Tveksam personlighet

Det har botts på hotell i helgen som var. Lite spa och lite glasblåsarkurs och grejer. Så att säga. Najs. Minst sagt.

Rum 251. Hos Bertil.

En morgon när vi skulle äta frukost på hotellet så var vi uppe ganska tidigt. På grund av kurs. Och vi var nästan ensamma i frukostmatsalen. De har ett enormt bord med mat och grejer och det finns massor av plats att gå omkring och ta av det man vill ha. Särskilt den här dagen. Eftersom det var så få i matsalen just den morgonen.
Jag hade tagit mig lite grejer men hade glömt att jag tycker att sylt är gott till en pannkaka så jag gick tillbaka och skulle hämta sylt. Då var det en enda kvinna vid det stora buffébordet, och så var det jag. Vi var två personer på ett enormt utrymme.

Kvinnan sprang lite fram och tillbaka. Hoppade över grejer och ångrade sig och gick tillbaka och höll på och valde och funderade. Jag hade hamnat bakom henne men tänkte att jag kan nog ”köra om” henne eftersom jag bara skulle ha en enda sak. En klick sylt.

Jag bestämde mig för att köra om. Och precis när jag passerade henne så gjorde hon en lite yvig rörelse och jag råkade komma åt henne. Och jag är inte den som är den så jag log lite vänligt och sa ”Jag ber verkligen om ursäkt! Jag skulle försöka vara lite smidig här men jag förstår nu att jag bara rör till det”. Och så log jag lite vänligt igen. Sådär som bara jag kan.

Färgglatt och härligt.

Och då förstår du, att då händer något som sällan har hänt mig. Att hon inte alls ler tillbaka och säger att det inte gör något. Att hon inte alls säger att det var lika mycket hennes fel som mitt.

Istället vänder hon sig mot mig, spänner ögonen i mig och säger ”Det säger en hel del om ens personlighet. Att man tror att man kan gå precis som man vill!”.

Jag blev lite paff. Och även lite sur. Det var ju inte som att jag hade gett henne en hockeytackling. Jag hade ju bara råkat komma åt hennes arm. Och nu ifrågasatte hon hela min personlighet. Det var lite mastigt såhär på morgonen vid pannkaksfrullen. Så att säga.

Det är ändå beundransvärt. Att en människa som råkar bli lite nuddad, har en sån mustig replik i rockärmen. Att det ligger så nära till hands att kritisera en hel personlighet på grund av en småsak.

Jag svarade lite surt tillbaka ”Jag bad ju faktiskt om ursäkt”. Och sen gick jag vidare i livet och mot min plats. Och tänkte att hon hade väldigt fula badtofflor på sig till sin i övrigt snygga klädsel.

Men det säger väl en del om min personlighet säkert. Att jag klankar mer på folks badtofflor.

En smarrig gindrink som jag och min personlighet delade på, i ett glas vi inte blåst själva.

I övrigt var helgen helt perfekt på alla sätt och vis. Trevliga kurskamrater, rolig kurs, god mat, fint hotell och massa annat sånt som man får livslust av.

Det behöver man ju.

Livslust is the shit.

När luften har gått ur…

Jag har nog skrivit om detta förut. Kanske fler än tolv gånger. Men det är värt att tas upp igen tycker jag. Så att säga.

Jag tycker att vi inte riktigt har kommit igång igen efter pandemin. Jag tycker att det går lite trögt med att starta om allting på nytt. Som om vi går och väntar på att stänga ner igen. Som att vi inte vågar hoppas att det verkligen är över.

Men ”verkligen över” är det väl i och för sig aldrig, för vi har ju alltid olika faror som väntar runt hörnet. Men du förstår säkert hur jag menar.

När jag pratar med folk om den här känslan jag har så är det många som säger att de håller med. Man pratar om att det är svårt att ta tag i saker och att det mest blir att man är hemma och kollar på TV och att man skulle vilja hitta på något men man vet inte riktigt vad.

Jag har själv upplevt att det är svårare för mig att ta tag i saker nu än förr, att jag kan dra mig för att göra saker som jag sen tycker är så roliga att jag inte vill att de ska ta slut. Jag har nu träffat människor jag inte träffat på länge och blivit helt hög av den nya energin som det gett mig. Så jag vet ju att det är värt att anstränga sig. Det har jag koll på.

Jag har ju varit en av de som jobbat hemifrån till 100% i ett och ett halvt år. Med en liten paus på en månad eller två. Och jag tänker ofta på vad det gjorde med mig. Att jag blev bekväm och lite folkskygg är inget jag ens försöker hymla med.

En sak som många säger är att det var mycket man gjorde innan pandemin kom och som man slutade med under pandemin och som man nu efteråt har kommit på att man inte vill starta med igen. Som att det fanns en del som man gjorde utan att man ville det och nu passar på att skita i. Men att det nu är svårt att komma på nått nytt att göra.

För att förtydliga min tanke bakom det här inlägget så vill jag understryka att jag inte är bättre än någon annan här. Jag har verkligen blivit en folkskygg soffpotatis som nästan hellre tittar om på alla serierna för tredje gången än att ta tag i något som känns lite jobbigt och omständligt. Jag har även en väldigt stark och tydlig känsla av att ha tappat lusten och inspirationen. Jag surfar gladligen runt på nätet och letar inspiration och fascineras av människor som gör fina och coola grejer, men jag gör inte nämnvärt mycket grejer själv. Om man säger så.

Vi har en liten utmaning på jobbet där vi utmanar varandra att göra saker. Förra veckans uppgift var att göra något lustfyllt. Jag tog med min man och drog på picknick. Den här veckan ska vi göra något avkopplande. Jag har haft fot-spa i badrummet hemma med fotbad och Edvin Törnbloms bok om att Bögen är lös.
Båda uppgifterna har passat mig som handen i handsken. Och här sitter jag nu med perfekta fötter och ett stort sug efter fler utflykter med medhavd matsäck.

Nya plastglas från Rusta till sommarens utflykter.

Det känns lite som en omstart efter att allt startat upp igen och vi har stora chanser att verkligen kunna kasta ut det gamla och välkomna det nya. Men vi kanske behöver fundera lite på vad det där nya ska vara. Var hittar vi energi och lust att komma på nya grejer och dessutom utföra dem?

En helt ny grej för mig är att jag börjat ta med yoghurt och müsli till jobbet som frukost. Och det kan ju låta som en enkel grej att ordna, men det ska man inte tro. Efter en tids isolering kan det vara så att även de enklaste grejerna blir svåra.

Se så svårt detta var i morse!

Hur är det med din lust och passion? Har du full kontroll eller har du också förvirrat dig lite och har lite svårt att hitta din riktning igen?

Höstvåren är här nu

Ute regnsnöar det och jag fick just stänga ett fönster för att det blev för kallt. Palettbladen växer så det knakar och jag längtar efter påsk och ledighet.

Är det bara jag, eller är det fler som tycker att livet och världen inte kommit igång igen efter pandemin? Har jag frågat det förut? Har jag fastnat i mig själv och i mina egna funderingar?

Fint palettblad ”Henna” i kruka från Eklaholm.

Jag längtar väldigt mycket efter att vara kreativ och att få sätta tänderna i olika projekt. Men jag kommer ingen vart. Jag sitter bara och planerar. Jag längtar t ex efter en planka till hallen. En lång planka som jag ska måla svart, ställa på golvet och liksom luta mot en vägg. Och på plankan ska jag sätta upp knoppar. Där ska små handväskor, nån nyckel och en sjal hänga. Och nått annat som behöver hängas upp lite nonchalant. Till detta behöver jag en planka och svart färg. Men det är tydligen för mycket begärt att jag ska sätta mig i bilen och köra några hundra meter till en affär som säljer sånt. Knoppar har jag redan och de är så snygga att jag inte ens kan visa dem här för det skulle skapa en olidlig avundsjuka.

Jag har ju även köpt mig ett väggur som jag tänkte spraymåla i en knallgrön blank färg. Och jag vill även se om jag kommer ihåg hur man gör när man virkar. Det var ju ett tag sen. Så att säga.

Så du märker ju att om det är någon som behöver hjälp med att komma igång så är det jag.

Den som sa det, hon var det.

Det var någon som önskade sig en tallrik med ”Nej med ojsan på”.
Och jag är ju inte sämre än att jag kan ta fram en penna och måla lite.

Jag kommer att vara ledig lite extra kring påsk och även lite till om några veckor. Jag behöver komma på något viktigt att göra med min ledighet. Jag tänker mig att det ska vara fint väder och jag tänker att jag kan gå ut och gå mycket och sluka talböcker och härliga podar. Jag tänker även att jag skulle vilja äta lunch på stan med någon.

Jag kom att tänka på mina påskstrutar som jag gjorde en påsk för länge sen… (Inspiration från instaprofilen @jennyshusochhem).

Vet du att jag just fick dåndimpen. När en kompis sa att det är sista dagen att byta till sommardäck på långfredagen. (om man har dubbat och så vidare…). Det är alltså lite mer än en vecka kvar bara. Tur att man är bra på att jobba med kniven mot strupen och har tumme med däckbytarna. Så att säga. Nu ska de bytas i alla fall. I början på nästa vecka.

Sa hon medan snön vräkte ner utanför fönstret.

Jag har gjort en till tallrik ja. Det var ju det också. Till några som gissade väldigt bra hur det skulle gå i några fotbollsmatcher. Det där med 13-tröja är ute förstår du. Nu är det 13-tallrik som gäller.

Man kan tro att det är taggtråd runt 13 i mitten. Men det är det inte. Det är en liten slinga förstå du.

På tal om nått helt annat. Är det okej om jag gör lite gratisreklam här? För ett linnevatten som jag fick i present och sen blev helt besatt av. Kan tänkas att jag har två stora flaskor och en liten nu. Och att min man har fått en av mig också.

WASHOLOGI by Victoria. Alla sorterna jag har hemma doftar helt ljuvligt och linnevattnet hjälper även mot statisk elektricitet. Jag har ju haft en annan sort förut och den var väldigt bra, men lite väl dyr och odryg. Så heja den från WASHOLOGI. Den kan man även använda för att sprida lite god doft i badrummet när man vill att det ska dofta lite lyxigt.

I övrigt så har jag nog inget mer att komma med. Förutom att jag hoppas att Adam vinner Sveriges Mästerkock ikväll.

Så var det med det.

Vårvindar

Det blåser ändå rätt friska vindar nu tänker jag. Det kommer att förändras saker här framöver och det tycker jag ska bli bra. Även om nya vindar sprider andra dofter än man är van vid och rör till det lite på det perfekt dukade bordet. De vikta servetterna ramlar omkull lite ibland och det mår vi nog bra av. Man kan ju alltid välja att ställa upp dem igen. Eller kasta dem och vika nya.

Jag gillar att vädra ur ibland. Jag kan verkligen hamna i stunder då jag vill byta ut allt. Slänga allting och börja om från början. Kanske blir det lite extra så på våren. När vårsolen skiner in genom fönstret och lyser på damm och annat som legat gömt under vintern. När man tar av sig vinterjackan för att ta på den lite tunnare vårjackan kan man ju t ex passa på att rensa ur ryggsäcken en aning också. När man ändå har ställt ner den på marken.

Jag känner starkt att jag inte har ett så stort behov av att titta på TV nu när solen skiner på mig lite längre in på kvällen. Jag vill åka iväg och se nya saker och hälsa på hos människor jag inte sett på länge. Jag vill prata om nya saker och jag vill damma av.

Jag tänker även mycket på att jag vill lära mig att laga ny sorts mat. Inte ny som att den är uppfunnen precis, utan ny som att den inte har lagats i mitt hem på länge eller över huvud taget. Jag vill ha lätt mat med mycket grönsaker. Jag vill ha riven wokad vitkål och stark sås. Jag vill steka upp grönsaker med vitlök och skitstark chili. Jag vill pressa över 18 stycken lime över min mat som jag ska äta till lunch. Jag vill att maten ska smaka lite som en trevlig käftsmäll.

Det verkar som att jag behöver väckas till liv igen. Som att jag behöver en shot av ingefära, citron och chili och liksom starta om allting igen. En omstart. En nystart. Efter en lång tids dvala.

Eller så är det bara måndag och så fick jag kanske lite för mycket sömn i helgen.

I helgen lagade vi egen calzone. Nått jag velat göra länge. Köpte färdig pizzadeg i påse, färdig pizzasås på burk och strimlad skinka i ask. Gjorde en rund deggrej på bänken, hällde på lite tomatsås på ena halvan, strödde över riven ost och strimlad skinka och vek sen ihop allt och knipsade ihop kanterna. Under tiden drack vi upp en suröl som blivit bortglömd sen gissa när.

Det blev en skitful men helt ljuvlig calzone. Vill man se en bild, varför man nu skulle vilja det, så finns det en på mitt Insta. @plateofcupcakes

Jag börjar längta efter papper och penna känner jag och skulle kanske vilja skaffa mig en brevvän. Eller i alla fall en vän som jag kan skicka ett brev till då och då. Och när jag tänker efter nu så är det nog få av mina vänner som inte kan tänka sig att få ett brev från mig ibland. Så det är väl bara att sätta igång. Dock har min handstil blivit så otroligt otränad de senaste åren så frågan är väl om det är någon som kan läsa vad jag skriver.
Så skulle du få ett papper av mig med posten med en massa kladd på, då kan du tänka att det kanske faktiskt står något där. Även om det inte ser ut så.

Såg idag ett inlägg på Insta hos en tjej jag följer. Hon hade gjort en lista för dagen i ett litet block. Hon hade skrivit fina bokstäver med svart penna och sen strök hon över det hon gjort med en grön överstrykningspenna. Få saker gör mig så lycklig som pennor och papper och fina bokstäver. Eller varför inte pennor, porslin och fina bokstäver. Kanske har jag bytt ut virknålen mot en penna nu för en tid. För jag vet inte ens om jag kan virka längre. Men vad gör det? Jag får väl lära mig igen om inte annat. Det finns väl kurser i sånt tänker jag. Ifall min hjärna skulle svika mig.

Vad var ens det senast jag virkade? Det kan man fråga sig. Men jag borde virka mig en ny sjal. Det är ett som är säkert. Slutade virka ett tag när jag fick ont i axeln. Trodde att jag fått virkarm. Men även fast jag inte virkat så har jag lika ont ändå. Eller ondare. Och när jag googlat (hmmm) så har jag kommit fram till att jag har fått kontorsarm. Så jag tänker att det inte skulle kunna skada med lite virkning.

Och brevskrivning.

Särskrivning däremot ska jag försöka hålla mig ifrån.

Det och den där salta, salta lakritsen som jag åt så mycket av i lördags att jag fick ont i huvudet. Det hade kanske kunnat gå över om det inte hade varit så att jag försökt bota den med ännu mer lakrits. Till slut kändes det som om det ilade i skallen på mig. Det kändes lite sådär. Men slutade äta gjorde jag inte.

Världens saltaste lakrits.

Jag är så oerhört begåvad på så många sätt.

Jag vet att det är krig och att det är nära och alldeles förskräckligt. Men jag väljer att fokusera på annat i min blogg. Jag vill ha det så. Det betyder inte att jag inte bryr mig eller att jag inte tänker på det.

Lördag hela veckan

Lördag är ju bra mysigt. Det vill jag verkligen säga. Men jag ska vara ärlig och säga att när jag skriver det här är det inte alls lördag. Utan torsdag. För jag fuskar ibland. Sån är jag. Jag skäms inte ens.

Men hela mitt liv är inte en lögn, bara att det skulle vara lördag idag. För det är torsdag. I min värld, men inte i din. Och inte i min när det här publiceras.

Om jag kan se in i framtiden på rätt sätt så läggs det här ut när jag har det förträffligt trevligt ihop med fina och kära vänner. Jag beter mig lite festligt och jag har extra mycket läppstift, handväska och även skor. På mig inne.

Men mer om det sen. En annan dag.

För om jag sett in i framtiden på rätt sätt så gav jag igår bort en present bestående av två tallrikar. Och igår är alltså idags imorgon. Alltså fredag.

Kan jag släppa det där med dagarna nu? Att det är torsdag nu, att det är fredag i morgon och att det sen är lördag som just nu är idag?

Låt mig säga såhär. Att fredagens present är två tallrikar. Till en vän som bad om den ena genom att skoja i en chat och som får den andra som bonus. Hon bad om en midsommartallrik med blommig kant, en humla som surrar och en (halv)cirkel i vilken det står F–K F–K F–K. Jag gjorde mitt bästa förutom med (halv)cirkeln som blev hel. Men man kan ju inte alltid få exakt det man önskar. Det vet vi ju om.

Detta kan vara min favorit bland tallrikar jag kladdat på.

Den lilla tallriken fick en text som kändes given med anledning av guldkanten. Vad skulle det annars stå på en tallrik med guldkant?

Jag vet att bokstäverna är olika stora. Men att skriva på en hal tallrik med sluttande kant var inte det enklaste jag varit med om. Vilken dag det nu än var när jag skrev det och vilken dag det nu är är just idag.

Nu ber jag om att få önska en glad lördag och så återgår jag nu till det som jag på torsdagen förmodar är det där trevliga som jag gör på lördagen.

Februaris tjugotredje dag

Jag vet inte var som hände här igår. Jag hade typ 10 gånger fler besökare än vanligt. Helt otroligt. Bloggen skickade ett meddelande till mig om att besökasantalet blomstrade.

Välkommen du som är ny här och välkommen även du som är här titt som tätt. Skulle vara roligt att veta vem du är. Har du Insta är det enklare att lämna ett meddelande där än i bloggens kommentarsfält där man ju får fylla i så himla många fält. På Insta heter jag @plateofcupcakes om det skulle vara så att du inte känner till det.

Jag hittade små tallrikar med guldkant för några kronor styck igår. Sprang sen hem och kladdade ner dem allt vad jag orkade. Det finns nämligen ingen hejd på hur roligt detta är.

Jag skulle gärna vilja ha förslag på vad som skulle kunna skrivas på tallrikarna. Har du nått kul förslag? Ju knäppare desto bättre tänker jag. Har fått önskemål om ”Du kan va frisyr” till exempel. Hur kul som helst. Ska bara åka och handla upp alla lämpliga tallrikar som finns i stadens loppisar. Jag ska ha som ett eget lager tänker jag. Stora högar med oritade tallrikar som jag kan rita på.

Jag tror inte att det ritade tål maskindisk och jag tror inte att det är lämpligt att äta varm mat på dem, men man kan ju gott och väl lägga en bulle eller några härliga snittar på dem. Eller kanske några gem eller ett hårspänne. Man gör ju som man vill tänker jag.

Det enda jag själv vill just nu är att klippa håret. Som tur är ska jag få göra det i kväll. Det jag vill näst mest är att köpa ett eller två nagellack från Essie. Nått nytt som jag läst om som ska hjälpa trasiga och bedrövliga naglar. Vilket osökt får mig att tänka på mina egna. De lämnar mycket kvar att önska just nu. Precis frisyren.

glow & shine
neutralize & brighten

Annars har jag inte så mycket mer att komma med idag. Men har jag lovat ett inlägg om dagen i februari så har jag. Då får det blir lite såhär på den tjuotredje dagen.

Japp.

Smala Sussie

Genom Jaana Fomins konto på Instragram (@jaanafomin) fick jag nys om att det i år är 20 år sen filmen Smala Sussie spelades in. Det är minsann Jaana som jobbat med kostymerna till filmen och detta fick jag nys om när jag lyssnade på poden Fem i Topp.

Johan och Björn hade ju två av huvudrollerna i Smala Sussie, så har man tur när man lyssnar på poden så pratar de lite om filmen och hur det var att spela in den. Det gillar man.

Hur som helst så älskar jag och min man filmen. Vi har sett den 700 gånger och citrerar den minst varje vecka. Det är otroligt sjuk humor men om man inte är känslig för sånt så är den en fröjd. Och karaktärerna liknar liksom inget annat man skådat.

Hur som helst så har vi vänner som har lika sjuk humor som vi och som gillar filmen precis lika mycket. Och när vi hörde om jubileumet bestämde vi oss för att ha lite Smala Sussie-tema på en middag som vi bjöd hit dem på.

Tänkte visa en del av grejerna vi pysslade ihop. För vi gillar pyssel! Kan man göra saker själv är det mycket roligare än att köpa färdigt!

En dörrskylt. En sån har Pölsa på sin ytterdörr. Han har flera skyltar med olika namn och det visas flera i filmen. Men här är en.

En annan grej är ju förstås Smala Sussies tiara eller krona, som hon vann i Miss Motor-tävlingen. Här skulle jag kunna gjort ett mer avancerat diadem med riktiga leksaksbilar, men en smart person i min närhet kom på att man kan använda godisbilar. Det gör på nått sätt diademen ännu roligare.

Långt ifrån perfekta. Men vem behöver perfekt?
Diadem för 10 kr per styck (Dollarstore), lim, några godisbilar och silverfärg från Biltema.

Vi serverade knäckemackor med piller till förrätt, precis som Pölsa gjorde när Erik kom på besök…

Vi serverade Vino Skito (Right from hell) till maten. Men här var det inte många som ville smaka. Vilket var trist när vi blandat ihop så mycket gott.

Till efterrätt bjöd vi på varsin påse med Gott&Blandat. För det får ju polisen Billy Davidsson av Gerd i videobutiken när han gör henne små tjänster.

Ja, lite sådär höll vi på. Vi hade även små påsar med pulver vid matbordet. Men dem vill jag inte visa för de är lite för naturtrogna och jag vill inte att den som kikar in här ska tro att jag sysslar med sånt skit på riktigt. Så att säga.

Vi skrattade oss hesa under kvällen och av värdparet fick vi en kanna i porslin. Liknande den som Smala Sussie behövde använda när hon var hos Sandra på pizzerian.

Nästa år är det 20 år sen filmen hade premiär och då blir det fest igen. Då tror jag nog att varsin Miss Motor-tröja kan få vara på sin plats. Plus att det då är på tiden att folk vågar smaka på min Vino Skito (Right from hell).

Och så vill jag bjuda på ett av mina favoritcitat från filmen. Som ett slags livstips. Från mig till dig. Det är Pölsa som ger Sussie tipset, men det kan få gälla oss alla.

Varsågod.

”Låtsas att du är dum i huvudet, då lämnar folk dig ifred!”

Nytt begär

Fick för mig för ett tag sen att jag skulle köpa mig en penna som går att använda på porslin. Tänkte att det kunde vara kul att köpa vitt porslin på loppis och rita på det. Skriva nått kul citat med snirkliga bokstäver och ge bort till någon som har namnsdag eller till någon som behöver en tallrik med en ritad grävling på.

Ungefär så.

Jag köpte en penna hos Panduro och vita tallrikar hos Erikshjälpen.

Ja och sen hade jag ju en väldigt tydlig bild i huvudet och en bra inställning och så satte jag igång.

Det är ju tur att det går att torka bort med hushållspapper när det blir fel.

Så kan man säga.

För fy bubblan vad svårt det var att göra snyggt.

Det är väldigt halt att skriva på porslin. Alltså jag snackar halt som i noll komma noll motstånd. Pennan glider som bara den. Tar man ett andetag blir handstilen vågig.

Men efter att ha torkat av, diskat, gnidigt och tvättat bort allting ungefär 12 gånger blev jag ändå lite nöjd med min första tallrik. Som hade fått lite mönster på kanten och ett citat i mitten.

Jag väntade utsatt tid och brände sen tallriken i ugnen efter konstens alla regler och jag gick sen omkring och mallade mig. Jag skrattade åt det roliga citatet och fotade tallriken och visade upp för halva världen i både sms och Snapchat.

I ett och ett halvt dygn var jag så himla nöjd, ja tills jag såg att jag hade skrivit fel.

Och då var ju tallriken bränd och man får använda våld, yxa och skrapa om man vill få bort det jag skrivit.

Attans.

Så nu är jag sur och måste köpa fler tallrikar.

Men kanten blev rätt snygg.

Jag tänker göra fler saker och jag tänker handla hem ett laget med muggar och fat och grejer, kanske en blomkruka eller två? Och sen tänker jag fortsätta med detta. För oj så skoj!

Fler grejer kommer att dyka upp i flödet kan man säga.

Hade tänkt köpa fler grejer att rita på redan idag, men här är sån snöstorm att jag inte går ut om jag inte måste.

Jag tänker köpa fler pennor också. Kanske inte nödvändigtvis fler färger, för jag tycker svart penna på vitt porslin är snyggt så det räcker. Men fler tjocklekar kanske vore på sin plats.

Pennan jag köpt kostade 59 kronor och sällan har något för så få pengar gett mig så mycket roligt. Tallrikar och muggar och liknande finns ju att tillgå för väldigt ynkliga summor på våra loppisar. Det är ju så strålande så det är inte klokt.

Jag har en jättekul tallrik som är nybränd och härlig, som jag kan visa er lite senare. Men det blir först när jag har gett bort den.

Söndag

Jag är ingen efterrättsmänniska.

Jag äter gärna efterrätt om det bjuds. Men jag äter hellre förrätt. Jag väljer salt före socker.

Men! Sen kommer vi till rätter som är snygga. Och då kan jag bli såld.

Som när jag hittade efterrätten gjord av gröna kulor hos instagramprofilen @cakebymary.

Jag var ju bara tvungen att testa.

När jag testade detta tänkte jag att det vore kul att testa med andra, liknande godisar. T ex geléhallon. Men den idén fastnade i huvudet och sen blev det inget med det.

Tills @cakebymary gjorde just det. Samma pannacotta fast med geléhallon.

Då var jag ju tvungen.

Gott och kul.

Nu vill jag testa med mjuka lakritsgodisar.

Ha en fin söndag.

Recept från @cakebymary

Geléhallonpannacotta, 6 port.
200 g Geléhallon
5 dl vispgrädde

Geléhallongelé (kan uteslutas)
120 g Geléhallon
1/2 dl vatten

Garnering
vispad grädde
Geléhallon

Häll geléhallon och grädde i kastrull. Värm på medelvärme tills allt godis har smält. Rör om då och då. Häll upp i portionsglas och ställ i kylen minst 3 timmar. Smält godiset till gelén tillsammans med vatten på medelvärme, och häll försiktigt över pannacottan. Ställ i kylen för att stelna. Garnera med vispad grädde och geléhallon.

Ett köp

Jag pratade länge om att köpa en luftfuktare. Vi är torrisar. Särskilt på vintern.

Jag googlade lite och funderade lite och slog sen till när jag hittade den jag tyckte verkade vara bäst.

Och bäst i det här fallet betyder finast.

Jag hade lite oroliga känslor inför köpet för jag tänkte att det kanske blir så fuktigt att tapeterna ramlar ner? Att man får ha paraply? Att håret hänger efter en stund?

Den kom hem efter många om och men. Vad jag menar med det behöver vi inte prata om för nu är den ju här. Men det tog tid. Så kan vi säga.

Jag tänkte att paketet var lite litet.

Och är det litet på utsidan är det ju sällan större på insidan.

Jag vet att jag läste om måtten. Men det var så många centimeter hit och dit så det blev så rörigt i huvudet.

Och den var ju så fin.

Jaa.

Minsann.

Fin är den.

Stor är den inte.

Nog kommer det fukt ur den men någon tapet kommer inte att ramla ner. Det är ett som är säkert.

Och det är ju bra! Man vill ju inte att tapeterna rullar ihop sig och ner sig om man inte önskar just det.

Så. Ja.

Den är otroligt fin.

Pyser ut en deciliter vatten på en arbetsdag.

Den går inte att ladda upp som jag tänkte och fick för mig.

Den måste sitta i ett uttag.

Men den är fin.

Och nog kommer det fukt ur den.

Om än väldigt lite.

Jag har köpt den från The Carebox. Den var på REA.

Och är söt.

Det känns viktigt att poängtera det.