tropic.

Annars då? Har du nått kul att berätta? Vad ska du göra i helgen? Jag ska shoppa lite i kväll, äta lite god mat, kolla På spåret. Och i morgon ska vi få besök av kära vänner.

Men alltså. Livet ändå. Såhär innan På spåret ens har börjat. Bästa tiden.

En stor glädje idag är att det kommit ett nytt avsnitt av The Saltet podcast idag. Med Peter Apelgren, Wilmer Apelgren, Niklas Andersson och Roland Andersson. Det har ju varit tyst från den poden i nästan två år. Men nu äntligen. Idag kör de quiz. Otroligt kul.

Ha en fin fredag.

Milkshake

Fick just reklam och tips på Insta om att mixa smält Marabou-mjölkchoklad med banan, mjölk och glass. Och sen ska jag tydligen, enligt reklamen, hälla upp detta i glas och toppa med grädde och choklad.

Jo. Jag. Tackar. Jag.

Jag som trodde att det jag behöver mest just nu är en fälla för blomflugor.

Vad fel jag hade.

Jag är just nu inne på min andra arbetsvecka efter semestern och nu är allt som vanligt igen. Nu är det TV-serier på kvällarna och hemmakontor. Kanske får vi flytta tillbaka till kontoret i början av oktober, men har man inte varit skeptisk förut så är det väl ändå ett drag man skaffat sig under pandemin.

Det har varit en fantastisk semester. Jag har levt rövare och badat. Så kan man säga. Och jag har fått vara med om väldigt roliga och fina saker och jag har blivit ett år äldre. Så pass ett år äldre att jag nu har fyllt något väldigt jämnt. Och det var roligt. Det var 50 gånger roligare än jag trodde.

Om jag var bättre på att uppdatera den här bloggen så hade ni fått ett inlägg från varje ställe jag varit på. Men så funkar jag tydligen inte längre. Men jag vill i alla fall visa er rum 133 på Ystad Saltsjöbad. För det rummet och den vistelsen, det slår nog ta mig tusen alla andra vistelser jag genomfört.

Det finns nu för mig ett liv före och ett liv efter YSB. Nu för tiden räknar jag inte pengar i kronor och ören utan i hur många nätter jag kan bo på YSB. Och nu när chefen ber om övertid tänker jag inte tiden i timmar utan delar av en vistelse i Ystad.

Det finns saker som är omvälvande. En vistelse i YSB var det för mig.

Var även en sväng hos Karl Fredrik på Eklaholm och fick bevittna när han gick omkring bland alla besökare och bjöd så generöst på sig själv och sina otroliga kunskaper.
Jag köpte en pelargon som heter Estelle och kände mig otroligt nöjd med att få se allt detta fina som Eklaholm erbjuder.

Den här sommaren har varit otroligt snäll mot mig och jag mot den. Jag har badat som aldrig förr och det är inte likt mig. Men jag tänker att jag ska bli lite mer olik mig själv på vissa plan. Man kan behöva en uppryckning och en uppdatering ibland. Särskilt om man fyllt jämna år och tänker att livet går fort och hur hamnade jag här så himla snabbt.

Vi hade konferens för ett tag sen jag och min man. Vi planerade hösten, oss själva, vår tid, vår ekonomi och vårt allt. Det ledde till små saker men även stora. Stora för oss men kanske knappt synliga för andra. Men det som gills för oss är det som räknas i vår värld.

I min värld är mina blommor viktiga nu för tiden. Det förvånar mig lite men roar mig desto mer. Jag tror dessutom inte att man ska fundera så mycket på varför saker roar en. Jag tror snarare att man är skyldig sig själv att gå dit lusten finns. Så det gör jag.

Men förra veckan skakades min annars ganska stabila blomvärld om rejält. Jag fick för mig att mina enorma monsteror fått löss. Jag upptäckte nämligen bruna fläckar på bladen och googlade. Vilket man ju som bekant aldrig ska göra när det kommer till sjukdomar. Varken bland blad eller fä. Läste mig till att bruna fläckar betyder trips och att det snabbt leder till lång och plågsam död. För ungefär alla som kommit en i närheten av blomman de senaste tio åren.

Jag skyndade mig iväg på en turné bland stadens blomsteraffärer och nästan grät och skrek att nu måste de hjälpa mig. Över allt sa de att det inte finns någon hjälp att få. Jag måste kasta blommorna, dess krukor, sanera lägenheten och kanske till och med tapetsera om. Annars blir jag aldrig av med det.

Jag fick smått panik men tog mig sen samman och messade en vän som jag vet en gång haft löss på sina enorma citronträd. Hon blev då tipsad om att spraya dem med en blandning innehållande bland annat vodka.

Jag släpade in mina två stora krukor med monsteror i duschen. Det var lika enkelt som att få ner en tvåhundrakilos bläckfisk i ett par jeans avsedda för en treåring.

Jag sprayade sen ner blommorna fullständigt med en blanding av vatten, såpa och… ja… inte någon vodka utan whisky. För vodka finns inte i mitt blomsterapotek. Eller inte i mitt hem över huvud taget. Just då.

Tre-fyra timmar senare duschade jag av dem med vatten i säkert en kvart. Och lät dem droppa av sig över natten. Och sen ställde jag tillbaka dem igen.

Eller förlåt, släpade tillbaka dem igen.

Jag har inte sett några djur, de har fått nya fina blad, de ser gladare ut än på länge och de doftar citronsåpa.

Nu när jag lugnat ner mig så tänker jag att fläckarna kanske snarare beror på torka. Som uppstått för att jag inte längre kan duscha dem. Ty de blev bortskämda med en rejäl dusch en gång i veckan tills de blev såhär stora. Och sen upphörde duschningen på grund av platsbrist.

Jag vill säga att jag inte sett något djur på monsterorna över huvud taget. Bara dessa fläckar. Men fläckarna skulle enligt min googling vara ett 100% säkert tecken på trips.

Och trips i sin tur betyder då som sagt att man måste bränna allt man har på bål och börja om på ny kula på annan ort.

Så nu vet du det. Att trips, det ska du inte skaffa. För det är dåligt.

Tripsfri vattentunna hos fina Karl Fredrik på Eklaholm.

Jag tror det får vara bra för idag.

Men jag kommer tillbaka för att berätta om en ny paradrätt. Och en filt.

Tack för att du läst.

(Men milkshaken då? Jo, den gör man tydligen såhär.)

Den lite kriminella banan

Hur har du det? Mår du bra?

Jag mår bra men är lite småarg hela tiden. Vet inte varför.

Att gå omkring och vara lite småförbannad är ju både charmigt och ödmjukt. En sån vill man ju vara. Fräsa lite åt höger och vänster och vara allmänt vrång. Då blir man snabbt populär och bjuden på många kalas. Det är ju toppen.

Kanske är det för att jag ska klippa mig i morgon och ser ut som att jag bär hatt just nu. Klippningen ser jag fram emot men den hatt av hår jag bär på nu är tung för både nacke och själ. Det kan jag tala om.

Annars då? Jo, jag har åter igen konstaterat att de bästa och mest hållbara och frodiga blommorna man kan få i sitt hem är de man stjäl. I veckan har jag kastat ut två ohyrade växter och en ful har jag klippt ner och tagit skott av. Skotten är ljuvliga och solen skiner.

Om solen skiner i morgon eftermiddag får jag dock se. Då ska jag hämta ut två likadana klänningar på Lindex. Jag visste inte vilken storlek jag skulle beställa (HUR ska man veta det?) och beställde två olika. Den ena kommer jag ju att vilja lämna tillbaka. En annan gång när jag gjorde det blev jag behandlad som om jag stulit den ena. För man får faktiskt inte gardera sig på det viset. Tydligen.

Men klagar de så säger jag bara att det är inte konstigt om man vill lämna tillbaka den ena när de kallar en orange klänning för pink. Och sen ska jag fråga dem hur intresserade de är av att sälja.

Nej, det kommer jag verkligen inte att göra. Jag kommer att lägga mig platt och be om ursäkt. Förstås. Ty jag är av just det virket. Och det är inte alls säkert att det är det rätta.

Om jag hade kunnat skriva med väldigt små och viskande bokstäver så hade jag gjort det nu när jag vill fråga dig om du fått fin första spruta ännu? Eller kanske till och med den andra? Jag ska få min första om en vecka och för mig har det aldrig varit någon fråga om jag ska ta den eller inte. Det har jag vetat att jag skulle redan från första sekund. Men jag kan inte säga annat än att jag nu börjar bli lite nervös. Kanske är det bara det stora i den här historiska händelsen som gör mig nervös, för särskilt spruträdd är jag inte. Inte så orolig för biverkningar heller. Kanske är jag mest rädd för hur jag ska hitta till stället eller hur jag ska veta hur jag ska beté mig när jag är där. Sånt oroar jag mig för än feber och ont i armen.

Jag kan vara lite avig i tankarna ibland. Tänka på fel saker.

Jag har även stressat upp mig så till den milda grad över ordningen på vaccinationen. När är det min tur, när är det din tur? Varför är det inte min tur och varför är det redan din tur och inte min. Jag har på ett sätt suttit fint och lugnt i båten för jag har tänkt att min tid kommer. Men jag har å andra sidan varit så nervös över att missa tåget när det kom. Men som många gånger annars i livet så har jag en hejarklack som hejar på mitt lag och gör vågen och sjunger hejarramsor om att nu är det minsann min tur, nu ska jag vara beredd. Så när vågen gjordes och ramsorna sjöngs så gick jag in i appen och hittade mig en tid. Och sen var den stressgrejen som bortblåst.

Att jag aldrig lär mig. Att jag stressar över fel grejer.

Vilka grejer är då rätt att stressa över? Det kan man undra.

Den dagen jag jagas av ett lejon är det bra om jag får lite puls och sätter fart. Men fram tills dess kan jag nog slappna av tror jag.

Säg det till min hjärna.

Tack på förhand.