Mysigt ställe efterlyses

Idag efterlyser jag en sak.

Nämligen:

Mysigt ställe i Sverige. Helst inte i en storstad. Det ska finnas bekväm övernattningsmöjlighet, god mat och vin. Det gör inget om det i närheten finns någon kul aktivitet. Och med kul aktivitet menar just jag, just idag, typ vinprovning, en fin trädgårdshandel, en chokladfabrik, ölprovning, något pyssligt, zipline, kurs i akvarellmålning, silversmide, en liten teaterföreställning, en liten show, en fin utställning.

Det mysiga stället får ligga precis var som helst i Sverige. Norraste Norrland, Gotland, Öland eller Skånes södraste udde spelar ingen roll.

Det får vara vilken årstid det vill. Jag kan åka på vintern och jag kan åka på sommaren.

Höst och vår går också bra.

Jag vill dock inte vara tvungen att bära min egen packning mer än högst några hundra meter.

Sån är jag.

Det måste också finnas dusch på rummet och ett eluttag så att jag kan föna håret med min fön som jag kan ta med mig själv.

Så! Kom igen! Ge mig förslag. Har du något favoritställe?

Om du vill veta mitt tips som jag hade gett mig själv om jag hade frågat mig, varför jag nu skulle göra det, så hade jag sagt:

Åkt till Kosta. Bo på glashotellet. Ät god mat. Drick vin i glasbaren och blås glas.

Men det har jag ju redan gjort.

Nu är det dags för nått nytt.

Ett slags belöningssystem

Det har varit lite mycket ett tag. Rörigt. Lite jobbigt. Lite mycket. Lite trist och svettigt.

Dålig kombo.

Trist och svettigt.

Som ett besök på gym.

Har jag förresten berättat att jag lovat mig själv att aldrig mer behöva sätta min fot på ett gym?

Fast det är en annan historia. Om ett fantastiskt bra och smart beslut jag tagit.

Men det här ska handla om nått annat.

Det ska handla om att ge sig själv en present när man som mest behöver det.

Min tanke idag var att jag skulle besöka vårt lokala Lindex för att köpa mig ett röd-orange-rosa Essie-nagellack. För att jag är värd det. För att finger som jag skar av en bit på äntligen har läkt och för att jag nu vågar måla nageln på det fingret igen och nu även vågar ta bort lacket på det fingret med remover. Och för att jag älskar nagellack från Essie. Som är just röd-orange-rosa.

Sen tog jag mig i kragen och tog fram min låda med lack för att se vilka färger jag redan har. För att inte råka köpa samma. Det vore ju ändå onödigt.

Onödigt.

Rimligt ord i sammanhanget ändå.

Nej, detta är inte Lindex sortiment av lack. Detta är mitt eget.

Det kanske inte känns som att jag behöver köpa ett nytt röd-orange-rosa från Essie. På ett bra tag.

Men att hitta saker i sitt eget hem som man inte visste fanns. Eller inte kommer ihåg. Det är ju den bästa sortens shopping.

Jag la upp fötterna på bordet och målade med peach daiquiri och cute as a button.

Sen lutade jag mig tillbaka och kollade på gamla avsnitt av Ernst.

Är inte det det bästa plåstret på såret så säg.

Hur belönar du dig? Vad ger du dig själv efter ett jobbigt tandläkarbesök, en allt för dyr faktura efter servicen på bilen, efter den jobbiga dagen på jobbet, efter att ha råkat ge dig själv ett blödande skoskav?

Säg inte att du unnar dig att gå till gymmet bara.

Du har ju fattat vad jag tycker om gym.

Även om jag inte ens skrivit det inlägget ännu.

 

Läppstiftstips

Nu tänker jag prata om ett läppstift.

Varför jag nu varnar för det.

Eller det var kanske inte en varning? Det kanske var skryt. Eller ren information? Upplysning?

Hur som helst ska jag prata om det nu. Läppstift… et. Läppstiftet.

Jag tycker att det är ett kärt men ganska svårt ämne nämligen. Hur hittar man rätt färg och hur hittar man rätt sort och rätt över huvud taget?

Jag testade en grej när vi var i Gävle för länge sen. Jag gick in på Åhléns där och bad en trevlig tjej att ta fram ett bra läppstift till mig. Valfritt märke och valfri färg. Det gjorde hon. Eller hon tog fram ett och jag blev så förtjust att jag en timme senare köpte ett till av samma märke. Men en lite annan nyans.

Nu blev jag plötsligt sugen på samma grej. När vi var i Karlskrona. Jag gick in på Åhléns och hittade en gullig expedit. Jag sa att jag önskade att hon skulle ta fram ett läppsift i passande färg och som håller ett tag. Hon sken upp och frågade om hon fick välja vilket hon ville. Det fick hon. Då gick hon direkt och tog fram ett av de som jag fick rekommenderade och köpte i Gävle.

Huvudet på spiken.

Jag berättade att jag köpt det av en kollega i Gävle och hon trillade nästan baklänges.

Sen gick hon och tog fram ett sånt här.

Jag tackade så mycket, betalade och gick ut ur affären.

När vi kom till hotellet provade jag läppstiftet och sa först ”Åh, nej.. det här var ju ett läppglans… nu blev det lite tokigt…” och sen gick jag vidare i livet.

Flera timmar senare tittade jag mig i spegeln och läppstiftet satt kvar.

Med andra ord, känns som ett läppglans men sitter fast som en tuschpenna.

Vad kan man mer önska sig?

Priset? 129 kr? Färgen? Perfekt.

Länk till läppstiftet hos Åhléns.

Länk till självaste Bourjois.

Är jag nöjd då? Ja, verkligen. 8 av 10.

Minitårta extra allt

Jag lovade ju det igår. Att du skulle få se vad det blev av min perfekta tårtbotten.

Och det ska jag tala om för dig. Att det blev en gräddtårta med extra allt. Eller extra och extra, den innehöll väl rätt vanliga grejer. Men den blev… maffig. Om du frågar mig.

Jag hade ju en ganska platt och misslyckad botten över men den lyckades jag skära ut ett lager ifrån. Så den kastade jag inte.

Mellan alla lager hade jag hemlagad blåbärssylt och lemon curd. För det tycker jag typ är det godaste som finns. Ovanpå är det mängder av grädde.

Såhär blev det.

Det är så himla kul att spritsa.

Syns det att jag tycker det?

Jag gjorde en liten tårta (formen är nog 17 cm i diameter tror jag) för vi var inte så många som skulle äta, men den blev så hög och mäktig att den lugnt hade räckt till 6-8 personer.

Bra med små formar ändå.

Och kul med sprits.

Den perfekta gubbröran

Nu ska jag lära dig en sak som min fina vän Birgitta har lärt mig.

Nämligen hur man gör den perfekta gubbröran.

Jag tycker att gubbröra är ungefär det godaste man kan blanda ihop. Det innehåller så mycket goda grejer utan att man behöver köpa fyrahundra ingredienser. Man rör ihop det på en höft och det är lika enkelt att göra mycket som lite.

Varför man nu skulle vilja göra lite.

Jag vet inte exakt hur Birgittis gör sin, och jag får aldrig min så god som hon får sin, men jag har gjort en del försök och jag måste säga att jag hamnar i alla fall på en snygg andraplats. Om det nu hade varit en tävling. Vilket det inte är. För man tävlar inte i gubbröra. Eftersom Biggan ändå alltid skulle vinna.

Lite som Stenis. Att han ens behövde tävla.

Onödigt.

Lite så är det med Biggis. Det är ingen idé att tävla mot henne.

Men om man vill göra ett ordentligt och stabilt försök. Då ska man köpa hem detta.

De långa skuggorna och det märkliga ljuset beror på att morgonsolen sken in nått så vansinnigt när jag lagade detta. För det var tidig lördagsmorgon och vi skulle få lite frukostgäster. Så då är det rätt normalt att rada upp grejer på köksbänken och fota dem. Även om klockan bara är strax före sju.

Jag har handlat detta på Willys så det sätter ju sina spår på produkterna. Och jag råkade köpa laktosfri fraiche och det behöver det ju inte vara. Det går ju lika bra med laktosfullproppad fraiche och örter i kruka. Men har man i frysen så kan man ta det.

Ja, sen blandar man ihop. I vad man tycker är lagom dos av allt. Jag tog två förpackningar sill, en liten fraiche, två äpplen (hackade i lagom bitar), en klick (halv deciliter?) majonnäs och så snygg mängd dill och gräslök.

Inte så mycket av spadet från sillen, för då blir det lite för löst tycker jag.

Och så lite salt och peppar på detta förstås.

Eftersom jag äger den här bloggen och kan fuska så visar jag här en skål gubbröra från förr i tiden. För den här gången serverade jag röran i glas. Med små krispiga knäcken till.

Prova vettja. Du kommer att få begär.

Tack Birgitta. Du är så fin.

Semesterstart

Det börjar kännas som att det var länge sen det var semester. Jag jobbar nu min tredje vecka. Det går bra att jobba och det är inte så farligt i sig, men det är fasen inte lika härligt som semester. Det är det faktiskt inte. Det tänker jag inte påstå.

För att hålla kvar semestern lite längre tänkte jag att jag ska berätta vad vi hade för oss. När det väl var semme.

Till skillnad från många andra hade jag en ganska vanlig semester. Vi gillar att vara i Sverige på sommaren och i år kunde vi ju, trots allt, resa precis som vanligt. Därför kan jag inte säga att min semester var så påverkad av Coronan. Även om min man och jag, som ringar på vattnet av Coronan, fick väldigt lite semester ihop. Men den tid vi hade kunde vi nästan semestra som vanligt. Förutom att vi fick hålla oss på avstånd. Och det gjorde vi.

Hur som hafver så valde vi att starta i Kosta. Så som nästan varje semester i många år nu. Ett säkert kort och ett bra sätt att få en bra start.

Vi bodde ju som vanligt på Kosta Boda Art Hotell. Som sig bör. Fick förresten frågan härom dagen om vi aldrig tröttnar på Kosta. Svaret är 100% ”nej”. Den dagen jag tröttnar på att åka dit har jag nog tröttnat på större saker än på Kosta tror jag.

Den här gången fick vi bo i rum 213. Där har vi inte bott förut. Men vi har bott hos Ulrika flera gånger. En gång när jag fyllde år t ex.

Vi shoppade inget särskilt, gjorde inget särskilt. Vi njöt av vårt fina rum, den fina omgivningen, konsten överallt och av väldigt god mat. Vi gillar att äta i baren så det gjorde vi den här gången också.

Allting kändes safe och fint ur smittosynpunkt. Det enda som kändes aningen osäkert var frukosten. Men min bild av mänskligheten vid frukostbufféer är inte alltid helt positiv. Det är som att hotellfrukostar tar fram människors sämsta sidor.
Men hotellet hade gjort allt de kunde för att det skulle vara safe, med handsprit överallt och man kunde placera sig med stort avstånd från grannborden. Sen att människor inte kan stå i kö ordentligt utan måste sträcka sig över andra som står med gott om avstånd, för att komma åt en bit skinka eller ett glas juice, det kan ju inte hotellet rå för.

Kunde dock inte låta bli att le lite åt deras skyltar. Ordvalet ”dålig” tycker jag är lite komiskt. Om man känner sig ”dålig”? Som en dålig människa? Eller dålig på vad? Golf? Eller bara i allmänhet?

En ny öl snöade jag in på också kan jag ju berätta om. En suröl som smakar svartvinbär från Emmabodabryggeriet.

Och så vill jag gärna köpa mig ett litet konstverk för 45 000 kr.

I övrigt kan jag berätta att vi kommer att åka tillbaka. Så snart vi bara kan.

Såna är vi.

Tittatillbakatisdag #4

Det är tisdag min vän. Och du vet ju precis vad det betyder. Vi tittar tillbaka.

Den här gången till hösten 2018.

I början av 2018 hände en grej som fick oss att bestämma oss för att bli bättre. Bland annat på att få saker gjorda.

Alltså roliga saker.

Sånt man drömmer om.

En sån sak har för mig varit att få besöka Alcatraz. Och för att kunna besöka Alcatraz behöver man åka till San Fransisco.

Vi hade inte hört talas om San Fransisco så mycket innan. Vi kände ju till spårvagnarna förstås, Golden Gate, Alcatraz såklart och att det ligger vid havet. Vi visste att det låg på helt andra sidan än New York och vi hade sett på ett program på TV att de gillar surdegsbröd där.

Det var väl ungefär det vi visste.

Och med detta i bagaget så åkte vi dit.

Vi flög Köpenhamn – London – San Fransisco på vägen dit och San Fransisco – Frankfurt – Köpenhamn på väg hem. Den långa flygturen som tog oss till och från målet tog 10-11 timmar. Och så plus mellanlandningar och resten av resandet. Det var långt men gick så bra så.

Vi bodde på ett hotell som heter The Mosser. Ett hotell vi fått rekommenderat men inte alls kände till. Vi visste inte ens var det låg på kartan. Men det visade sig ligga väldigt bra till på själva kartan och det var ett rent och fräscht och trevligt hotell. Ganska basic, men väldigt rent och fint. Vi kan rekommendera det för dig som inte kräver så mycket lyx. Men ändå önskar ett tryggt och trevligt hotell. Det var som sagt basic. Men bra. Vi är supernöjda.

Vi fick rum 719. Det var ett rum. Rent och fint och trevligt. Fläkt i taket och bra badrum. Amerikanska fönster. Som i Vänner. Det vill man ju ha. Och skön säng.

Vi stannade i åtta nätter. Det var länge men lagom. Vi hann göra allt vi ville göra och vi hann njuta och ta det lugnt. Vi hann med både sena kvällar och sovmorgnar och att sitta och glo i en park. Vi hade gott om tid till allt vi ville göra och vi hade lugna stunder då vi bara vilade oss. (Eller vilade, jag knarkade matlagnings-TV så fort jag kom åt!).

Vad gjorde vi då? Jo, vi gick och gick och gick. Backe upp och backe ner. För backigt är det! Imponerande backigt! Mitt backigaste ever.

Jag minns inte i vilken ordning vi gjorde saker och det har ju såhär i efterhand noll betydelse.

Men vi tog ju båten i Alcatraz. Vilket vi åkte dit för att göra. Det var ju det som var grejen.

Man fick absolut inte röra något på själva ön eller ta med sig något där ifrån. Men när preskriptionstiden har gått ut så ska jag berätta om ifall jag tog en liten sten från innergården eller inte. Den där internerna fick ta sina löjligt små promenader.

Jag tycker att det är en märklig känsla att besöka så berömda och välkända ställen som t ex Alcatraz. Det är svårt att känna att man är där på riktigt. Man har sett så mycket på TV, läst så mycket om det och så vidare, så när man väl är där så känns det så otroligt bekant. Som att man varit där förut. Samtidigt som att det är svårt att förstå att det är det riktiga stället man är på. Svårt att förklara, men det var som att jag var på ett låtsas-Alcatraz. Märkligt.

För att inte tråka ut dig fullständigt ska jag nu dra upp tempot lite och fatta mig kort.

Vi åkte spårvagn…

Vi var på en diner…

Vi drack öl och åt mac and cheese på Mikkeller Bar

Vi såg sjuuukt höga träd i Muir Woods

… ja faktiskt så sjukt höga att man var tvungen att hålla i sig när man böjde huvudet bak för att se trädtopparna. Annars ramlade man!

Där finns träd som är 260 feet höga. Alltså typ 79 meter. Sveriges allra högsta träd är visst 49 meter. Svenska tallar brukar tydligen bli cirkus 40 meter.

På väg hem från höga-träd-skogen stannade vi till i Sausalito. Där valde vi att röra oss så lite som möjligt. Vi ville nämligen inte missa en enda sekund av solnedgången över San Fransisco. Kanske den vackraste och häftigaste synen jag sett.

Plutten till vänster på bilden är Alcatraz.

Ja… och vad gjorde vi mer? Jo, vi hängde i pir-området

Åt på Bubba Gump där Forrest Gump hängde en gång i tiden…

Vi hängde vid Union Square och handlade julsaker (som de verkar erbjuda året runt) på Macy’s

Ja, det var en fantastisk resa. På så många sätt. Men som nästa alltid så är det de oväntade saker som imponerar mest på en. Som en amerikansk man som frågade var vi kom ifrån och som visade sig ha bott i vår grannstad. Eller som tjejen i en bar som sa ”Jag har bott i Sverige i ett år” och pratade fin svenska med skånsk brytning. För att hon hade bott i Helsingborg. Eller som familjen från Tyskland som vi träffade på spårvagnen. Som åker till Sverige nästan varje år och går på Astrid Lindgrens värld. Ett stenkast från där jag bor. Och alla TV-program  jag såg på nätterna när jag inte kunde sova. Matlagningsprogram i alla tänkbara versioner. Och konserten på TV med Joe Bonamassa. Och den gamla mannen från Asien som stolt visade sig Fjällräven-rygga. Och alla skor och kläder och möbler som låg lite här och där som folk skänkt och lämnat att ta för sig av, till alla de som inga skor, kläder och möbler har.

Jag minns också att jag tänkte att det var ju väldigt vad olikt New York detta var. (New York är det enda stället jag varit på i USA förutom San Fransisco) tills jag kom på att Ystad och Jokkmokk inte heller påminner så mycket om varandra.

Jag är så glad och tacksam över att vi kom iväg. Att vi såg till att uppfylla den här drömmen. Så värt all väntan och allt pengasparande.

Och tack. För att du läst och tittat på detta.

Tittatillbakatisdag #3

Det är tisdag igen käraste du. Och då tittar vi tillbaka. Som vi gjort både en och två gånger förut.

Det är inte så att dessa tittatillbakor alltid måste vara att vi tittar på en resa jag har gjort. Det kan också vara något helt annat. Ett pyssel. En vissen blomma. En kul grej. En tråkig grej. Lite olika sådär.

Men så fick jag ett meddelande från Anna. Där Anna skrev att det är roligast när jag visar gamla resor. För just nu kan man inte resa så mycket.

(Detta inlägget är skrivet en vecka innan det publiceras. Vad som händer på Corona-fronten från att jag skriver detta tills det publiceras kan jag inte veta. Jag kan inte spå i kula. Eller i sump. Men just idag när jag skriver detta får man åka två timmar från hemmet. Har man sagt.)

Nu ska du få resa med mig Anna. Och idag ska vi resa till Gävle.

Min man är vansinnigt förtjust i Brynäs. Och jag är vansinnigt förtjust i min man. Och Brynäs kommer från Gävle och det gör inte vi. Men vi tycker att det är väldigt kul att åka dit. Så det gör vi. Och har gjort många gånger. Ibland åker vi dit för att se på hockey och då tycker vi att det är kul om Brynäs spelar mot Djurgården. För den som min man delar sitt hushåll med gillar Djurgården. Och min man gillar sitt hushåll.

Så! Om vi kan och vill och har möjlighet så åker vi ibland till Gävle och kollar på Brynäs när de spelar mot Djurgården. Eller om man är lagd åt andra hållet, som jag, så kollar man på Djurgården. När de spelar mot Brynäs. Det är lite vilket som. Och båda går bra. Förstås.

Och så gjorde vi i januari i år. Det var kul.

Som vanligt bodde vi på Clarion Hotel Winn. Vi har bott där säkert 15 gånger snart och vi kan inte se någon som helst anledning att byta hotell. En grej som är ett stort plus är att de när vi kommer dit säger ”Men vad kul att ser er igen, välkomna tillbaka”. Jag vet att de ser i sin dator att vi är återkommare, men det borde fler hotell se i sina datorer men det är ta mig tusan bara på Winn i Gävle som de är smarta nog att säga det också.

Den här gången fick vi rum 206. Och vi älskar de här rummen. Och som du kan se så älskar Winn oss. Så vi fick present.

De har fixat och donat med hotellet det senaste året eller hur länge det nu är och jag tycker att det ha blivit väldigt fint vid hissarna t ex…

Men vad gjorde vi då? Jo, vi åt som vanligt lunch på Brända Bocken, tog en öl eller tre på O’Learys, spanade lite efter roliga och lokala öl på Systembolaget, hittade en tröja som fick mig att tänka på min ena syster…

… frossade i sushi…

… kissade på toalett på Gavlerinken och fick tvätta händerna med Brynäs-tvål…

… såg Djurgårdsklacken heja så mycket på Djurgården att Djurgården vann…

… och så råkade vi tänka lite fel och fylla i lite fel på en lapp när vi skulle beställa frukost på rummet… så vi fick frukost som räckte till alla på hela hotellet.

Men vi bjöd inte in alla.

Vi bjöd inte in en enda.

När vi åkte hem från Gävle där i början på året bestämde vi oss för att åka tillbaka så snart vi kunde. Vi bokade in påsken. Det fick vi sen boka av på grund av den dumma smittan.

Då grät jag nästan.

För att du inte ska börja gråta för att det här inlägget är typ slut nu, så lägger jag till en bonus från när vi var i Gävle i september 2019. Då förlustade vi oss med vänner och gick på whiskeyprovning med rundvandring, åt på Church Street Saloon och Pinchos och bodde på samma hotell men i rum 223.

Den där staden alltså. Dit måste jag ibland. Med jämna mellanrum. Det kan ju vem som helst fatta varför.

Tack till dig som läst ända hit. Och till Anna för att du peppar mig att visa hotellrum och små resor.

Tittatillbakatisdag #2

Det är tisdag igen och du som var med förra veckan vet precis vad det är dags för nu.

Saker som hänt förut, när man fick göra vad man ville, men som jag aldrig bloggade om.

Turen har kommit till december 2019. Då besökte vi Sigtuna. Mest för att gå på Carolas julshow i ladan, men även för att besöka just Sigtuna. Båda sakerna överraskade. Trots förväntningar i jämnhöjd med månen.

Att få se Carolas show var själva huvudsyftet. Så efter att vi bestämt att vi skulle göra det började vi leta efter hotell. Vi visste inte en enda sak om Sigtuna förutom att det enligt ryktet är en gullig stad. Så vi bokade två nätters boende på måfå.

Det blev Hotell Kristina.

Det visade sig vara ett av 2019-års bästa beslut. Så himla fint och så himla trevligt och gästvänligt. Och otroligt god mat. Vi åt julbord ena kvällen och på stan den andra kvällen. Julbordet var sanslöst gott och maten på stan var super också. Allt med denna stan kändes väldigt fint och trevligt.

Vi fick rum R42. Ett mysigt, fräscht rum som vi älskade från första sekund.

Själva Sigtuna visade sig vara den sötaste lilla stad som man kan tänka sig. Och eftersom det var december och advent så kändes det som att gå omkring i en julkalender. Vilket för mig är den allra bästa känslan som tänkas kan.

Såhär efteråt kan jag inte påstå att jag minns exakt var vi åt på stan så jag kan inte tipsa om något särskilt ställe. Men jag kan säga att alla ställen som vi var på var väldigt bra ställen. Så ska du dit kan jag nog säga att du kan äta var du vill. Du kommer förmodligen inte att bli besviken.

Carolas show hade jag orimligt höga förväntningar på. Jag är ett obotligt Carola-fan sen Främling och jag tänker att allt hon gör är bra. Men detta kära du, detta var något extraordinärt. Det råder inga tvivel om att julshowen i ladan är hennes hemmaplan nummer ett och det som hon är ämnad för. Hon slog oss alla med häpnad. Det var inte ett öga torrt, det kan jag verkligen lova.

Hon golvade mig fullständigt.

Så kan man säga.

Efter konserten fick jag ställa mig ute i friska luften och bara andas. För att sansa mig.

Den nivån.

Du fattar.

Jag hoppas verkligen att jag får chans att hennes julshow fler gånger. För detta var verkligen något utöver det vanliga.

En annan sak jag gärna visar är hur fint Hotell Kristina pyntat sitt växthus. Dessa fina pappersstjärnor gjorda av papperspåsar. Åh vad jag vill fylla vår inglasade balkong med såna när det blir vinter igen.

För vintern är väl inte inställd i år va? För nån måtta får det väl ändå lov att vara?

Äsch. Vad fasen. Äras bör det som äras kan.

Nu vet jag var vi åt och vad. Vi åt sketasmarrig laxlunch hos Valvet

… men var vi sista kvällen åt hamburgare någonstans minns jag inte. Kanske var det på Valvet det också?

Åh. Nu är jag trött på den här våren när allt blir inställt. Nu tänker jag längta tills det blir jul.

Det unnar jag mig.