Fäjjan

Ja. I veckan fick jag så många besök här i bloggen att jag nästan fick sjukskriva mig på grund av förvåning.

Plötsligt fick ett inlägg från juni 2012 över 500 besök. Det är i och för sig mitt mest besökta inlägg i världshistorien, men 500 personer på en dag är jag inte van vid.

Om man säger så.

Jag har forskat lite angående besökarna och det verkar som de kommer via en länk från Facebook. Och där är jag inte med, så jag kan inte forska vidare.

Men hej i alla fall. Välkommen. Hej du som kom hit via Fäjjan. Och hej alla du som kommer hit på andra sätt. Engångsbesökare eller troget fan.

(Jo, det heter fan. Det gör det! Mina besökare är fans, det vet jag väl bäst själv?)

Det populära inlägget handlar om att virka armband med pärlor. Och här hittar man det.

Trevlig fredag nykomling eller troget fan.

Annonser

I egen skola

Jag tänkte att jag skulle börja smaka på min egen medicin. Gå i min egen skola. Lära mig av mina egna misstag. Gräva en grop åt mig själv.

Eller bli det som kallas ”smart”.

Eller få arslet ur vagnen.

Ungefär så.

Jag köpte till exempel för cirka 100 år sen, ett lite för dyrt tyg som jag skulle sy en gardin av.

Men sen bestämde vi oss för att inte ha några gardiner. Så då blev tyget över. Och jag kom på att kuddfodral, det är ju enkelt att sy. Det tar ju inte så lång tid. Det gör jag på ett kick.

Och ja. Det gjorde jag.

Jag hade rätt.

Två kuddfodral.

Att sy: tidsåtgång cirka 45 minuter inklusive ta fram symaskin, städa bort symaskin. Samt plocka upp tappade trådar från golvet.

Mental förberedelse: cirka ett och ett halvt år. Nästan två.

Så nu vet jag det. Det som tar nästan två år att förbereda mentalt, kan ta 45 minuter att åtgärda.

Jag har nu även tagit bort två batteriljus från bordet på balkongen. Handling: 5 minuter inklusive borttagning av batteri och sopsortering i förrådet. Mental förberedelse: cirka tre månader.

Nu är jag på g.

(Tyget heter Florette Classic och är designat av Louise Videlyck).

Att pärla

Ja. Det var inte igår jag pärlade precis. Men blev så sugen när jag hängde en stund på Pinterest.

Hittade den här tårtan. Och inte passar det så bra i mitt liv just nu med en tårta med ett enda ljus på. Tänkte jag. Men nu kom jag på att jag är sju gånger smartare än jag själv har fattat.

”Idag om ett år.”

Mitt projekt.

Det är ju det tårtan symboliserar.

Och var så snäll nu och ös inte beröm över mig och ”mönstret”. För det har jag snott rakt av. Från Internet. Och jag har tyvärr ingen länk att bjuda på för det var liksom bara en bild.

Måste göra mer sånt här. Sjukt kul ju.

Idag om ett år. Med konmari.

Jag bestämde mig ju för en tid sen, att göra skillnad. Att om idag om ett år så ska jag ha klarat av tre saker. En resa, en annan sak och så en slutgiltig rensning. Av hemmet. Idag om ett år är den 19 mars 2019. Då ska jag alltså ha rest en resa, städat ur och rensat ur varenda vrå och gjort en grej till.

Jag kommer att klara det.

Ingen av grejerna är omöjlig.

Jag gjorde först en planering av rensningen. Tänkte att det säkert är smart att ta ett rum i taget. Att rensa ur sovrummet först, med allt vad det innebär och sen gå vidare till kök eller badrum eller vad det nu skulle bli.

Jag var supernöjd med min plan och köpte anteckningsbok och började planera.

Precis innan jag hann börja fick jag ett mess från en snäll vän som frågade om jag läst boken The Life-Changing Magic of Tidying av Marie Kondo.

Nix pix. Inte läst ett ord.

Men jag förstod efter en liten stunds fundering att det handlade om detta med konmari som jag hört lite om. Och sett på Instagram, men inte förstått vad det inneburit.

Jag har BookBeat så jag kollade om boken fanns där och det gjorde den, så jag började lyssna. Och blev helt uppslukad efter bara några minuter.

Det här handlar om en helt ny grej för mig. Jag som rensat i snart 47 år men aldrig blir klar. Jag blir ju aldrig nöjd. Aldrig färdig. Och trots att jag rensat hur många gånger som helst (till och med rätt rejält vid en flytt för 1,5 år sen) så känns det inte som att jag blir färdig någon gång. Jag har nästan lika mycket kvar. Ändå.

Och jag är så himla tacksam för att jag fick det här tipset i slutet av mars 2018 och inte i början av mars 2019 när jag nästan ska vara färdig.

Det finns massor av sidor på nätet och inspiration på Instagram (Marie Kondo heter @mariekondo på Insta, kolla in henne där!) så jag ska inte tjata ut dig för mycket här i bloggen om hur man gör och vad det handlar om, men lite måste jag ändå få berätta. Jag är ju som nykär. Måste få dela med mig. Och jag har inte lyssnat klart på boken ännu, så jag är verkligen inte fullärd, men detta är så bra, så bra!

Några ”regler” som jag skrivit upp som förändrat mycket för mig…

  • Rensa en kategori i taget, inte ett rum.
  • Kategori: Kläder, smink, kaffemuggar, tallrikar, böcker, tidningar, papper…
  • Var effektiv, gör det till en happening. Låt inte en kategori ta för lång tid. Gör klart med en gång.
  • Känns en kategori för stor – dela upp den! (T ex Kläder – byxor, tröjor, klänningar, jackor…)
  • Släng inte en sak om dagen. Gör klart en kategori på en gång.
  • Rensa först, innan du ens funderar på hur sakerna ska förvaras efteråt. Fundera inte ut en ny förvaringslösning medan du rensar.
  • Lägg upp sakerna framför dig så att du får en bra översyn.
  • Fokusera på det som ska sparas, inte på vad som ska slänga.
  • Ta en sak i taget i dina händer och känn efter. Varje sak ger olika känsla. ”If it sparks joy, keep it.”.
  • Börja med sånt som är enkelt. T ex kläder. Ta fotografier på slutet. (Det är enklare att rensa bland kläder än foton, mindre känslosamt).
  • Berätta inte för dina föräldrar/anhöriga om/att du tänker slänga saker från din barndom. Risken finns att de försöker övertala dig att spara eller känner sig ledsna över att du vill göra dig av med sakerna.
  • Om det bor flera personer i ditt hem, tjata inte på att de också ska rensa. När du rensar kommer det till slut att ”smitta av sig” av sig själv.

Jag har även lärt mig att det är mycket bättre och smartare att vika ihop sina kläder än att hänga upp dem eller att ha dem i högar i lådorna. Det är bättre att vika ihop strumpor och trosor än att ha dem slängda i en låda. (Ja, jag vet. Man kan knappt tro det. Men så är det tydligen.)

Igår gick jag igenom alla trosor, strumpor, strumpbyxor, tights och underkläder som jag har. Det som förut tog upp två lådor och en hylla får nu plats på en halv hylla och en låda. Och det beror inte på att jag gjorde mig av med så mycket utan på att jag nu vikt ihop allting snyggt. Och inte längre gjort bollar av strumporna.

Jag fick typ begär av allt vikande och tog min mans strumplåda också. När han kom hem frågade han var jag gjort av alla hans strumpor. Han tyckte att det såg ut som att jag slängt hälften. Jag skulle aldrig slänga hans grejer utan att fråga, men genom att vika ihop dem (istället för att förvara dem som trassliga bollar) blev halva lådan tom. Helt otroligt.

Marie Kondo tycker att man ska vika så många av sina plagg som det bara är möjligt. Istället för att hänga på galge. Jag förstår grejen med detta, men har inte den möjligheten då lådorna är för få i vår garderobslösning. Men jag ska försöka hitta på nått tänkte jag… Fundera ut nått smart.

Jag har även gett mig på skor, smink, krämer, nagellack, rengöringsmedel, tvål och sånt… och en del annat. Och det går så lätt och blir så bra när jag fokuserar på vad jag vill behålla istället för vad jag vill göra mig av med. Tänk att det kan göra så stor skillnad att tänka tvärt om.

Och att samla ihop exakt allting man har inom en kategori gör också rensningen mer effektiv och bestående. I går när jag rensade bland läppstiften fick jag hämta dem från hundra ställen. Badrummet, handväskan, resenecessären och så vidare. Det var många fler läppstift än jag trodde som fanns i mina ägor. Jag trodde att jag hade högst fem. Sanningen var att jag hade mer än dubbelt så många.

Nu äger jag så många som jag trodde jag hade från början. Och som jag var helt nöjd med. De andra är borta. Och det är toppen.

Ja, jösses. Jag har bara börjat, men jag känner att det är på riktigt den här gången. Med den här metoden kommer jag att gå i mål. Bli klar och bli färdig.

Den här gången är det på riktigt.

Sy en liten väska

Jag fick frågan om jag kunde ta och sy ett litet fodral att ha så kallade sanitetsprodukter i. Helst av gamla resttyger.

Och ja, det verkar som att jag kunde det. På ungefär en halvtimme. Det är rätt coolt ändå. Från tygbitar till fodral på mindre än en halvtimme.

Jag hade inget mönster, jag höftade.

Nä, jag ljög. Det var ingen som frågade. Det är ju ingen som frågar om sånt nu för tiden. Jag behövde det själv. För mitt förra gick sönder. Men jag har sytt det själv. Det har jag.

Jag ljuger inte om vad som helst.

En liten resumé

Man vet att det är länge sen man laddade ur bilderna från sin kamera, när man lagom till påsk hittar en julbakelse när man väl tar tag i sig själv och kameran.

Men vi blandar och ger lite här och känner oss lite fria och härliga, så här kommer påskpyntet också som jag ställde på tallrikarna när vi hade gäster för en vecka sen.

Inte lika fina och roliga som påskstrutarna jag gjorde förra året, men ändå kul. Och uppskattat.

Och eftersom jag ändå har dig på tråden tänkte jag att jag kan visa lite annat som har hänt i mitt liv sen sist. Bildligt. Som ett slags fyrverkeri i bilder och happenings.

Eller nja. Inte så mycket fyrverkeri. Eller happenings. Mer bilder. Bilder jag tagit.

Så kan man säga.

Tagna bilder.

Varsågod.

Jag hittade ett sött porslin på Erikshjälpen. Jag behöver inget porslin så jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig. Men så kom jag på att jag kan stapla det på hög och göra en ljusstake av det. Så det gjorde jag. Det blev sött och kul.

För säkerhets skulle har jag även virkat några sjalar till. Ja, jag har begär. Men det vet du ju sen tidigare. Jag antar att detta är nummer 15 och 16 i ordningen. Och det var vinter, mörkt och kolsvart när jag fotade dem… men jag kan berätta att den första är syrénlila (nummer 561) och den andra är…

… rosabrun… (nummer 549 som inte verkar finnas längre).Så nu kan jag lägga till en ny färg bland de andra. 561 syrén.

Sjalarna är som vanligt virkade med Tilda-garn, med det här mönstret, det går som alltid åt 6 nystan och jag använder virknål 3,5.

Ibland händer det att det blir garnstumpar över av sånt jag virkar. Då är det kul att kunna använda det till nått. Till exempel en isbjörn.

Honom gjorde jag av restgarner och mönstret köpte jag av Bigbebez hos Etsy. Han fick förresten flytta i söndags. Han bor numera hos en nybliven fyraåring och trivs som sjutton där har jag hört.

Man fattar ju att han trivs bättre i nya hemmet. Det är ju i regel lite mer party och rock n’ roll hos en fyraåring än hos en som fyller 47 om inte allt för många månader.

Ja, och så har jag gravat några äggulor. Men jag har inte testat dem än så jag tror att vi tar och suger på den lite så återkommer jag i ärendet.

Bröllopsdagen 2017

Min man och jag har bröllopsdag kring första advent. Mången gång har vi åkt till Hooks Herrgård för att fira detta. Mången annan gång till Kosta. Men i år bestämde vi oss för Gävle. Vi gillar Gävle. Och vi har så länge velat se invigningen av bocken vid första advent.

Så vi åkte dit. Just helgen då det var första advent.

Vi flyttade in på rum 360 på Clarion Hotel Winn. Ett hotell vi bott på många gånger och alltid varit väldigt nöjda med. Dumt att byta då tycker vi.

Vad hittade vi på då? Jo, inte så mycket faktiskt. Vi tog det väldigt lugnt, träffade trevliga människor lite här och där som vi pratade lite med, tittade på bocken, åt god mat, gick till en barberare (inte jag, min man alltså) och hade det väldigt, väldigt bra. En väldigt trevlig stad. God mat och glada människor.

En otroligt maffig förrätt fick vi i oss på Kalles. Vi var otroligt hungriga och blev helt häpna när de kom fram med detta plockberg. Så otroligt gott. Och snyggt. (Förlåt dassig bild men jag var ju nära att svälta ihjäl och kunde inte koncentrera mig så mycket på förevigandet.)

En annan kväll åt vi smarrig mat på Church Street Saloon.

Men mest av allt umgicks vi med varandra. Satt och tjatade i en och annan bar, handlade en klänning (Johanna) på Indiska och några läppstift (Colour Elixir, 853 Chili o 837 Sunbronze) på Åhléns.

Att se bocken invigas var större och häftigare än jag trodde. Jag trodde förvisso att det skulle vara mycket folk som var där och tittade, men jag trodde inte att det skulle vara sån fest i hela staden för detta. Det var fullt med folk på caféer, barer och restauranger och det kändes lite som om det var nyårsafton. Fast det var söndag första advent. Häftigt.

Jag fotade inte så mycket vid själva invigningen, men jag tänker att om man vill se kan man nog kika i de lokala tidningarna. Ty någon mästerfotograf är jag ändå icke.

Ja, så var det med det. Otroligt roliga och fina dagar. Väldigt trevlig stad och det är verkligen slående vilka trevliga människor som bor där.

Vi kommer absolut att komma tillbaka. Som alltid. Kanske inte till första advent, men många andra gånger. För det är så trevligt.