Tjugo år – hotellrummen

Min 20-års fest fortsätter i dundrande fart och idag har vi kommit till ett kapitel som handlar om hotellrummen. Jag har en liten skara besökare som älskar när jag visar upp hotellrum jag bott på. Jag vet inte hur det började och det har blivit lite tunt med inlägg den senaste tiden, men jag vet att det finns några som uppskattar detta väldigt. Och det finns några som kommer hit för att hitta tips och inspiration.

Så roligt.

Det hotellet jag får mest kommentarer om är nog Kosta Boda Art Hotell. Vi kallar hotellet för vårt torp och vi åker dit så ofta vi kan. Kan man säga. Flest gånger har vi bott i Ulricas rum, men även flera gånger hos Åsa, Kjell, Göran och de andra. En enda gång har vi fått bo hos Bertil. Det har jag inte bloggat om av någon anledning, men här är rum 253. I Bertils korridor.

Ett roligt rum vi bodde på en gång var på Elite Stora hotellet i Linköping. Det kan man läsa om här.

Ett favorithotell alla kategorier är Clarion Collection i Karlskrona. Där har vi varit flera gånger. Alltid lika trevligt och fint.

I Tällberg ligger mysiga Dalecarlia. Dit längtar jag varenda dag. Vi har bara varit där en enda gång, men det finns ju kvar. Bara att sticka dit. 🙂

Andra hotell jag gärna besöker igen är Granen i Åre… Och gärna Hooks herrgårdClarion Hotel Winn i Gävle… Packhuset i Kalmar… Hotell Kristina i Sigtuna… Clarion i Visby… IKEA-hotellet i Älmhult… (Länkarna går till mina inlägg om ställena, inte till ställena i sig.)

I en helt egen kategori och division finns även Onkel Enkel på Österlen. De har bytt ägare sen vi var där, men vi har hört från säker källa att det är trevligt där nu också. När vi var där hette ägarna Bosse och Lena och de blev fina bekanta som vi fortfarande hör av ibland. Väldigt roligt. Hos Onkel Enkel var vi många gånger. En, två, tre, fyra… Minst!

Onkel Enkels egen hemsida hittar du här.

Flera av mina hotellinlägg har lett till att mina bloggläsare åkt till de hotellen jag skrivit om och sen skickat hälsning därifrån. Det är alltid lika kul och jag blir så glad när jag kunnat tipsa om något som sen gjort någon annan glad. Bästa grejen.

Eftersom jag älskar att semestra i Sverige så håller jag mig till de svenska hotellrummen. Även om jag visat upp San Fransisco och New York här i bloggen också. NY kan man läsa om i flera inlägg i maj 2011. Och i maj 2012. San Fransisco kan man läsa om här.

Av någon anledning känns inlägg om hotellrum lite ytliga. Därför håller jag det här avsnittet av festen lite kort. Och återkommer istället i morgon med en lite rejälare festavslutning. Önskar lite att jag kunde ha festen på rum 403 på Clarion Collection Hotell Wellington. För då kunde vi fira på den fina balkongen. Med en utsikt som får mig att tänka på julkalendrar. Vilket även rummet på Hotell Hellsten fick mig att tänka på.

Utsikt från vår balkong på Clarion Collection Hotell Wellington.

Tack för att du besökt festen på dess 5:e dag. Imorgon blir det festdag nummer 6. Vilket blir avslutet för festen men början på nästa 20 år.

Rummet i San Fransisco…

Och en sak till. Kom jag på. Att efter 20 år på nätet har jag bara råkat ut för en enda dum kommentar. Ja, om man räknar bort de som tyckt att jag varit snål som inte skänkt saker, inte delat med mig av alla mönster och så vidare. Men såna räknar vi inte. Men jag har fått en enda trist kommentar kring min person. Och då var det liksom så att det var en person som hörde av sig och sa att hen tyckte att jag var ytlig.

Om detta brydde jag mig exakt noll. Eftersom jag är så långt ifrån ytlig man kan komma.

Men det kan man ju ändå tycka olika om förstås.

Men ändå.

Ytlig.

Ha!

För att visa min allra oytligaste sida (?) bjuder jag här på fika. Varsågod och ta för dig. För fikabjudningar är inte ytliga alls. Det vet man ju.

Och tack för idag.

Vetebullar med hallon och vaniljkräm… Och här ett recept.
Key lime pie
Påskiga cupcakes
En liten gräddtårta

Den perfekta pastarätten

Nu ska jag lära dig en sak som du sent kommer att glömma. Som du i all evighet kommer att känna dig tacksam över. Tacksamhet. Till mig. I evighet.

Det är en pastarätt. Som en kollega till mig berättade för mig om. Och som jag alltid kommer att vara tacksam mot henne för. Som har räddat mitt liv.

Ja, en pastarätt kan rädda ens liv. Eller en kollega. Det är inget konstigt med det.

Man köper hem följande:

Pasta
Fetaost
Olja (Oliv, solros, raps… vad du vill)
Vitlök
Röd chili
Körsbärstomater

Koka pastan som man ska. Valfri mängd.

Häll olja i botten på en ugnsfast form. Så det täcker botten. Eller mer om du vill.
Lägg i fetaosten. Jag tog 2 bitar, du tar så mycket du vill ha.
Riv över vitlök. Jag tog två klyftor. Du tar så mycket… ja… du fattar.
Hacka röd chili och strössla den över osten.
Lägg över massor av delade körsbärstomater. Jag tog 1½ ”låda”. Jag kommer ta mer nästa gång.
Salta och peppra efter behag.

Skjuts in i ugnen. 225 grader i 15-20 minunter. Eller tills pastan är färdig.

Häll av pastan. Häll tillbaka den i kastrullen och häll över osten och tomaterna.
Blanda.

Ät!

Detta är bland det godaste jag ätit på länge.

Det vill jag att du ska veta.

Du kan swisha mig som tack. Det kommer du verkligen tycka att jag är värd.

Mönster till virkade glasunderlägg

Jag kände i veckan att jag behövde sätta händerna i arbete. Kanske dra igång virkandet igen. Det var ju så länge sen jag gjorde nått.

Jag hade tänkt att äntligen göra en peruk åt Maj-Britt men sen kändes det så himla tråkigt så jag struntade i det. Sen tänkte jag att jag skulle hitta på en ny kul grej och så gjorde jag det men det orkade jag inte fullfölja sen. Det orkar jag nog en annan dag. Får jag tro.

Men! Jag kom att tänka på de asroliga virkade glasunderläggen som går snabbt att göra och som blir så fina. Så jag satte igång och massproducerade.

150 underlägg senare tänkte jag nu att jag kan bjuda på mönstret. Det är inte jag som har hittat på det och jag har sett den på hundra ställen, så jag tänker att jag nog vågar bjuda på det här också.

Virkade glasunderlägg

1. Virka 6 maskor och förslut till en ring med en smygmaska.
2. Virka 20 stolpar i ringen. (Första stolpen kan vara 3 luftmassor om man vill…)
3: Virka 2 stolpar, 2 luftmaskor. Fortsätt varvet ut. (10 gånger).
4: 2 stolpar, 2 luftmaskor och 2 stolpar i varje luftmaskbåge på föregående varv.
5. 7 stolpar i varje luftmaskbåge, 1 fast maska i hålen mellan varje stolpgrupp. Fortsätt varvet ut.

Här kan man se när jag virkade såna en annan gång. Och här är ännu fler.

Jag har använt restgarner så jag kan inte direkt säga vilket garn jag använt.

När jag skrev restgarner nu så rättade datorn mig och ändrade till resegarderob. Min dator har noll koll.

Ett slags belöningssystem

Det har varit lite mycket ett tag. Rörigt. Lite jobbigt. Lite mycket. Lite trist och svettigt.

Dålig kombo.

Trist och svettigt.

Som ett besök på gym.

Har jag förresten berättat att jag lovat mig själv att aldrig mer behöva sätta min fot på ett gym?

Fast det är en annan historia. Om ett fantastiskt bra och smart beslut jag tagit.

Men det här ska handla om nått annat.

Det ska handla om att ge sig själv en present när man som mest behöver det.

Min tanke idag var att jag skulle besöka vårt lokala Lindex för att köpa mig ett röd-orange-rosa Essie-nagellack. För att jag är värd det. För att finger som jag skar av en bit på äntligen har läkt och för att jag nu vågar måla nageln på det fingret igen och nu även vågar ta bort lacket på det fingret med remover. Och för att jag älskar nagellack från Essie. Som är just röd-orange-rosa.

Sen tog jag mig i kragen och tog fram min låda med lack för att se vilka färger jag redan har. För att inte råka köpa samma. Det vore ju ändå onödigt.

Onödigt.

Rimligt ord i sammanhanget ändå.

Nej, detta är inte Lindex sortiment av lack. Detta är mitt eget.

Det kanske inte känns som att jag behöver köpa ett nytt röd-orange-rosa från Essie. På ett bra tag.

Men att hitta saker i sitt eget hem som man inte visste fanns. Eller inte kommer ihåg. Det är ju den bästa sortens shopping.

Jag la upp fötterna på bordet och målade med peach daiquiri och cute as a button.

Sen lutade jag mig tillbaka och kollade på gamla avsnitt av Ernst.

Är inte det det bästa plåstret på såret så säg.

Hur belönar du dig? Vad ger du dig själv efter ett jobbigt tandläkarbesök, en allt för dyr faktura efter servicen på bilen, efter den jobbiga dagen på jobbet, efter att ha råkat ge dig själv ett blödande skoskav?

Säg inte att du unnar dig att gå till gymmet bara.

Du har ju fattat vad jag tycker om gym.

Även om jag inte ens skrivit det inlägget ännu.

 

Minitårta extra allt

Jag lovade ju det igår. Att du skulle få se vad det blev av min perfekta tårtbotten.

Och det ska jag tala om för dig. Att det blev en gräddtårta med extra allt. Eller extra och extra, den innehöll väl rätt vanliga grejer. Men den blev… maffig. Om du frågar mig.

Jag hade ju en ganska platt och misslyckad botten över men den lyckades jag skära ut ett lager ifrån. Så den kastade jag inte.

Mellan alla lager hade jag hemlagad blåbärssylt och lemon curd. För det tycker jag typ är det godaste som finns. Ovanpå är det mängder av grädde.

Såhär blev det.

Det är så himla kul att spritsa.

Syns det att jag tycker det?

Jag gjorde en liten tårta (formen är nog 17 cm i diameter tror jag) för vi var inte så många som skulle äta, men den blev så hög och mäktig att den lugnt hade räckt till 6-8 personer.

Bra med små formar ändå.

Och kul med sprits.

Den perfekta gubbröran

Nu ska jag lära dig en sak som min fina vän Birgitta har lärt mig.

Nämligen hur man gör den perfekta gubbröran.

Jag tycker att gubbröra är ungefär det godaste man kan blanda ihop. Det innehåller så mycket goda grejer utan att man behöver köpa fyrahundra ingredienser. Man rör ihop det på en höft och det är lika enkelt att göra mycket som lite.

Varför man nu skulle vilja göra lite.

Jag vet inte exakt hur Birgittis gör sin, och jag får aldrig min så god som hon får sin, men jag har gjort en del försök och jag måste säga att jag hamnar i alla fall på en snygg andraplats. Om det nu hade varit en tävling. Vilket det inte är. För man tävlar inte i gubbröra. Eftersom Biggan ändå alltid skulle vinna.

Lite som Stenis. Att han ens behövde tävla.

Onödigt.

Lite så är det med Biggis. Det är ingen idé att tävla mot henne.

Men om man vill göra ett ordentligt och stabilt försök. Då ska man köpa hem detta.

De långa skuggorna och det märkliga ljuset beror på att morgonsolen sken in nått så vansinnigt när jag lagade detta. För det var tidig lördagsmorgon och vi skulle få lite frukostgäster. Så då är det rätt normalt att rada upp grejer på köksbänken och fota dem. Även om klockan bara är strax före sju.

Jag har handlat detta på Willys så det sätter ju sina spår på produkterna. Och jag råkade köpa laktosfri fraiche och det behöver det ju inte vara. Det går ju lika bra med laktosfullproppad fraiche och örter i kruka. Men har man i frysen så kan man ta det.

Ja, sen blandar man ihop. I vad man tycker är lagom dos av allt. Jag tog två förpackningar sill, en liten fraiche, två äpplen (hackade i lagom bitar), en klick (halv deciliter?) majonnäs och så snygg mängd dill och gräslök.

Inte så mycket av spadet från sillen, för då blir det lite för löst tycker jag.

Och så lite salt och peppar på detta förstås.

Eftersom jag äger den här bloggen och kan fuska så visar jag här en skål gubbröra från förr i tiden. För den här gången serverade jag röran i glas. Med små krispiga knäcken till.

Prova vettja. Du kommer att få begär.

Tack Birgitta. Du är så fin.

Jämn och fin tårtbotten

Men nu du. Nu ska jag lära dig en sak. En sak som du säkert vet men som jag inte hade en endaste aning om.

(Låtsas som att du inget visste är du snäll. Det skulle höja mitt självförtroende!).

Nu ska jag lära dig hur man gör en perfekt kaka, som inte sjunker i mitten.

Jag är ingen expert på att baka. Men jag tycker att det är rätt kul ibland. Mest för själva pysslandets skull. Jag älskar t ex att spritsa.

Men ofta när jag bakar mjuka kakor så blir de platta i mitten. Och jag har liksom inte förstått varför. Jag har vispat ägg och socker poröst och jag har blandat ner mjölet försiktigt och allt så som man ska göra.

Men jag har gjort ett fel.

Det har jag nu lärt mig.

Jag fick för mig att göra en minitårta. Och det har jag gjort en förut. Även den gången blev den aningens platt i mitten, men den här gången slog jag ta mig faan alla rekord.

Kolla här.

Den såg toppen (!) ut när jag tog ut den ur ugnen, men efter en liten stund var den så platt i botten att jag nästan såg rakt igenom den.

Då gjorde jag som jag brukar. Bröt ihop och började googla.

Efter ett tag hade jag äntligen lärt mig.

Och gjorde ett nytt försök.

Som blev perfekt.

Kolla skillnaden.

Och vad är då hemligheten undrar du ju nu förstås. Ja, även du som redan vet svaret, för du har ju lovat att spela ovetandes. Det kom vi ju överens om.

Jo! Hemligheten är att inte vispa ägg och socker för länge. Högst 1-2 minuter.

Vid försök två vispade jag bara i en minut. (Jag ställde äggklockan till och med!) Det blev inte riktigt så fluffigt som jag brukar få det (jag vispar ju en evighet i vanliga fall) men jäklar vilket bra resultat.

Så platt och fin och jämn.

Jag vs kakan.

1-0

Vad det blev för tårta? Det får du se i morgon.

Karlskrona – igen

Vi fick inte så mycket semester ihop i år, jag och min man. Därför valde vi att försöka göra det bästa av situationen och ökade ut semestern med hjälp av helger. Helger som vi ju alltid har lediga, men som vi nu maxade upp. Till verkligen max.

En sån helg var det just för några stycken helger sen. Vi drog till Karlskrona.

Där har vi varit en och två gånger förut.

Den här gången hade vi inga andra planer än att ha semester och att göra så lite som möjligt. Vi bodde som vanligt (jo, för tredje gången blir ”som vanligt”) på Clarion Collection Hotel Carlscrona. För det har varit väldigt bra de andra två gångerna och vi ändrar inte på ett vinnande koncept. Såna är vi.

Vi fick rum 204. Och de här bilderna kära du, är ett hån mot alla er som gillar att jag berättar om hotell jag bott på. För det här min vän, de är nog de sämsta rumsbilderna jag tagit. Någonsin.

Håll till godo.

Som sagt så gjorde vi inte särskilt mycket. Det var ohyggligt varmt och de varmaste timmarna orkade vi bara vara på rummet och slappa framför fläkten.

På detta förträffliga hotell ingår det middag. Och den bestod av pulled chicken ena dagen och fläskfilé med potatisgratäng andra dagen. Båda gångerna var maten jättegod.
Eftersom det ingick mat hade vi ingen större anledning att äta på stan. Förutom den dagen vi kom och höll på att hungra ihjäl vid lunchtid. Då åt vi en liten fish och en hög med chips till lunch. Det var smarrigt.

Och när vi inte hängde framför fläkten på rummet, hängde vi nere vid hamnen. Vi tog med små mysiga matsäckar dit ner och satt bara där och slappade. Och kollade på båtar. Och pratade om livet.

Det var fett najs.

Dagen vi åkte hem berättade en kille på hotellet om en massa mysiga båtutflykter man kan göra när man är i Karlskrona. Det hade vi inte riktigt tänkt på att kolla upp innan. Men det ger ju oss en väldigt stor anledning att så snart som möjligt åka dit igen.

Väldigt trevlig stad.

Mysigt och trevligt hotell.

Den perfekta mellisen

I går fick jag syn på nått spännande hos Portionen under tian.

Bananbollar med havre och blåbär.

Eftersom jag hade allt hemma som behövdes (och det behövs 4 ingredienser, varav den ena skulle kunna uteslutas och en annan bytas ut mot något annat) så var jag tvungen att testa direkt.

Portionen under tians bananbollar

8 st

2 st bananer, gärna bruna
2½ dl havregryn
1 tsk kardemumma
1 dl blåbär

Blanda ihop, klicka ut på bakplåtspapper.
Skjuts in i ugnen, 175 grader ca 10 min.

Jag tänker mig att det skulle vara väldigt gott med hallon och vaniljpulver i istället. Eller hallon och lakritspulver. Eller nått annat smarrigt. Kanel? Saffran?

Den här gången gjorde jag helt enligt receptet.

Eftersom mina blåbär var frysta när jag blandade ihop allt så blev mina bollar inte så färgade av bären och själva blåbären förblev så gott som hela.

Jag vill verkligen – V E R K L I G E N – rekommendera dig att testa dessa bollar. Löjligt smidiga och chockerande goda.

Ja. Du läste rätt. Chockerande goda.

Tack Portionen under tian-Hanna. Du är strålande!

PS! Följ henne på Insta om du inte redan gör det! @portionenundertian DS!

Semesterstart

Det börjar kännas som att det var länge sen det var semester. Jag jobbar nu min tredje vecka. Det går bra att jobba och det är inte så farligt i sig, men det är fasen inte lika härligt som semester. Det är det faktiskt inte. Det tänker jag inte påstå.

För att hålla kvar semestern lite längre tänkte jag att jag ska berätta vad vi hade för oss. När det väl var semme.

Till skillnad från många andra hade jag en ganska vanlig semester. Vi gillar att vara i Sverige på sommaren och i år kunde vi ju, trots allt, resa precis som vanligt. Därför kan jag inte säga att min semester var så påverkad av Coronan. Även om min man och jag, som ringar på vattnet av Coronan, fick väldigt lite semester ihop. Men den tid vi hade kunde vi nästan semestra som vanligt. Förutom att vi fick hålla oss på avstånd. Och det gjorde vi.

Hur som hafver så valde vi att starta i Kosta. Så som nästan varje semester i många år nu. Ett säkert kort och ett bra sätt att få en bra start.

Vi bodde ju som vanligt på Kosta Boda Art Hotell. Som sig bör. Fick förresten frågan härom dagen om vi aldrig tröttnar på Kosta. Svaret är 100% ”nej”. Den dagen jag tröttnar på att åka dit har jag nog tröttnat på större saker än på Kosta tror jag.

Den här gången fick vi bo i rum 213. Där har vi inte bott förut. Men vi har bott hos Ulrika flera gånger. En gång när jag fyllde år t ex.

Vi shoppade inget särskilt, gjorde inget särskilt. Vi njöt av vårt fina rum, den fina omgivningen, konsten överallt och av väldigt god mat. Vi gillar att äta i baren så det gjorde vi den här gången också.

Allting kändes safe och fint ur smittosynpunkt. Det enda som kändes aningen osäkert var frukosten. Men min bild av mänskligheten vid frukostbufféer är inte alltid helt positiv. Det är som att hotellfrukostar tar fram människors sämsta sidor.
Men hotellet hade gjort allt de kunde för att det skulle vara safe, med handsprit överallt och man kunde placera sig med stort avstånd från grannborden. Sen att människor inte kan stå i kö ordentligt utan måste sträcka sig över andra som står med gott om avstånd, för att komma åt en bit skinka eller ett glas juice, det kan ju inte hotellet rå för.

Kunde dock inte låta bli att le lite åt deras skyltar. Ordvalet ”dålig” tycker jag är lite komiskt. Om man känner sig ”dålig”? Som en dålig människa? Eller dålig på vad? Golf? Eller bara i allmänhet?

En ny öl snöade jag in på också kan jag ju berätta om. En suröl som smakar svartvinbär från Emmabodabryggeriet.

Och så vill jag gärna köpa mig ett litet konstverk för 45 000 kr.

I övrigt kan jag berätta att vi kommer att åka tillbaka. Så snart vi bara kan.

Såna är vi.