Som utlovat. Hotellet i Sundsvall.

Det finns ju de bland er som besöker mig som är väldigt intresserade av hotell. För dig och dig och dig kommer här, som utlovat, bilder från hotellrummet i Sundsvall.

Vi bodde ju kungligt hemma hos våra vänner i två dagar. Men natten innan vi åkte hem valde vi att bo på hotell. För att underlätta tidig hemfärd och för att våra vänner inte skulle tröttna och aldrig vilja ha oss tillbaka.

Vi valde Clarion Collection Hotel Grand Sundsvall. Eftersom vi är medlemmar i kedjan och har bott några nätter här och där så kunde vi nu njuta av en natt som kostade oss exakt noll kronor. Och detta på ett hotell som erbjuder middag utan kostnad.

Eftersom vi valde att äta på en restaurang ihop med våra vänner så åt vi inte av middagen. Dock försedde vi oss med eftermiddagskaffe med paj och vaniljsås. Restaurangen var otroligt mysig och personalen var ljuvlig. Och jag kan verkligen säga att frukosten hamnar på min… ja… säkert topp 5 av frukostar jag ätit på hotell. Det var verkligen hur gott och trevligt som helst. Sen att det var väldigt lite folk i frukostmatsalen just då gjorde ju inte saken sämre, men jösses så gott och trevligt. Där kommer vi absolut att bo igen om vi ska på hotell i Sundsvall. (Dock går det ju inte att jämföra med den lyxen vi hade när vi inkvarterade oss hos vännerna, men det fattar du ju själv. Du är ju smart!).

I alla fall. Vi fick rum 321. Det var ett litet och gulligt rum. Väldigt rent och trevligt.

Jag vill absolut åka tillbaka. Gärna i morgon.

Vi har bott på ett annat hotell när vi varit i Sundsvall förut. Det var också trevligt. Men slår absolut inte detta.

Att besöka

Förra helgen styrde vi kosan norrut. Vi satte oss i bilen 07.20 på lördagsmorgonen och kom fram ungefär 14.45. Till Sundsvall. Vi förberedde oss på en lång biltur och vi hade packat med oss både mackor, kaffe, godis, vatten, Melodikryss och talbok.

Vi hann inte med hälften.

Plopp så var vi framme.

Ja, om man gillar att åka bil så är det faktiskt inget problem. Tycker vi.

Vi kom fram till ett födelsedagskalas…

   … och vi fick bo kungligt och supermysigt i deras stora fina husvagn tre steg från trappan in till huset. Eller bron som man säger om man är lite norrifrån.

Vi fyllde dagarna med god mat, fint fika, korv med bröd, chips och confettiregn. Massor av skratt, svalkande drycker, kubb och fina dukningar. Vi hann med promenader både hit och dit, jag hann drömma om att flytta och vi hade så trevligt så vi nästan inte trodde det själva.

Och allt detta för att jag för tio år sen fick ett mail från en tjej som hittat min hemsida och undrade om jag kunde rita en grej till henne.

Det kunde jag.

Och det var början på en fantastisk vänskap. Inte bara mellan mig och henne utan även mellan hennes man och min, mellan oss alla och förstås med deras barn.

Otroligt.

Man fattar det knappt.

Vi har ju träffats många gånger och åker som tradition till Gävle och kollar på hockey varje år. Och så ses vi i övrigt så ofta vi kan. Vilket blir förvånansvärt ofta om man bara anstränger sig lite.

Ja vi gav bort presenter också. Och fick presenter även vi. Och vi firade allt vi kunde komma på. För att vi måste passa på. När vi ses. Även om vi ses snart igen. Men det är en viss känsla att bo långt ifrån varandra. Man vet att tiden då man ses är dyrbar.

Vi försökte lära oss lite om blommor också. Det gjorde vi genom att titta på den här blomman och ställa oss frågan vad det egentligen är. Sen hade vi forskat klart. ”Jag frågar mina bloggläsare” sa jag och sen gick vi vidare i livet.

Så, vad är detta för blomma? Som en väldigt stor vitsippa. Men så heter den inte va?

Anna, som fina frun i huset heter, är en sån som uppskattar att få saker som är handgjorda. Alla gillar inte sånt, men Anna gör det. Och jag gillar ju att handgöra saker. Så kombon är ju förträfflig. Även där. Men det gör mig inte mindre glad när jag kommer hem till dem och ser att saker jag gjort hänger framme. Om de hängde dit den här sekunden innan vi kom dit vet jag förstås inte. Men hon har i alla fall inte matat fåglarna med den.

Det var verkligen fantastiska dagar. Och vi hoppas att vi snart får möjlighet att åka tillbaka. Vi stannade två nätter hemma hos dem och en natt på hotell på väg hem, men det berättar jag om i ett annat inlägg. Som en slags hyllning till dig som gillar när jag berättar om hotellrum. Jag ska visa sen. Ska du få se.

Tack fina familjen. Vi ses snart igen.

Som ett rosa moln

Jag såg det på Instagram. Hos @eandernell. 

Bubbel med sockervadd på. 

Så otroligt fint. Man vill ju skrika rakt ut och låtsas att man kommit på det själv. 

Jag tänker lite att nästa gång kommer jag att strö lite silverströssel på också. 
Bara för att jag kan. 

Smördegssnurror med Västerbottensost

Meddelande till mig själv: Gör såna här snurror. Ofta. Helst en gång om dagen.

Nu ska jag lära dig världens bästa drinktilltugg. Lätt som en plätt är det. Och förbenat gott.

Köp en rulle smördeg. Rulla ut den på en plåt. Häll på en påse (250 gram?) riven Västerbottensost.

Rulla ihop längs långsidan. Försök att göra det rätt tight, men lyckas du inte med det så skit i det bara. Rulla så gott du kan. Det duger gott.

Nu kan du stoppa den här i kylen om du vill och invänta bättre tider. Eller tills det är dags att laga ordning dem. Eller till dagen efter. Eller tills nu på en gång.

Skär i typ 1-2 cm tjocka skivor och lägg ut på en plåt.

Skjuts in i ugnen. 200 grader cirka en kvart. Varmluft eller vanlig ugn spelar ingen roll. Jag valde varmluft tror jag, för det brukar jag göra.

Lägg upp på fat, eller som jag, på en träbricka med ett skrynkligt papper på, och flinga över lite salt.

Servera.

Kan ätas varma. Men även kalla.

Jösses.

Smördegssnurror är min bästa grönsak.

En helg i Göteborg

För några helger sen var vi i Göteborg och hälsade på våra vänner Bullerbybarnen. De där barnen som jag har berätta om förut.

Vi lyckades pricka in en lördag då solen stod högt på himlen och det var uteserveringsläge i Götet. Trots att det var slutet av mars bara.

Vi anlände till vännerna på förmiddagen, fick oss lite till livs och drog sen in till stan. Vi var hungriga och törstiga och styrde kosan mot ett smörrebröds-ställe som jag varken hört talas om eller besökt förut. Men det var väldigt trevligt och väldigt gott.

Stället heter Oscar och den lille och blev ett favoritställe på en gång.

Jag åt två bröd. Ett med lax och ett med kyckling. Och de var vansinnigt goda båda två.

Efter maten och snapsen tog vi en promenad på stan. Genom Haga. Som var strålande härligt i det fina vädret.

På kvällen fick vi så mycket gott att äta hemma hos vännerna att jag nästan höll på att dra till mig själv av ren och skär avund. Och vi satt vid matbordet i timmar och åt och drack och skrattade och höll Earth hour.

Och som vanligt sov vi sen väldigt gott i ett av våra favorithemmahotellrum. Ja som ägs privat av våra vänner. Och inte går att boka för andra än av oss. Eller ja, och andra de känner. Men mest av oss. Vill jag tro.

Tack snälla Bullerbybarn för en mycket trevlig, kul och smarrig helg hos er.

Annorstädes

Vi har några vänsläktingar som vi gärna umgås med. De bor annorstädes. Eller så är det jag och min man som gör det. I alla fall så bor vi inte på samma ort. Och det är ju dumt.

Men bra är att man är mobil. Att man kan sammanstråla. Och det gjorde vi för några veckor sen. I en av mina favoritstäder. Linis säger jag, men de flesta andra säger Linköping har jag fått för mig.

Vi har ju varit i Linköping många gånger förut (här t ex). Och som vanligt bodde vi på Scandic Linköping City. Ett hotell som vi alltid tyckt mycket om, men den här gången blev lite osäkra på. Hm… Varken vårt eller våra vänners rum var ordentligt städade. Vi hittade grejer kvar i badrummet efter gästerna som bott innan. Tandborste och tandkräm. Våra vänner hittade sopor kvar från gästerna som bott innan dem.

Sånt kan ju hända. Och det är väl inte ett stort problem. Men det var det att de inget gjorde åt det fast vi påpekade det. Bara sa ”Oj, tack för att ni sa till”. Ungefär så.

Men hur som helst. Vi hade mycket trevligt. Och vårt rum var fint även om det inte var 100% städat.

Vi fick rum 226 den här gången. Men fantastisk utsikt över ån/kanalen. Ja, vad heter det? Är det en kanal kanske? Fint är det i alla fall. Hur eller hur.

Vi började med lite bubbel på våra vänsläktingars rum. Sen styrde vi kosan ner på stan och gick och åt lunch på Pinchos. Trevligt och gott.

Ett extra plus för att det var så himla fint vid deras toaletter. Sånt uppskattar jag verkligen. En äcklig och ful toalett kan verkligen förstöra ett restaurangbesök. Men här blev vi så till oss att vi var tvungna att fota.

Men de har ju väldigt fin inredning över huvud taget på Pinchos. Verkligen snyggt om du frågar mig.

Vi gick på stan lite och kollade runt och våra vänsläktingar tyckte att det var en mycket trevligt stad. Jag tror inte att de varit där förut. Jag brukar alltid säga att det är en stor stad i en lite mindre skepnad. Det finns allt men ändå får man en känsla av att staden inte är så stor. Himla mysigt. Jag gillar verkligen Linis.

På kvällen var vi och åt på Malt & Humle. Ett ställe min man och jag varit på förut men jag som jag tydligen glömde att blogga om då. Men nu var vi här igen och blev lika trevligt bemötta och åt lika god mat som förra gången.

Sist åt jag lamm, den här gången åt jag fantastiska vegetariska kroppkakor.

Ett väldigt trevligt ställe som jag verkligen vill komma tillbaka till. Ett nytt favoritställe. Om man gillar rustik mat med lite nya influenser och gillar att testa ovanlig och ny öl så ska man absolut gå dit.

Ja, det var den helgen det. Dagen efter åt vi frukost länge och väl, gick en promenad på stan och kollade läget lite. Och sen åkte vi hem. Och var nöjda. Och glada.

Just det. Jag är ju en dålig shopare nu för tiden för jag köper ju inte så mycket grejer. Men jag kostade på mig ett nytt läppstift på Åhléns. Jag blev lite SKAM-inspirerad och köpte ett mörkt rött. Jag har aldrig haft så mörkt läppstift förut så det kändes lite udda. Men det är snyggt.

Max Factor Lipfinity Lip Colour 108 Frivolous

Läppstiftet sitter som berget. Färgar inte av sig alls. Det enda man behöver är ett glans att måla ovanpå. Det finns med ett i förpackningen men det tar rätt snabbt slut. Men då kan man köpa vilket ofärgade glans som helst sen om man vill. Jag har ett ofärgat läppstift från Make Up Store som jag köpte förut. Funkar perfekt.

Så nu vet du det. Tips från en som gillar läppstift men som äter upp de vanliga på en minut.

För andra året i rad

Du som har följt mig en längre tid vet nog att jag gillar traditioner. Jag tycker om att göra samma sak flera år i rad. Att känna att man har en grej. Som man gör. Ihop med andra. Eller sig själv. Nått kul. Som man gillar.

En sån grej är den årliga resan till Gävle. Som startade förra året och som i år därför blev en tradition. En fantastisk sån. Må den aldrig sluta.

Även i år tog min man och jag tåget nerifrån och upp. Och våra vänner från Sundsvall tog bilen ner. Precis som vanligt. Och vi checkade in på fabbo-hotellet Clarion Hotell Winn.

Den här gången fick vi rum 338 och konstverket på väggen hette Little girl having her hair combed by her Nanny (Edgar Degas). Fast jag tänkte mest på när Madicken hoppat från vedbodtaket.

(Och till dig som är hotellnörd, tidigare har vi bott på rum 362, 308, okänt rum, okänt rum. Ett tag i livet brydde jag mig inte så mycket om hotellrum. Jag fattar inte vad det var med mig då.)

Så fort vi hade tvättat händerna efter resan och hängt upp våra kläder frågade vi om vi fick komma äver till våra vänner. Det fick vi. Och eftersom det var så nära kunde vi gå över i strumporna. De bodde i rum 332 förresten. För dokumentationens skull.

Ja och sen gjorde vi allt det där som vi brukar. Åt middag på Chruch Street Saloon

… tog ett glas i baren på hotellet, sov, gick upp, gick på stan, handlade på Åhléns, stack till O’Learys och åt en lunch utan någon som helst fast föda…

…tog en korv på torget och stack till Gavlerinken med bussen från den fina platsen där  bocken brukar stå…

… och kollade på när Brynäs fick stryk av Djurgården i hockey. Ja, det sista var det bara jag som blev glad över i gänget. Men ingen hängde läpp för det. Sånt gör vi inte.

Efter hockeyn hade vi lite fri lek och sen gick vi lite otippat till Pinchos och åt middag. Min man och jag har varit på Pinchos en gång förut, i en annan stad, men för våra vänner var detta premiär. Och jag tror minsann att de blev förtjusta. Det är lite annorlunda att själv få beställa sin mat i en app och så. Men maten är väldigt god och det är väldigt prisvärt tycker jag. Personalen har varit trevlig på båda ställena vi varit på och inredningen är väldigt härlig. Bra ställe. Vi kommer att gå dit igen. Någon annan stad nästa gång kanske?

Vi satt under en stor sammetslampa med snygga fransar…

… och för dig som är Pinchos-nörd (jag vet att du finns!) så kan jag visa vad jag åt…

Fish and chips, kycklingburrito, plankstek och kycklingspett. Lägg ägg vad gott.

Min kära kamrat tog en drink efter maten. Såg inte den himla härlig ut? (Syftningsfel med flit. Både drinken och vännen är härliga!).

På söndagen var den glada helgen slut och vi fick snällt skiljas från våra vänner och gå till tåget. Jag var tvungen att få en ledsenattack på tåget för jag hatar avsked. Jag klarar verkligen inte av det. Och jag hatar att vi bort miljarders mil ifrån varandra. Att vår stad och deras stad är så långt ifrån. Dumma smala tarm-land!!!

Samtidigt är jag så otroligt tacksam över hur livet blir ibland om man öppnar en liten dörr då och då. För tio år sen skrev Anna ett mail till mig. Hon hade hittat min hemsida och undrade om jag hade lust att rita en bild av henne och hennes blivande make som de kunde ha på framsidan av sitt festhäfte. Jag ritade och vi fortsatte att maila. Sen dess har vi träffat så ofta vi bara kunnat. Både på annan ort men också hemma hos dem och hemma hos oss. Och i somras ville oss livet väl för då kunde vi ses inte mindre än tre gånger.

Det är fantastiskt med vänner. Man blir ödmjuk och tacksam.

Tack Anna och Jens. Vilken fantastisk helg. Som alltid.