Maki-rulle med kallrökt lax och wasabikräm

Lax och wasabi är två grejer som jag skulle kunna mörda för.

Eller ja, kanske inte mörda.

Men slå någon väldigt hårt i alla fall.

Jag skulle kunna dra till någon lite löst över låret.

Så kan man säga.

Att jag tycker att lax och wasabi är så gott.

Så att jag skulle kunna knuffa någon lite löst för att få ta en tugga av nått som innehåller just lax och wasabi.

Men istället för att ta till våld så åkte jag till ICA och handlade grejer till Coops recept Maki-rulle med kallrökt lax och wasabikräm.

Och så bra det blev sen då.

Jösses.

Lätt som en plätt att sno ihop och helt ljuvligt smarrigt.

Det här kommer att bli min nya paradgrej!

2 nori-ark
300 g kallrökt lax i skivor
200 g cream cheese
1 msk wasabi (fegt, jag tog 2 msk!)
0.5 gurka, i stavar
0.5 dl mandelspån, torrostade
0.5 dl finskuren gräslök

Gör så här

Lägg ut lax i en rektangel stor som två nori-ark på en bit plastfolie. Lägg på nori-arken. Rör ihop färskosten med wasabi och ev lite vatten så den blir bredbar.Täck nori-arket med ett tunt lager wasabiost och lägg ut gurkstavarna längs med ena långsidan. Rulla ihop från långsidan till en rulle med hjälp av plastfilmen. Strö ut mandelspån och gräslök på en skärbräda. Ta bort plasten. Rulla så att detta fäster på rullen. Skär upp i cm-breda skivor.

 

Att skratta sig ur led

Vi var iväg på en liten trip i helgen. Till en av mina favoritstäder i Sverige.

Linköping.

Mycket trevlig stad. Stor stad där det finns allt och ändå lagom storlek för att man ska orka gå ”överallt”.

Vi åkte ganska tidigt på morgonen (Nåja. 10.00) och kom fram vid 11.30. Vi hade bokat ett rum på Elite Stora Hotellet men vårt rum var inte klart så tidigt så vi tog en sväng på Åhléns (skulle köpa läppstiftet jag skrev om sist, men det fanns inte) och lite andra ställen. Men tyvärr blåste det ishavsvindar så vi stod inte ut.

För att överleva var vi tvungna att gå in och äta någonstans. Vi valde att hoppa in på Hörnan Bar & Kök. Där stoppade vi oss Fish and chips. Och den fishen var inte att leka med vill jag lova. Skitgott! Ett litet och trevligt ställe med prisvärd mat och snygg inredning. Vi har aldrig varit där förut men blev nöjda.

Efter maten var vårt rum klart. Och jag föll pladask så fort jag satte min fot innanför dörren. Det var så himla fiiint!

Rum 318. Varsågoda!

Efter vila och upp-peppning fick vi ut på stan och passerade en bar på vägen mot målet. Där var det tvunget att tas en Guinness. Obligatoriskt.

När klockan slog 20.00 var det dags för show. Pernilla Wahlgrens Kort, glad och tacksam.

Jag hade förväntat mig att få skratta. Men att jag skulle skrik-skratta rakt ut i 100 minuter och nästan behöva gå och lägga mig direkt efteråt trodde jag inte. Alltså, det var det roligaste jag sett i hela mitt liv. Visst, kul med gamla favoritlåtar och nostalgi, men mest av allt otroligt kul. Sån humor och alla bjöd verkligen på sig själva. Och proffs är de också.

Nä. Fem Piccadilly Circus av fem möjliga. Det hade inte kunnat bli bättre.

Efter showen halkade vi in på ett favoritställe. Malt & Humle. Vi tänkte att vi kunde stå i baren och ta en öl bara. Så vi ställde oss där och köpte varsin öl.

Det var många som stod där kring baren. Men vi kände att det var okej att trängas lite. Vi hade trevligt och ölen var god.

Efter en stund erbjöd en av killarna som jobbade i baren oss att gå och sätta oss vid ett bord intill. Vi sa att vi gärna står upp. Och ölen var snart slut så vi tänkte inte stanna så länge. Men då bad han oss att gå och sätta oss. För vi stod lite i vägen. Sa han.

Så vi satte oss.

Kände oss skitdumma.

För runt om hela baren stod massa med människor kvar. Och trängdes.

I vägen.

Vi var inte berusade, vi var inte högljudda, vi betedde oss inte illa. Vi klagade inte och vi var inte på nått sätt jobbiga. Vi pratade med varandra bara och hade trevligt.

Men vi fick inte stå kvar.

Vi passade nog bara inte in.

Så jäkla fult.

(Nej vi stod inte mitt i entrén till köket eller i vägen för folk som ville gå förbi eller komma fram. Vi bara stod i baren, så som man gör. Som alla andra gjorde.)

Ett favoritställe som gjorde bort sig.

Dit går vi inte mer.

Men rummet. Jäklar vad fint. Och frukosten serverades till 12 dagen efter. Sovmorgon punkt se.

Och helgen. Så himla kul och härlig.

Mer sånt tack.

16 timmar

Nu ska du få lära dig något nytt. Om läppstift.

Kanske har du ett Nobelpris i läppstift i bokhyllan, men om du istället är lite som jag* så ska du lyssna nu.

* Det vill säga att du har letat i 300 år efter ett läppstift som inte försvinner efter tre helt normala andetag.

När vi var i San Fransisco, som jag har lovat att berätta mer om sen, var vi inne i flera affärer i kedjan Walgreens. Världens bästa affär typ. Om du inte varit i en sån butik så tänk ett Apotek. Fast de har också snabbmat i form av skitgoda trekantsmackor, sallader i burk, godis, vin och så smink. Alltså SMINK. Och billigt sådant.

När vi var i New York köpte jag en massa nagellack av nått märke som kostade en och halv dollar. Det hittade jag här nu också. Jag hade kunnat köpa en massa nagellack men jag gjorde inte det. Inte ett enda faktiskt.

Däremot satsade jag stenhårt på läppstift. Närmare bestämt från Rimmel.

Rimmel Provocalips.

Jag köpte först ett, som jag blev vansinnigt nöjd med, sen gick jag in dagen efter och skulle köpa ett exakt likadant. Men kom hem med ett annat. Minne som en… jag vet inte vad. Men det kostade kanske 75 kronor och den felaktiga färgen är fin. Kanske finare.

Jag köpte nummer 220 Lazy Daze och 230 Kiss Fatal.

Och vad vill jag då säga med detta?

Jo, att jag tog på mig en gnutta Lazy Daze i morse klockan 06.45. Och när jag kom hem från jobbet, shoppingen och klippningen vid 16.50 så hade jag fortfarande kvar färg på läpparna.

Utan att jag en enda gång under dagen målat på mer.

Kanske inte 16 timmar, som de lovar, men en väldig massa timmar i alla fall.

I ena änden finns ett gloss. Som är som ett glans. Så att man ska hålla läpparna mjuka. Och blanka. Det tog jag på vid 06.50. Sen hann jag inte med det något mer. Och det gick bra ändå.

Alltså lägg ägg liksom.

Nu kanske du tänker att jag förmodligen satt på en stol och bara andades hela dagen. Och inte slickade mig om läpparna (för det ska man ju inte göra), drack med hjälp av sugrör och inte åt mer än ett salladsblad som jag försiktigt sög in i munnen utan att det vidrörde läpparna.

Ja, det kan man ju tro. Men vidare sval är jag inte.

Det är inte mitt kännetecken. Om man säger så.

Nä, sitter det fast på mig, då sitter det fast på alla. Det kan jag lova.

Jag har ett annat fabbo. Max Factor Lipfinity. Det gillar jag också. Och det sitter som berget. Men om man inte tar på glans hela tiden så tycker jag att jag blir torr som fnöske och flagig.

Det blir jag inte av det från Rimmel.

I helgen tänkte jag köpa mig ett Les Chocolat från L’Oréal.

Jag har hört att det ska vara så bra så att man dånar.

Och det vill man ju gärna göra.

Återkommer med rapport.

(Om det här inlägget är sponsrat. Joråsatte. Det tror du ju säkert att det är.)

Stopp i… maskineriet

Jag hade velat skriva att det är stopp i avloppet. Men det känns som att det är nått annat än det jag vill skriva om. Så det kanske är grus i maskineriet det heter. Eller så är det stopp där bara.

Eller så säger jag bara som det är. Att jag har stannat upp. För att jag inte vet hur jag ska bete mig.

Jag har inte bloggat sen Jesus uppstod känns det som. Och jag har massa saker jag skulle vilja visa. Men jag vet inte hur jag ska börja.

Jag har ju inte ens visat förra julen.

Om jag nu måste det.

Men det måste jag väl? För jag vill det. Vill och måste är väl kusiner va? Och jag gillar ju kusiner. I alla fall mina. Om jag gillar dina kusiner vet jag inte. Men det gör jag nog. Jag gillar de flesta.

Så. För att komma vidare. För att komma igång. För att trycka på play igen, så kommer här förra julen. Julen 2017. Och sen tar vi det andra. Kanske blir det i kortare versioner än jag brukar bjuda på. Men det blir. Och nu börjar jag.

Låt oss ta oss tillbaka till julen 2017.

Minns du?

Såhär var min:

Vi drog till Kosta.

Vi börjar att kalla Kosta för vårt torp. Vi har inget torp men ett torp brukar ju vara ett ställe man gillar och som man återkommer till.

Vi har ett bra torp. Vi har till och med personal och folk som bäddar åt oss.

Vi trivs där.

Rum 135, hemma hos Göran Wärff. Vad jag vill minnas har vi inte bott i något av hans rum tidigare.

Jag tänker inte bli långrandig. Visar några bilder och så stänger vi julen 2017.

Det kommer ju för bövelen snart en ny.

Detta kan vara det konstigaste inlägget jag någonsin postat. Men nu blev det så den här gången.

Jag var tvungen att rafsa ihop något. För att kunna komma iväg.

Bröllopsdagen 2017

Min man och jag har bröllopsdag kring första advent. Mången gång har vi åkt till Hooks Herrgård för att fira detta. Mången annan gång till Kosta. Men i år bestämde vi oss för Gävle. Vi gillar Gävle. Och vi har så länge velat se invigningen av bocken vid första advent.

Så vi åkte dit. Just helgen då det var första advent.

Vi flyttade in på rum 360 på Clarion Hotel Winn. Ett hotell vi bott på många gånger och alltid varit väldigt nöjda med. Dumt att byta då tycker vi.

Vad hittade vi på då? Jo, inte så mycket faktiskt. Vi tog det väldigt lugnt, träffade trevliga människor lite här och där som vi pratade lite med, tittade på bocken, åt god mat, gick till en barberare (inte jag, min man alltså) och hade det väldigt, väldigt bra. En väldigt trevlig stad. God mat och glada människor.

En otroligt maffig förrätt fick vi i oss på Kalles. Vi var otroligt hungriga och blev helt häpna när de kom fram med detta plockberg. Så otroligt gott. Och snyggt. (Förlåt dassig bild men jag var ju nära att svälta ihjäl och kunde inte koncentrera mig så mycket på förevigandet.)

En annan kväll åt vi smarrig mat på Church Street Saloon.

Men mest av allt umgicks vi med varandra. Satt och tjatade i en och annan bar, handlade en klänning (Johanna) på Indiska och några läppstift (Colour Elixir, 853 Chili o 837 Sunbronze) på Åhléns.

Att se bocken invigas var större och häftigare än jag trodde. Jag trodde förvisso att det skulle vara mycket folk som var där och tittade, men jag trodde inte att det skulle vara sån fest i hela staden för detta. Det var fullt med folk på caféer, barer och restauranger och det kändes lite som om det var nyårsafton. Fast det var söndag första advent. Häftigt.

Jag fotade inte så mycket vid själva invigningen, men jag tänker att om man vill se kan man nog kika i de lokala tidningarna. Ty någon mästerfotograf är jag ändå icke.

Ja, så var det med det. Otroligt roliga och fina dagar. Väldigt trevlig stad och det är verkligen slående vilka trevliga människor som bor där.

Vi kommer absolut att komma tillbaka. Som alltid. Kanske inte till första advent, men många andra gånger. För det är så trevligt.

The Body Shops julkalender 2017

För hundratrettio år sen började jag drömma om att köpa The Body Shops julkalender. Av olika anledningar och andra orsaker så har jag inte köpt någon. Men i år, efter en slitig höst, bestämde jag mig för att göra slag i saken.

Den strider mot allt jag tror på. Jag menar, vem köper grisen i säcken för 1.295 kr (tror det var så den kostade) när man redan har allt man behöver. Och vem fyller badrumsskåpen med massa nya saker när man precis har rensat ur allt som man inte använder. På grund av stress orsakad av överfulla skåp.

Men jag ställde ultimatum. Jag utlyste köpstopp, jag rensade i skåp, förråd och i själ och jag gjorde en hel del jobbiga saker. Enligt en lista som jag bestämt.

Och strax före midnatt till den 1 december var jag klar. Jag klarade alla mina uppdrag och jag var stolt som en OS-medaljör.

Jag är rätt imponerad över vilka bra grejer jag fick i kalendern. Trodde det skulle bli mycket smågrejer. Små duschtvålar, miniversioner av deras krämer och så vidare. Men tji fick jag. Fullsize och bra. Någon liten duschtvål var det, men i övrigt tror jag att allt var fullsize.

Jag är supernöjd. Dubbelt så nöjd som jag förväntade mig. Faktiskt.

Här kommer några bilder. På fabbosar.

Matte Lip Liquid – Nairobi Camellia 034.

Body Cream Hawaiian Kukui

Och här kan du se en bild på allt som var med. Jag gillar också borsten, som ligger bredvid handskarna. Jag älskar glittret i de stjärnformade burkarna.

Lådan får 5 bodybutter av 5 möjliga av mig. Och det är förmodligen så att en kalender av version 2018 kommer att stå hemma hos mig när det blir första december nästa gång.

 

Såhär skriver The Body Shop själva om den här kalendern.

25 DAYS ULTIMATE ADVENT CALENDAR

En speciell adventskalender med skönhetsprodukter som bjuder in till sång och dans. Med den här spännande blandningen av klassiker och nya favoriter säkrar du en skön nedräkning till jul.
Lägg vantarna på allt möjligt som Japanese Matcha Tea Pollution Clearing Mask 75ml och vår klassiker Vitamin E Night Cream 50ml.
När du öppnat lucka 25 på juldagen kan du använda den som ett quiz!
Denna kalender innehåller:
Shower Gel British Rose 60ml,Bunny Headband,Moisture Cream Vitamin E 50ml,Hand Cream Almond 100ml,Lip & Cheek Stain Vineyard Peach 010 7.2ml,Gentle Eye Make Up Remover Camomile 60ml,Night Cream Vitamin E 50ml,Gloves Bath White,Glitter Dust Pink 1g,Liner Star Stamp 1ml,Matte Lip Liquid Nairobi Camellia 034 8ml,Brush Foundation Buffing,Body Scrub British Rose 50ml,Hand Cream Coconut 30ml,Hand/Nail Treatment Almond 1.8ml,Shower Cream Shea 60ml,Strawberry Body Polish 75ml,Eye Definer Black 1.1g,Glitter Dust Gold 1g,Drops Of Youth™ Youth Concentrate 30ml,Spa Of The World™ Body Cream Hawaiian Kukui 50ml,Camomile Cleansing Butter 90ml,Body Butter Almond Milk & Honey 200ml,Japanese Matcha Tea Pollution Clearing Mask 75ml och Wooden Dice.

Det finns ingenting vi inte kan. För vi har varann.

Vi har varit iväg på en härlig helg. En helg vi sett fram emot i sju år. Eller om det var sju månader.

En helg i vårt tecken.

Det som drog var Bo Kaspers Orkester. De har dragit i oss mången gång förut. Men av någon anledning drog de hårdast just den här gången. Kanske för att jag behövde bli lite dragen i. Lite uppryckt. Lite upplyst. Och ny.

Vi tog tåget till Göteborg på fredagen. För att Bo Kaspers just nu spelar på Rondo. Så det var ju bra att tåget fick dit.

Vi checkade in på Clarion Post Hotell. Där jag bott en och två gånger förut. Den här gången fick vi rum 5127. Ett litet och trevligt rum. Exakt likadant som en annan gång och med lika fin utsikt. Rent och trevligt och fint.

Efter incheckning och sånt är grejs gav vi oss ut på stan och flanerade. Jag köpte några krämer på BodyShop och min man handlade lite andra grejer som är livsviktiga för honom. Eller i alla fall viktiga. Eller i alla fall kul.

På fredagskvällen var det show på Rondo och detta ska jag säga var nog det bästa jag sett. Jag förväntade mig 100% lycka. Och 100% eufori. Men de slog alla mina förväntningar med hästlängder. Jag hade trott att de skulle stå på scenen och spela och sjunga. Och det skulle bara det ta mig till himmelriket. Men detta var ju en show. Vilket jag ju kunnat läsa mig till men inte riktigt tänkt på.

Så de nockade mig totalt. Jag ville lägga mig platt på golvet med kinden tryckt mot heltäckningsmattan och ligga där tills stället ska renoveras. Men det gjorde jag inte. Men nästan.

Ja det var en konsert som inte gick av för hackor. Jag tyckte att de spelade alla sina bästa låtar och jag är så nöjd och mallig att jag nästan brallar på mig. Tack Bo Kaspers Orkester och tack för musiken. Ni kommer alltid att leva. Ni kommer aldrig att dö.

Resten av helgen gick vi omkring och hade det bra. Tog en fika här, ett glas vin där, en vilopaus när vi behövde och drog av skratt som förlängde livet så att vi borde leva tills vi blir 184 år.

Det var ju en hemsk helg i Göteborg på många sätt. Eftersom folk med väldigt märkliga och otäcka åsikter ville demonstrera. Men det var en väldigt fin och varm helg på andra sätt eftersom det var många som ville visa att de känner och tänker precis tvärt emot. Men nog märktes det att det var otäcka vibbar i stan. Även om vi inte såg någonting alls. Förutom snälla saker.

Och mitt i allt det tråkiga såg vi TV4 reporter rapportera. Från torget utanför vårt fönster.

På lördagskvällen åt vi middag på Brasa. Ett väldigt trevligt och bra ställe om man gillar kött. Efter det blev det ett glas i baren på hotellet. Sen blev det god natt jord. Jösses så trött man blir av att springa på stan och låtsas att man är ung.

En fantastisk helg som jag sent ska glömma. Kanske inte mänsklighetens finaste helg, men en fin helg för mig.