En välkommen blomfluga

Lalylala har gjort en virkbok som jag bara var tvungen att ha.

Men har man köpstopp får man försöka vända och vrida på grejer så att man kan köpa utan att köpa. If you know what I mean. Så jag skaffade mig en vän i nöden. Och frågade om vi inte kunde ge varandra den här boken i julklapp. Och det tyckte hon. För hon ville också ha en. Så nu är de beställda och julen är i antågande och det ska bli så himla kul för det finns så otroligt söta grejer i boken.

När man köpte boken fick man ett bonusmönster. På en blomfluga. Den gjorde jag i ett kick och den blev så söt så hälften vore nog.

Boken köpte vi via Etsy.

Familjen Höst är ett annat gäng som Lalylala har uppfunnit. Hon är bra hon.

Annonser

Estrella

För länge sen köpte jag en massa grått garn för att jag skulle virka en sjal. Men garnet visade sig vara superjobbigt att virka i. Det är väldigt fint, men det är liksom inte så tvinnat. Så risken är stor att (läs: jag blir galen för att detta händer hela tiden) garnet delar sig och att man bara får med sig halva garnet genom öglan. Jobbigt.

Matilda från Svarta Fåret. Den här färgen heter 08.

Så garnet har legat där i flera år tror jag och jag har försökt att komma på vad jag ska göra med det. En väska kanske, en grytlapp, en duk… ja, sådär har jag funderat. Och även påbörjat och repat upp.

Men så hittade jag en så ursöt docka. Estrella. Från Polaripop. (Instagram: @polaripop) Och jag blev genast tvungen att testa att virka en enfärgad docka. I det jobbiga gråa garnet. Det jobbiga gråa, fina garnet. Jag köpte mönstret hos Etsy.

Och när hon blev färdig blev jag överlycklig över hur fin hon blev. Att göra henne enfärgad var nog min bästa idé. Även om jag inte kom på idén själv för jag såg den enfärgad hos Polaripop. Men där i ljus pastell.

Såhär blev min Estrella. Jag tycker att hon är asfin!

Det finns ingenting vi inte kan. För vi har varann.

Vi har varit iväg på en härlig helg. En helg vi sett fram emot i sju år. Eller om det var sju månader.

En helg i vårt tecken.

Det som drog var Bo Kaspers Orkester. De har dragit i oss mången gång förut. Men av någon anledning drog de hårdast just den här gången. Kanske för att jag behövde bli lite dragen i. Lite uppryckt. Lite upplyst. Och ny.

Vi tog tåget till Göteborg på fredagen. För att Bo Kaspers just nu spelar på Rondo. Så det var ju bra att tåget fick dit.

Vi checkade in på Clarion Post Hotell. Där jag bott en och två gånger förut. Den här gången fick vi rum 5127. Ett litet och trevligt rum. Exakt likadant som en annan gång och med lika fin utsikt. Rent och trevligt och fint.

Efter incheckning och sånt är grejs gav vi oss ut på stan och flanerade. Jag köpte några krämer på BodyShop och min man handlade lite andra grejer som är livsviktiga för honom. Eller i alla fall viktiga. Eller i alla fall kul.

På fredagskvällen var det show på Rondo och detta ska jag säga var nog det bästa jag sett. Jag förväntade mig 100% lycka. Och 100% eufori. Men de slog alla mina förväntningar med hästlängder. Jag hade trott att de skulle stå på scenen och spela och sjunga. Och det skulle bara det ta mig till himmelriket. Men detta var ju en show. Vilket jag ju kunnat läsa mig till men inte riktigt tänkt på.

Så de nockade mig totalt. Jag ville lägga mig platt på golvet med kinden tryckt mot heltäckningsmattan och ligga där tills stället ska renoveras. Men det gjorde jag inte. Men nästan.

Ja det var en konsert som inte gick av för hackor. Jag tyckte att de spelade alla sina bästa låtar och jag är så nöjd och mallig att jag nästan brallar på mig. Tack Bo Kaspers Orkester och tack för musiken. Ni kommer alltid att leva. Ni kommer aldrig att dö.

Resten av helgen gick vi omkring och hade det bra. Tog en fika här, ett glas vin där, en vilopaus när vi behövde och drog av skratt som förlängde livet så att vi borde leva tills vi blir 184 år.

Det var ju en hemsk helg i Göteborg på många sätt. Eftersom folk med väldigt märkliga och otäcka åsikter ville demonstrera. Men det var en väldigt fin och varm helg på andra sätt eftersom det var många som ville visa att de känner och tänker precis tvärt emot. Men nog märktes det att det var otäcka vibbar i stan. Även om vi inte såg någonting alls. Förutom snälla saker.

Och mitt i allt det tråkiga såg vi TV4 reporter rapportera. Från torget utanför vårt fönster.

På lördagskvällen åt vi middag på Brasa. Ett väldigt trevligt och bra ställe om man gillar kött. Efter det blev det ett glas i baren på hotellet. Sen blev det god natt jord. Jösses så trött man blir av att springa på stan och låtsas att man är ung.

En fantastisk helg som jag sent ska glömma. Kanske inte mänsklighetens finaste helg, men en fin helg för mig.

Vad har jag köpt för nått?

Jag skrev ju det. För en tid sen. Att jag hittat en så fin kimono. På Lindex. Jag såg den i en tidning. Och sa att en sån måste jag köpa direkt.

Så det gjorde jag. Nätköpte alltså. Och när den kom hem var den för stor. Så i dag var jag och bytte den i en riktig butik.

I butiken hade de hängt dem bland underkläderna.

Bland underkläderna.

Jag frågade en expedit om det är underkläder. Om det är en negligé jag köpt. ”Nä…” sa hon. ”Det kan man ju göra som man vill… vi kan ha hängt den fel.”.

Jag sa att jag sett den i en tidning. Som ett icke underklädes-plagg.

Expediten sa igen att man gör som man vill. Jag höll med. Skrattade lite och gjorde mig lite lustig.

Men ja, tjena. Kolla vad det stod på kvittot som jag fick.

Det är alltså inte ens en negligé jag ska gå omkring med ihop med svarta jeans och ett linne. Det är en badrock.

Najs.

Men vem bryr sig. Jag kommer att ha den som en kimono. För det står det på hemsidan att det är.

Och vem bryr sig över huvud taget.

Jag är skitglad för min badrock. Den är asfin.

Svarta jeans, svart linne och badrock blir hur fint som helst. Jag kommer verkligen att förgylla varenda fest jag tar med den på.

Hängig rapport

Jag som typ aldrig är sjuk känner mig lite hängig. Och det vill jag gärna att du antecknar för det måste vara oerhört intressant för dig att veta. Värdefull information som förändrar mycket i din tillvaro. Så tänker jag att det måste vara.

Men jag tänker att det är min skyldighet, mitt i min sjukdom, att jag ändå berättar vad jag har för mig. Så här kommer en rapport. Om än lite hängig.

För en tid sedan var vi bortbjudna. Jag erbjöd mig att göra efterrätt. Slängde ihop en bananoffie pie (Jamie Olivers) och blev sjukt populär och självbelåten. Ett smidigt bakverk som inte ens kräver ugn. Sånt gillar jag.

Från mjukt och sött till taggigt. Jag planterade nämligen om några kaktusar för en tid sen. Jag har massor av kaktusar på vår inglasade balkong och där lever de och frodas när det är soligt och varmt. Dock är ju inte balkongen varm på vintrarna så jag måste ju ta in dem. Och då behövde några planteras om. För att hamna i inne-vänliga krukor.

Och kolla i den här aloe veran. Eller vad det nu är. Det fanns säkert 30 nya knoppar nere i krukan.

Otroligt ändå att något kan frodas och växa så under mina vingar.

Du som följt mig en tid vet jag att jag lipade tarmarna ur led för en tid sedan när min bästa kimono fastnade i en rottingmöbel på en uteservering. Och jag efterlyste ju en sån i bloggen. Men ingen hörde av sig. Men nu har jag hittat en ny som jag gillar och som jag beställde inom loppet av tre sekunder från att jag såg den. Även den här kommer från Lindex.

Lindex Shop Online - Mönstrad kimono

Ja, vi får hoppas att den är lika fin i verkligheten som på bilden.

Jag har virkat en grön sjal åt en jättegullig tjej som skrev och frågade om jag kunde gör det. Det kunde jag. Så jag virkade en och hon blev glad. Hon köpte även den grå.

Här kan man läsa mer om sjalarna.

I helgen var vi på Borås Djurpark. En höjdardag med strålande väder och förträffligt sällskap. Det var så himla smart att åka dit i lågsäsong och det var nästan på gränsen till överbegåvat att åka dit just i lördags eftersom vädret då visade sig från sin allra bästa sida. Tack alla.

Det vänstra lilla livet på bilden var ännu mindre när vi var där förra gången. Och den här gången hade hon med sig en lillasyster som inte fanns förra gången. Vi såg många fina djur. Höjdpunkten var nog en struts med diarré om du frågar mig och den vänstra. Sötaste djuret var nog de röda pandorna som satt hööögt uppe i träden och klämde…

Snyggast var nog alla flamingos…

En så himla fin dag. På alla vis.

Jag har virkat en gammal favorit också. En japansk docka.

Mönstret till dockan finns i en bok som tyvärr verkar vara lite svår att få tag på nu för tiden. Slutsåld överallt. Men såhär heter den och ser ut:

Sist men verkligen inte minst vill jag visa ett fat med godis som jag fick av några härliga gäster som var här för några helger sen. Snacka om a plate of cupcakes.

Om man får äta av godiset? Jo, det kan man ju göra. Om man inte är rädd för att få en arm avhuggen.

Nu ska jag se på Fråga Lund. Skitbra program.

Och skitbra jobbat av dig som orkat läsa ända hit.

Sjalar till salu

GRÅ OCH LAVENDEL ÄR SÅLDA!

Jag testar igen. Och lägger ut några sjalar som är till salu.

En grå, en korall och en lavendel.

De kostar 250 kr per styck och då ingår porto. Man kan betala via mitt konto eller via swish om man vill. Det kan man välja själv.

Maila till susanne.undersolen @ gmail.com om du är intresserad. Men ta bort mellanslagen i mailadressen först.

De är cirka 2 meter på den långa bredden…

Virkade i Tilda-garn. Går att tvätta, 40 grader.

 

En plus en snodd monstera

Ja men du vet ju. Att jag snor skott ibland. Det ska man göra om man vill lyckas med sina blommor. Sa någon en gång. Och det väljer jag att tro på. Frukt är godis sa någon annan och på det tror jag inte ett enda dugg.

Jag väljer och vrakar som jag vill i vad folk säger. Citerar den jag vill citera och hånskrattar elakt i smyg åt folk som säger saker som inte alls passar mig.

Man ska sno blomskott. Om man vill få blommor att frodas.

Och det vet du ju. Att det stämmer för mig.

Jag har ju en monster-monstera i min närhet lite då och då. Eller två stycken faktiskt. Och de har ju blivit för stora för sitt eget bästa. Jo, för en sån expert är jag på blommor så att jag kan uttala mig om det. Man måste gallra ibland. Det vet ju varenda människa.

Så jag snodde ju ett skott. Och planterade i kruka. Och grät i en månad eller två för att jag trodde att det var dött. För att inte bryta ihop fullständigt var jag ju tvungen att sno ett skott till. Och det satte jag ner i vatten istället. För att driva fram rötter på det viset.

Sen väntade jag så länge att jag höll på att ge upp hoppet. Och det var länge kan jag säga. Men plötsligt en dag såg jag att bladen i krukan hade blivit glada igen. Så jag fick hybris och stoppade ner de där två från vattnet också. Ett blad hade en liten rot och det andra bladet såg livlöst ut.

Såhär ser gänget ut nu. Några nya blad och allting. Fortfarande inte helt lyckliga, men de lever. Och det var 3 + 2 blad från början, nu är de SJU!!!

Och så gjorde jag ju en ny insats då. Och snodde några blad till en vacker dag när solen sken och jag kände mig lite kriminell.

Detta blev såhär. Och dessa satte jag rakt ner i jord. Utan att gro rötter i vatten först. För jag tycker att det blir bäst om man stoppar ner dem direkt. Det märkte jag.

Och här har jag stora förhoppningar. Det tycker jag att jag kan kosta på mig. Så gröna fingrar som jag har. Tydligen.